Så ni har varit ute och solat, säger ni?

Den här dagen slår något slags rekord i antal att-göra-punkter på listan, och freaking alla är urtråkiga vardagsgrejer, typ: sortera all återvinning, vik fem maskiner tvätt, dammsug upp hela hägerstens bestånd av grus från hallgolvet etc, etc, etc. Har kryssat nio grejer hittills och har fyra kvar innan jag får sova, men sedan, WITTAWII!, återstår bara lite festligheter imorgon innan vi åker på smålandssemester. Mmm... smålandssemester. Bästa sortens semester! Ska till exempel få klämma på min splitter nya systerson. Mmm... systerson. Bästa sortens so... ah, well. Bra sorts son!

Nu: Flera kryss. Hej hej.

Genomskådad och ägd, del 2

05.52 i morse klättrade Rufus upp i sängen och drog mig i armen.

"MAMMA! JA VAKEN NU. JA VILL GÅ UPP."
"Mhmm."
"DU VILL GÅ UPP OCKSÅ?"
"Mhmm, nej. Det vill jag inte."
"MAMMA! *suck* "INTE BJÅKA NU. DU HA EN GLASS?"

Nämnde jag att vi stannade och badade?

Amen alltså, har jag sagt exakt hur mycket jag gillar vårt nya hood Örnsberg? Annars säger jag det nu: Tusen mycket! Minst. Idag bara: Joppedi, joppeda, hämta Rufus på dagis, ta den bara lite längre vägen via vattnet hem, stanna och bada, helt vanligt, och sedan gå vidare. Försök göra det mitt på Ringvägen den som kan.

En perfekt plan

Ah, det här med att ha mycket liten, tämligen lätthanterlig bebis på SOMMAREN istället för i, säg... JANUARI, som jag hade sist: Så himla klyftigt!

Nu har jag packat med mig barnet, filten, tidningarna, jordgubbarna och solglasögonen ner till vattnet och tänker FRIDFULL FÖRMIDDAG I SKUGGAN.

(Vänligen notera hur jag skriver det i versaler så att ÄVEN BEBISEN SKA FATTA OCH INTE JIDDRA SÖNDER IDYLLEN.)

Det var inte jag, det var Lin... äh.

Tips från coachen: Be inte den bästa kompis som sitter i passagerarsätet när du kör bil att skicka iväg ett sms åt dig från din telefon. Hon/han känner dig för väl för att det ska vara hälsosamt för dina nerver. Det är typ trafiksäkrare att skicka det själv.

- Får jag stava fel, Lisa?
- Nej.
- Hehe.

- Får jag använda jättemånga utropstecken på rad?
- Nej!
- Hehe.

- Får jag använda... wait for it... SMILEYS?
- NEJ!
- Moahaha!

*trycka, trycka, trycka*

- Så! Nu trycker jag på "send".
- NEEEE...
- Ivägskickat! Varsågod för hjälpen.

This just in

Min bebis kan le!
HAN ÄR ETT GENI!

Förlåt bloggen!

Det är inte du, det är jag, etc, etc, etc, jag åkte visst till landet och åt jordgubbar och blev skitig och ful, men nu är jag tillbaka. Kan vi vara vänner fast jag råkade göra slut i flera dagar utan att ens förvarna först? Hoppas.

Nom nom nom

Alright, så jag må vara trött som ett jehu, men jag har i alla fall fått äta grillad vit sparris på restaurang ikväll, WIHAA, mycket nöjd. Det var mest det jag ville säga. Det, och det här: När jag kom hem hittade jag samtliga tre killar i familjen i en sovande hög i Rufus säng, för alla hade somnat vid läggningen, inkl. bebis. Mycket större insomningsprocent än när jag försöker. Lite olika, det där, tydligen.

Det ständiga stöket

Sitter här och funderar på om det är mitt jobb att städa undan familjens stök nu när jag är hemma på dagarna. Är det mitt jobb? Borde jag kasta mig över disk och tvätt och damm så fort bebisen sover? Och - om ja - är det i så fall okej att känna sig lite uppgiven över att familjen stökar till igen så fort de kommer hem, och att jag sällan hinner något annat? Och - om nej - är det i så fall okej att känna sig lite uppgiven över att vi inte hinner städa och jag måste se skiten hela dagarna när de andra slipper?

