fredag, augusti 29

Väger upp. Eller ja, väger ner?


I onsdags skålade vi för Mera Vego på Aspuddens bokhandel. (Stockholms trevligaste bokhandel, jag svär! Möjligen med konkurrens från Bokslukaren.) De var trångt och svettigt och jätteroligt, och varenda snitt, varenda bok och varenda vinglas tog slut. Idag är jag hemma i smutsigt hår och fula kläder och tar hand om en krupphostande Svante.

Det ger och det tar, livet.

tisdag, augusti 26

Mera vego och peppen

I morse satt det en medelålders man (Magnus Utvik, that is) som älskar "en god stek" och har barn som mest bara vill äta ketchup och pratade i tre minuter i Gomorron Sverige om hur mycket han gillar min och Saras vegetariska kokbok. (Här kan man se! Pratet om vår bok börjar 12.30 in i klippet.)

Det känns oerhört på så många sätt.

De här tre veckorna som "Mera vego" har funnits i världen har varit så overkliga så jag måste nypa mig i armen lite mest hela tiden. Har jag berättat hur svårt det var att få ett förlag att nappa på idén, då i begynnelsen? Det var väldigt svårt, faktiskt. "För smalt ämne." "Det kommer bli för svårt att nå ut med en sådan här bok." "Barnfamiljer vill inte äta vegetariskt." När Ordfront (som knappt gett ut någon kokbok och därför först inte ens kändes som ett alternativ) nappade hade vi nästan gett upp och gick omkring och sa saker i stil med jaaaaa, ja, det är väl för smalt då. Folk vill väl bara äta bacon, som vanligt.

Little did we know.

Idag beställde förlaget tilltryck, för första upplagan på boken är nästan slut. Och hela min telefon svämmar över av folk som köpt boken, lagat rätterna (!!!), publicerar bilder på sina middagar och ropar heja, heja, heja i varenda kommentarsfält jag ser. Det är surrealistiskt, och fruktansvärt roligt. Jag är skitglad! Lite, lite tårögd av tacksamhet för att ni är så entusiastiska och inte håller inne med det! Och på något sätt liksom... stolt och blödig å alla grönsakers vägnar, som om de vore mina barn?

Tänk att det finns fler som också gillar gröna grejer ibland!

*snyft*

Vad vacker världen är ändå!

Imorgon firar vi boken på Aspuddens bokhandel (18-21, öppet för alla som vill kika förbi).

Tjena, vad vi ska skåla och göra high five då, jag och Sara.

Med vänlig hälsning,

Överlycklig

Nöjen vi minns

Jag vet inte om det här säger något om naprapater i allmänhet, eller om det säger något om mig, (troligtvis det senare) men jag tyckte det var roligt att gå till en naprapat idag? Det var min första gång. Var fasen uppspelt och fnissig i flera timmar efteråt. Man fick ju små uppgifter! Varför har ni aldrig sagt något om det? Jag älskar små uppgifter! Typ "håll upp armen så här nu, och tryck emot när jag säger till" och "böj knäna och tryck benet inåt" och "luta huvudet så mycket du kan åt vänster", och sen blev jag knådad och tryckt på och fick nålar i axlarna och hemläxa, hemläxa!

*piper förtjust*

Har jag sagt någon gång att jag älskade att gå i skolan?

Hur som helst så tyckte både jag och mina axlar och mitt sneda bäcken (vem kunde ana att jag ens hade ett sådant?) och min superspända högerarm som jag tydligen överanstränger när jag sitter vid datorn jämt att det var en väldigt bra upplevelse att gå till en naprapat. Ska dit igen nästa vecka, och redovisa min läxa. Redovisa min läxa!

*piper förtjust*

Åh, gud, alla dessa små glädjeämnen man har i livet ändå, va? Vad torftigt allt skulle vara utan dem.

Tjuvtitt: Ivar träffar en tyrannosaurus

Idag släpps min och Emma Göthners andra (fristående) bilderbok om dinofantasten Ivar, och den här gången träffar han på en livs levande tyrannosaurus. Det är ganska läskigt, för Ivar vet en massa saker om tyrannosaurusar. Att de har skitvassa tänder, till exempel. Och att de äter andra dinosaurier till middag. Frågan är bara... hur är det med barn? Äter tyrannosaurusar barn?

Nå.

Det visar sig snart att SPOILERVARNING!! just den här tyrannosaurusen inte är så hungrig just nu. Mest leksugen, faktiskt. Det är liksom aldrig någon som vågar stanna och leka med henne, alla bara kutar sitt snabbaste så fort hon visar sig. Men kanske, kanske kan Ivar vara undantaget som bekräftar regeln? Vill han leka? Och vad leker man i så fall med en skitstor dinosaurie, när man själv är liten som en myra?

Ivar träffar en tyrannosaurus finns att köpa i bokhandlar och på nätet, och passar barn mellan 3-6 år ungefär. Och vill ni köpa en bok direkt av mig, med en hälsning i, så går det också bra. Då klickar ni här och läser om hur det går till.

Hoppas ni gillar!

Dagens tips!

Om man är en sådan som prenumererar på DN så möttes man av den här annonsen i Kulturdelen i morse. Från och med idag (och fram till 8 september) kan alla prenumeranter ladda ner min och Johannas bok "Vi måste sluta ses på det här sättet" helt gratis som e-bok.

En himla bra deal, skulle jag vilja säga.

Boken passar från... femton år och uppåt, kanske? (Studier visar att den funkar på 25-åringar och 35-åringar och 55-åringar också).  Den innehåller saker som: parisdrömmar, dejter, gymnasieskolor, förskolelämningar, varannan vecka-ångest, hångel, studenten, saker man skrattar av och Kent (the band).

