Igår var jag i simhallen med Vilhelmina, 2,5 år och Love, inte ens 1 år.
Så himla fint.
I luften tropiskt klimat, i vattnet badkarsvarmt och överallt små vattenkannor och bollar och madrasser och minimänniskor som hade the time of their lives mitt på söndagsförmiddagen.
Tänk va.
Om man fick leva på den tiden igen då simhallen var himmelriket på jorden.
När lukten av klor fick magen att loopa av ren lycka.
Först: Bada tills ögonen sved.
Sedan: Mjukglass med strössel i blöt baddräkt i caféet.
Efter det: Bada igen tills mamma sa Sista hoppet nu, sedan går vi in i bastun och jag och lillebror bara: Mmm, men kolla nu då, KOLLA NU MAMMA, KOLLA VÅR KANONKULA!
Sist: Åka hem med klorluktande hår, trött intill döden och hungrig på spagetti och köttfärssås.
Those were the days.
3 kommentarer:
Det måste varit nåt speciellt med mjukglassen i simhallen, det finns liksom ingen godare!
Hamburgarna som vi fick en gång var dock inte lika bra eftersom vi blev magsjuka och bara kräktes en hel vecka efteråt. Vi åt bara hamburgare där en gång!
Oh, vad härligt att jag får vara med i dina fina minnen. Och jag kommer ihåg hur otroligt nöjd man var som mamma när ni somnade helt ovaggade efter en sån dag. Mycket härliga minnen!!!
Det fanns ingen mjukglass i vår simhall (inte i caféet utanför heller), men däremot vääärldens största utbud av glasstrutar (tyckte jag då iaf!). Den godaste var dajmstrut och aldrig var den så god som när man trött och rödögd av allt undervattentittande sjönk ihop i en stol med glassen i bägge händerna. Those were really the days!
Skicka en kommentar