Vill helst inte känna mig lite uppgiven. Skulle kanske behöva en kvällskurs eller två?

"Omfamna stöket, 10 poäng, distanskurs" hade till exempel kunnat sitta fint. Eller "Så lär du dig blunda för smuts och pallar att sova middag i soffan fast det är kräkfläckar på golvet, 5 poäng, halvfart".

Finns det sådana?
Eller: HUR GÖR MAN?

Inte ens lite grann?

Hörni, det här med att man inte får klämma finnar.
Gäller det ÄVEN hormonplitor på, säg... spädbarn?

Och ta bort saftkladdet på musplattan. Eller vad den nu heter.

Borde verkligen: Sanera den här datorn.
Ser inte: Vad jag skriver på skärmen.
På grund av väldigt många: Små, små handavtryck.
Orkar inte: Hämta saneringsprylarna.
Lite: Synd.

Hungrig är jag också

Det här med att aldrig sova längre än två timmar i sträck, det gör inte under för den här människans inneboende charmighet direkt, men really, ÄR DET MENINGEN ATT ALLT SKA VARA SÅ HÄR FULT?!? Vädret, lägenheten, livet och kanske framförallt: själva jaget.

Mvh
solstråle_80

För all del

Sak som aldrig slutar vara rolig: Små barn som pratar med vuxenuttryck. (Okej, okej, så jag kanske tappat greppet för vad som är roligt egentligen, men vad farao hade ni väntat er? Jag är föräldraledig och umgås typ bara med folk under tre år. Det här är vad som händer.)

Uppskattar således väldigt mycket när Rufus efter en helt vanlig omgång av den mycket populära aktiviteten Stå-naken-i-fönstret-med-banan-runt-hela-munnen-och-hoppa-glädjetjutandes-ner-i-sängen-och-dyka-in-under-täcket-och-gömma-sig får en hostattack och dyker upp bland lakanen med handen framför munnen och säger:

"OJ, DÅ! UJSÄKTA MIG."

Vem vare? Vem vare som hade ihjäl henne?

Man skulle bo i USA nu, alltså. Snart får de veta vem som dödade Rosie Larsen i "The Killing". Är mkt mkt avundsjuk. Så SJUKT bra teveserie, det där!

Glimtar av en helg

Förutom att slösa med blommor har jag firat upp en säng genom ett fönster på andra våningen i helgen. Helt vanligt. Och så har Svante fyllt en månad. På den månaden har han lärt sig... juvetinte riktigt. Fokusera blicken? Det har också visat sig att han är kompatibel med torpet, och det är vi alla glada för. Bra där, bebis.

Blombrott vi minns

Jag slösar med blommor, det är en helt ny grej, känner mig brottslig, brukar vara helt snål och bara: NEJ, RÖR INTE PIONERNA I TRÄDGÅRDEN, DET ÄR DÖDSSTRAFF PÅ ATT PLOCKA DEM!!! men nu. Nu har jag insett att de ändå bara kommer att stå där och blomma förgäves, nästa gång vi kommer hit kommer de att vara överblommade utan att någon ens sett och kunnat säga oooo, aaaa. Så jag slösar. Plockar in stora buketter så jag kan se på dem prick hela tiden.

Det är fint. Det var mest det.

Att komma iväg ska vara en schlager

Vi ska till torps. Kul det! Nu har vi ägnat två timmar åt att ta ut saker och människor ur lägenhet och stuva in saker och människor i bil. Om några timmar till, så! Är vi säkert på väg. Om vi har lite flyt.

Hur jag tänkte nu

På ett ungefär: Jag tar barnvagnen som är gjord av manchester och inte har något regnskydd. Och så skippar jag jacka. Och tar tygskor. Sedan går jag mot dagis ungefär samtidigt som HELA HIMLEN ÖPPNAR SIG, för hagel är ändå ungefär samma som peeling.

"MAMMA! VA TOKIT! DU HA BADAT!"

/ganskablöt_80

Håller det i rätten?

Köpte förresten nya (jättebilliga) skor till mig själv i GALLERIAN för pengar jag nog borde köpt blöjor eller något annat dödstrist för och tänkte: Men alltså. Barnen fick nya blöjor i förra veckan. Och veckan innan det. Och veckan innan det. Men fick jag några nya skor? Nej, jag fick ju inte det.

