Jag bloggar, alltså finns jag

Kollega tittar på mig med skepsis i blicken.

- Alltså, jag förstår verkligen inte det här med bloggar. Jag menar... VARFÖR? Vem i hela världen är intresserad av att läsa vad Andra Människor tycker? När hinner folk sitta framför datorn och läsa bloggar? För att inte tala om att skriva de himla blogginläggen. HAR NI INGET LIV??

Jag sa att vi visst hade ett liv. Har vi det?

Veckoplanering

- Du, Lisa?
- Ja, Gustav?
- Jag har fyra saker på min agenda den här veckan.
- Har de någon inbördes ordning?
- Nej, ingen ordning.
- Okej, då är jag beredd. Vad är det för grejer du absolut måste få in?
- Vin, sprit, kaffe och Heroes. Resten av veckan är öppen för fria aktiviteter.

Metro ljuger ju!

Idag är jag med i Metro och pratar bokrea. Att vara med i tidningen resulterar i ovanligt många roliga sms. Dagens bästa: "När blev du ett stående inslag i den tryckta pressen? Du håller på att bli en Göran Greider fast med bra frisyr".

Roliga sms är ett plus. Ljugande tidningar är ett minus.

Det står nämligen i artikeln att man ska kunna läsa min blogg på metro.se

Säääääkert. Det kan man ju inte alls.

Man kan bara läsa den här.

Puckometro.

UPPDATERAD: Okej, nu är Metro snäll igen. Nu finns länken. Ska genast tagga ner. Det tog dem mindre än en timme att fixa. Snabbmetro.

Årets bokrea

Jaha, bokrea. Undvik den. Ni får bara vinterkräksjuka och stressattacker av att trängas i bokhandlar ändå. Det är mycket trevligare att handla på nätet. Och när ni gör det - köp de här böckerna. De är de bästa.

Låt den rätte komma in - John Ajvide Lindqvist. Om en liten vecka - Eva Eriksson. Jublen nu fötter mina - Leif Enger. Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson. Dansar Elias? Nej! - Katarina Kieri.

Jag behöver det där stödet

Min chef säger att det finns krishanterings-hemsidor där folk som har sett Grey's Anatomy kan prata av sig och dela med sig av sina tankar. Bära bördan tillsammans. Få stöd.

Verkligen synd att jag inte visste det igår.

Jag tror inte mina tårkanaler klarar fler avsnitt av den där serien nu. De kan bli utslitna i förtid.

En anledning så god som någon

Igår var jag på födelsedagsfest. En av gästerna hade noga tänkt igenom det här med att skaffa barn.

- Alltså, jag är egentligen inte så sugen, det verkar otroligt jobbigt med barn. Men sedan har jag tänkt på det här med att bli gammal och ensam. När alla man känner har dött, då är det ju fint om man har barn som kan komma och fira jul med en. Så jag ska nog ändå skaffa barn, tror jag. För julfridens skull, liksom.

En periodare ångrar sig

Jag har ångest. Jag tittade precis i pappersversionen av Expressen. Där är bilden på mig jättestor och jag ser ut som en white trash-bimbo med för mycket smink. Typ som att jag sminkat upp mig för Hemnet och har läppstift på mig när jag letar torp. Jag har aldrig läppstift. Jag tror de har photoshoppat dit mer smink på mig. Dessutom förutspås det i kommentarerna till Expressen-artikeln att jag kommer att börja sälja min kropp inom kort för att ha råd att köpa bostäder. Jag vill inte börja sälja min kropp. Ångest.

En periodare talar ut

Så där ja. Nästa steg är att jag rakar av mig håret och går till våldsam paraplyattack mot alla fotografer. Idag talar jag ut i Expressen. Visst serru.

Unnan eller kull!

