Det börjar med ett vrål rakt in i hörselgången.
"Mamma, vaka! UPP!"
Och fortsätter med två bestämda tvåårsnävar i ryggslutet som beslutsamt puttar mig mot ruinens (läs:sängens) brant.
"Titta gävskopa! Titta bannbil. Mammas dato. Vita daton. MAMMA! POM!"
Och i samma övertydliga stil fortsätter det.
"Näe fukoss! USIK!"
"Näe blöja! LÄSA BOK!"
"Näe kläde! PINGA JUNT!"
Och man bara *plockar alla russin ur alla råd man någonsin fått* och sätter gränser, tar tillbaka gränser, lirkar fram, lirkar tillbaka, försöker kompromissa, misslyckas kompromissa, gör fräcka cirkustricks för att hålla humöret på topp, tröttnar på cirkustricksen, sliter sitt hår, dricker sitt kaffe, lämnar på dagis och bara: HEJ VUXNA ARBETSDAG! I love you.
4 kommentarer:
Jag kunde inte sagt det bättre själv!
"Pinga junt" - hahaha. Underbart.
Som mitt ex en gång sa: "Hade jag inte jobbet att vila ut på så skulle jag aldrig orka med barnen". ;o)
Jobba är så sköööönt. Och lugnt.
MEN, när jag kom tillbaka till jobbet efter förra föräldraledigheten märkte jag att allt lirkande och trixande och förhandlande med Barnet, gjorde att det i jämförelse sedan var peanuts att manövrera den galne chefen. Så inget ont som inte har något gott med sig, eller vad nu gamlingarna brukar säga.
Skicka en kommentar