/sägingettillsoc_80

Johan, my love

Blev nyss så glad att det nästan kom tårar över det här, och bara, Å, Johan! Jag gillar dig också så himla, himla mycket! Jag vet inte om man får säga så om karaktärer man själv hittat på egentligen, men nu sa jag visst det ändå, för så är det, Johan = mycket fin person. Är stolt tupp.

Obligatoriskt

Hej hej, bloggen, jag dricker LATTE. I en GALLERIA. Och hoppas att barnet ska sova snällt i vagnen så jag kan gå i AFFÄRER. Jag menar, det är ju obligatoriskt att göra sådant when mammaledig, så jag tänkte klara av hela paketet redan idag, så kan jag slappna av sedan. Hittills har jag konstaterat tre saker:

1. Latte är dyrt.
2. Och inte så jättegott.
3. Barnet är vaket.

Låt oss hoppas att det tar sig, det här. Så här kan vi ju inte ha det.

Hyr vårt torp!

Ponera att du fortfarande inte riktigt vad du ska göra på semestern och känner att det vore önskvärt att hänga på ett torp och ta det lugnt. Ponera också att du saknar torp. Då har vi ett som du kan hyra om du vill! Gör't! Det är eventuellt världens bästa ställe.

All information om huset, läget, priset och när det är ledigt för uthyrning hittar du i annonsen om du klickar här. Där kan du se fler bilder också.

Dagens googling

Hej du som googlade på "tjofaderittan lambo" och hamnade här! Jag tycker du verkar ganska rolig. Kaffe någon dag?

It's alive

Kolla overkliga blommor jag fick igår! Inte bara är de helt wacko (fast på ett mycket fint sätt) i färgerna, de slog typ ut med en hastighet så att man kunde se det om man tittade noga också. Var lite nervös att de skulle komma smygande in till mitt sovrum och knivmörda mig under natten. På den nivån.

Törsten. TÖRSTEN!!!

Liten lista över saker jag varit sugen på i fem dagar nu:

1. KALL VATTENMELON!!!

Slut på lista.

Tur att det var öppet köp då

Var så illa nödd och tvungen att ta med mig Svante in på Rufus rum när Rufus skulle läggas ikväll, och nja, det gick väl sådär. Tror höjdpunkten under det nästan två timmar långa läggningsbattlet var när Rufus tittade på Svante och skakade på huvudet.

- VI BEHÖVEJ INTE HOMOM, MAMMA. VI KAN LÄMNA TILLBAKA?

Är visserligen ganska säker på att han menade att vi bara skulle lämna tillbaka honom ut till vardagsrummet. Ganska säker. Alltid något.

Mat, någon?

Saker jag gör nu för tiden: ser till så folk äter. Typ det. BARA. It's all mata bebis, mata tvååring, mata mig, börja om, mata bebis, mata tvååring, mata mig, fylla diskmaskinen, börja om, mata bebis, mata tvååring, mata mig, tömma diskmaskinen, börja om, mata beb...

DROPP! Det är en bra uppfinning, känner jag. Varför används inte det lite oftare i vardagen?

Jag har blödande skoskav, okej?

Hippiefaktorn på mig nu, va: Bär mitt barn (som om han vore den sista droppen vatten) i bärsjal OCH går utan skor. I kjol.

Någon som har lite rökelse?

Också en sorts frukost

Älskar det faktum att det enda nya som hänt på Facebook i arla morgonstund när jag matade bebis var att min kompis Josefin, vanligtvis hemma med sitt tredje barn, klockan 06.32 "just checked in at Pizzeria Florens" i Växjö.

Sugen på frukost, much?

Att bli storebror, del 2

Det kom en fråga: Lisa! Hur är det med tvåbarnschocken? Är Rufus svartsjuk och hur hanterar ni det?

Så jag tänkte svara: Jag tycker det går förvånansvärt bra, faktiskt. Jag har räknat med HELL, men än så länge är det mest... lite stökigt. Det kan man leva med, tycker jag. Rufus är hittills väldigt snäll mot Svante (klappar, kramar, pussar, hjälper, gullar), och tar ut hela svartsjukan genom att vara som en tickande bomb i övrigt. Han bryter ihop och gråter så tårarna sprutar över att han fått fel sorts juice i glaset, att det är dags för pyjamas, att russinen är slut, att solen lyser, att... what have you. Han tycker att det är rätt jobbigt, det här, det tror jag verkligen. Och då och då ser man hur han biter ihop käkarna när han står och klappar på Svante och liksom... klappslår lite istället. Eller pussbiter. Och jag tänker att han kanske säger "lille vännen!", men det han egentligen menar är "Ärligt talat. Hade vi det inte rätt bra som det var innan den här fjanten kom och la sig i?"