Man klickar sig in på dn.se/ebok om man blir sugen.

måndag, augusti 25

Slaget om pelletspannan

Det pågår ett tyst krig här hemma, där jag och Gustav på var sin sida om köksbordet slåss för vårt liv för att inte råka bli den av oss som "kan mest om pelletspannan". Ingen av oss hade (naturligtvis) några förkunskaper om dylika tingestar när vi köpte hus, och ända sedan vi flyttade in har vi kämpat i det tysta för att försöka slippa undan ansvaret. Jag gissar att vi båda tänkt att "så länge jag bara spelar död och inte närmar mig pannan, så kommer ju han där/hon där vara så illa tvungen att gå in och styra upp till slut."

För ärligt talat, någon av oss måste ju veta hur man stänger av den för säsongen på sommaren, tömmer ur askan, felsöker när något inte funkar, håller koll, vet var numret till servicemannen ligger, hittar bruksansvisningen när den behövs, sätter på pannan igen när det börjar bli kallt, etc, osv, mm.

Och det fattar ju alla att den av oss som lär sig det först snabbt som ögat kommer att förpassas till den man skriker på när "Det är något fel på pannan!!! Gör nåt!!!"

Är inte så himla sugen på att få den rollen, faktiskt.

Tråkigt nog för mig är Gustav så mycket slugare i det här tysta kriget än vad jag är. Ikväll satt han vid köksbordet och använde sin lenaste stämma när han sa:

- Jag kan ta med mig barnen och storhandla efter maten.
- Va, kan du?
- Ja!

Intet ont anande hjulade jag här lyckligt iväg mot soffan och såg min timme av egentid dallra framför mig i luften som den vackraste av hägringar. Då drämde han i med fortsättningen:

- ... så kan du sätta igång pannan under tiden. För det är ju skitkallt här hemma.

DOH!

Fattar inte hur jag inte kunde se den komma? Får ju fasen se till att skärpa mig.

Nu kan jag både stänga av pannan för säsongen, sätta på den igen på hösten, aska ur den, felsöka (stå och glo på den, blåsa bort lite damm, trycka på lite knappar, öppna och stänga nån lucka och vifta lite desperat med handen framför hela alltet, som om det någonsin hjälpt mot något, alltså) och jag har läst bruksansvisningen säkert tre gånger.

Det här bådar inte gott.

söndag, augusti 24

The killing, fjärde säsongen.

Okej hej, nu har jag sett klart, ska vi prata om fjärde säsongen av The Killing lite i kommentarerna här, eller?

OBS! VARNING FÖR SPOILERS! KLICKA INTE OM DU INTE VILL LÄSA HUR DET SLUTAR!

Eller ja, klicka hur mycket du vill, men skyll dig själv.

Mamma! Fixa youtube.


"Mamma? Får jag filma dig när du är så där galen och härmar oss hur vi brukar låta när vi kommer hem från dagis och bara tjatar och tjatar och tjatar och vill ha äppeljuice?"

"Okej, då."

3 x söndag


Gustav är på bröllop och när jag vaknade i morse hade sms:et med beskedet "man är alldeles för sällan ute till klockan fem" trillat in i min telefon. Min spontana reaktion på det var ungefär "OCH TUR ÄR VÄL DET, EFTERSOM MAN MÅSTE GÅ UPP KLOCKAN 05.45 OCH SPELA LEGO STAR WARS-SPEL."

Men det är sol! Det är det faktiskt.

fredag, augusti 22

Sökes: Låtar av vegetarianer

Och i avdelningen "låt oss överarbeta temat en smula, why don't we" undrar jag: Vad kan ni för artister/band som är vegetarianer? Eller veganer? Vi ska fira vegokokbok i nästa vecka och jag kan inte släppa tanken på att göra en låtlista full av artister som är vegetarianer. Kan ni några? Som spelar tillräckligt lugn och sansad musik för att det ska gå att spela den i bakgrunden på en mingeltillställning utan att det liksom... tar över för mycket?

Svar till: festfixarn

onsdag, augusti 20

Well hello there, the Killing

När tredje säsongen av the Killing började sändas i USA missade jag det med flera veckor och var chockad och bestört både länge och väl efteråt, för att jag missat denna OERHÖRT viktiga händelse. Nu bara: GÖR SAMMA SAK MED SÄSONG FYRA?!? 

Blir allvarligt oroad för mig själv snart.

Blir också genuint överlycklig över tanken på att ha sex avsnitt att se ikapp.

Det kanske eventuellt säger mer om mig än vad det säger om själva serien, men skit i det nu.

THE KILLING!

*gör sälen ner i sängen med datorn i högsta hugg*

Hörs sen.

tisdag, augusti 19

Lisa går till doktorn

Följande oerhörda har hänt: Jag har sökt läkarvård. Tror fasen jag kan räkna på ena handens fingrar antalet gånger jag gjort det innan i mitt liv. Inte för att jag har något emot läkare. (Nästan alla mina expojkvänner är till exempel doktorer, och de är ju trevliga hela bunten.) Utan för att jag... äh, vet inte. Är rätt frisk av mig. Och det alltid finns de som mår sämre. Som behöver läkartiden bättre. Och jag klarar mig ju. Det är säkert inget. De kommer bara tycka att jag sjåpar mig. Inte ska väl jag, etc, osv, mm.

Men! Nu är jag så j-a trött på att ha ont i huvudet flera dagar i rad med ojämna mellanrum att jag överväger att amputera huvudet. Och då känns ändå "läkarvård" som ett vettigare första steg att ta. Right?