Bara så ni vet: Att handla på ICA i Ringen, Skanstull, klockan 17.20 en fredageftermiddag är ingenting jag rekommenderar. Är det rimligt att man ska behöva slåss för att få tag i en röd chilifrukt? Och puttas för att komma BORT från grönsaksdisken, bort, bort, jag måste bort, ta mig härifrån! Sick. Det är inte vetit vad man ska behöva gå igenom för att kunna laga mat en vanlig fredag, tänker jag på småländska och önskar att jag också var fyra och fick lägga mig bland tomaterna och gallskrika. Alternativt att någon skulle mata mig med sprit mellan ostdisken och flinghyllan så jag blev lite lugn.

Christ, people. Har ni aldrig sett mat förr?

Natur och Kultur rockar fett

Igår var det vinterfest på Mitt Förlag. Alla författare var bjudna. I ett hörn var det jättemånga vuxenförfattare. I ett annat hörn var det jättemånga barnboksförfattare. Vuxenförfattarna gick hem efter ungefär en sekund. Barnboksförfattarna stannade aplänge och åt upp alla snittar och allt godis och allt vin och skrattade jättehögt.

Det är för att barnboksförfattare är roligare än vuxenförfattare. Det har kungen sagt.

Lisa, 26: Hemnet förstör mitt liv

Å, vad vore livet utan kvällstidningarna?

Jag har precis talat ut i Expressen om mitt Hemnet-knarkande.

En reporter hade läst min blogg och intervjuade mig om hur det kändes att vara nere i träsket och hur jag betedde mig i mitt missbruk. Alldeles nyss var det en fotograf här och tog bilder. Han tyckte jag såg för glad ut, och bad mig se mer Beroende och Bekymrad ut när jag tittade på dataskärmen. Mycket svårt, jag är otroligt upprymd. Det här toppar liksom allt. ATT FÅ TALA UT I KVÄLLSPRESSEN!!! Nu kan jag dö lycklig.

Håll utkik i tidningen, kompisar. Inom kort kommer en riktigt tårdrypande historia om hur det kan kännas att vara utan torp och tvingas surfa runt på Hemnet tio gånger om dagen. Nu ska jag gå och skratta ihjäl mig.

Ungbloggen

Jag har gått och blivit med en ny jobb-blogg. Den handlar (förbered er på en BLOGGCHOCK) mest om ungdomsböcker. Just idag uttrycker jag min ohyggliga oro för att Harry Potter ska bli mördad i sista delen.

Läs Ungbloggen. Gör det!

I en klass för sig

Det har tjatats något vansinnigt i min bekantskapskrets om den här boken. Prep hit och Prep dit, läs Lisa, läs Lisa, läs läs läs! Jag har, världsmästarmärkligt nog, inte fallit för trycket. Förrän den kom på svenska i pocket och hade ett sjukt snyggt omslag. Då var det kört så klart.

Rätt glad för det, så här i efterhand.

Bokuslingen är nämligen värd allt tjat. Jag nöjer mig så.

Prep hit och Prep dit, läs alla, läsa alla, läs läs läs!

Behandlingshem efterfrågas

Glöm kokain, heroin, amfetamin och sådant tjafs. Jag har hittat dess överknark.

Hemnet.

Jag är långt nere i träsket. Gravt beroende. Surfar runt bland röda små torp med vita knutar, glasverandor, pelargonodlingar och spetsgardiner.

Det är inte ett dugg hälsosamt. Det kommer bara leda till något ont. Kan ändå inte behärska mig.

Tror att jag behöver några år på behandlingshem för att avvänja mig.

Någon som har ett torp över?

Stora Gräddhamburgedagen

Någon gång för mycket länge sedan var min söta lillasyster mer exalterad än vanligt när pappa steg innanför dörren efter jobbet. Hon hoppade upp och ner i hallen så pottfrisyren yrde.

- Mamma, mamma, titta!
- Vad är det frågan om?
- Pappa har köpt med sig GRÄDDHAMBURGARE!!

Det har hon nästan aldrig fått höra sedan dess.

Luftslottet som sprängdes

Jag var klar någon gång vid ett i natt.

Nu känner jag ett stort lugn i hela kroppen. Tredje delen i Stieg Larsson-serien om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander var exakt precis så bra som jag hade hoppats. Och avslutad. Ingen rafflande cliffhanger som man måste gråta blod över att aldrig få någon upplösning på.

