fredag, januari 30

Innan söndag

Att göra imorgon:

- förbereda för barnkalas
- rodda barnkalas
- packa resväskan
- INTE GLÖMMA DATOR + SLADD!!!!
- skriva ut biljetterna
- ta en ziljard foton på barnen så jag kan ha nytt material att bli sentimental över när jag är borta
- åka mot Arlanda

Imorgon kväll åker Johanna och jag iväg på vår skrivvecka till Lissabon (eller ja, okej, flyget går först söndag morgon, men vi sover på Arlanda en natt också). Jag är frrrrrruktansvärt entusiastisk!!! Och jag har frrrrrrrruktansvärd seperationsångest!!! Målar upp katastrofscenario efter katastrofscenario i huvudet -är väl snart uppe i hundra olika sätt den här veckan med maximal otur kan sluta med att barnen blir moderslösa eller nåt annat crap händer här hemma, men nu när jag sagt det högt så SLUTAR JAG TÄNKA PÅ DET, det räcker nu.

Det ska bli så sabla fantastiskt.

Jag ska skriva färdigt min bok, Johanna ska traggla på i mitten av sin, och vi ska gå upp och ner för kullar och fota gulliga spårvagnar och kakel och dricka portvin och kanske till och med vistas på vår terass utan täckjacka, vem vet.

Är så nöjd på förhand med detta upplägg att jag knappt kan sitta still.

En författares närvaro i sociala medier

I morse var jag inbjuden som gäst till en frukost med "Affärskvinnans nätverk" här i Gnesta, och det var så här: 30 kvinnliga egenföretagare (ett jädra ös i denna lilla ort ändå?) som åt svingod frukost ihop. Det var väldigt blandat folk, någon var keramiker, någon var hudterapeut, någon hade en butik, någon var tapetserare, någon var redovisningskonsult. Jag pratade (förutom lite om vem jag är och vad jag skriver) om min närvaro i sociala medier, och vad den betyder för mig som författare och egenföretagare. Jag bloggar och instagrammar verkligen inte för att marknadsföra mina böcker, jag bloggar och instagrammar för att jag älskar skiten. Men de sociala medierna har ju ändå kommit att bli en väldigt viktig marknadsföringskanal för mig, det går ju inte att bortse ifrån.

Jag tycker själv det är så sjukt spännande det här! Hade kunnat prata i en vecka. Jag har bloggat i snart nio år, och hunnit tänka cirka en miljard gånger på den här grejen, och hur jag ska behandla den. Hur ska man göra, vad ska man ha för ton, hur hittar man balansen, när blir man för tjatig, vad funkar, vad funkar inte, jag tycker det är skitroligt.

Den här bloggen (och mitt instagramkonto) har ju från start handlat om min vardag, med teve och hem och tvätthögar och frukostar och barn och familj och tankar om stort och smått och (typ) hela baletten. Jag började blogga och instagramma för att jag älskar att dokumentera vardag, och det är fortfarande likadant. Böckerna och skrivandet har alltid ingått som en del i de där betraktelserna, för att de... eh, ingår i mitt liv. När jag kollar på vad mina inlägg handlar om så är det kanske 20% bok- och skrivrelaterat innehåll. Det är ingenting jag tänkt ut aktivt, jag har inget schema som säger "var femte inlägg ska vara om mitt skrivande", men tanken på att det ska finnas en viss balans har nog funnit i bakhuvudet hela tiden. För det är så jag vill ha det.

Jag lägger ner mycket tid på att hitta dit, testar mig fram och känner efter, gör fel, gör rätt, lär mig. Jag vill inte framstå som en jobbig jädra reklampelare som bara försöker kränga mina böcker, men jag vill gärna stolt visa upp dem för världen. Och jag vore ju dum i huvudet om jag inte använde mig av de här kanalerna som jag lyckats skapa på de här nio åren, för jag vill ju naturligtvis att mina böcker ska nå ut och hitta läsare, de är ju mitt jobb.

Det är ett så spännande ämne, det här. Kan tänka på't i evighet.

torsdag, januari 29

FLASH!

Kände en liten, liten vårkänsla i luften idag. Sol och snö som droppade och illskrikande fåglar, och det var LJUST när vi gick hem från förskolan. (Eller ja, nästan ljust. Som i inte becksvart. Man kunde stanna och åka rutschkana i en kvart utan att det kändes som mitt i natten.) KLOCKAN HALV FEM!!! Blev så lycklig över detta att det nästan kom tårar.

Jag har (true story) ingenting emot snö och kallt och sånt, men mörkret, åh fy fan, mörkret, kan det inte bara fara åt helvete och aldrig mer komma tillbaka?

Fixar snart en sån där växtlampa som jag fixade till fröna i källaren åt mig själv och riggar den över sängen så jag kan sova under lysrör med dagsljusstyrka. Det kommer kanske inte bli så snyggt, men skit i det nu, är desperat.

"Det bästa", jo, ja, FÖR ER kanske.

Här är några sjukt snabba grejer: ljuset, blixten, och dammsugarpåsar.nu. Igår när mina avkommor skulle dammsuga upp de tre ziljarder frigolitsmulor som de roat sig med att sprida ut i vårt hem som snö upptäckte vi att vi hade slut på dammsugarpåsar. Det var en hemskt tråkig upptäckt, faktiskt. Så klockan 15.40 igår klickade jag i en beställning på dammsugarpåsar på nätet. Och klockan 10.03 i morse levererade posten dammsugarpåsarna i brevlådan. Eller hur snabbt? Nu har vi frigolitfritt åtminstone på nedervåningen igen. Sedan orkade inte barnen dammsuga mer för de fick "ont i ryggen av allt slit, faktiskt" och tyckte det vore smidigare om jag gjorde allt jobbet istället. Som om min rygg skulle göra mindre ont av att krypa omkring på golvet och dammsuga upp frigolit ur golvspringorna.

Över lag såna jädra divor, dessa små människor? 

Ikväll skulle vi baka kladdkakor och kolakakor till barnkalaset som stundar i helgen, och barnen bara: "Det bästa är nog om du bakar själv, mamma, så kan vi kolla på teve och slicka skålarna." 

