Det är himla trist att min hjärnverksamhet helt verkar ha stängts av, tycker jag. Trist, men inte så förvånande. Det händer jämt när vi är här. Vi sladdar in på gårdsplanen, jag säger hej till mamma och pappa, drar på mig en fleecetröja och förfaller. Sedan tänker jag inte en enda tanke eller gör en enda grej tills vi åkt härfrån igen.
Inte ens ett litet blogginlägg gör jag.
Eller jo, ett gör jag ju uppenbarligen.
Men det är med nöd och näppe, det säger jag er.
3 kommentarer:
Men gud så underbart det låter. Avkoppling som heter duga.
Låter som semester!
Jag älskar din blogg! Ville bara säga det. Älskar!
Skicka en kommentar