Det här känns fint. Livet kanske kan gå vidare även utan del fyra, fem, sex, sju, åtta, nio och tio.

Fast fan vet.

Alla behöver vi en coach

Gustav har tagit på sig jobbet som min coach de senaste helgerna. I arbetsuppgifterna ingår att se till så att jag jobbar flitigt med att skriva bok och läromedel. Och att komma med uppmuntrande tillrop och belöningar emellanåt. Han går in för sitt jobb med oerhörd frenesi.

Söndag 11.03

- Hallå, Coachen! Jag behöver en actionplan. Gör upp ett dagsschema åt mig!
- Ska bli. Under tiden tycker jag du ska gå upp ur sängen och starta din dator.
- Får jag läsa bloggar?
- Absolut inte.
- Får jag surfa runt och titta på torp som jag vill köpa?
- Okej. Lite torpsurfande gynnar din kreativitet.

Söndag 14.50

- Hallå, Coachen! Jag behöver uppmuntran!
- Alright, uppmuntran coming up. Betyder uppmuntran brownie och kaffe?
- Exakt det.

Söndag 16.50

- Hallå, Coachen! När jag får ta paus och läsa Stieg Larsson?
- Klockan sex.
- Inte klockan 16.50 då?
- NEJ! Klockan sex säger jag. Inte en minut innan.
- Får jag skriva ett blogginlägg så länge, shyssta, shyssta!
- Okej då. Om du gör det snabbt.

Han är hård men rättvis, min coach. Det gillar jag. En timme kvar tills arbetsdagen är slut.

Förlåten?

Om jag hade 10 av 12 rätt i DN:s apsvåra Astrid Lindgrentest - är jag förlåten då för att jag inte visste vad ett kautschuk var FAST Madicken tydligen inte gööööör annat än att kautschuka hit och kautshuka dit?


Tycker jag nog.


Testa själva får ni se.

Svårt att smälta

När jag började skolan gick jag inte på fritids som alla andra när lektionerna var slut. Jag gick hem till min kompis Jakob. Vi varvade mellan mitt hus och hans och åt mellanmål ihop och hängde tills föräldrarna kom hem. Vi brukade leka häst, fast när vi berättade det för våra andra kompisar så sa vi att vi hade lekt cowboy och indianer för att inte Jakob skulle verka mesig.

Ikväll har Jakob varit här på middag. Vansinnigt roligt. Vansinnnigt bisarrt. Jag har svårt att förlika mig med all information han tillhandahållit under kvällen.

- Så du menar alltså att alla de här människorna som en gång var femton och gick i 9E på Fagrabäckskolan har blivit vuxna individer och fått typ jobb och högt hårfäste?
- Exakt. Och när du kommer på middag hos mig nästa gång tycker jag att vi ska gå mer på djupet. Idag har vi ju trots allt bara skrapat lite på ytan. Jag menar, vi har ju inte ens blivit fulla. Vem vet vad för slags information som kan komma fram med lite alkohol i kroppen...

Horror.

Jag vet inte om mina öron klarar mer.

Point taken

Om man går förbi två stylade tjejer i 20-årsåldern och känner hur de tittar på en uppifrån och ner och sedan hör hur den ena tjejen vänder sig mot den andra och säger:

- Ska vi inte ta och färga håret ikväll?

Betyder det då att utväxten vid min hårbotten verkligen SYNS PÅ RIKTIGT och inte bara är en synvilla i min badrumsspegel?

Konstruktiv kritik

Kära rektor Blomster.

Du är dum.
Jättejättedum.
Jag vill kasta bajs i ansiktet på dig.
Vänligen skärp dig.

Språkproblem

Chefen stegar fram till mitt skrivbord.