Jahopp.

onsdag, januari 28

Tips från en vabonsdag


Vill ni veta en superpraktisk grej man kan göra om man är mellan 3 och 6 år och till exempel är sjuk och inte kan vara ute och leka i snön? Man kan i smyg hämta upp lite frigolit från källaren och hacka sönder den och finfördela smulorna över hela huset när vårdadshavaren lagar lunch. Ser ut EXAKT som snö! Bara inte lika kallt och blött.

Jetebra.

"Fast det kommer nog att bli ganska mycket för dig att städa sen, mamma."

söndag, januari 25

Bring it, våren!

Okej, så jag höll på att få en hjärnblödning på Biltema igår (note to self: närma dig aldrig mer Kungens Kurva med omnejd en lönehelg om du har tidsbrist). Men nu sitter i alla fall lysrören med växtljus för de framtida förkultiverade små grödorna på plats i en höj- och sänkbar lampa i källaren, och jag har knåpat ihop skärmar av kartong och folie och silvertejp som ska reflektera ljuset optimalt, och ställt fram bordet där alla små plantor ska stå. (Tack snälla för tips om lysrör!) Plus att vi gjort en detaljerad tidsplan för när allt ska ner i jorden. Är nåt så djävulskt redo för odlingssäsongen 2015 nu, va!

Synd att det bara är januari.

Andra grejer jag gjort i helgen: Läst min första deckare av Roslund & Hellström efter att ha blivit nyfiken när jag såg första avsnittet av "Deckarna" på SVT. Varit på 3D-bio här i Gnesta (OBS! Stort!) och sett "Pingvinerna från Madagaskar". Fått kaffe hos två olika kompisar. Stekt pannkakor.

Typ så?

fredag, januari 23

Texter

Jag köpte den här boken, med Annika Norlins samlade låttexter (och 30 sidors text om hur hon själv ser på sitt låtskrivande), som en kärleksgåva till mig själv häromdagen. Nu ska jag lägga mig i sängen och lyssna på låtarna samtidigt som jag läser texterna. Som om jag vore femton igen, alltså. (Gu-uuud, vad jag låg i sängen med de där små häftena som fanns inuti cd-skivor och läste låttexter och lyssnade på sånger när jag var femton, sexton, sjutton! När jag läste nu att Annika Norlin som ung brukade fnysa i skivbutiken och ställa tillbaka album som inte hade låttexter i bookleten, eller hafsigt nedskrivna låttexter med fult typsnitt i bookleten, nickade jag så mycket i samförstånd att mitt huvud höll på att trilla av. Och när hon kallar musiklyssnare som inte bryr sig om eller hör texterna för neandertalare så vill jag typ ställa mig upp i soffan och skrika JA! ELLER HUR!?! HUR FAN ÄR DET ENS MÖJLIGT?!?) Alla låtar ska jag lyssna på. Alla texter ska jag läsa.

Jag vet redan på förhand att detta är en av de finaste fredagskvällarna i mitt liv.

torsdag, januari 22

En torsdag i januari

Jamen åh, sabla dag, ta slut någon gång nu då. Jag har så ont i huvudet. Jag börjar tänka att det är hormonellt. Några dagars konstant huvudvärk två gånger i månaden. Det är i så fall en ny feature jag skaffat mig sedan barnen föddes, och inför den känner jag VAD I HELV?!? Så oerhört värdelös.

Har också: Två rätt sura barn. Ett väldigt stökigt hem. En extremdålig hårdag. (Så här gör du! Testa gärna hemma! 1. Lägg dig i badet på kvällen. 2. Tvätta håret men strunta av outgrundlig anledning i balsam. 3. Kamma inte ut håret alls, eftersom du inte använde balsam 4. Gå och lägg dig och sov. 5. Stig upp. 6. Gör ingenting åt barret förutom sätt upp skiten medelst hårsnodd. Klart!) 

Men on the bright side så har jag testat att fritera ostronskivling idag, och det var väldigt gott. Fritera saker är en ny hobby jag har. 

Ja, och nej, det var väl kanske det?

Adjö med er.

onsdag, januari 21

Vad jag inte gör.

Jag använder inte tandtråd. Jag dricker inte rödvin. Jag sköljer inte frukt. Jag äter inte djur. Jag gillar inte katter. Jag ringer inte mina vänner. Jag klipper inte ur kuponger. Jag sover inte djupt. Jag springer inte gärna. Jag saknar inte Stockholm.

(Det här var kul, Peppe!)

6 år idag

Den här människan har jag varit förälder till i sex år nu. Jag älskar det. Jag älskar honom. Han är klurig och klok och har argument för allt och han vägrar kompromissa och han skrattar så det smittar och han kan absolut inte ta att man blir arg på honom. Om han är på bra humör berättar han Bellmanhistorier och räknar blomma blad en miljard och katten musen tio tusen och sedan fnittrar han så han ramlar av stolen. Han funderar så mycket. På döden och spöken och orättvisa och rymden och olika banor i lego starwarsspelet han spelar. På sin lillebror, som han älskar mest av allt, och på hur han ska kunna skydda honom från allt ont.

"Jag håller en hand på honom på natten, mamma. Så jag känner om han försvinner och kan vakna och dra tillbaka honom."

Han gillar pokémon och melodifestivalen och dataspel och simhallen och konsumenttesterna på Rea och tomatsoppa med majs och Lasse Majas detektivbyrå. När han får en ny legosats kan han sitta i tre timmar och systematiskt jobba sig igenom beskrivningen tills han är klar, och då tar han isär alltihop och börjar om. Han är helt makalös som storebror. I höst börjar han skolan.

Det är helt sjukt att han blivit sex!

Rufus, Rufulus, Ruffetuff, Söthuvudet.

Det är en sådan ynnest att få vara hans mamma.

tisdag, januari 20

Exotiskt en tisdag

Idag har jag gjort det här exotiska: skrivit bok i läsesalen på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Så flott! Kändes himla högtidligt. Plus att det var sjukt bra för arbetsmoralen att sitta i en tyst läsesal fylld av människor som såg koncentrerade ut, utan att få ha telefonen på ens. Extra plus för att Johanna satt bredvid också! Vi hälsade medelst en tyst nick när vi kom, åt lunch ihop med fritt prat en timme mitt på, och skrev sedan resten av dagen o-er-hör-t fokuserat. Älskar KB nu. Det ska bli mitt nya stamställe.