Vi försöker väl hantera det genom att ta djupa andetag och försöka lirka oss runt det så gott det går, antar jag. Här är några ständigt återkommande tankar (OBS! Tankar! Behöver inte nödvändigtvis betyda att jag lyckas leva som jag lär så himla ofta) kring temat:

1. Det är bra med ensamtid. När det funkar har vi delat upp oss, så att en förälder kan sitta och göllegölla ohämmat med bara Svante, och den andra ostört kan göra något med bara Rufus. Utflykter om vi vill slå på stort - men läsa böcker i hans säng eller gömma sig under täcket trettiotolv gånger kan också funka. Bara inte lillebror är med och stör, liksom.

2. Svante går (förhoppningsvis) inte sönder. Jag vill inte skrika "Försiktigt!", "Akta lillebror!" "Rör inte honom!" "Tänk på att Svante är liten!" med nervös röst som en crazy person så fort Rufus närmar sig sin bror. Han måste ju få vara med honom. Och tills Rufus bevisat motsatsen tycker jag att vi kan lita på att han åtminstone försöker vara snäll och försiktig. Alltså försöker jag i största möjliga mån övervaka i smyg, hålla tyst, ligga lågt och låta Rufus hållas tills det går över styr.

3. Rufus är också liten. Herregud, han är bara två år! Nyss var han en bebis han också. Och bara för att han har fått ett syskon som är mindre så betyder det inte att han plötsligt är stor. Han behöver också sitta i knät och få vara liten och oansvarig. Visst, han förstår en hel del, och går att resonera med till en viss gräns. Men han är bara en plutt. Man kan inte lasta på honom vad som helst.

4. Det kanske är kul att hjälpa till? Jaha. Så jag är hemma själv med båda barnen och måste byta blöja eller fixa med bebisen, fast Rufus vill leka? Tough luck! Måste man så måste man. Men kanske kan det vara lite roligare om Rufus får vara med och byta blöjan/göra fixet? Jag brukar i alla fall fråga. Ibland vill han, och då får han stå på en stol bredvid och hjälpa till. Ibland vill han inte, och då säger jag att "Nej, då behöver du inte. Då får du vänta, så skyndar jag mig så mycket jag kan. Så kan vi leka sedan." Det funkar... oftast.

Men mest av allt tror jag att jag försöker tänka att det blir bra snart. I det långa loppet tror jag ju verkligen att syskon är en fantastisk grej. Den här lite halvskakiga omställningen är bara - wait for it - en fas. Den går över. Visst?

Det är något skumt på gång

ALERT! ALERT! ALERT! Jag måste befinna mig i någon slags bloggsvacka. Har under dagen skrivit tre inlägg nästan klara, och sedan raderat dem. För att de var "meningslösa och tråkiga". What's up med det, egentligen? Jag trodde jag var på det klara med att jag fick vara meningslös och tråkig här inne om jag ville, men tydligen inte. TYDLIGEN INTE! Är mkt sur på mig själv nu för att jag är så sträng. Skärp mig.

Dagens namnsdagsbarn

Gissa vem som har namnsdag idag, då? Det har Fante! Eller ja, Svante då, om man ska vara petig. När jag var liten fick man alltid välja kvällsmat när man hade namnsdag. Jag tror vi skjuter upp den traditionen några år i den här familjen. Det skulle bli så obekväm stämning på middagen ikväll om vi bara erbjuder gästerna varsin nappflaska till bordet, tror ni inte?

Natti natti

Förlåt bloggen, jag vet att jag försummar dig, men det är inte mitt fel, det är föräldrahandböckernas. Har ni någonsin läst en föräldrahandbok där det står "passa på att blogga när barnet sover"? Nej, just det.

Livets mirakel, yej!