– Lisa, kan jag få låna ett kautschuk av dig?
– Va?
– Kan jag få låna ett kautschuk av dig?
– Vad hette det?
– Kautschuk!!! K.A.U.T.S.C.H.U.K!!!
– Vad är ett kautschuk?
– ETT SUDDGUMMI!
– Ja, men säg det då!
– Vadå, kallar du det för sudd, eller?
– Ja, vad skulle jag annars kalla det?
– Kautschuk.

Syskonkärlek

Jag läste Katarina von Bredows ungdomsbok ”Syskonkärlek” häromnatten. Den handlar om Amanda och Ludvig, syskon som gillar varandra liiiiiite för mycket. Så mycket att de inte riktigt kan hålla sig borta från varandra och helt plötsligt börjar har sex när mamman är på jobbet.

Det är faktiskt en fin och bra (och okej, ganska obehaglig) bok om omöjlig kärlek. Men den förstörs liksom lite av mina populärkulturella referensramar.

Å, det här är ju precis exakt som Skilda Världar! Hur skulle Daniel och Sandra ha gjort i den här situationen? Och vad skulle Rebecca säga om hon upptäckte dem? Spännande!

Jävla 90-tal.

Förvandlingen

Jag har genomgått en mycket obeaglig utveckling de senaste dagarna. Sakta men säkert har jag gått från att vara en ganska ordnad person till att bli världsmästarklant. För några minuter sedan nådde jag en drummelpeak av sällan skådat slag. Nu är jag ett med Papphammar.

Det började i lördags när Gustav stod och slet sitt hår över middagsbiffarna som inte ville hålla ihop. Efter X antal ägg, mjöl och svordomar fick han äntligen till fyra sammanhängande morotsbiffar som han la upp på vårt fina, fina serveringsfat. Då gör jag entré i köket.

- Skaru ha hjälp? Jag log snällt, lyfte på ett mjölkpaket, tappade detsamma rak ner på serveringsfatet med biffarna så att mjölken stänkte över hela köket, serveringsfatet for i klinkergolvet och gick i miljarder bitar och biffarna blev mos i sörjan av porslin och mjölk.

Tjenare.

Sedan dess har jag snubblat på mina egna fötter, halkat på en isfläck, sopat upp massa grus och damm från golvet och sedan tappat ut allt skräpet från sopskyffeln ut på golvet igen, halkat i duschen, glömt ta ur linserna när jag skulle sova och spillt tomatsås på mitt nya vita linne.

Och (förbered er på en favorit i repris) nu var det dags för matlagning igen. Jag tog tag i ett mjölkpaket, ställde in det i kylen, råkade i hastigheten riva ner en skål med sås som stod i samma kyl och såg på när den i slow motion sakta dalade ner mot klinkergolvet. Där gick den i miljarder bitar och såsen skvätte över hela köket. Och som om inte det vore nog skar jag mig på glasbitarna när jag skulle plocka upp skärvorna från golvet. Sedan gick proppen i köket.

Jag ska nog gå och lägga mig och gråta lite nu.

Mmm... död hud.

Sjukaste diskussionen under vinstinn lördagkväll med bästisar: Vilket människoorgan skulle du minst av allt vilja käka upp?

– Huden är ju helt sjukt äcklig. Om man skulle veckla ut huden av en människa skulle den bli två kvadratmeter stor. Och det yttersta lagret består bara av en massa döda hudceller som har hårdnat och ligger som skydd mot bakterier. De trillar av hela tiden och blir till typ damm i lägenheter. Tänk att knapra i sig människohud! YIKES!
– Men levern då? Och NJURARNA? Kroppens reningsorgan där kisset bildas. Fy fan vad äckligt. Fast levern sägs ju i och för sig vara ganska nyttig. Järnrik och så.
– Tarmarna, är det ett organ? I så fall väljer jag dem. HORROR!
– Äh, tarmar är ju typ som korv. Men har du tänkt på hjärnan? Verkar den så himla god kanske?

Verkligen ett trevligt samtalsämne till middagen. Verkligen.

Konserveringsmördarens återkomst

I en glasburk i vår lägenhet bor det en konserverad panda.


Konstpaus.