Och meanwhile har Svante gjort det här exotiska: varit på sjukhuset i Nyköping med en näsa som kanske eller kanske inte var bruten. Han bestämde sig för att åka pulka nerför en isbacke och ramma ett staket med näsan igår och ser ut som en blåslagen brottare med kroken på sned. Fast den var hel. Näsan, alltså. I och för sig liiiite svårt att säga säkert på grund av all svullnad, men vi utgår från det tills vidare och väntar på bättre tider. Jag hoppas inte sjukhuset i Nyköping blir Svantes nya stamställe.

Och bonus! Imorgon gör Rufus det här exotiska: Fyller 6 år.

Sug på den.

söndag, januari 18

Odlingsåret 2015

I helgen har vi planerat allt ätbart vi ska försöka odla i sommar, beställt fröer och googlat "växtbelysning driva upp plantor" och sånt. Väldigt kul! Vi har tänkt bygga tre djupbäddar (som väl kan sägas vara en hög pallkrage, typ) att odla i istället för trädgårdsland. 3 x 1 meter ska de vara. Utöver det har vi tre pallkragar och en balkong, och ÖVERALLT på dessa ytor ska det prunka och växa utav bara h-vete i sommar. Utan jidder från sniglar. Har vi tänkt.

Detta ska vi försöka oss på: potatis, morot, broccoli, dill, bondböna, brytböna, sockerärt, rödbeta, sallad, zucchini, jordärtskocka, kronärtskocka, persilja, timjan, koriander, oregano, rädisa, stevia, jordgubb, spenat, lök, tomat, gurka, smultron, vinbär, rabarber och hallon.

(Och sex driljarder rosa dahlior, men de går inte att äta, så de kan vi prata om en annan gång.)

Några av grejerna finns redan i trädgården, (bären, rabarbern och jordärtskockorna), men resten ska vi trolla fram själva. Är nåt så jävulskt peppad på det här. Jag fattar ju att minst hälften av grejerna kommer gå åt skogen, men skit i det, välj glädje, det är kul att tänka på prunket nu.

Nån som har en växtlampa över? Eller tips på var vi borde köpa en?

fredag, januari 16

Raised him well

3-åringen jag lever med: "Wow, fett coolt!"
Jag: "Är det ditt bästa svar?"
Han: "Nej. Mitt bästa svar är WHAT THE FOCK YOOOOOOO!"

torsdag, januari 15

Och det skräckblandade skrikskrattet som följer strax därefter

De där fotoalbumen jag kämpade mig igenom görandet av strax innan jul? (Jo. Så kan man säga.) Dra mig baklänges på en liten tallkotte vilken hit de skulle visa sig vara! Barnen har snart bläddrat sönder dem, och det är inte för att de är oförsiktiga, utan för att de är tillräckligt självcentrerade (amen, förlåt då, men de är ju det?) för att inte få nog av bilderna på sig själva. Var och varannan dag väljer någon av dem sitt album som godnattsaga, och sedan får man berätta allt om deras liv som små knoddar för dem och peka på bilder och ooo:a och aaa:a över deras gullighet i en halv evighet innan de går med på att somna.

Speciellt spännande är själva processen från bilden "här låg du inne i min mage" till "här är du precis nyfödd". De vet förhållandevis mycket om sugklockor och igångsättningar nu, de där små liven.

"Kom jag ut genom snippan?!?"
"Jepp."
"Men hur?"
"Ja, visst undrar ma...?"
"Men gjorde det inte ont?"
"Jo, jätteont."
"Men tänk om du hade blivit kissnödig samtidigt och kissat på mig?"

- paus för kort överläggning med mig själv -

"Det blev jag inte. Men det är faktiskt väldigt vanligt att mammor råkar bajsa lite på sina barn när de föds."

Åh, dessa små barnaögon och hur man ibland kan få dem att nästan poppa ur skallen på själva barnen, gud vad jag älskar dem.

Dagens ros

Vill säga detta nu: Tack, TACK för alla tips och tankar och idéer till "Ännu mera vego"! Ni är ju nåt så jävulskt bra och snälla. Har sammanställt en lista med över 150 (!!!) kommentarer från blogg och instagram nu, att ha som facit när vi börjar spika innehållet. Det blir så klart omöjligt att gå alla till mötes (knivigt ju när en del säger "mer ost!" och en del säger "mindre ost!" till exempel). Men vi kommer att ha jättestor hjälp av responsen alldeles oavsett.

Ni är bäst. Ni vet det, va?

onsdag, januari 14

En fotodag senare

Nämen, det gick ju bra det där, tror jag? Att få sitt hem fotat för "Mama", menar jag. Det enda jag behövde göra var typ: Le på en bild. Och hålla upp en filt framför ett fönster en gång, för att stänga ute lite för skarpt solljus. Resten fixade fotografen och stylisten så fint på egen hand.

Det är en rätt intressant inblick i en annan yrkesvardag att vara med på en sådan här fotodag. Jag har (korkat nog, med tanke på hur jädra många inredningstidningar jag läst genom livet) inte direkt aktivt tänkt på att det finns de som har som jobb att åka hem till olika människor, ställa i ordning prylarna i deras rum ("Flytta den där leksaksbilen 1 centimeter åt höger! Och dinosaurien en halv centimeter framåt!") och fotografera fina miljöer för att folk ska kunna glo på dem i en tidning sedan och fråga sig "vart kommer den där koppen ifrån?" eller "vad är det för färgkod på väggen?" Jämt! Det är deras jobb! Alltid!

Jag är lika delar avundsjuk som förundrad.

Det är som när vi fotade maträtter till kokboken och jag var som en storögd praoelev nästan hela tiden och bara "Men shit vilken jädra apparat det är att fota en liten soppa! Det kan ju ta en halv dag?". Fotografen och stylisten som var här idag var superproffsiga. Jag stod som ett litet gapande fån i bakgrunden och bara glodde. Jaha, nu måste han rigga med multipla blixtar här, tydligen. Det räcker visst inte med solljus. Nähä, nu låg den där kudden en halv millimeter för långt fram, uppenbarligen. Vem kunde ana?

