Gott nytt år!

Så var det nyårsafton igen.

Festligt!

Ut och drick champagne med er.

Aktiv ungdom

Jag tror att jag och min kille håller på att slå något slags lathetsrekord på kvällarna.

- Det är varmt! Kan du öppna fönstret?
- Orka gå upp! Du får klä av dig istället.

- Jag vill ha kaffe, men vi har ingen mjölk. Vad ska jag göra?
- Jobbigt. Jag tycker vi köper kaffe på 7 Eleven. Det är närmare, och så slipper vi koka kaffe själva.

- Jag vill ha mat, men vi har inget hemma.
- Jo då. Vi har pepparkakor och choklad och potatis.

- Ska vi göra något idag, eller får man ligga i sängen och titta på House?
- Tyst, jag ser på House. Stör inte.

Och ja, jag vet att rubriken är missvisande. Jag är ingen ungdom längre, jag är nästan femtio. Men latheten överskuggar alla mina andra karaktärsdrag just nu. Orkar inte ändra rubrik. Kan eventuellt dö av ansträngningen.

Spitibajor och bord

Vi har celebert besök av Alva, 5 år och Ida, 3 år på jobbet idag.
Då får man teckningar.
Jag har fått en teckning med Spitibajor på.
Spitibajor är ett djur, tror jag.
De bits om de är rosa, men inte om de är orangea.
- Lisa, kolla nu! Nu ska jag skriva mitt namn på den här teckningen. Nu ska jag skriva IDA.
I. D…. Oj! Det blev inget A. Det blev ett bord. Fast det var ju också fint.

Vakna, världen!

Hallå!
Julen är slut nu.
It's all jobb jobb jobb igen.
Jag tycker inte att det är okej att ni fortfarande degar i soffan och äter knäck.
Ordning i leden!

God jul

Frid åt folket!

Nu är det jul i stugan.

Dan före dopparedan

Pekat ut julgran - check.
Hejat på när pappa huggt ner densamme - check.
Slagit in alla paket - check.
Rimmat på alla paket - check.
Bakat bullar - check.
Badat bastu och fått massage - check.
Spöat min kille och min syster i TP - check.
Klinkat jullåtar på pianot - check.
Jämfört pakethögar och klämt på klapparna i förskott - check.
Läst på i min gamla historiebok om apartheid, Cubakrisen, Vietnamkriget, Pol Pot, Koreakriget, Kuwaitkriget och Bosnienkriget - check.

Bring on the julafton!
Jag är beredd nu.

Disktrasedebatten

Det här med disktrasor, hör ni. Vilken partyhöjare! Det kanske låter lite lamt, men GOSSE vilken debatt ämnet kan skapa kring ett jullunchsbord. Nästa gång ni får tråkigt kan ni testa. Släng ur er valfri mening av följande och invänta reaktionerna:

Jag använder samma disktrasa till diskbänken som jag använder när jag behöver torka upp något från golvet.

Jag städar toaletten med samma trasa som jag städar resten av lägenheten.

Om mina barn är kladdiga runt munnen brukar jag ta disktrasan och torka av dem i ansiktet.

En het potatis, detta.
Tro mig.

Min disktrasetolerans är ganska stor i jämförelse med många andras har jag upptäckt. Det är för att jag är så bacillmodig. Jag skulle till exempel kunna tänka mig att slicka på stången som alla håller i på tunnelbanan utan att bli äcklad. Varför jag nu skulle vilja göra det, helt plötsligt. Jag kan också tänka mig att äta mat som har ramlat ner på golvet. Och gå på toa utan att tvätta händerna efteråt. Samt äta snö. Men jag HAR faktiskt olika trasor för toalett/resten av lägenheten när jag städar.

Ifall Dr House skulle komma för att ta prover gäller det ju liksom att vara på den säkra sidan.

Yo, tomten!

Och det här är ändå bara ett axplock, kompis. Det finns så mycket jag absolut behöver just nu så du anar inte.

