Ni vet när man inte riktigt vaknar på morgonen utan mest staplar upp ur sängen i något slags halvmedvetslöst tillstånd och tvingar sig in i duschen, tvingar sig ut igen, äter sin frukost, klär på sig sina kläder och så råkar man mitt i alltihop få syn på sängen igen och då kommer det nästan tårar för att den ser så ensam ut och så säger man: "Lilla sängen! Ska du stå här alldeles själv hela dagen? Va? Vi som hade det så fint tillsammans alldeles nyss!" och darrar på rösten.
Då känner man sig inte så jättebalanserad, faktiskt.
Har ni tänkt på det?
8 kommentarer:
åh. så känner jag varenda morgon. funderar även på att sjukanmäla mig varenda morgon. men gör det aldrig.
Ja, precis så var det här i morse och min säng signalerade väldigt tydligt att hemska saker slulle hända om jag stack hemifrån. Så här sitter jag nu och jobbar hemifrån! Man ska lyda sin säng!
Dom värsta mornarna är dom som man kliver upp och tänker: "bara 15 h tills jag får lägga mig igen". Sen brukar det fixa till sig med lite kaffe.
japp, så är det för det mesta..min säng råkar ha så bra övertalningsförmåga att jag snoozar så många gånger att jag inte hinner äta frukost..
Jag är utan jobb för tillfället, så jag slipper uppleva novembermorgnarna från helvetet stup i kvarten. men åh, som jag känner igen mig. Minns förrförra vintern t.ex. när i princip vad som helst fick mig att gråta över morgontidningen - antingen för att något var rörande fint, eller för att något var så eländigt hemskt. Minns att det var ett par månader när jag lyssnade på Mozart for Meditation varje morgon för att det gjorde världen lite, lite mjukare i kanterna. Sådär yttepytte, men så att ens överlevnad ändå hänger på det just då.
Mhm, OM jag har tänkt på det. Och oftast så somnar jag om så fort den tanken kommer innanför pannbenet.
Sängen är min bästa vän. Och så sent som i helgen köpte jag tillökning till sänghimlen - ett duntäcke! Jag älskar vänner man kan köpa på rea och som man vet att man kommer älska för evigt.
Jo, det har jag upplevt ... fast jag är nog aldrig så klar att jag maktar med att föra en inre konversation med sängen ... i mitt huvud låter det snarare så här ".......... ähumee ......."
Mer om det skrevs i mitt andra blogginlägg någonsin (morgnaran beskrivs ungefär en fjärdedel in i inlägget):
Skicka en kommentar