Det tog det fyra timmar att få till nio bilder på vårt hem, och då gick det tydligen relativt snabbt och bra. Sedan har jag ägnat ytterligare en dryg timme åt att lista var vi fått tag på prick allt som syns på bilderna.

Jag tycker det är ganska mycket som är sjukt i allt det här.

Men jag tycker också det är väldigt mycket som är kul.

Och jag måste verkligen, verkligen sova.

tisdag, januari 13

Piffet och puffet

Så var vi här igen. Det här hemmet ska vara med i en tidning, "Mama" kommer hit imorgon och tar bilder och intervjuar, så ja. Jag har blandade känslor, en skopa obehag och en skopa excite på samma gång. (Har skrivit här om hatälsket inför sådana här grejer, och lite här också.) Men det är i alla fall fint här nu! (Förutom möjligtvis i garderoberna där jag öst in diverse stök.) Tulpaner och sånt, ni vet. Strategiskt utplacerade prylar i fotovänliga vinklar som fotografen kanske ändå kommer flytta på, men aja.

Jag tror det blir roligt.

Och jag älskar vårt hem.

Speciellt när det är så här piffat och puffat och städat, mm, städat, älskar städat.

Över och ut.

Ännu mera vego

Igår var jag och Sara på möte med förlaget och spikade detta festliga: Det kommer en uppföljare till Mera vego strax innan året är slut (inshallah, etc). Ännu mera vego ska den heta, och trots att boken inte kommer se dagens ljus förrän tidigast i december, så har vi redan börjat med innehållet. Hallå på dig, nya år av provlagningar och provsmakningar och mixtrande i köket!

Tanken är (fortfarande) att det ska kännas enkelt, roligt, gott och okomplicerat att laga vegetarisk mat till sig själv och sin familj med boken som kompis i köket. Och om ni har tips så vore det jättesnällt om ni delade med er! Vad för typ av recept tycker ni bok nummer två ska innehålla? Vad saknar ni i första boken? Vad vill ni ha mer av? Finns det något ni gillar i "Mera vego" som vi absolut inte ska slopa till bok två, och tvärtom - vad kan vi skippa den här gången? Sitter ni rent av inne på något vegetariskt recept som ni undrat varför i hela h-vetet vi inte har med i boken, och vill dela med er?

Vi blir jätteglada! Och jättetacksamma!

(Och vill ni inte skriva i kommentarerna så får ni jättegärna mejla på onekligenblogg@yahoo.se).

Tusen tack, och HIGH FIVE!

Det ska bli så roligt, det här.

söndag, januari 11

Kom ihåg

Vad stora våra barn är, plötsligt. Vi kan vara i simhallen med dem och en vuxen kan motionssimma medan den andra leker med kidsen, och det är inte ens speciellt nervöst eller svårt att hålla reda på dem eller jobbigt. De simmar som krattor, men de har blivit lite mer medvetna, de lyssnar lite mer. Säger man "du får absolut inte gå iväg och hoppa ner i den andra bassängen utan att säga till mig först" till Rufus så gör han inte det. Och ibland (okej, en gång i månaden) är de helt själva på övervåningen och säger gå iväg mamma, vi vill vara ifred när vi leker om jag närmar mig. Idag var de till och med utomhus och lekte när jag skottade snö, och jag behövde inte ens föreslå vad de skulle göra, de bara gjorde, de brydde sig inte ens om att jag var där. Det är revolutionerande, det här.

De har väldigt roligt ihop nu.

Frågar man dem vem som är deras bästa vän så säger de varandra, och trots att de skriker och bråkar om något varje dag så somnar de ändå nära, nära i samma säng varje kväll sen. Det är bara Rufus som kan väcka Svante och få honom på gott humör. Det är bara Svante som kan få Rufus att börja fnittra när han tjurar.

Om någon av dem inte kan somna kommer den andra ner för trappan och säger till.

"Mamma, Jufus kan inte sova. Han äj jädd för spöken. Jag haj jedan sagt att det inte finns nåja spöken i Gnesta, men han äj jädd i jallafall."

De är så fina mot varandra. De växer så fort.

Jag hoppas jag kommer ihåg det här för alltid.

fredag, januari 9

Läst under 2014

Det här är de böcker jag läste (för min egen skull, har räknat bort allt jag läst högt för barnen) under 2014:

Konsten att ha sjukt låga förväntningar - Åsa Asptjärn
Pappersstäder - John Green
Hur man botar en feminist - Nanna Johansson
Konsten att vara kvinna - Caitlin Moran
Mörka platser - Gillian Flynn
Skuggan - Petrus Dahlin och Lars Gustavsson
Tio lektioner i matlagning - Lotta Lundgren
Fjorton - Alexandra-Therese Keining
Låt vargarna komma - Carol Rifka Brunt (omläsning)
Det handlar om dig - Sandra Beijer
40 constant reader - Linda Skugge
Oceanen vid vägens slut - Neil Gaiman
Miss Peregrines hem för besynnerliga barn – Ransom Riggs
Kickboxaren - Niklas Krog
Allt det där jag sa till dig var sant - Amanda Svensson
Ryttarna - Mats Wahl
Flyt som en fjäril, stick som ett bi - Elin Nilsson
Eleanore & Park - Rainbow Rowell
Inte vem som helst - Nina Lacoour
62 dagar - Cilla Naumann
Språkresan - Mats Berggren
Kalmars jägarinnor - Tove Folkesson
Att ringa Clara - Anna Schultze
Röda vita rosen – Mariett Glodeck
Jag bara tvingar mig lite – Maja-Stina Fransson
Den enögda kaninen - Christoffer Carlsson
Belleville baby  Mia Engberg
Ingenting att ångra – Trude Marstein
Miriam om natten - Maria Nygren
Skaver - Titti Persson
Gone Girl - Gillian Flynn
Onanisterna - Patrik Lundberg
Svensk Synd - Martin Jern
Allt som är - Janne Teller
Sjutton år och skitsnygg - Emma Granholm
Skärvor av J - Magnus Ljunggren
Kanske ihop – Johanna Lindbäck
Gräset är mörkare på andra sidan – Kaj Korkea-aho
Otopia – Per Nilsson
Och natten viskade Annabel Lee – Bruno K Öijer
Ramona – Marta Söderberg
Jag ger dig solen – Jandy Nelson
Belzhar – Meg Wolitzer