Har nu bokat 1. Tid på vårdcentralen för att ta värden och blodtryck och träffa doktor och 2. Tid hos naprapat för att kolla så det inte egentligen är så att jag har ont i axlarna. Man kan ju tycka att jag borde märka om jag har ont i axlarna helt själv, men, men, ja, ja.

Känner mig skitduktig nu!

Skitduktig i kombination med sjåpig, då förstås.

lördag, augusti 16

Lördagslugn och annat hittepå vi minns

Idag har det stora barnet i den här familjen varit this close att helt sonika packa ner mig i en låda och ställa ut lådan på gatan, och plita ner en skylt att ställa bredvid: MAMMA BORTSKÄNKES PÅ GRUND AV ALLERGI MOT DUM I HUVET. Så sjukt dålig stämning här! Dristade mig först till att säga att han inte fick lördagsgodis förrän efter lunchen (AMEH!), sedan till att säga att han inte fick spela mer på ipaden (WTF?!?) och sedan till att föreslå att vi skulle gå ut (SKÄMTARU?!?) och cykla. Det där sista var nog för att putta honom över ruinens brant.

Så kränkt.

Sen kom vi hem, och jag hörde mig själv säga "Men herregud, nu är jag så trött på gnäll att jag extremt snart blir ga-len. Nu får ni får göra vad ni vill. Bara vi är utomhus. Och inte skriker."

Då fyllde de sandlådan med vatten från trädgårdsslangen, tog av sig alla kläderna, och badade nakna i leran.

Bra val, ändå.

Alla blev glada.

Men någon "härlig lördag" eller "lugn ledighet" vet i fåglarna om jag skulle kalla det. Det lasset får någon annan på internetz dra idag, jag pallar inte, jag måste sova.

Det är ju en ledig dag imorgon också.

Mysigt vi ska ha det.

"Mysigt."

fredag, augusti 15

P.S

Amen, alltså, "Farväl Falkenberg"? Du käre värld, vad bra den är. Sådan exakt tonträff. Eller vad man nu kallar det.

Hade glömt.

Böcker om kompisgäng på små orter

Boken jag håller på att skriva på nu är en ungdomsbok (tror jag), huvudpersonerna är 20 år. Den utspelar sig i den lilla tätorten där jag växte upp. Ingelstad, 2 mil söder om Växjö. Där finns det 1700 invånare, en affär, en badplats, två pizzerior, några frisörer och ett övergångsställe. Boken handlar om ett kompisgäng, som återförenas där en sommarvecka. De ska gå på en begravning.

Och det var allt jag hade att säga om det för tillfället.

Men jag undrar om ni har bok eller filmtips? Jag plöjer allt som handlar om 1. Små orter , helst i kombination med 2. Kompisgäng, och allra, allra helst i kombination med 3. Unga vuxna.

Ska se om "Farväl, Falkenberg" nu, tänkte jag. Och i veckan läste jag Christoffer Carlssons "Den enögda kaninen" (Så väldigt bra!). Innan dess läste jag "Röda vita rosen", av Mariette Glodeck, efter tips från någon här på bloggen, minns inte vem nu, förlåt. (Också bra!) Borde jag läsa om "Den hemliga historien"? Se "Sista natten med gänget"? Eller vad?

Kommer ni på något får ni hemskt gärna tipsa.

tisdag, augusti 12

Greetings from Lund

Jag (och Johanna) är i Lund nu, och håller skrivkurs på stadsbibblan i tre dagar, för unga personer mellan 14-20 år. Det är lite smått fantastiskt, av lite alla möjliga olika anledningar. Till exempel: Kursen är fullbokad, sedan länge. Verkligen inte varje gång det händer när man kommer till en bibbla. (Läs: Har aldrig någonsin hänt förr.) Det stod folk uppskrivna på reservlista. Som förhoppningsfullt kom till bibblan i morse, men fick vända i dörren. Och nu sitter det 20 tjejer och killar i det lilla rummet och skriver på dagarna. På sitt sommarlov.

Lund, alltså!

Ett förtjusande ställe.

Det har jag då alltid sagt.

söndag, augusti 10

Limited, schimited - rör inte min daim mint


Ser ni det där med "limited edition" där längst ner till höger i bild? Det skrämmer mig lite. Som jag ser det finns det inte en enda vettig anledning att låta denna gudagåva till mänskligheten choklad försvinna ur något slags sortiment, någonsin. Så nu drar jag mitt strå. Jag äter mig långsa... okej, nä, ganska snabbt, igenom det stora berget av mintdaim som ligger staplade strax innan kassan på vårt hemköp och tänker att när Marabou ser försäljningssiffrorna så kommer de bara: OMFG, DAIM MINT! Det verkar vara väldigt stort i Gnesta med omnejd. EVIGT LIV? EVIGT LIV!

Ni kan tacka mig sen.

Sjukt god, denna där.

fredag, augusti 8

Tack!

Åh, hörni, det är så roligt att ni är så entusiastiska och hejiga och glada över vegokokboken! Det trillar in mejl med beställningar av signerade exemplar på löpande band, och igår seglade boken upp på Bokus topplista över gårdagens mest sålda böcker PÅ HELA HIMLA BOKUS, AV ALLA HIMLA BÖCKER SOM FINNS DÄR, och ni bara: visar glada tummar upp i varenda socialt forum jag tittar in på.

Jag blir så väldigt glad och stolt och tårögd!