Den har min konstnärlige kille skapat i ett ögonblick av inspiration för massor av år sedan. Det är obviously ingen riktig panda vi snackar om, utan en sådan där mjukdjurspanda man fick köpa av världsnaturfonden. Gustav har stoppat ner pandan i en glasburk och fyllt på med vatten, diskmedel och grön karamellfärg. Han gjorde många sådana konstverk i sin ungdoms dagar och gav bort till folk. Det snyggaste var enligt uppgift en konserverad Lisebergskanin.

Gustav tycker att pandan är en fin installation som måste stå framme på hedersplats.

Jag tycker att pandan är ful och gömmer den bakom soffan när Gustav inte är hemma.

Folk som besöker oss tycker att pandan är otäck och tittar konstigt på Gustav.

Jag skriver det här i förebyggande syfte. Om ni hittar mig konserverad i grön karamellfärg inuti en glasburk någon dag så kan ni se det här inlägget som ett insidertips om vem som skulle kunna vara boven. Jag kan redan se rubrikerna framför mig.

Jag BEHÖVER så himla mycket helt plötsligt

Å, crapeticrap, gick en vända på stan vid lunchtid. Oroväckande. Butikjävlarna börjar få in en massa fina nya vår och sommarkläder och sneakers i roliga färger och HUUUUUUR ska det här sluta, I wonder. Fattigt, antagligen.

Kärleksutbrott

Å, vad fint, vad fint, vad fint! Jag firade Säkerts release med att ha läppstift för andra gången i mitt liv och de spelade bara fin svensk musik som Orup och Thåström och Staffan Hellstrand och det var första festen som jag fick tala om för min kille vad det var för musik de spelade för JAG VISSTE DIREKT OCH DET VISSTE INTE HAN och jag höll nästan på att sno en Säkertplansch i smyg från trapphuset, men precis när jag skulle börja pilla bort tejpen så kom vår taxi och det gör inte så mycket att jag inte vågade prata med Annika för det var ändå så lyckligt, så lyckligt, så lyckligt och jag är rädd att jag kommer gilla skivan så mycket att jag inte kan hantera det. Åååååå! Säkert är det bästa, bästa, bästa och jag känner tydligen att jag måste skriva allting minst tre gånger, tre gånger, tre gånger, himmel. Hej då öron, nu kan ni ramla av. Ni har hört det finaste.

Tugga? Vem farao har tid med sådant tjafs.

Aaaa, det är så sjukt jobbigt med mat som liksom inte sitter ihop utan trillar sönder hela tiden när man äter den så att man måste skynda sig att ta nästa tugga hela tiden för att inte få maten i knät. Det resulterar liksom i att man äter upp sin middag på mindre än fyra minuter och sedan är man helt proppmätt och uppstressad. Min mamma säger att man helst ska tugga 30 gånger för varje gaffel mat man stoppar in i munnen. Hahahahahahaha, min mamma har tydligen aldrig ätit tortillas hemma hos mig.

Topp fem mat som man måste stressäta innan de ramlar ner i knät:

1. Tortillas med för såsig fyllning. Speciellt stressande när man har vit skjorta.
2. Tacos - christ, hur göööör man?
3. Sushi – kan alla sushikockar snälla göra makirullar som INTE går sönder?
4. Crêpes. Inte sådana man får på tallrik utan sådana man köper i en liten crepesvagn och håller i handen.
5. Mjukglass när det är skitvarmt ute. Hej illamående.

Nu måste jag lägga mig lite i soffan och andas ut.

Säkert!

Dra mig baklänges på en liten tallkotte, ikväll ska jag gå på releasefest för Hello Saferide-Annikas svenska projekt "Säkert"! Läckert. Jag är övertygad om att jag kommer att älska skivan förbehållslöst. Eventuellt kan det också tänkas att jag kommer att vara tvungen att gå fram till Annika och lägga armen om henne och säga något i stil med: Annika, du är min bäschta kompis. Fan vad jag älskar dig.