Årsbästa

Veckans bokfemma går ut på att man ska lista de fem bästa böckerna man läst under året som gått. Mmm… lista bästa böcker. Yummy. Här är hela listan.
Anna d’Arc av Mårten Sandén. Jag får fortfarande en klump i halsen när jag tänker på den här boken, fast det nu är över ett halvår sedan jag läste den. Jag tror det är småstadskänslan. Barrskogen. Högstadieskildringarna. Hela alltet. Gud, så bra den är.

Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Sommarens finest, med en huvudperson som jag gillar så mycket att jag funderar på att adoptera honom.

Majas morsas kompis sambo av Katarina Kieri. Elva noveller om gymnasielängtan, kärlek som inte räcker och den isolerande glasbubblan omkring människorna som inte når fram till varandra. Jag har nästan aldrig läst något så här bra innan. Jag älskar varje ord.

Jag är allt du drömt av Ali Smith. Det här är en bok med sådana där snygga meningar som gör att jag inte kan låta bli att älska den, fast jag inte längre riktigt minns den. Plus att jag känner mig litterär när jag läser den. Jag gillar att känna mig litterär.

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. Meh, jag kan ju inte ljuga. Det här var ändå den största läsglädjen det här året. Jag skulle kunna tänka mig att lida en hel del för att ha Stieg Larsson-trilogin oläst fortfarande.

Middag med Orup

Ett måste ni veta, people:
Det lönar sig att hysa in långa ynglingar som inneboenden i ens lägenhet över somrarna.
Igår blev jag bjuden på middag av min ex-inneboende.
Här var vi.
Det är Melker Anderssons nya restaurang.
Det var rött och fint och gott och franskt.
Plus att kändisfaktorn var skyhög.
ORUP VAR DÄR!!
Jag blev så exalterad att jag knappt kunde sitta still.
Middag med Orup.
Me like.

Mmm... julklappar

Just nu hade mitt liv känts väldigt mycket enklare om alla jag känner lite snabbt hade förvandlat sig till:

1. Mig
eller
2. Min lillasyster

Då hade jag kunnat dela upp det här berget av inköpta fina grejer lite mer rättvist. Som det är nu har jag köpt jättemånga perfekta julklappar till:

1. Mig
och
2. Min lillasyster

Speciellt till mig.
Det finns ingen gräns för hur glad jag kommer att bli på julafton.
Och förvånad!
Vad vill ni jag ska säga?
Jag har varit snäll.
Min lillasyster kommer också bli glad.
Och förvånad.
Hon får alla leftovers.
De saker som jag inte riktigt kan med att ge mig själv.
Det är väldigt fina grejer det också.
Skulle alla med god smak tycka.
Det vill säga:

1. Jag
och
2. Min lillasyster

Kära bloggosfären

Jag har märkt att ni lätt blir lata vad gäller bloggandet så här års.
Så kan vi inte ha det.
Det blir inget jullov i år, ser ni.
Ingen ro och ingen vila.
Eller förresten: JAG kan få vara ledig.
NI däremot ska skriva inlägg tills fingrarna glöder på er.
Jag kräver min dagliga bloggdos.
Verkställ!

The more the merrier

Mutchokladen är här.
Jag upprepar: Mutchoklad in da house!
Hela bordet är fyllt av chokladkartonger.
Jag är såååå lycklig.
Bara ett litet problem:
Nyss när jag öppnade en av dem och skulle välja en fin liten pralin hade min jättefestliga kollega lagt dit en överraskning under locket.
Det låg en bok där och vilade som en sköld mellan mig och chokladen.
Omslaget skrek ut bokens titel:

FETT-PANIKEN

Det var väldigt roligt, tyckte jag.
Och tryckte in två praliner i munnen på ren trots.

Julstädad och klar

Undanplockat.
Sorterat.

Dammat.

Dammsuget.

Diskat.