Ville bara säga det.

torsdag, augusti 7

Tjuvtitt: Mera vego - mat för hela familjen

Igår landade min och Saras färdiga kokbok i brevlådan här hemma, och nu har jag ägnat det senaste dygnet åt att ömsom ha lust att gråta av lättnad, och ömsom ha lust att springa omkring med båda armarna i luften och dela ut high fives på löpande band. Den är klar! Den är klar! Jag vet inte varför det känns så otroligt, men det gör det. Herregud, vad länge vi sysslat med den här.

Men snygg blev den! Och stolt är jag.

Mera vego - mat för hela familjen är en kokbok för alla som vill ha ny vegoinspiration i köket. Den passar både den som redan är vego (och är trött på sina gamla vanliga recept), och den som inte alls är vegetarian (men vill börja laga lite mer vegetariskt, och inte vet riktigt hur eller vad). Eller för den arma krake som är förälder till ett barn som plötsligt deklarerat att hen blivit vegetarian, för den delen.

Vi har haft hela familjen i åtanke när vi gjort recepten, och i den bästa av världar passar därför rätterna både små barn, stora barn och vuxna. Recepten är indelade efter hur lång tid matlagningen får ta - och här finns både kaossnabba recept, vanliga vardagsrätter, festliga helgmåltider, mellanmål, efterrätter och småplock.

Grunden i recepten är lakto-ovo-vegetarisk, och det betyder att en hel del av rätterna innehåller mjölkprodukter och ägg. De recept som är veganska (alltså helt fria från alla slags animaliska produkter) eller lätta att vegananpassa har vi märkt med en stämpel. Den stämpeln sitter mer än hälften av recepten. Det finns inget "låtsaskött" som quorn eller sojabitar eller fejkbacon i något av recepten.

Och så får man lite tips och trix mellan varven också! Till exempel kring hur man (eventuellt) får barn att smaka på ny mat, hur man bäst marinerar tofu, hur man fixar tuggmotstånd i en vegetarisk burgare, eller varför det asiatiska ströbrödet panko typ är matlagarens bästa vän.

Det är jag, och barndietisten Sara Ask, som står för texterna och recepten, Ulrika Pousette som tagit bilderna, och Katy Kimbell som gjort formen. Boken är släppt nu, och går att köpa lite överallt (definitivt hos nätbokhandlarna i alla fall). Och vill man köpa en bok direkt av mig, med en hälsning i, så får man gärna det! Då klickar man här.

Hoppas, hoppas ni kommer gilla den! Eller maten i den. Eller helst både och.

Fridens liljor!

onsdag, augusti 6

Den fruktansvärt otäcka hajen och dess veka hjärta

Jag försökte leka blodtörstande haj med mina barn på lekplatsen idag. Tanken var att jag skulle vara den blodtörstiga hajen, och barnen skulle vara mitt potentiella byte, och de skulle vara uppe och klättra och klänga i den stora klätterställningen och jag skulle vara under samma klätterställning och hoppa efter dem och hugga med mina livsfarliga käkar och vara fruktansvärt otäck.

(Jamen, titta inte på mig! Ni tror väl inte att jag får hitta på några regler?)

Så himla svårt att vara fruktansvärt otäck, bara, när det minsta lilla bytet envisas med att vara helt omtänksam under tiden.

"HAJEN! HALLÅ, HAJEN? ÄJ DU HUNGJIG? VILL DU KÄKA UPP EN LITEN, LITEN TUGGA AV MIG? ÄJ DU SUGEN PÅ DET? OKEJ. OKEJ, HAJEN! JA KOMMEJ NEJ TILL DIG DÅ. SÅ DU INTE BEHÖVEJ VAJA HUNGJIG. MEN HAJEN? DU FÅJ BAJA TA EN LITEN TUGGA AV MIN JUMPA. INTE EN STOJ. BAJA EN LITEN. ÄJ VI ÖVEJENS, HAJEN? OKEJ, BJA. NU KOMMEJ JAG, MIN LILLA HAJ!"

*åker ner för rutchkanan*

*hoppar upp i famnen på hajen och lirkar sina små armar runt hajens hals*

"JAG ÄLSKAJ DIG, HAJEN. VILL DU TA ETT BETT?"

Alltså, verkligen.

Jetesvårt.

Är hajar blödiga?

Denna haj är.

måndag, augusti 4

Det är lite varmt. Har ni märkt det?

Vad säger vän av ordning om en person (VILKEN SOM HELST!) som jobbar hemifrån och sitter framför en dator på ett litet kontor på övervåningen i ett hus under en värmebölja, bara helt sonika bestämmer sig för att jobba naken? Skulle vän av ordning misstycka? Och om ja, befinner sig vän av ordning någonstans i närheten av Gnesta?

Frågar åt en kompis.

Rapport från ett ridläger

Är brutalt öm och stel från midjan och neråt, och har stora, fula blåmärken på insidan av hela benen efter skav mot sadeln. Men det var det värt! För de senaste tre dagarna, som jag tillbringat på ridläger? Amen, alltså, så jädra fina, jag har då aldrig varit med om dess like.

Vi var åtta stycken vuxna människor, med varierande förkunskaper, som anmält oss. En del hade suttit på en häst sammanlagt en halvtimme under hela livet. Och andra hade (som jag) ridit en hel del när de var små, men inte haft närkontakt med hästar på sisådär tjugo år. Vi blev tilldelade varsin helghäst. Min var brun och hette Tuva, och inför Tuva känner jag ungefär så här: <3 <3 <3, plus den där emojin med hjärtan i ögonen. SÅ JÄDRA GULLIG! Och luktade gott gjorde hon också. Samt att hon var väldigt lättriden och inte hade för vana att hålla på med något fuffens, typ bocka, sparkas eller bitas. Bra grej, ändå.

