onsdag, mars 12

Den stora duvdöden

Idag förstördes min frisyr av en duva.
Inte varje dag det händer.
Men så är duvorna i Gamla stan är helt wacko också.
Så här: Fridfullt kom jag gåendes bland gränderna. Såg duvan i ögonvrån. Flax flax flax. Hade jag inte duckat av skräck hade jag fått duvan rakt i ögat. Nu rufsade bara vingslagen om mitt hår. Men det räcker för mig.
Nu vill jag döda alla duvor.
Duvor = Flygande råttor.
Som förstör frisyrer.
Och skrämmer livet ur mig.
Duvorna are going down.

9 kommentarer:

emma sa...

Duvorna är läskiga, ja. Här i stan går de runt på marken och pickar lite oskyldigt... tills man går förbi, då tar de sats och flyger en centimeter framför näsan så man får hjärtstillestånd. Sen landar de på andra sidan gågatan och fortsätter picka. Lömska!

maria sa...

och spridet massa äckliga sjukdomar gör dom också

Saturnine sa...

Du får helt enkelt ha mössa på dig när du ska passera duvorna, dom blir nog kollriga av att bo i stan istället för i skogen ;) Tror jag.

mor Lena sa...

Duvan hette nog Astrid och var lite närsynt. Stackars henne som blev drabbad av ditt hysteriska viftande. Hon fick nog men för livet.
Dock är jag glad att du överlevde!

Kanalisera sa...

Fy fan! Jag är nästan lika rädd för duvor som jag är för knark. Eller om det var tvärtom.

Och idag hörde jag den äckligaste av alla äckliga duvhistorier. Av en präst dessutom. Den har legat på bloggtungan hela dagen, men inte kommit ut. Nu känner jag mig starkt av samhörighet och redo att dela min historia.

Josefin sa...

ååh, jag vet hur det är, en gång när jag cyklade så kom en mås och högg mig i håret med sina fötter. måsfötter! usch!

Karin sa...

Men den stora frågan är ju, vad fasen gjorde du i gamla stan? Det är ju nästan så att du får skylla dig själv.

storyteller sa...

Jo duvor kan vara farliga.

Men måsarna, himmel... här i Helsingfors är de totala nötter. När jag väntade på färjan ut till Sveaborg för några år sedan satt jag på kajen och åt en smörgås. Plötsligt smäller en stor fet skitmås rakt in i mitt huvud. Den tumlar omkring i luften en stund (det var en HÅRD smäll), tar sedan och störtdyker mot min smörgås som jag i all förvirring har tappat på marken. Vilken idiotisk mås. Det var som om någon hade gett mig ett knytnävsslag i huvudet.

Bjarbapappa sa...

Jag har blivit bajsad i armhålan av en sädesärla!