Skurat.

Vädrat.

Och nya rena lakan.

Med spets.

Hade jag varit Monica i Vänner så hade jag yttrat de bevingade orden nu:

I think I just had a tiny orgasm.

Mmm... nystädat.

Jag älskar nystädat.

Jag tror eventuellt jag tänker gifta mig med nystädat.

Och skaffa massa små barn som luktar ajax.

Lisa och hissmysteriet

Okej, vem är det som snor vår hiss hela tiden?
Hiss-snattare är så himla jobbiga.
Värsta sortens.
Två gånger den här veckan har hissen varit borta.
SPÅRLÖST FÖRSVUNNEN, that is.
Det är ett mysterium utan dess like.
Hör här:

Det börjar på sjätte våningen med att inget händer när man trycker på hissknappen.
Orka, tänker man då. Någon har glömt stänga hissdörren igen. (Ni vet, sådan där hiss med gallerdörrar som man måste stänga noga för att hissen ska fungera.) Jag tar trapporna och stänger hissdörren på vägen ner.
Påbörjar nedstigningen.
Ingen hiss på femte våningen.
Ingen hiss på fjärde våningen.
Ingen hiss på tredje våningen.
Ingen hiss på andra våningen.
Och förbered er nu, för här kommer chocken.
INGEN HISS PÅ BOTTENVÅNINGEN HELLER.
Det finns ingen källare och ingen våning ovanför oss.
Inga hemliga hissrum där den kan befinna sig.

Ergo: Hissen är borta. Någon har snott den.
Alternativt: Min hjärna har valt att radera ut hissen från mitt medvetande.
Tillfällig hissblindhet.
Ringer nog både hisstjuvsjägarna och Dr House för säkerhets skull.
Det är något skumt på gång på Götgatan.

En unik plan

Det är väl ingen annan i Stockholmstrakten som kommit på idén att gå på stan idag och försöka handla alla julklappar, hoppas jag?

Bra.

För jag vet liksom inte riktigt om jag orkar köa och trängas och hålla på.

Jag är faktiskt förkyld.

22 down, 24 to go

Där ser man.
22 avsnitt på raken av House M.D verkar göra susen mot sjukdom.
Jag känner mig bättre nu.
Har det hänt något i världen?
I wouldn't know.
Det enda som hänt här är att Dr House och hans crew har löst 22 kniviga sjukdomsfall.
Och under tiden har Dr Allison Cameron varit fruktansvärt snyggt klädd under sin läkarrock. Fruktansvärt snygg också, för den delen.
Men mest hänger jag upp mig på kläderna.
Måste hon vara smart OCH snygg?
Hur tror hon att man känner sig som febrig snorhög i jämförelse?
Jäkla Dr Cameron.
Bäst du fular till dig lite till säsong två.

Glömde ta i trä

Följande dialog utspelade sig på Götgatan för inte mindre än tre dagar sedan.

- Gustav, jag har kommit på att jag är immun mot sjukdom.
- Varför då?
- Jo, för att allt ont i världen härstammar från tunnelbanan. Och jag GÅR till jobbet. Så jag borde inte kunna bli sjuk. Visst är det bra?

Och med det sagt bäddar jag ner mig och min stora käft bland febriga lakan och somnar om igen. Där fick jag.

Är Linneryd till salu?

Alla i hela världen säger att man ska köpa lägenhet just nu.
Det här är deras argument:
Räntorna har stigit. Folk har fått panik.
Priserna är sjukt bra.
Faktum är att lägenheterna har AAAAAAALDRIG varit så billiga som nu.
Köp! Köp! Köp!
SKYNDA DIG FÖR FAN!!

