Andra saker jag undrar vad som är dealen med: Varför blir jag som en slö grönsak så fort jag kommer hem till mamma och pappa och bara *sätter mig vid köksbordet i lånad fleecetröja och bläddrar lite i inredningstidningar i fyra dagar utan att orka sätta upp håret ens*?
Mamma och pappa kryper omkring på golvet som små skållade råttor och leker med Rufus tills hans ögon går i kors och själv gör jag i.n.g.e.n.t.i.n.g. Förutom tar sovmorgon. Högst.
Det är mycket, mycket skönt.
Och säkert mycket, mycket irriterande.
(Man undrar: Kommer jag också utveckla tonårsacne igen som ett led i degraderingsprocessen? Man tror: Kanske, faktiskt.)
4 kommentarer:
Amen det där är himla intressant! Min morsa, som är den enda levande av mina päron, kryper sällan omkring på knäna efter våra kids. Så jag kan inte slappna av när jag "kommer hem". Det kan däremot min snubbe vars föräldrar har en helt annan relation till våra söner. Dom kryper omkring och matar till och med, om det behövs. Själv har jag skitsvårt att förhålla mig till det, eftersom min morsa tycker att småbarn ska klara sånt själv, så jag måste stoppa mig själv för att inte krypa efter när vi är hos svärföräldrarna.
Jag är PRECIS likadan. Fast utan kids. Mamma ba 'ska du följa med ut och gå?' och ungefär jämt vill jag hellre stanna i min sovtisha i soffan med näsan i en bok, eller ännu bättre - lokaltidningen. Är mkt såhär när jag kommer hem: NI HAR VÄL INTE SLÄNGT LOKALTIDNINGEN?! Jag måste se vem som har fått barn!
Hahaha, så är det när jag kommer hem till mina päron också. MYCKET skönt! Tycker att man gott kan passa på att få slöa till sig lite då. Framför allt med tanke på att vi bor långt ifrån varandra och därför kan räkna gångerna vi får hjälp med barnunderhållning på typ mindre än en hands fingrar under ett helt år... Yepp, jag är självisk i det syftet. Men samtidigt tycker mina päron att det är mysigt att träffa sitt barnbarn. Fast jag tror de tycker det är rätt skönt med lugn och ro när vi åker hem igen.
Nu har jag inga barn, men eftersom familjeordspråket är ungefär "äh, vad är släktingar till för om inte att utnyttjas" när vi pratar hjälp anar jag vartåt det lutar när/om det väl blir dags ...
Skicka en kommentar