Sedan var det sammanlagt fem ridpass utspridda över fredag, lördag, söndag, massa pyssel med hästarna i stallet, lite teori mellan varven, och superfina miljöer och bra stämning i stallet. Inte för lätt (vi fick till exempel galoppera i skogen, och fatta galopp från skritt och sånt där om vi ville) och inte för svårt och läskigt (vi slapp hoppa över otäcka hinder). Jag var inte rädd en enda gång, och inte uttråkad en sekund. Bara glad och svettig och lite frustrerad och nervös och utmattningsdarrig och lycklig som en kalv på grönbete.

Det är lite som att övningsköra på något vis. Så jädra många grejer att hålla reda på, man blir ju helt slut i huvudet! Hälar som peka neråt, tummar som ska peka uppåt, händer som ska fram, tyglar som ska kortas, tyglar som ska längas, sits som ska lutas fram eller rätas upp, händer som ska mjukna, spö som ska hållas i, knän som ska vara stilla, blick som ska framåt, balans som ska hittas, och tempo som ska hållas. Och så fort man lyckas med en av grejerna så glömmer man bort någon av de andra. Man har ju tusen saker gratis av att ha ridit som barn, för även om man glömt allt i huvudet, så sitter ju mycket av det kvar i kroppen när man väl sitter där i sadeln sen. Men de som nästan aldrig ridit förut? Så himla imponerad av att de gick från noll till galopp i skogen på tre dagar.

Aja.

Har jag någon tråd här?

Och var har jag i så fall lagt den?

Kanske här: Det var en nedrans bra helg, och nu ska jag googla "ridskola gnesta" och konsultera mitt livspussel. En kväll i veckan på en havremoppe? Låter som den bästa sortens antidepressiva medel jag kan tänka mig.

fredag, augusti 1

Hej från en som redan har förökat sig, och TUR ÄR VÄL DET!

När jag var typ tretton läste jag i VeckoRevyn att killar inte gillade tjejer som åt chips direkt ur påsen.

OH WELL.

Håll den lilla upplysningen i minnet nu, så ska jag guida er igenom vad jag gjort ikväll.

Tänk er en bil, och en 34-årig kvinna som kör den bilen. Kvinnan har inte duschat ordentligt på fyra dygn. Inte kammat håret heller. Eller egentligen ens bytt kläder. Och hon är väldigt hungrig, eftersom hon av någon obegriplig anledning har prioriterat att köra bil framför att äta middag. Ser ni det framför er? Bra. Tänk er då vidare att det enda som finns att äta i bilen är ett tjugotal Pringles-chips längst ner i ett Pringlesrör. Först tänker kvinnan, näe, inte chips i bilen, det har du ju testat en gång, och det kändes ju helt ovärdigt sa du efteråt, TÄNK PÅ VECKOREVYN!

Sen tänker kvinnan, äh, fuck it. Hit med chipsen.

Vet ni hur smalt ett Pringlesrör är? Det är nästan så man fastnar med handen när man sticker ner näven för att ta några chips, kan jag meddela. "Nästan."

Vet ni hur dumt det är att fastna med handen i ett Pringlesrör när man samtidigt kör bil? Ganska dumt, kan jag meddela. "Ganska."

Vet ni vad man till slut måste göra då, efter att ha lirkat upp handen ur röret (och råkat slå Pringlesröret i pannan) för att inte riskera att 1. Köra av vägen och döden dö, eller 2. Svälta ihjäl och döden dö? Man måste vända hela Pringlesröret upp och ner i knät, så att alla chipsen trillar ut på ens byxor, kan jag meddela. Inklusive alla smulorna i botten. Och sen? Sen måste man sitta och plocka chipsbit för chipsbit från sin egen kropp, och äta dem.

Jodå.

Man måste det!

Eller ja, jag gjorde det.

Men det är lugnt, för det är ändå aldrig någon som kommer få veta det.

HÖHÖ.

torsdag, juli 31

Läger jag gillar


Alltså, förlåt om jag tjatar nu, men det här skrivlägret? Vilken grej det är! 

Jag har aldrig förut testat att göra så här, att isolera mig någonstans helt själv utan att ha något annat på schemat än att skriva på en och samma bok, flera dagar i rad. I vanliga fall är det en massa andra grejer som också ska hinnas med, menar jag. Lämna på förskola, hämta på förskola, skicka mejl, läsa grejer, fixa fakturor, boka tågbiljetter, prata med min familj, fungera som en normal person på kvällarna, jamen, ni fattar. Det blir sällan mer än tre timmars skrivande utan avbrott. Och det blir nästan aldrig ens det.

De här dagarna har jag skrivit från nio på morgonen till elva på kvällarna. Jag har ju pausat, så klart. Ätit goda grejer och så. Sprungit lite. Fajtats med några fladdermöss. Men jag har inte tänkt på nästan något annat än denna berättelse, dessa personer, denna text, varje vaken timme. Och dra mig baklänges på en liten tallkotte, vilken skillnad det gör.

Jag skulle uppskattningsvis säga att det är ungefär tio tusen gånger lättare och roligare att skriva en bok på det här viset än på det upphackade viset. Det är visserligen inte så sabla lätt att få till ’det här viset’ i vardagen med barn och familj och yada, yada, men se på fan, det gick ju att få till fyra dygn det här året, det kanske kan gå att få till fyra dygn nästa år också?

Fan inte klokt förvisso att det skulle ta mig ett helt liv att komma på tanken att jag kanske skulle gilla ett skrivläger. Hissen går tydligen inte ända upp på den här slöa hästen i besticklådan. Men, men.