Jag blir väldigt nervös av det här.
Jag har scannat av hela lägenhetsutbudet på Hemnet.
Jag vill ha en fyra på söder.
Typ 100 kvadrat.
Snygg ska den vara.
Med balkong.
Nyss hittade en för nästan fem miljoner.
Utgångspris.
Jag vet inte jag.
Hela mitt småländska inre skriker i protest.
Fem miljoner = sjukt bra pris?
Jag hade för farao kunnat köpa hela Linneryd för samma summa.
Linneryd är rätt trevligt.
Där kan man fånga gäddor i en bäck på våren.
Med händerna, typ!
Det är roligt.

Dannyboy & kärleken

Förra veckan läste jag äntligen Dannyboy & Kärleken som legat i min fullständigt orimligt stora Snart ska jag läsa vuxenböcker-hög i evigheter nu. Å, läs den! Jag gillar den massor. Lite gillar jag den förmodligen för att den till stora delar utspelar sig i Uppsala (jag är väldigt svag för Uppsala). Men mest för att det är en bra bok. Sorglig och lycklig och fin och med ett tempo som inte går av för hackor. Fast det var orimligt jobbigt att försöka läsa det SPEGELVÄNDA alternativa feel-goodslutet mitt i natten utan att använda sig av spegel. Men, men, vad gör man inte för lite feelgood.

Läs mer om boken och författaren här.

Deckarporr makes me sick

Jag har ägnat helgen åt X antal hundra sidor deckare, Arne Dahls serie om A-gruppen. De är bra på alla möjliga sätt. Men WHY, GOD, WHY måste så många deckarförfattare flika in en massa flåsiga sexskildringar i sina mordgåtor? Jag har försökt vara tålmodig och bortse från det in i det sista. Men när jag kom till kapitlet som inleddes med orden ”Kerstin Holm satt på sängen och var kåt” var jag så illa tvungen att sucka fruktansvärt högt. Varför, Arne, varför? Likadant med Stieg Larsson. Jag struntar i att Erica Berger är den mest frigjorda kvinnan på jorden och kan ha hur många sexuella förbindelser som helst utan att hennes enormt förstående make ens höjer på ögonbrynet. Jag vill ha blod, mord och datahackers. Inget sex. Fatta!

Är det här ett gemensamt drag hos alla deckarförfattare? De kvinnliga också? Tvingar förlagen författarna att lägga in flåsiga sexskildringar för att öka försäljningssiffrorna?

Det finns ett roligt pris för sådant här. ”Bad sex in fiction-award” delas årligen ut till en författare som skrivit en urusel sex-skildring i en annars briljant roman. Om det vore ett svenskt pris hade Arne Dahl (eller Jan Arnald som han egentligen heter) varit en av mina hetaste kandidater till det priset.

Böckerna är nämligen bra.
Deckarporren skulle jag däremot klara mig utan any day.

Årets julklapp

Jag är så usel på att köpa julklappar i år!
Jag kommer inte på något bra.
Det enklaste vore om alla jag känner önskade sig Viagra och/eller större snoppar.
Idag var det 76% off på Viagra sa min mejl.
Och penis enlargement var nästan gratis.
Kanske borde passa på.

För den goda sakens skull

Jag undrar hur många pepparkakor man kan äta på en och samma dag utan att det får allvarliga konsekvenser?
Känner mig sugen på att prova.
Mmm... pepparkakor.
Min nya favoriträtt.

En gång efter jul för hundra år sedan kom mamma in med den enorma pepparkaksburken till mig och sa: "Fasen, den här är ju nästan full. De kan ju bli för gamla. Ät upp de här är du snäll."
Då gjorde jag det.
Det var väldigt många pepparkakor.
Det fick inga allvarliga konsekvenser.
Det var bara gott.
Mmm... sweet memory. Bokstavligt talat.

Känns emellertid inte riktigt lika rätt att föra samma resonemang med sig själv. "Nämen titta så dumt. Här står ju en helt full burk med pepparkakor (som jag köpte på Ica tidigare idag). Den kan ju bli för gammal. Kan inte jag äta upp den, är jag snäll?"

