tisdag, augusti 15

Öppet brev till Livet

Kära Livet.

Hur mår du?
Har sommaren varit bra?
Du ser inte så himla solbränd ut, faktiskt.

Jag mår så där idag. Jag vill inte vara oförskämd, men du kan ändå se det här som ett hot:
OM DU INTE LUGNAR NER DIG EN SMULA SNART SÅ KOMMER JAG ATT SÄGA UPP MIG MED OMEDELBAR VERKAN.
Så (vänligen!) sluta stressa upp mig. Jag skulle till exempel inte säga nej till en veckas semester i en solstol. Men nähä då, du kutar på som om det vore värsta sprintdistansen. Det är bokhandlar och deadlines och böcker och bokmässor och bokföring och räkningar och ansökningar och anställningsintervjuer och konsultande och fan och hans moster.

Mina nerver!

I morse började jag nästan gråta på tunnelbanan för att tanten bredvid mig luktade svett.

Balanserat.

4 kommentarer:

Lindl sa...

Just tusan! Har ju glömt fråga hur det gick på intervjun! ... Mohahaha, ingen nervpress från södra delen av landet inte.

Andas Liesl, andas.

Lill-Krizan sa...

What tha fuck, big sis'?!
Skulle inte vi åka utomlands?!?!?!?!?!

(Jag vet att vi inte bestämde något mer än att avvakta, men nu finns ju inte ens chansen. Dessutom är det kul att skälla på människor.)

mor lena sa...

Lilla gumman, åk nånstans utan mobiltelefon. Till Cypern t.ex. Där tror jag att du och Gustav skulle kunna hitta en plats utan Pocketshop, Natur och kultur, KP och alla andra krav. Bara du är beredd på att när du kommer hem...då blir du så SSTTRREESSAADD, för att du får en hel hoper med meddelanden som pockar på. Men jag önskar dig lite frid!

Lillmesen sa...

Lugn och fin, systra mi. Jag kommer snart och tar hand om dig! Då ska vi bada fotbad och dricka rosa drinkar, kvällarna i ända. Jag grejar biffen, ser du. Snart ses vi, det ska bli lajbans.