lördag, december 10, 2011

Om det här med ungdomsböcker

Jag fick en kommentar från Blenda som hade gått och funderat över ungdomsböcker, och tänkte försöka mig på att svara. Så som jag tycker och tror.
"Hur resonerar man på förlagen om att en bok riktas till ungdomar eller vuxna? Skriver författare med en målgrupp i huvudet så att säga, eller skriver man bara sin historia och så bestämmer förlaget om det är en vuxen- eller ungdomsbok? Jag undrar om det är "finare" att skriva tex vuxenböcker (som jag misstänker). Jag har läst ungdomsböcker där jag inte förstår varför man riktat in sig på "bara" ungdomar. Det har varit berättelser och språk som är nog så komplexa och handlar om väldigt svåra saker ibland."
Det finns en (1) grej som jag tycker på riktigt skiljer en ungdomsbok från en vuxenbok. Och det är att ungdomsboken handlar om ungdomar. Det finns så klart undantag, för det finns det ju alltid, men de är rätt sällsynta. En ungdomsbok kretsar nästan alltid kring ungdomar och deras liv. Det gör sällan en vuxenbok, och gör de det har de i alla fall nästan alltid ett vuxet perspektiv (vuxen som ser tillbaka på sin ungdom, till exempel). Men när det gäller språk, uppbyggnad, svårighetsgrad - allt det andra - så tycker jag egentligen inte att det skiljer sig så väldigt mycket. En del ungdomsböcker är enkla, raka historier, med enkelt språk. Andra ungdomsböcker är berättartekniskt avancerade, med krångligare språk och svåra ämnen. Precis som det finns enkla och svåra vuxenböcker. Man måste inte skriva på ett visst sätt bara för att man vänder sig till ungdomar.

Fast en grej har ungdomsboksförfattare verkligen hajat! Och det är att man inte kan slösa bort 50 sidor i början av en bok på en tråkig miljöbeskrivning, för då tappar väldigt många läsare intresset. Det har vuxenförfattare inte greppat riktigt. De har en del att lära där, tycker jag.

Anledningen till att man klassificerar böckerna och säger "Det här är en ungdomsbok" och "Det här är en vuxenbok" är främst för att man vill förenkla för läsaren när den ska hitta boken. I teorin tycker jag det hade varit fantastiskt om man hade kunnat slopa åldersindelningarna på alla typer av böcker, för de utesluter ju så många. Hur många tonåringar vill läsa en bok som det står "från 9 år" på? Hur många vuxna slänger ens en blick åt ungdomsbokhyllan? Inte så många. Men samtidigt förstår jag ju att det där inte funkar i praktiken. Någon slags indelning måste väl göras, och väldigt många blir ju faktiskt hjälpta av den där åldersstämpeln när de står i bokhandeln och ska "köpa present till en 13-åring". Praktiskt då ju, om det finns en hylla som det står "passar från 13 år" på.

Jag tror många författare tänker sig en målgrupp redan när de skriver (jag själv gör det, till exempel). Men jag tror lika många bara skriver sin historia, och så kommer målgruppen på köpet. Råkar det vara en berättelse om ungdomar, med ungdomsperspektiv - ja, då kallas boken sannolikt för en ungdomsbok när den lanseras. Är det en bok om vuxna med vuxenperspektiv, så blir det en vuxenbok. Och ibland funkar inte de där riktlinjerna alls. Då tvingas nog förlagen och författaren att välja, trots att de själva tycker att boken passar både ungdomar och vuxna. För vill man marknadsföra en bok underlättar det ju att ha en målgrupp att marknadsföra den mot. "Alla" är liksom en alldeles för stor grupp.

Och ja! Rent allmänt så anses det finare att skriva för vuxna än för ungdomar. Den slutsatsen har jag dragit av att jag cirka en miljon gånger fått frågan "Har du planer på att skriva något för vuxna, någon gång?" eller rent av "När ska du skriva en riktig bok?" Jag tror inte en vuxenboksförfattare får den typen av frågor.

Det finns massor av ungdomsböcker som vuxna läsare skulle älska om de bara hittade dem, det tror jag verkligen på fullaste allvar. Om jag vore vuxen och ville testa att läsa en ungdomsbok skulle jag till exempel satsa på Hungerspelen, av Suzanne Collings (lika spännande som Stieg Larsson, minst) eller Majas morsas kompis sambo, av Katarina Kieri (som en slags short cuts i gymnasiemiljö, med personporträtt att dö för) eller Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt (för att den är så förbannat bra, mest).