Men som ett vetenskapligt experiment kanske det kan gå.
Jag kan göra ett excelark med resultaten efteråt.
Kanske till och med en press-release och/eller en forskningsrapport.
The world needs to know var pepparkaksgränsen går.
Jag känner det på mig.

Get sick soon

En sak som jag tänker på orimligt ofta är vilka låtar som ska spelas på mitt bröllop.
Jag tänker på det varje dag tror jag.
Min favoritplan är att det ska vara som i Love Actually.
Att någon kompis har planerat i hemlighet och helt plötsligt ställer sig orkestern upp och börjar spela min favoritlåt. Och så kommer Säkert-Annika fram bakom en kyrkopelare och börjar sjunga sitt finaste. Och jag bara shit, alltså, det här hade jag aldrig kunnat tro! Och så gråter jag av förvåning och svallande kärlek.
Jag tycker att det är ganska underligt av mig att ägna så här mycket tid åt att tänka på mitt blivande kyrkobröllop.
Jag vill nämligen inte ha något.
Kyrka schmyrka.
Skulle gärna tvångsförflytta fantasin till någon annan miljö.
Men det går inte.
Jag halkar tillbaka in i kyrkomiljön direkt.
I blame it all on tv.
Alla mina role model-bröllop har jag sett på tv.
Samtliga utspelar sig i kyrkor.
Jag tycker tv borde ta sitt ansvar här.
Det är allvarligt.

Säkert in my heart

Jag har försökt ligga lågt med min crush på Säkert-Annika Norlin på sistone. Man vill ju inte verka knäpp. Det betyder emellertid inte att crushen lagt sig. Tvärtom. För varje dag som går blir jag bara mer och mer kär i kvinnan. Jag vet att vi är själsfränder. Mmm… Annika. I love you.

Hur som helst. I måndags spelade Säkert på Cirkus i Stockholm. Jag var inte där, för jag var på Augustgala. Men min kompis Per var där. Han är också kär i Annika Norlin. Per säger att om han fick träffa Annika Norlin skulle han säga så här:

”Annika, du är som en levande generationsroman. Som essensen av själva livet. Och jag tror att alla dina låtar som handlar om att vara hemligt kär i någon eventuellt handlar om min hemliga kärlek till dig.”

Nu tror inte jag att Per skulle våga säga det. Men det är ändå på pricken så man känner.

Här kan man lyssna lite på Säkert.
Och här kan man läsa Säkerts blogg.

Nu har jag skrivit ordet säkert så många gånger att det ser helt sjukt ut.
Puss och hej.

Bloggtips

Det finns en tjej som är ungredaktör på Smålandsposten.
Hon heter Tuva Klinthäll.
Hon är väldigt, väldigt rolig.
Läs hennes blogg.
Hon skriver jättelånga inlägg som inte hänger ihop, men man måste älska henne ändå.
Så enkelt är det.

Bajs är trendigt

Jag tror jag är en ny trend på spåren. På senaste tiden har jag läst i tre olika böcker att den dumma personen/djuret blir straffad för sina synder genom att han får bajs i huvudet. Oftast av en fågel som bajsar på honom mer eller mindre av en slump. Men det kan också vara mer planerat, typ som: Jag kastar bajs i huvudet på dig om du inte skärper dig.

Det här är en trend som jag gillar skarpt. Väldigt underhållande. Jag tycker bajshot är en form av hot som borde användas mer frekvent i samhället. Kanske kan radionämnden ta "Vill du ha en bajskorv i huvudet?" som uppföljare till den också väldigt underhållande reklamrepliken "Vill du ha en snigel på ögat?"

Det skulle jag verkligen gilla.

Ich bin ein pluggo

Okej, nu kom jag på att jag vill gå i skolan igen.
Fan vad kul det var att gå i skolan.
Få plugga till prov.
Sitta i skrivsalen i total tysthet och skriva svar.
Mmm… prov.
All time high var de nationella proven.
Eller kanske högskoleproven.
Jag gjorde det fem år i rad bara för att det var så kul.
Mmm… plugga.
Those were the days.
Jag hade jättebra betyg när jag gick i skolan.
Om någon undrade.