Det är 43 böcker, och jag har säkert glömt några, för jag hade ju inget systeeeeem för att komma ihåg dem. (Nu testar jag goodreads det här året, för att ni säger att jag borde det och jag är lydig.) 58% av det jag läst är ungdomsböcker. 67% av det jag läst är skrivet av kvinnor. Jag har varit helt otroligt sabla pissdålig på att läsa böcker från andra länder än Sverige, England och USA. Jag har varit nästan lika otroligt sabla pissdålig på att läsa något annat än skönlitteratur. Och jag har inte klarat mitt hemliga mål att snitta en bok i veckan. Men, men. Läsåret 2014 har ändå varit bättre än många andra läsår sedan them kids kom in i bilden. 

Jag tycker "Att ringa Clara" av Anna Schultze sticker ut som den bästa (nya) läsupplevelsen. Det är en vuxenbok, och det är helt sjukt hur den kan handla om så lite, och ändå vara så vansinnigt spännande. Jag var helt fast i den i somras. Det är sällan jag är det nu för tiden. Här kan ni läsa vad min boktipsguru* tycker om Anna Schultze. Jag tycker samma. Sedan tycker jag ni ska läsa själva boken. 

Det här året kanske jag klarar en bok i veckan?

*Ja! Jag har en egen boktipsare. Johanna heter hon. Vi gillar exakt samma böcker. Bara det att hon är mer besatt av Knausgård än vad jag är, och läser mer, så under tiden hon levererar typ tio svinbra boktips till mig, så hinner jag kanske högst leverera ett tillbaka. Tråkigt för henne! Men otroligt bra för mig. Tror 90% av mina favoritböcker de senaste åren härstammar från boktips av henne.

Enligt våra noteringar har du inte betalt din faktura

Och på tal om helt oviktiga saker i det stora hela, men pinsamma saker i det lilla halva (ehe?) så fick jag just en påminnelsefaktura från min redovisningskonsult. TIPS FRÅN COACHEN: Ska du glömma att betala en räkning så är mitt råd att inte välja just den som kommer från den arma krake som försöker ha koll på din ekonomi åt dig. Skämmigt, faktiskt.

Viktigt på riktigt

Apropå Frankrike och det helt fruktansvärda terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo i onsdags, så tycker jag det här inlägget hos Peppe sätter fingret på något jag tänkt på många gånger när det händer stora saker i världen. Att det skaver att publicera ett blogginlägg/en tweet/en bild på instagram eller vad som helst om, säg… hur man ska komma ihåg vilka böcker man läst under året. Att det skaver att över huvud taget prata om någonting annat än det som hänt. Peppe beskriver hur hon glatt ovetande tweetade om en häst när resten av världen tweetade om det som hände på Utöya, till exempel. Inte för att hon tyckte att en häst kändes mer angeläget än terrordåd, utan för att hon ännu inte visste. Och en vanlig dag är ju en tweet om en häst bara en tweet om en häst. En ovanlig dag känns det helt vansinnigt att lägga vikt vid något annat än Utöya i det fallet, eller Paris nu.

Samtidigt tycker jag det skaver att publicera ett sådant här inlägg också. Allt skaver! Känns det ens vettigare att utropa "åh, det är så fruktansvärt det som hänt!" och sedan återgå till… resten, ytan, vardagen? Jag är inte säker. Förutom på detta: Förr eller senare hamnar åtminstone den här bloggen i den lilla vardagen med frukostar och lästa böcker och sjuka barn igen, eftersom det är den här bloggens grej. Det stör mig ibland. Inte att bloggen handlar om vardag, (det har jag ju valt själv, för att jag älskar att skriva om vardag) utan att jag känner mig som ett dumt spån som inte oftare lägger vikt vid det som spelar roll på riktigt.

Ett plus med att följa omvärldsintresserade människor på twitter är att man extremt snabbt får veta om det hänt något i världen, och sedan överöses av människors reaktioner och reflektioner kring det, och blir serverad en massa länkar till olika texter om det som hänt, som på ett litet silverfat. Man får faktiskt rätt bra koll. Ett minus med att följa omvärldsintresserade människor på twitter är att det tar en halv minut innan man (okej: jag) är helt övertygad om att allt redan har sagts och tänkts och tyckts, och att det inte finns någon poäng för mig (som inte var på plats i Paris, inte är satirtecknare, inte har någon unik vinkel eller speciell kunskap i bagaget som tillför något i diskussionen) att kommentera det som hänt alls.

Menar verkligen inte att göra en Birro här, och få det till att det är synd om mig för att jag inte vet vad jag ska blogga om när det sker terrordåd (HERREGUD!!!). Menar bara att jag tänker på det här rätt ofta. Ytan och det förhållandevis glättiga i utrymmet jag tar upp i världen med mina blogginlägg och bilder och gudvetallt. När det finns så mycket annat som är viktigt på riktigt.

Man kan vrida och vända på det en hel del.

torsdag, januari 8

Lässtatistik

Så här strax efter nyår svämmar mitt flöde över av folks lässtatistik. Den och den har läst si och så många böcker från det och det landet och den och den författaren, ni vet. Hör gör ni för att komma ihåg sådant? Alltså, jag fattar att det bygger på dokumentation av något slag - men vilket slag? Skriver ni upp titlarna på en lista vid sängen? På en lista i datorn? I en läsdagbok? På er blogg? På någon sajt?

Jag vill hitta ett sätt som kräver minimalt med arbete och som helst inte kräver internetanslutning eller är bundet till en speciell plats (hej då registrera på någon sajt!), som jag inte glömmer bort/struntar i efter halva året. Kanske en lista i telefonen? (Plus: Alltid med mig. Minus: Så osynligt att jag skulle kunna glömma, samt tråkigt.) Lista på kylskåpet? (Plus: Får skriva för hand, och ser den varje dag. Kommer bli SJUKT sugen på att läsa mer bara för att få fylla på. Minus: Har inte så ofta kylskåpet med mig när jag lämnar hemmet.) Lista vid badkaret? (Plus: Det är oftast där jag läser. Minus: Blött.)