Så, vad har ni gjort inatt då? Jag har: Sovit, matat bebis, läst bloggar, samt BLIVIT MOSTER till en alldeles ny person!!! Du bara: Okej, kul. Men man blir kanske ganska sällan moster till personer som inte är alldeles nya, tänkt på det? Jag bara: Nu hör jag dig lite dåligt för jag bölar för mycket, och SA JAG ATT JAG HADE BLIVIT MOSTER? Kolla vad många utropstecken det är värt på rad: !!!

Är så himla, himla stolt över min lillasyster.

Ni bara: Berätta mer!

Totalt ovärd grej jag gjort under dagen, del 1: Drämt min nakna tå i en rostig järnmojäng som plötsligt stack upp ur asfalten, mitt på trottoaren så DET KOM BLOD!!!

Totalt ovärd grej jag gjort under dagen, del 2: Bloggat om det.

Granskad och godkänd

Först händer inget. Sedan händer inget. Sedan händer inget lite till. Och sedan, BOOM! Händer allt. Mitt och Svantes sociala schema idag: helt späckat. Se bara! Först snabbvisit på Rufus dagis (Svante blev granskad och godkänd av 1 st förskolelärare). Sedan snabbvisit på BVC (Svante blev granskad och godkänd av 1 st sköterska). Sedan lunch i Vinterviken (Svante blev granskad och godkänd av 2 st kompisar). Sedan snabbvisit på Rufus dagis igen (Svante blev granskad och godkänd av 2 st förskolebarn). Och sedan, som final, bokcirkel på Kulturhusets tak (Svante blev granskad och godkänd av 3 st bokcirkelsmedlemmar).

Nu sitter jag och granskar honom i soffan och tänker tamigfarao godkänna honom jag också.
Herregud, det finns tydligen ingen hejd.

Brukar ju vara ett vinnande högtidskoncept

Alltså, har ni firat idag?
Och i så fall: Hur gör man?
Jag känner mig ny på det här med nationaldag.
Dricker man bara lite för mycket sprit och äter sill, som vanligt eller?

Schhh, Rufus! Inte så högt.

Andra saker man kan bli rädd för: Gamla tanter.

- MAMMA! DE MASSA TANTE HÄJ. DE LITE LÄSKIT!

Kanske doppar vi fötterna också

Sådär!
Familjen tillskärpt.
Krisen över.
Nu ska vi gå och slänga stenar i vattnet och bli rädda för en svan.
Helt vanligt, bara sådär.

Kommer börja kasta mig av och an vilken minut som helst nu, vilken som helst

Well hello, omvårdnadsoverload! I mitt sovrum ligger Gustav och kastar sig av och an med 40 graders feber. I sitt sovrum ligger Rufus och kastar sig av och an helt utan feber, och vill att jag ska sova bredvid honom "HELA JATTEN, INTE GÅ IVÄG". Och i mitt knä ligger Svante och kastar sig av och an av oklar anledning och vill bli matad tio gånger i kvarten.

Ursäkta mig, familjen, men eh... jag känner mig lite otillräcklig här.

Skärp till er?

Öppet brev till internet

Kära internet,

jag har ett förslag. Förlaget är: UPPDATERA DIG OFTARE, FÖR FARAO! Jag (och säkert många andra mjölkkossor/levande nappar/ständigt bebismatande föräldrar) skulle verkligen uppskatta det. Speciellt nattetid, m'kej? Det är faktiskt astrist att sitta i sängen och amma med iphonen som enda sällskap miss i nassen och upptäcka att INGENTING har hänt på internet sedan förra gången man kollade. Herregud, det är ju nästan så man får ta till bok för att roa sig. Ska det verkligen behöva vara så? Va?

Vänligen skärp dig.

Puzz!

Det här vädret

Jag gillar det verkligen väldigt, väldigt mycket. Det var mest det.

Saker jag tänker på

"Det känns som att bajsa fram en fotboll!"

eller

"Som att skita ut en soffgrupp."

Så säger folk (inkl. undertecknad) om förlossningar, för att beskriva smärtan så att gemene man ska kunna greppa känslan. Varför gör man det, undrar jag? Vad är det som är så himla lättgreppbart med den liknelsen? Jag menar, HAR GEMENE MAN NÅGONSIN BAJSAT FRAM EN FOTBOLL ELLER SKITIT UT EN SOFFGRUPP? Jag vill ju gärna tro: Nej. Händer mycket, mycket sällan.

