Idag har jag varit på Råsunda och sett på landslagsfotboll.
Det var inte så upplyftande.
Dels för att Sverige förlorade mot ett kasst lag.
Och dels för att vi satt precis ovanför den falsksjungande hejarklacksledarens megafon.
Mina öron!
Men det var i alla fall inte jag som buade.
Jag buar inte av princip.
De kan ju faktiskt bli ledsna.
Och det vill vi inte.
Vi vill ha Zlatans leende.
Och gärna några fler mål än noll.
Så är det.
5 kommentarer:
ah... bara att glömma dagens match och vänta på det stora Kalaset.
Jaha, så du tyckte att jag sjöng falskt?! Att bli offentligt uthängd på det här sättet tycker jag inte om. Nästa gång kan du väl be mig att prata med små bokstäver under matchen, så kanske jag lämnar megafonen hemma.
Elin! Är du en man i 45 årsåldern, med kalaskula?
Nä, just det.
Då var det nog inte dig jag syftade på.
De var faktiskt värda att bli utbuade. De var usla och ville inte ens spela. Då ska man skämmas...
Vet du hur många mål zlatan gjort på 2.5 år i landslaget?
Skicka en kommentar