Typiskt problem som inte fanns på den gamla goda tiden när jag använde papperskalender och kunde skriva viktiga listor i den.

Det var bättre förr.

onsdag, januari 7

Årets första arbetsdag

Jag är rätt förtjust i terminens första arbetsdag, faktiskt. Har till exempel köpt en skitsnygg kalender, och nu får jag sitta och titta i den, fylla i, överblicka, styra upp, tänka till. Städa skrivbordet och liksom… kavla upp ärmarna. Himla trevligt ändå. Och så har jag fått ett så roligt uppdrag i vår. Vid sju tillfällen ska jag besöka särskolan här i Gnesta, och guida eleverna genom skrivandet av en egen text. Samma nio elever varje gång, i vecka efter vecka. Ska bli väldigt roligt att få jobba lite mer långsiktigt och inte bara göra ett kort gästspel i en klass och sedan gå vidare till nästa. Också väldigt kul att det är särskolan. Så till exempel det! Har jag skrivit in i nya jobbkalendern.

Övriga saker som står: Skrivresa till Portugal. Föreläsning på stadsbiblioteket i Stockholm (om vegetarisk mat och barn och kombinationen däremellan). Lämna in första utkastet på ungdomsboken. Skrivhelg i Söderköping. Skolbesöksvecka i Göteborg. Livesändning av pod i Kungälv. Skrivarverkstad för vuxna och unga på Gnesta bibliotek. Skrivverkstad för unga i Kävlinge. Skolbesök i förskoleklasser och högstadieklasser i Borgholm. Samt laga mat till en eventuell uppföljare till kokboken.

Det var väl det? YEAH, 2015, YEAH!

Går ut hårt genom att vabba imorgon.

tisdag, januari 6

Den där hallen


Så här blev den, den ommålade hallen. Jag ändrade mig tre gånger när det gällde färgnyansen. Först provmålade jag med nyansen "oregano". Då blev det för ljust och pastelligt. Sedan provmålade jag med nyansen "gran". Då blev det för grönt. Nu heter nyansen "camouflage", och förutom namnet tycker jag om den. Den passar till exempel extremt mycket bättre till tapeten än den lejongula färgen som satt där innan. Det krävdes tre strykningar, femton timmars konstant jobb och sex liter färg. Så det kan jag ju komma ihåg till nästa gång: det är väldigt mycket jobbigare att måla träpanel än att måla över en papperstapet. Där kan man bara rolla på färgen "lite snabbt" Här fick jag måla allt med pensel, och mellan mellan varje bräda fick jag stå och pilla med en liten pyttig minipensel för att komma in i springorna ordentligt. Jag hade så ont i armen när jag var klar klockan ett på natten att jag inte kunde sova, för det fanns ingen bekväm sovställning. Men icke desto mindre: värt det.

Tycker så mycket om vår hall nu.

måndag, januari 5

Tre timmar vi minns


I lördags gjorde jag detta helt vanliga: lagade mat i direktsänd teve i tre timmar i nyhetsmorgon i TV4. Så surrealistisk grej? Jag blir för fasen lite uppstressad när det sitter folk i mitt kök hemma och tittar på när jag lagar mat. Inför det här låg jag sömnlös i två nätter och angstade. Tre timmar direktsänd teve. Fattar ni mängden tomatsås man hinner råka spilla över sig på tre timmar? Antalet fingrar man kan råka hacka av sig? Antalet konstiga grejer man skulle kunna hinna säga om man råkade slinta lite i huvudet? Men det gick bra. Jag och Sara lagade tre rätter ur "Mera vego" utan att skada oss, kladda ner oss eller göra bort oss så särdeles mycket, och hade till och med ganska kul under tiden. Kände mig så lättad efteråt att jag gjorde mentala hoppsasteg hela vägen till Falun.

Har sagt det förr, och säger det gärna igen: Jag är så glad för all uppmärksamhet och entusiasm kring vår kokbok. Det är så himla roligt att så många vill ha den, och använder den. Hashtaggen #meravego har över 600 bilder på instagram nu, folk fyller på med foton på rätter de lagar hela tiden, och förlaget har just tryckt till boken för fjärde (!!!) gången.

Så jädra kul.

Tack så hemskt mycket för alla hejarop alla ni som hejaropar!

Falun tur och retur

Vi har varit i Falun i några dagar, och hälsat på en av Gustavs gamla kollegor och hennes familj och hängt i gäng. Det var himla roligt! I alla fall fram tills ett av de fem barnen i samlingen plötsligt kräktes igår kväll. Finns eventuellt INGENTING som dämpar stämningen så snabbt som en kräka? I morse bestämde vi oss för att förkorta semestern lite och köra hem innan vi blev sjuka också. Bra beslut ändå. Ungefär två minuter efter vi parkerade bilen utanför vårt hus kroknade två av fyra i familjen här också, och nu... är det som det är. Det är okej. För mig (som sällan blir så där nära-döden-kräksjuk själv) är oron och tiden jag ägnar åt att vara nervös för magsjuka hela höstarna och vintrarna egentligen värre än det här. När sjukdomen väl är ett faktum är det ju inte så sabla mycket att göra. Men det är skönt att vi är hemma. Och isarna i Falun var alldeles oavsett omständigheterna helt sjukt fina.

2015 och målen.

Vara med hästar. Koka potatis oftare. Prata. Äta burritos. Skriva min bästa bok hittills. Dricka mer Riesling. Odla ljusrosa dahlior. Läsa. Ha blommor på bordet så ofta det går. Inte oroa mig i onödan. Bråka när det behövs. Orka.

måndag, december 29

Vad jag gör när jag är ledig

Det här har jag gjort under de två senaste dagarnas ledighet hemma (utöver att åka pulka, käka upp ett pepparkakshus, spela tevespel och grilla marshmallows i kakelugnen och sånt):

- tagit ner alla tavlor från väggarna i vardagsrummet.
- bytt lite ramar.
- hängt upp några stycken igen, på nya ställen.
- målat ribbstolen som barnen fick i julklapp.
- målat ribbstolen som barnen fick i julklapp igen.
- skruvat ner alla skohyllor och hatthyllor och speglar och skit i hallen
- tejpat alla lister i samma hall
- målartvättat träpanel och haft beslutsångest kring nyans på färg.