Snoppsoldater, säger jag

Vissa saker etsar sig verkligen fast i hjärnan. Min kollega kan rabbla namnen på Sveriges älvar. Det kan inte jag. Däremot kan jag fortfarande ihåg beteckningarna på de kemiska grundämnena, fast jag inte behövt använda mina scills på tio år.

Jag kommer ihåg hur jag pluggade frenetiskt på dem vid köksbordet. En del var nemas problemas att lära sig. Vi snackar syre och väte och kväve och alla de andra uttjatade ämnena. Andra var lite knivigare. Mina två svåraste var bly och tenn. De var jag tvungen att hitta på små minnesgrejer för att komma ihåg. Så här i efterhand förstår jag inte riktigt hur min hjärna fungerade i 15-årsåldern, men skit i det. Jag kommer ju ihåg beteckningarna i alla fall.

Bly = PB
Jag vet det här med säkerhet, eftersom min bror har initialerna PB och jag tyckte att han hade bly i huvudet. Han var ju jämt så försenad till allt han gjorde.

Tenn = SN
Helt klart, eftersom jag associerar tenn med ordet SNopp-soldater. Jag vet inte vad en snopp-soldat är riktigt, men de flesta soldater är ju hur som helst gjorda av tenn. Som vi alla vet.

Jomenvisst.

Det är inte utan att jag tänker att det där minnesutrymmet i min hjärna gärna hade fått upptas av någon annan (kanske lite viktigare) kunskap. Vad har jag för nytta av det här? Va?

Jag löser ju inte ens korsord.

Skithjärna.

Var är min syster

Så, Sven Nordqvist kammade hem priset för "Var är min syster". Jag klappade händerna skithögt och busvisslade fast jag inte kan. (Det lät mest som ett fjjjttt.)

Den här boken är lätt värd August-priset. Bilderna är freakin fantastiska. Och Sven är cool. Plus att han ritat Findus = finaste katten i världen.* Heja Sven Nordqvist!

*Meh! Förlåt då Säljeryds-Zlatan och Svart-katten. Men ni jamar ju så mycket. Det gör aldrig Findus.

Årets August

Dags för Augustpriset.
Gala är kul.
Mmm... gala.
Hoppas nu för bövelen att grisen Benny tar hem hela klabbet.
Eller Sven Nordqvist.
Fast helst Benny.
Mmm... Benny.
Benny är min ögonsten.

Klädhage under uppbyggnad

Min kille tittar sig uppgivet omkring i sovrummet. På golvet ligger ett berg av kläder som man måste slänga sig över för att nå sängen. Det har legat där i tre dagar.

- Det är inte klokt vad våra kläder passar bra här på golvet. Vi kanske skulle skippa det här med garderober helt?
- Ja, det är väl lika bra egentligen. Vad ska vi med garderober till? Vi har ju golv!
- Vi kanske kan bygga en klädhage istället?
- Nej, jag tycker två. En hage för rena kläder och en hage för smutsiga.
- Skitbra.
- Ja, för man får mycket bättre överblick ju.
- Och så är det praktiskt också, man behöver inte jiddra så mycket om vad man ska ha på sig på morgonen. Bara att stoppa ner handen och ta upp en näve kläder och ta på sig.
- Fantastiskt. Varför har vi inte kommit på det här innan?
- Helt obegripligt. Hämtar du hammaren?