34 är väl en bra ålder för självinsikt det också.

måndag, juli 28

Geniupplägg vi minns

Okej, hej, slut på semestern! Både den från sociala medier och den från jobb. Jag är i torpet och skriver bok. Det är min första jobbvecka efter sommarlovet, och jag har lämnat man och barn i Dalsland för deras sista semestervecka, och bosatt mig i torpet helt själv.

Eller ja, ”helt själv”. Här finns gott om fladdermöss, getingar, myggor och hjortar. I synnerhet fladdermössen är jag missnöjd med. Speciellt när de envisas med att flyga omkring inomhus.

*plats för skrietsmiley*

Men i övrigt är det ett geniupplägg, skulle jag vilja säga! Här finns inte en enda människa som säger mammamammamamma tio tusen gånger om dagen. Inte en enda människa att babbla med. Inte ett enda mejl att svara på. Inte en enda diskmaskin att tömma och fylla. Inte en enda täckningsplutt på telefonen . Inte ett enda tvättberg att vika. Och inte ett enda infoga vad som helst som brukar störa bokskrivandet. Bara jag, min dator, och goda grejer att äta på.

Senare i höst kommer jag ha noll sekunder över för sånt här, och då kommer jag att lipa över det, men idag har jag skrivit bok i nio timmar, ätit sparris, kantareller, avokado och kladdkaka, sprungit en runda och duschat i den iskalla uteduschen. Imorgon ska jag upprepa.

Just nu? 

Älskar livet, etc.

lördag, juli 12

Hemma hos

Kort meddelande från semestern: Den här veckan kan man hitta mig, min familj, vårt hem och våra brädgolv i Aftonbladets bilaga "Härligt hemma". Jag lovade ju att hojta när det publicerades? Well, HOJT!

fredag, juli 4

Sommarstängt

Nu tar jag sommarlov från internet och telefon och datorer en stund. Vi hörs om nån liten vecka!

måndag, juni 30

"Jag är Lasse och du kan vara Maja, så får Svante vara polismästaren."

Jag vet inte säkert, men kanske kommer det här att bli sommaren som vi i efterhand refererar till som LasseMaja-sommaren. När vi var på biblioteket häromdagen och lånade hem tre kassar sommarlovsböcker bestod Rufus kasse av nio böcker om LasseMajas Detektivbyrå. Och inget annat. Man kan, utan att överdriva det minsta, säga att han freaking älskar LasseMajas Detektivbyrå just nu.

Idag har vi: 1. Spelat Lassemaja-brädspel i två timmar, 2. Lekt en Lassamaja-lek som jag inte fattade reglerna på 3. Läst sammanlagt åtta kapitel i två olika LasseMaja-böcker, 4. Lyssnat på en halv LasseMaja-ljudbok när vi åkte bil, samt 5. Sett långfilmen LasseMajas Detektivbyrå Von Broms Hemlighet.

Eller ja, det där sista var jag inte med på, då klippte jag gräset.

Men i övrigt utgör denna lilla deckarduo en ganska central del även i mitt liv för tillfället.

Jag är kanske inte (längre) lika entusiastisk över detta som avkomman är (speciellt inte femte gången jag läser samma bok och bara: åhhhh, vem kan det vara som rånar caféet i Valleby? Så spännande. Not.) Men det beror troligtvis mer på min längtan efter variation än på böckerna/konceptet/fenomenet.

Imorgon har jag lovat att vi ska spela brädspelet igen "direkt när vi vaknar, innan frukosten till och med".

Fan vet hur det gick till när han fick igenom det.

Kommer väl svälta ihjäl innan alla misstänka är insamlade och på plats på respektive brottsplats.

söndag, juni 29

Presentgruppens beslut

Ja, men just ja! Presentgruppen. Jag har ju glömt rapportera vad utslaget blev.

Gustav fick en räfsa av barnen i födelsedagspresent. 

(En riktig. Till skillnad från en i... låt oss säga... Lego?)

Det behövde han, och det hade med trädgård att göra, och den var stor att slå in. 

Tre bra argument, tyckte både jag och den äldre delen av presentgruppen.

En annan sak Gustav, 36, fick: Äran att bestämma middagsmeny. Han valde köpepizza, läsk och marängsviss. Det var gott. Hej!

Team hemma, sommarlovsutgåvan

Jaha, nu tänkte jag testa detta med "semester" i fyra veckor då. Verkar ju populärt och allt. Den här första veckan är jag själv hemma med kidsen, för Gustav är i Almedalen. Då har jag beställt hit min syster och hennes barn, och eftersom min syster är helt sjukt lydig så kommer hon snällt åkandes framåt tisdag eftermiddag.

(Eller ja, lydig? Obehagligt ordval. Speciellt eftersom det får mig att låta som om jag behandlar flickebarnet som en hund. Det gör jag inte. Tror jag? Fast det fanns en tid i livet då jag och min bror ibland satt framför teven på övervåningen och sa saker i stil med "Maja! Hämta ett glas saft till mig!" och hon bara gjorde det utan att blinka. Det var himla snällt av henne. Och himla otrevligt gjort av oss. Jag hoppas jag har slutat beordra henne grejer på det sättet vid det här laget.)

(Maja! Ta med ett glas saft till mig när du kommer!)

(Skämta.)

(Ta med ostbågar.)

(Skämta!)

(Menar cheez cruncherz.)

Har också beställt hit min bror och hans familj en dag eller två. All in all blir det alltså fem små barn under sex år i detta hus, samtidigt. Och fyra stora barn på 30+.

Imorgon ska jag kanske gå och dela ut hörselskydd till grannarna?

Som någon slags förebyggande åtgärd, bara.

Vi kan komma att låta en del, kanske.