Imorgon tänkte jag:

- måla den lejongula träpanelen i hallen någon slags grön.
- och kanske skruva upp ribbstolen på väggen i lekrummet om den torkat ordentligt.

Jag har (haft, och kommer att ha) mycket, mycket roligt. Eller ja, det där tejpandet av lister var ju kanske inte superfestligt. Men resten! Iiiiih! Jag har förstått att det inte är alla som tycker samma, men jag har den här typen av hemmafixande på min topp fem-lista över favoritsaker att göra när jag är ledig. (Andra grejer på den listan är: gå på loppisar och hitta fina grejer nästan gratis, läsa i badkaret, prata på riktigt med någon jag gillar, samt, obviously, äta goda grejer.) (Bubblare: Titta på fina grejer, t ex natur eller foton eller hus.) Jag skrattar kanske inte ihjäl mig just när jag står med penseln och ska nå in med färgen bakom ett element utan att kladda på själva elementet, men jag tycker ändå det är helt okej. Och jag blir så lugn och larvigt nöjd när saker jag tänkt på blir av. När det blir klart. När det blir fint. Och man får bo i det sen. Iiiiih!

Fick till exempel ett OK GO! på ommålning av både hall och vardagsrum av Gustav i julklapp, och har typ aldrig blivit så glad över något innan. Det säger väl en del.

Jag tror hallen blir oreganogrön om inget oförutsett händer i färgaffären imorgon bitti.

lördag, december 27

4 x minusgrader


Vi är i Gnesta igen, men strax innan dess såg det ut så här utanför mammas och pappas hus. I morse föll snön när vi körde därifrån, och efter fyrtio mil av idogt användande av spolarvätska är vi hemma igen. Här är kyligt. Vi drog ner värmen i huset när vi åkte hemifrån, och när vi kom hem nu var det fjorton plusgrader inne och fjorton minusgrader ute. Nu står vi och studsar och skriker KÄMPA ELEMENTEN och kramar vår kakelugn. Eller nä, det gör vi faktiskt inte, vi spelar tevespel under filtar. Men inne i huvudet? Studsar och kramar.

Det har varit en bra jul.

Men det är också onekligen väldigt skönt att vara tillbaka i sin egen soffa igen.

torsdag, december 25

5 x jul

Fotoalbumen blev klara strax innan klockan slog julafton, tomten hittade fram och min brorson äger en fluga. Jag klagar inte.

tisdag, december 23

Det är dan före dopparedan...

... och jag klistrar foton i album.

I tre år har jag tänkt att jag ska ge barnen varsitt fotoalbum med bilder från deras liv och leverne i julklapp. Så de också kan få ooo:a och aaa:a över hur gulliga de var som små bebisar, till exempel. Och varje år har det fallit på det omöjliga projektet "gå igenom alla bilder och välja ut vilka som ska framkallas". För det är nåt helt sinnessjukt vad mycket bilder jag tagit de senaste sex åren. Sin-nes-sju-kt. Och helt utan att rensa har jag bara matat in dem i en dator och låtit dem ligga. Ba-ra lå-tit- dem lig-ga. I en hög på lite olika externa hårdiskar.  Jag vet att det inte är så man ska göra. Jag vet att man ska sortera direkt. Men att veta något behöver inte nödvändigtvis betyda att man ändå gör det, har jag märkt. Och därför har det varit som Jenny kommenterade på Instagram "lite som att tänka på rymden" att tänka på det där sabla gallrandet. 

Men i år! I år har jag tagit mig igenom alla externa hårddiskar med bilder, valt bilder, fått iväg beställningen nästan i tid och köpt in albumen och pennorna och limmet. Jag accepterar således inte att det skiter sig nu, när bara det roliga är kvar. Så jag klistrar. Det är dagen innan julafton, och jag sitter instängd i ett rum och klistrar som en liten furie, och utanför pågår livet. 

Vi är hos mamma och pappa. 

Snart kommer alla syskon och syskonbarn.

Och tomten!

Allt är okej.

lördag, december 20

Djupa Ro

Okej, så detta har hänt: Igår var jag på möte på förlaget och träffade min ungdomsboksförläggare och bestämde titel på boken jag håller på att skriva. "Djupa Ro" ska den heta. Det är namnet på badplatsen i Ingelstad där jag badade när jag var liten, och namnet på badplatsen där en person i boken hittas drunknad.

Nu håller formgivaren som bäst på att göra omslag, och sedan har jag januari och en bit in i februari på mig att skriva klart första utkastet innan det ska redigeras och pillas med och skrivas om, och sedan ska boken tryckas och YEAH! I höst ges den ut.

EXCITE!!!

Det är så sjukt utmattande att skriva skiten, svårt och sorgligt och snårigt. Svårare än någon annan bok jag gjort. Därför hänger jag mig fast vid såna här saker som en liten igel: Den har en titel. Snart har den ett omslag. Det går framåt. Min förläggare tycker om den. Nu ska jag åka hem och fira jul på orten där den utspelar sig.

Det känns bra.

onsdag, december 17

Gå och se!

Vi var på bio i helgen, och såg "Girlhood". En fransk film, som utspelar sig i Paris förorter, med fyra tonårstjejer i huvudrollerna. Det är den första franska filmen där alla huvudrollerna är svarta, och den var så inutahelvete bra, alla måste se!

Den handlar om att försöka bryta sig loss från de extremt trånga rollerna som omgivningen erbjuder, om klass, vänskap och hur man förväntas vara som tjej (och kille).

Jag kan inte direkt påstå att jag gick joddlande därifrån och kände livet i mig, men fasen så bra film.

tisdag, december 16

Milstolpar vi minns

Plötsligt en tisdag, när barnen var snart 6 och 3,5 år hände det sig plötsligt att jag kunde sitta i soffan och läsa bok helt ostörd i en timme, trots att ingen annan vuxen var hemma, och barnen var vakna. Och huset var inte ens rivet efteråt.