Japp! Det var det!

Var så god för aslång utläggning.

Kunde tydligen inte hjälpas.

11 kommentarer:

Sofia sa...

jag brukar med jämna mellanrum på jobbet (bibliotek) skylta med ungdomsböcker där det vanligtvis skyltas med vuxenböcker. Det för att jag tycker uppdelningen ung - vux bitvis är så löjlig. Många s.k. ungdomsböcker passar minst lika bra för vuxna att läsa (precis som du skriver!).

Blenda sa...

TACK, för ett engagerat svar! Och tack för en otroligt trevlig blogg!

Ha en bra helg! /Blenda

Anonym sa...

Naomi Noviks böcker om kapten Laurence och draken hade jag jättesvårt att hitta, tills jag av en händelse råkade se dem i ungdomshyllan. För bara ungdomar gillar böcker om något annat än den vanliga verkligheten, eller?? Jag läser ofta "ungdomsböcker" med stor behållning fast jag fyllt 40... En del barnböcker också, tror jag, för tex Narnia-serien räknas nog dit (även om jag gillar andra saker med dem nu än när jag läste dem första gången)

JANINA sa...

Uppdelningen ungdomsböcker/vuxenböcker känns ofta godtycklig, men jag tycker att din definition var bra; böcker om ungdomar ur ett ungdomsperspektiv.

Vad gäller statusen så är det så obegripligt och märkligt att barn- och ungdomslitteratur liksom aldrig riktigt räknas lika mycket som vuxenlitteraturen. Idag, på självaste Nobeldagen, funderar jag på min blogg om hur det kommer sig att barn- och ungdomslitteraturen är diskvalificerad i större prissammanhang.

sabulous sa...

Jag laser valdigt ofta ungdomsbocker aven fast jag (tekniskt sett) ar vuxen. Hungerspelen ar en av mina absoluta favoriter, laste allihopa pa en vecka.
Jag alskar att lasa och tanker likadant som jag gor med tv-program, musik och dylikt - ar det bra sa gillar jag det! Skiter i status och vem det riktar sig till osv.

Nillu sa...

I Jakobstads Stadsbibliotek (Finland) så har de två exemplar av Jenny Jägerfeldts Här ligger jag och blöder, en vid vuxenavdelningen och en vid ungdomsavdelningen! Ganska trevligt måste jag säga!

Anonym sa...

Hejhej Lisa! Tänkte be om lite experthjälp. Vill köpa en bok i julklapp till min 13-åriga syster. Har tidigare gett henne Här ligegr jag och blöder, Det är så logiskt alla fattar utom du, Ursäkta att man vill bli lite älskad.

Vill ge henne en bok som känns lite "vuxen" och gärna med nån trevlig sensmoral, typ man behöver inte göra som alla andra, osv.

Vad har du för tips? :) Jag litar ju på dig :) Kram och god jul från Lisen

Anonym sa...

Swedish http://prosdokia.blogspot.com

Lisa sa...

Hej Lisen! En bra "vuxen" ungdomsbok (med väldigt mycket väldigt bra sexskildringar) är Sara Ohlssons "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan". Men den är nästan FÖR vuxen för en 13-åring, tycker jag. Jag tror säkert att Johanna Lindbäcks böcker skulle gå hem! Min favorit är "Min typ brorsa", fast jag gillar dem alla.

Jenny sa...

Artikel i DN om det där:
"X Publishing, som vill vara alternativet i en stel bransch, rör sig mellan ungdoms- och vuxenböcker och X:et i namnet står för det i Sverige relativt nya begreppet crossover."

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/kaxigt-forlag-vill-slippa-lyckliga-slut

/Jenny

Sara F sa...

Fantastik diskussion!

Men den här tror jag att inte ens du kan knäcka, Lisa. (Och nu hoppas jag att du känner: Kan jag visst. Hit me!)

Jag har en underbar 12-åring nära mig som är aningen för ung för böcker som handlar om sex och om att förlora sin oskuld.

Hon är fullständigt ointresserad av fantasy och vampyrer. (Utsago: "Jag hatar fantasy. Och vampyrer.")

Och så vill vi inte heller att boken ska handla om depression, ätstörningar, incest eller om att förlora en anhörig.

Omöjligt, eller?