I carried a watermelon


Igår bar Svante omkring på en stor, otymplig vattenmelon som skulle med till Dinokalaset och vid ett tillfälle höll Gustav på att snubbla på både barn och melon. Som av en lycklig slump utbrast han då i ett: "Var kom du ifrån?" så att jag (o-er-hört triumferande) kunde få svara: "He carried a watermelon".

Jag tyckte att jag var väldigt, väldigt rolig då.

Men Gustav bara tittade på mig som vore jag knäpp i huvudet.

Och plötsligt gick det upp för mig att "I carried a watermelon" inte är en referens som känns självklar i allas hjärnor.

Så himla underligt.

Har inte alla sett Dirty Dancing 6731 gånger?

5 x Dinokalas

Det började inte regna (förrän Dinokalaset var slut)! PRIS SKE LOV! Och jag är medveten om att det ser ut på bilderna som om Emma och jag fick fira vår bokrelease helt på egen hand, men helt ärligt - det kom skitmånga folk. Jag har bara inte frågat dem ifall de vill vara med på bild i bloggen, så ni får hålla till godo med Emma och mig. Och ballongerna! Herregud, ballongerna. Vi la halva festbudgeten på tre enorma heliumballonger. Värt.

Tack alla som kom förbi! Det var så kul.

Det tyckte Ivar och alla hans dinosaurier också.

(Jo, jag vet det, för jag har hittat på'na, så jag bestämmer.)

Skål och heja!

fredag, juni 27

Kontorsstolens nya kläder

Ja, ja, jag vet. Jag har postat samma bild på Instagram, och i lagen står det att om man postar samma bild i två (eller fler) sociala forum på nätet så får man spöstraff, yada, yada. Men har det hänt något oerhört, så har det. OCH NU HAR JAG KLÄTT OM EN STOL! Jag anser att det här är en bedrift utan dess like för att jag 1. Har ett väldigt ansträngt förhållande till symaskiner. (Lex: Undertråd som trasslar), och 2. Inte har något tålamod och 3. Hade båda barnen hemma sjuka samtidigt som jag gjorde det. ("Sjuka". Herregud, de har betett sig som om jag matat dem med crack hela eftermiddagen. Klockan nio på kvällen beordrade jag ut dem i trädgården och bad dem springa tio varv runt huset. Det gjorde de. Sedan badade de lite i vattenspridaren. Sen somnade de. Ändå inte.)

Det tog tre timmar att klä om stolen.

Det fick som följd att hela huset såg ut som kriget, alla hade pyjamas på sig fram till klockan tre och ingen fick lunch.

Och det blev långt ifrån perfekt.

Men det blev!

Är så himla stolt nu, kommer jobba minst tio gånger så bra när stolen är blommig (och har rosa spraymålade ben), det fattar ju alla.

Om någon vill testa ska ni sannolikt inte lyssna på mig, för jag vet inte vad jag snackar om, och resultatet blev ju som sagt bara bra om man kollar hyfsat snabbt. Men jag la i alla fall papper mot tyget på stolen, och ritade av alla delar. Sedan nålade jag pappersmallarna mot tyget, klippte en dryg centimeter utanför mallen, och sedan sydde jag för glatta livet. Och mellan varje söm provade jag mot stolen så att jag såg att sömmarna hade hamnat rätt. Jag nålade och sicksackade som vanligt inte. (Speciellt på den punkten tycker jag nog inte ni ska ska lyssna på mig så jättenoga.) Och sedan häftpistolade jag fast alltihop under sitsen i slutet. Klart!

Häftpistol är för övrigt mitt bästa verktyg.

Det, och cirkelstans, och slipmaskin.

Dinokalas imorgon!

Äh, fuck it, vädret visar visserligen mulet och säkert också ett och annat regnstänk om vi har otur, men vi kör ändå.

Imorgon blir det Dinokalas!

Om ni tänkt komma förbi så sikta på den stora gräsmattan nedanför alla djuren, och förbi plaskdammen. Håll utkik efter stora röda ballonger så hittar ni oss! Vi börjar klockan 14.00, och skålar och läser högt ur boken strax därefter.

Det kommer att finnas kakor och frukt och saft och bubbel, men du måste själv ta med dig en filt att sitta på och mer mat om du är hungrigare än bara kaksugen. Och ja! Vill du köpa en bok så tar du med kontanter också.

Hoppas vi ses!

torsdag, juni 26

This just in

Jag har köpt snabba löpartajts!

Halvglansiga, svarta, supertajta löpartajts köpta i en sportbutik.

Det är en så oerhört stor händelse att jag fick hejda mig från att använda versaler i första meningen. Fy farao. Jag är jätteful i dem! Och det finns eventuellt inget jag hatar att lägga pengar på så mycket som träningskläder (förutom obvisously tandläkaren, för det är ännu värre)! Är så himla uppspelt nu!

Eller hur är det bara Springande Personer™ som har snabba löpartajts?

Jag tänkte väl.

Sprang 7 kilometer på ny rekordtid av bara farten när jag kom hem.

Så nöjd (springande) person nu.

onsdag, juni 25

4 x onsdag

Säg mig, hur många gånger är det rimligt att man uppdaterar väderprognosen på yr.no per dag? På lördag ska jag och Emma fira vår nya bilderbok med att ha releasepicknick och högläsning i Aspuddsparken i Stockholm. Utomhus, ni vet. Utan tak. Igår kväll och i morse visade prognosen 9 grader varmt och ösregn. Vid lunch idag hade den ändrat sig till 14 grader och solglimtar. Jag har gjort två saker idag: 1. Bakat en miljard kakor just in cases dinokalaset faktiskt går att genomföra, samt 2. Tryckt på uppdateraknappen när det gäller vädret.