Så nöjd nu.

måndag, december 15

Önskeinlägg: Goda gärningar

Jag fick en kommentar från Amy häromdagen:
"Det råder så dystra tider i landet (världen) att vi alla behöver en injektion hopp. Vill du vara så snäll och göra ett inlägg där du berättar om vad du gör/har gjort för en medmänniska? Vill du även be andra att göra samma sak? Om fler personer ville berätta om sina goda gärningar tror jag att fler skulle tänka på att också göra goda gärningar till tillfälle ges. Håller tummarna!"
Jag har haft väldiga problem med att skriva det önskeinlägget. Inte för att jag aldrig gör något för någon medmänniska, utan för att jag tycker det är så svårt att skriva om det utan att det känns som 1. Skryt (Kolla på mig! Jag är en jättebra människa!) eller 2. Fiskande efter något slags beröm (Kolla på mig! Jag sa ifrån när någon sa något rasistiskt på tunnelbanan. TRYCK "LIKE"!) och 3. Äckligt. (Kolla på mig! Jag köpte en macka till en hemlös! Och en skitdyr adventsljusstake till mig själv för att den var så fiiiiiin, ehe...)

Men idén är ju bra.

Ett av de ställen där jag ofta reagerar över att folk är snälla mot varandra är på pressbyrån här i Gnesta. Där laddar man sina SL-kort om man ska med pendeln, och det är ofta rätt lång kö. Det är ett lätt ställe att vara snäll mot sina medmänniskor på. "Ska du med tåget?" kan man till exempel säga till den som kommer inrusande med panik i blicken och viftar med ett SL-kort en minut innan pendeln ska gå. "I så fall får du gärna gå före i kön. Jag har inte bråttom." Jag har gjort det några gånger när jag inte själv ska med tåget. Folk blir väldigt tacksamma. Och jag har också varit på motsatt sida - fått gå förbi när jag haft bråttom, och blivit glad. Världens minsta uppoffring?

Och som bubblare på listan vill jag också nämna följande lätta grejer som det händer att jag ägnar mig åt:

- hjälpa folk med barnvagn på och av tåg och bussar
- hämta hem en extra kompis från förskolan när någon annan förälders livspussel ballat ur
- låna ut vår (ganska överflödiga) bil till någon som behöver
- erbjuda mig att lyfta något åt någon som har svinmycket packning och ska på samma tåg.
- fråga den hemlösa personen som sitter utanför affären om hen behöver något speciellt från butiken när man ändå ska handla, och köpa det.
- tipsa folk om saker som jag tror att de skulle gilla.
- skänka vidare saker jag inte längre behöver till någon som behöver det.
- i största möjliga mån säga ja när någon frågar mig om hjälp.
- ge bort min femma eller tia till hen som står vid kundvagnarna och inte har någon växel till kundvagnslåset och ska storhandla.

Så.

Ni?

Ungdomsbokåret 2014

Nu ligger poddavsnittet som vi spelade in på Lava häromsistens uppe, och där summerar vi ungdomsbokåret 2014. Vilken var årets största boknyhet? När ska deckarförfattaren Christoffer Carlsson börja skriva för ungdomar? Hur är nya Hungerspelsfilmen? Och vilken bok förtjänar att utnämnas till årets bästa ungdomsbok enligt Allt vi säger är sant?

Här klickar du för att lyssna!

torsdag, december 11

Rapport från händelsernas centrum

Jaha, nähä.

Det händer ju inte jättemycket här att skriva hem om direkt. Jag har höstens bästa jobbvecka, tror jag, för jag får 1. Vara hemma och 2. Skriva bok. Det var länge sedan det hände. Det är ledsamt, för boken är ledsam, men också kul, för jag gillar att skriva på den, och det går framåt.

Och resten av tiden? Jag har tagit tre ridlektioner, för jag hade några att ta igen, och har träningsvärk i benen, men jag galopperade över massor av bommar igår och nailade en skänkelvikning i tisdags, så det är det värt.

Och bilen går bra, barnen växer, vädret kan gå och dö.

Scrolla vidare.

måndag, december 8

Men det lyser ju upp så vackert i mörkret

Oväntad utgift som villaägare: de enorma summor pengar man tydligen förväntas lägga på ljusslingor till sin trädgård på vintern. Eller, ja, "förväntas", det är ju ingen som kommer och kastar bajs på en om man låter bli direkt. Men herregud i havet, vad alla andra virar in sina träd, balkonger, flaggstänger, fasader, växthus, what have you i ljus så här års.

Man blir ju avis, va.

Har köpt två (2) slingor hittills i år.

Och noll (0) blå, blinkande renar etc.

Men jag känner på mig att det här kanske kan vara ett missbruk som trappas upp lite år efter år? Sakta med säkert bygger man på, med slinga efter slinga, och till slut bara: POFF! Så står man där i detta.

söndag, december 7

Ropen skalla, böcker åt alla!

I helgen satte vi upp ett litet skåp längs med vägen där vi bor, fyllde det med favoritböcker för alla åldrar, och klistrade upp en lapp på insidan. "Låna en bok och ställ tillbaka den när du läst klart. Eller ta en bok och ställ dit en annan nästa gång du går förbi." Nu står vi och häckar innanför fönstret och trycker näsan mot rutan och glor på alla som stannar vid skåpet och kollar. Eller nä, okej, det gör vi faktiskt inte. (Allvarligt, vi gör inte det. Ni kan lugnt stanna om ni råkar ha vägarna förbi. Vi ska inte stirra ut er.) Men det är roligt! Folk lånar! Det tog inte ens fem minuter innan "Äta djur" av Jonathan Safran Foer hade försvunnit från skåpet, och det är himla fint att se hur våra redan lästa böcker vandrar vidare i världen.

Såna här små minibibliotek eller bokbytarskåp eller vad man nu vill kalla dem finns lite överallt i världen, det är verkligen inte vår idé. Men det är festligt! Kan rekommendera att göra ett.