Bloggupproret 2007

Igår fick jag och en hel del andra bloggar runt om i Sverige en väldigt lång och väldigt upprörd kommentar från någon som startat ett blogguppror. Så här:

"Hej!
Jag vill inleda med att säga att detta snart kommande påhopp ej har något med dej som person att göra. Du råkade faktiskt bara komma upp med din ensamma blogg vi en googlesökning efter något helt annat. Men nu kan jag ej hålla inne mitt hat mot bloggar längre.
Alltså helt seriöst, vad fan håller du på med? Det finns ju inte en vettig själ som bryr sig om vad fan du hade för dig förra tordagen, förurtom dina trötta vänner som du förmodligen tvingar läsa denna blogg. Vore det inte enklare att bara skicka ett mejl till dem en gång i veckan där du förklarar vad du gjort den gångna tiden så att alla kan få sitt behov av “ditt liv” tillfredsställt. För du tror väl inte på fullaste allvar att någon läser detta. Varken denna kommentar, eller din blogg. Så vad har vi uppnått med detta? Absolut ingenting. Följaktligen anser jag att både du och jag skall sluta upp med dumheterna och hänge oss åt något med lite relevans och allmännytta istället. Eller vafan, skaffa en dagbok om du vill ha nån stans att vädra åsikter. Jag ville nämligen hitta en söt tjej som jag såg på tunnelbanan häromdagen och gjorde därför en sökning efter henne på google. Och vad får jag upp, jo, 1276230 dumma jävla bloggar, och inget om henne. Så hur vore det om vi rensade internet från dessa stolletyg och levle lite på riktigt i stället? Vad säger du? Jag är öppen för debatt om du känner att detta är något du stör dig på. Vänligen skicka ett mejl där du med några rader kan motivera varför du tyckte att jag skulle behöva läsa denna sörja. Och återigen, kom ihåg att detta vansinnesdåd á la Michael Douglas i “Falling down” ej är personligt riktat mot din blogg. Jag skulle dock bara verkligen vilja veta varför denna cancersvulst ej vill dö, och varför du tycker att jag ska drabbas?
Hoppas att du ej tar illa upp!

Hälsningar/
Bloggupproret 2007!!! Nu räcker det.

(jag har ju nu även kommit på att vi förmodligen är ganska många som känner så här, så jag ska vara snäll. kopiera därför detta inlägg och posta på varenda fucking jävla blogg du stöter på tills dess att vi klubbat ihjäl fenomenet likt en sjuk gråsäl)”

Jag tycker att detta är roligt på väldigt på ganska många sätt.

En av de roligaste sakerna med kommentaren är att den upprörda personen är topp tunnor rasande för att han/hon hamnar på en massa onödiga bloggar när han/hon googlar efter en söt tjej han såg i tunnelbanan. Dels för att jag (och alla andra bloggare med statistikräknare) vet att det inte är sant. Han/hon googlade på "blogg" "stor blogg" "sveriges största blogg" och andra varianter på samma tema. Måste ha kommit som en riktig chock att google-resultatet bestod av en massa bloggar. Förstås.

Men det som verkligen lämnar mig sömnlös i frågan är ändå:

Huuuuur googlar man efter en söt tjej i tunnelbanan?

Beats me.

Jag är rätt övertygad om att bloggupprorsmakaren är ute efter uppmärksamhet och vill sprida sitt budskap. Säkert ska han använda reaktionerna till något. En fräck PR-kupp. Och vad gör man inte för att dra sitt strå till stacken? Det är ju ändå första advent.

Känn friden.

Att lägga i säcken, del 4

Framme vid min absoluta favoritkategori! Här är de tio bästa för alla som fyllt tretton.

En andra chans - Anne Cassidy
Majas morsas kompis sambo - Katarina Kieri
En liten chock - Johanna Lindbäck
När jag hör din röst - Stephanie Meyer
Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg - Joyce Carol Oates
The return of Hjärtans fröjd - Per Nilsson
Cathys bok - Steward/Weissman/Brigg
Odjuret - Ally Kennen
Anna d'Arc - Mårten Sandén
Hans majestäts drake - Naomi Novik

Klappat och klart. Nu behöver ni inte köpa några fler julklappar i år. Nu är jag nöjd.