Då kommer Annika antingen:
1. Skratta lyckligt och säga jahaaaa då, vi är självfränder, jag kände det direkt. Vad sa du att du hette sa du? Sedan blir vi bästisar och åker till San Fransisco tillsammans och spelar flipper.
2. Tycka att jag är dum i huvudet och himla med ögonen eftersom vi de facto aldrig har träffats förut.

Undrar vilket.

Babel

Jag var och såg Babel i söndags. Micket bra film. Fast jag hade väntat mig att den skulle vara tung som bly och få mig att må dåligt i tre månader efteråt. Jag har liksom fått krypningar i skinnet av bara trailern. Men nu har det gått ett och ett halvt dygn och jag mår redan ganska bra igen. Förutom tröttman i ögonlocken. Undrar om den är Babels fel eller om den beror på att jag satt uppe hela halva natten och svor över att jag inte är född som proffs på photoshop?

Oklart.

Det var i alla fall inte jag som krossade det

Gick förbi ett krossat skyltfönster på vägen till jobbet. Inget spännande därinne, direkt. Ändå var min instinktiva reaktion: Å, undrar om det finns något där som jag ska ta? Feel free to spärra in mig. Det kan behövas.

Jonas är dagens facit

Fikade lite med en småländsk killkompis/relationsexpert idag. Tänkte att han kanske hade svaret. Det hade han.

- Klart att din lillebror har rätt, Lisa. Alla bra tjejer är upptagna. Ska jag tala om varför? Det beror på att tjejer är proffs på det här med överlappning. Ni gör inte slut med en kille förrän ni har hittat en ny. De tar undan alla tjejer i förskolan och lär dem det i tidig ålder. Under tiden spelar killarna typ bandy och övar sig på att kuta snabbt.
- Och lär er att kasta saker långt och hårt?
- Ja. Vi kastar, ni överlappar. Ska man hitta en bra tjej så måste man vara beredd att snatta lite. Det är den hårda sanningen.

Majas morsas kompis sambo

Om några månader kommer det ut en bok som är så förbannat, förbannat bra så jag nästan dör när jag tänker på den. Den heter "Majas morsas kompis sambo" och är en samling noveller av Katarina Kieri. Som en böckernas Short Cuts, ju mer man läser desto mer sammanhang får man. Personerna i gymnasieklassen det handlar om växer fram en liten bit i taget och när boken är slut kan det hända att man måste sitta i sin soffa mitt i natten och få gråtattacker över gymnasiekänslor som man glömt att man hade. Min kollega suckade precis och tittade längtansfullt på omslaget.

- Å, jag önskar att jag inte redan hade läst den så jag skulle kunna läsa den ikväll!

Själv hoppas jag att den blir nästa års Augustvinnare.

Säger hon i februari.

Någon som vill köpa barnböcker?

När man har varit duktig på mitt jobb får man champagne av chefen. Det är ju för farao helt fantastiskt. Jag ska vara duktig jämt från och med nu.

Det kan väl aldrig vara så att han ljuger?

Min brorsa säger att alla bra tjejer är upptagna. Han har gjort fältstudier för att bevisa sin teori. Det finns apamånga lediga bra killar att välja mellan, säger han, men de bra tjejerna är slut på lagret och tagna ur sortimentet.

Är det rimligt?

Herre giv mig styrka

Idag kommer min mamma på besök. Eftersom hon har hela packningen fylld av pappasnickrade lådor som jag behöver till min arkivbyrå så fick hon inte plats med några kläder.

- Så vi måste gå till minst en Gudrun Sjödén-butik och handla nya! Roligt va?

Jag ägnar dagen åt att stålsätta mig mentalt och mässa mitt nya mantra tyst för mig själv vid mitt skrivbord.

Ung hipp stilguru i högklackat. Inte börja samla på trätulpaner.
Ung hipp stilguru i högklackat. Inte börja samla på trätulpaner.
Ung hipp stilguru i högklackat. Inte börja samla på trätulpaner.
Ung hipp stilguru i högklackat. Inte börja samla på trätulpaner.

Det här kan sluta hur som helst.