Som det ser ut nu så kör vi på.

Ösregnar det så skjuter vi upp till en annan helg senare i sommar.

Ni vet att ni är välkomna, va?

Presentgruppen spånar

I morse informerade jag barnen om att deras pappa fyller år på fredag. De blev sjukt peppade. Hade sedan"ganska" kul när jag lyssnade på deras diskussion om vad de skulle köpa för present åt honom. "Ganska."

- KANSE... NÅT LEGO?
- Nej, nåt som pappa gillar. Få se nu. Vad gillar pappa?
- KANSE... LEGO STAR WARS?
- Nej, pappa gillar ju... han gillar ju till exempel att plantera grejer. Det gillar han.
- ELLEJ KANSE... LEGO CHIMA?
- Och han gillar att jobba med sin dator. 
- ELLEJ KANSE... LEGO SUPELÄLTE?
- Och han gillar att brygga öl.
- NU VET JA! VI KANSKE KAN KÖPA... LEGO MED BJANDMANNAJ! 
- Och han gillar att dricka kall öl och han gillar att äta salta pinnar. Men man kan ju inte bara ge bort mat, heller. Och vi kan ju ingenting om att brygga öl. Och vi kan nog inte köpa någon ny datormaskin heller, för mamma har sagt att dom är jättedyra. Vad tycker du är bäst, Svante?
- LEGO? JA TYCKEJ LEGO. KANSE... LEGO STAR WARS?

Himla spännande för Gustav, detta. Lego? Salta pinnar? Några stackars små frön? 

På fredag vet vi.

tisdag, juni 24

När jag tänker på semester

Man borde ha frysen full av matlådor så här års, va? Jag känner på mig att man borde det. Ibland när jag tänker på de veckor av semester som stundar alldeles strax ser jag en oändlig rad av frukostar, mellanmål, luncher, fikor och middagar framför mig. Och de ska lagas, plockas fram, (förhoppningsvis) ätas och plockas bort igen, och när man just är färdig med det där sista så ska man börja om igen.

Jag känner sympati med vår diskmaskin. Jeflar vad hen kommer få jobba de närmsta veckorna!

Och, alltså...

Jag älskar också semester och sådär, såklart. Speciellt älskar jag den teoretiska semestern. Ni vet, den där alla i familjen helt kopplar bort alla tankar på jobb, sover länge, är glada hela tiden, vill samma saker jämt, hjälps åt med allt, känner friden, har kul, solen strålar lite lagom varm från en idyllisk himmel, och jag kan ligga i hängmattan och läsa böcker flera timmar varje dag. Den älskar jag jättemycket.

Men nu vet vi ju alla att det inte funkar så i praktiken. I praktiken kan det bli lite hur som helst.

Förra sommaren vill jag till exempel snarast minnas som en enda lång frustrerad gråt- och bråk- och sammanbrottsperiod. Mest var det barnen som inte verkade gilla livet så särdeles mycket. Men det smittar ju lätt av sig, det där.

Den här sommaren tycker jag känns mer lovande på förhand. Vi beter oss åtminstone inte som tickande bomber redan innan vi blivit lediga. Vi är rätt glada så här inför ledigheten. Peppade, nästan.

Men jag är ändå lite... nervös?

Ja, nervös.

Och vi har inte en enda matlåda i frysen.

Oruttat, ändå.

måndag, juni 23

Eddies återkomst

Alltså, lyckan när man kommer till förlaget för ett möte om ett bilderboksmanus man skrivit, och tror att man bara ska prata lite, kanske bolla lite idéer, dricka kaffe och sånt, och så halar illustratören (som heter Jesus Verona) upp en bunt tidiga skisser ur väskan. SKISSER! Det finns ta mig tusan ingenting jag älskar så som skisser. Jag tror att det handlar om att "illustratör" eller "konstnär" är bland de finaste yrken jag kan tänka mig. Jag är så sjukt imponerad av (läs: avundsjuk på) folk som kan rita. Blotta åsynen av en sån där konstnärsmapp där det kan tänkas ligga skisser gör mig helt knäsvag. Och färgkladd! Penslar! Tuber med färg! Ateljéer! Åhhh, be still my beating heart, vi har pratat om det här förut, va?

Det är kul att Instagram är så poppis nu, för om man följer illustratörer där får man ofta se skisser.

Man gillar det ganska mycket.

"Man".

Men i alla fall! Det lilla gulliga barnet på skissen ovan är Eddie, från "Eddie och julen" och "Eddie får en lillebror". Det kommer en tredje bok om honom efter vintern, och den handlar om att försöka sluta med napp. Kanske kommer den att heta "Eddie och napparna - en kärlekshistoria", för det är det den handlar om. Att älska sina nappar så evinnerligt mycket att man vill ha dem med sig jämt, jämt. Fast alla vuxna runt omkring tycker att man är för stor för napp. Och borde sluta.

Den kommer bli fin, tror jag.

Speciellt tror jag det nu, efter att ha sett skisserna.

Mmm... skisser.

söndag, juni 22

Midsommar 2014


Det är en kylig sommar vi har, hörni! Höll ta mig tusan på att förfrysa benen där en stund på midsommarafton, när jag envisades med att vara barbent i klänning. Ovärt. I övrigt har vi varit i torpet med våra bästisar, spelat spel, eldat i vedspisen, plockat svamp och haft det fint. Vi "glömde" det där med stång och dans och sånt. Men vi kom ihåg jordgubbarna!

Så vi är inte helt tappade bakom en vagn, trots allt.