Efter 27 år med total avsaknad av bollsinne vaknade jag plötsligt på lördagen med en bollhantering i klass med självaste Zlatan. Fyra gånger i rad UTKLASSADE jag killarna som var på besök i torpet i den ack så välkända (och viktiga) idrotten Stolpe-Ribba-Kryss*. Sedan gick jag raka vägen ut på en golfbana för första gången i mitt liv och puttade som om jag aldrig hade gjort något annat. Seriously, ni skulle ha sett mig. Jag puttade som en gud! Med allvarlig stämma beskrev Gustav hur svåra förhållandena på green var:
- Nu har du ungefär fem meter fram till hålet. Det låtar både uppåt och ner mot höger. Det här är ett fruktansvärt utgångsläge för en putt. Men du kan ju alltid försöka.
Och så sänkte jag bollen med ett slag.
Jag vet inte hur stor vikt ni lägger vid det här, men för mig är dessa båda händelser likvärdiga med Jesus lilla promenad på vattnet. (Alla som någon gång sett mig försöka spela fotboll nickar nu i samförstånd). Mirakel räcker inte som ord i sammanhanget. Låt oss nu förenas i en bön om att det här inte var en engångsföreteelse. Utan att:
Jag.
Faktiskt.
Vid 27 års ålder.
Har fått bra bollsinne.
Amen.
* Stolpe-Ribba-Kryss går ut på att man ska skjuta en fotboll mot ett fotbollsmål och träffa ovan nämnda delar. 5 poäng för stolpen, 10 för ribban och 20 för krysset. Först till 50 poäng vinner.
7 kommentarer:
Tack för din härliga blogg, man får sig många härliga skratt av att läsa det du skriver =)
// En trogen läsare
"Go Lisa! Go Lisa! Go Lisa!
Tänk om du egentligen är golfproffs, utan att veta det!!
by the way, har jag nämnt att detta är ungefär den bästa blogg jag vet?!!
Jag tror att du har övertagit mitt, för jag har ju uppenbarligen tappat det. Efter en traumatisk straffläggningsincident i torpet, kom jag till insikt. SKIT!
Ah, stolpe-ribba-kryss. Vilka minnen! Om man vill kan man vara riktigt elak. Ett. Strunta i att träffa målet (Men låtsas att du försöker). Två. Dräm bollen så långt bort det bara går. Tre. Fån-le när motståndare ynkligt försöker nå fram till stolpen.
Skicka en kommentar