onsdag, januari 16

Tonårsskräcken

En annan rolig grej: Tuva längtar efter att bli tonårsmamma. ”Komma hem sådär fem-sex, låsa upp dörren och möta en brölande tonåring i köket som sitter och äter upp allt bröd.”
Jag säger: Modigt, Tuva!
Jag är livrädd för tonåringar.
Speciellt tonårskillar.
Och SÄRSKILT när de samlas i klasar på gator och torg.
Vad som helst kan hända i en klase tonårskillar.
En gång lyssnade jag på musik i stora hörlurar och var på väg någonstans.
Plötsligt var jag tvungen att gå förbi en klase tonårskillar på gatan.
(Lägg in valfri skräckmusik här)
GULP, tänkte jag.
Men försökte så klart verka coolt oberörd.
Och precis när jag var jämsides med tonårskillemaffian var det en av dem som lyfte på mina hörlurar, satte munnen intill mitt öra och skrek:
BU!
Jag kissade nästan på mig av skräck.
Själva tanken på att ha en egen brölande tonåring hemma i köket…
Hahaha, skrattade hon lite för högt.
Vi väntar med det va?

6 kommentarer:

Dana sa...

Du, det har hänt mig med, fast på tunnelbanan. Jag grabbade tag i kullens tröja och var så arg! Jag fortsatte att vara förbannad så jag följde efter dem och krävde en ursäkt. Jag gav mig när jag såg killens ögon fladdra osäkert omkring. Då hade budskapet gått in tänkte jag, att så gör man inte mot tanter i alla fall.
Min son var då i samma ålder, så jag var inte rädd för tonårskillar då i alla fall.

Susanne sa...

Hehe, jag är alltså inte ensam om den där skräcken. :P

kajo@diaryland sa...

Jag var också tvungen att passera genom en klase tonårskillar sent en kväll för nåt år sedan. Jag klarade mig helskinnad och en av dem vände sig till mig: "Ha en fortsatt trevlig afton, frun!". Jag fnissade nästan på mig. "Höhö, frun, ungefär som om jag skulle vara dubbelt så gammal som dem?" Sen slog det mig. Det är jag ju! Tiden går fort.

Klimakteriehäxan sa...

Fast det har också sin charm att vara tonårsförälder...

Tuva sa...

Hihi. Ja jag förstår att pojkar i gäng är lite läskiga. Det tycker jag också. Men jag vet inte, jag kan verkligen längta efter någon med finnar och målbrottsröst i mitt kök. Det känns som det skulle ge livet en ny känsla, liksom lite konfettiregn.

fru mju sa...

de är skrämmande i flock!
naturligtvis kommer mina bara att släpa hem städade och hövliga vänner så mamma slipper gömma sig i källaren...