Eller!

Sak man också kan googla: Bilder på pioner.
Å HERREGUD VAD JAG ÄLSKAR PIONER!
Lätt norra europas finaste blomma.

Möjligheternas timme

Mina föräldrar är här och har tagit båda barnen med sig ut för att titta på djur i parken och det är så tyst här att jag blir helt perplex. WHAT TO DO? Sova? Duscha? Sitta apatisk i soffan? Läsa bloggar? Googla olika skor jag vill köpa? All of the above?

Se och lär

- Oj, Rufus! Ligger du också i babygymmet nu?
- JA. JA VISA FANTE HU MAN GÖJ.

- Jaha. Han ser väldigt imponerad ut! Fattar han något?

- NÄ. HAN FÖJ LITEN FÖJ ATT FATTA.

Hört från barnrummet

- MAMMA?
- Ja?
- JAG ÄLSKA ATT DANSA!!!
- Jag vet! Och du dansar verkligen väldigt snyggt också.
- JA! JA DANSA VÄKLIEN JÄTTEBJA.

Så himla tråkigt när sådant här händer

Hej hej, här sitter jag och tänker på skor. Det här är till exempel vad jag tänker: Jag behöver nya. Och med "behöver" menar jag kanske egentligen "vill ha", men det är ju samma lika, det vet man ju sedan gammalt. Det här är till exempel vad jag behöver för slags skor: Sandaler (svarta och läderbruna). Sneakers (multikolorerade). Sommartygskor (ej i beståndsdelar). Trätollor (helst röda). Plus kanske några bonusskor (som jag inte vet om att jag behöver förrän jag ser dem, men när jag ser dem behöver jag dem skitmycket).

Har 12 kronor på mitt konto.
Det är (i runda slängar)... en månad kvar på månaden.

Crapeticrap.

It's all coming back to me now

Söva barn i famn/sjal/sele/what kroppsnära have you och sedan försiktigt, försiktigt (alltså, som på film, när någon hanterar en bomb, så försiktigt) lägga ner hela paketet och hålla andan och hoppas att den sovande bebisen inte ska märka någon skillnad. Misslyckas nio gånger av tio och börja om. Och så den tionde gången - TRIUMFEN! Nu ska jag dricka vin en stund och fira att jag sitter FÖR MIG SJÄLV i soffan. Sedan ska jag (gissningsvis) bära omkring på bebis igen. Kan man också ägna sin onsdagskväll åt. Tschüss!

Man får så mycket gjort nästan jämt

PLING! Klockan är tolv, och jag har för första gången under dagen lyckats avlägsna bebisen från min kropp och lägga honom mol allena ungefär 20 centimeter till höger om mig. Det verkar okej, så länge min arm nuddar lite vid honom hela tiden.

Hade glömt! Att det fanns sådana här dagar också.
Och hur lång tid det tar att skriva blogginlägg enbart med vänsterhanden.

Ömhet i vardagen

- Jag lämnar en lunchlåda till dig här. Det är grå sörja i den. Jag är inte så sugen själv.

Morgonstund har guld i mun

HAHAHAHA, hör mitt gälla och tämligen hysteriska skratt! Två (2) missnöjda barn i en morgonrutin som inte hunnit bli någon rutin, alltså, det är ALLDELES FÖR MÅNGA!
Önskar att jag vore en bläckfisk. Lite slemmig förvisso, men med praktiskt antal armar. Ser dessutom stor potential i de där sugkoppsgrejerna som sitter på de åtta armarna. Skulle med största säkerhet kunna komma till användning för att suga fast barn som försöker smita från frukost/påklädning/blöjbyten/diverse för att "SPINGA VÄG OCH GÖMMA!". Det fattar man ju.

Undrar stilla hur dags de gick upp förr i tiden, då när allt var svart-vitt och alla familjer hade arton barn. För att hinna med på morgonen, menar jag. 04.00? 03.30? Gick de ens och lade sig på kvällen? Kan knappt ha varit lönt i så fall. Jag menar, lika bra att börja duka fram frukosten strax efter nattningen, för att vara på den säkra sidan och kunna garantera att åtminstone den vuxna personen i hushållet ska hinna få i sig lite morgonkaffe innan det är dags för freaking kvällsmat igen.