torsdag, februari 28, 2013

Skål för mig! Så länge.

Alldeles nyss skickade jag mitt sista kapitel av Vi måste sluta ses på det här sättet till Johanna. Jag är klar! jag är klar! JAG ÄR KLAAAAR!

(Med första utkastet. Vet naturligtvis redan massor som ska skrivas om innan vi ens skickar in till förlaget för redigering. Men tyst nu.)

Öppet brev till min medförfattare således: Kan du vänligen klämma ur dig dina sista kapitel också, så vi kan fira sen?

Tack på förhand.

/skumpasugen

Vem har råd att vara författare?

Idag tycker jag att ni ska uppmärksamma (på Bokhora, i  den här debattartikeln i DN, eller se det här inslaget på Kulturnyheterna), frågan om biblioteksersättningen som regeringen nu verkar vilja skrota ersätta med bidrag. Viktigt!

Biblioteksersättningen är som en lön för författare, och systemet har funnits sedan 50-talet. Varje gång en författares bok lånas ut på ett bibliotek får författaren en ersättning. Idag är den ersättningen 1,37 kr per utlån (81 öre går direkt till författaren, resten in i en fond och blir stipendier som författare kan söka). Det låter inte som speciellt mycket pengar, men för väldigt många författare är den ihopräknade summan i slutändan ändå en viktig del av försörjningen.

"Vem kommer i framtiden att ha råd att vara författare?" skriver Johanna Lindbäck på Bokhora.
" a) Människor med ett stort arv b) Såna som gift sig rikt c) Såna som skriver framgångsrika deckarserier om 15 mord i skärgårdsmiljö."

Och så här skriver bland annat Gunnar Ardelius från författarförbundet i debattartikeln i DN:

"Det övergripande målet bör vara att alla i Sverige, oavsett bakgrund och förutsättningar, ska ha god läsfärdighet och tillgång till litteratur.
En självklarhet tycker de flesta. Men vi som producerar innehållet – författare, illustratörer, fotografer och översättare – vill inte arbeta i en Florence Nightingale-anda. Att med mössan i hand tacka staten för att den kan tänka sig att ge oss en slant för besväret. Det är den situation vi hamnar i om biblioteksersättningen förändras i den riktning regeringen pekar."

Klicketi klick!

onsdag, februari 27, 2013

Nytt podcastavsnitt!


Psst! Nu ligger andra avsnittet av vår podcast uppe!

Det handlar om kärlek i ungdomslitteraturen och vi gästas av Vanja Bolme, världens just nu kanske bästa 17-åring.

Klicka och lyssna, klicka och lyssna!

tisdag, februari 26, 2013

Eddies återkomst


Att mötas av ett tjockt vadderat kuvert när man kliver in på kontoret, och hitta sin nya bok färsk från tryckeriet där i: WOHOO! Det bästa jag vet.

Eddie får en lillebror släpps om en dryg vecka.

Baserad på en sann historia och allt!

Ni ska få se mer, men ni vet. Bra kamera, bla, bla, etc. Återkommer strax!

fredag, februari 22, 2013

Slutet är nära

För två år sedan var jag på lunch med Johanna Lindbäck (som jag inte kände mer än på hej hej-basis) och fick frågan om jag inte skulle kunna tänka mig att försöka skriva en bok ihop med henne. Idag har vi planerat epilogen i den boken. OCH SNART ÄR DEN KLAR! Eller ja, epilogen ska ju skrivas också, och sen ska ju manuset skrivas om och redigeras och tryckas och gud vet allt, så Vi måste sluta ses på det här sättet kommer ju inte ut förrän i höst, men ändå. Ändå!

Känns surrealistiskt att vi plötsligt nästan är där.

Lilla boken.

Vad fint det ska få bli att träffa dig i klar kostym om ett litet halvår eller så.

torsdag, februari 21, 2013

Min startsträcka? Nä, men den är på tre timmar bara, inget konstigt alls!

Vanligtvis när jag har en hel lång arbetsdag framför mig som ska vikas åt att "skriva bok" (vilket är förvånansvärt sällan med tanke på yrkesval ändå) så ägnar jag starten på den arbetsdagen med att söla, läsa hela internet fram och tillbaka några gånger, sucka, samt gruva mig. Sedan är det lunch. Så då äter jag lunch. Och sen är det kaffe. Så då dricker jag kaffe. Och sen! Sen tvingar jag mig själv medelst hot att öppna worddokumentet. Och sen skriver jag.

Och upptäcker (nästan alltid) att det var helt okej, trots allt. Rätt kul, rent av.

Så himla dumt i huvudet.

Jag vet inte vad det är? Jag vet ju att jag (nästan alltid) gillar att skriva när jag väl sitter där? Jag vet ju det? Ändå bara: Oooo! Ska bara kolla lite på twitter. Oooo! Ska bara svara på ett mejl. Oooo! Ska bara skriva ett blogginlägg. Oooo! Ska bara XX och YY och fan och hans moster TILLS JAG DÖR!!!

Hatar det.  

En del av mig vill gärna tro att den där startsträckan på tre timmar måste få finnas där. Att den är nödvändig, rent av. Att jag egentligen jobbar för fullt inuti, det är bara utsidan som sitter och kollar fina grejer på etsy hela förmiddagen. Och om inte utsidan får kolla fina grejer på etsy hela förmiddagarna, så hinner inte insidan jobba klart innan bokuslingen ska skrivas ner sen framåt eftermiddagen. Låter inte det logiskt, ändå? Va?

En annan del av mig tänker: Nej. Det låter inte logiskt, det låter som bullshit. Insidan jobbar inte alls det, för insidan sitter också där och klickar sig runt, runt, runt bland fina planscher och klänningar och brädgolv. Jag bara prokrastinerar.

Igen: Så himla dumt i huvudet.

Ska testa detta nu: Att börja ladda redan när jag går och lägger mig på kvällen innan de där skrivdagarna. Och somna med tanken att "imorgon klockan 9.30 ska jag öppna word och börja skriva." Så kan jag ladda hela natten och morgonen och tunnelbanefärden från förskolan och vara färdigprocessad när jag kommer fram till kontoret klockan 9.20 och redo att börja när jag hämtat min kaffekopp?

Det kan gå.

Lite hur som helst.

För både mig, etsy och böckerna.

Men det skadar väl inte att testa?

tisdag, februari 19, 2013

Sak jag tänkt på idag

Podcast, alltså. Vem kunde ana att det skulle vara så urbota kul? Idag vi suttit i min soffa och spelat in ett nytt avsnitt (av den här), och känslan just nu är ungefär: Iiii! Roligt.

Vill spela in ett om dagen.

Ska inte spela in ett om dagen, pga är inte galen.

Men ändå.

Ni fattar.

Så himla kul.

ALLA BORDE PROVA!

fredag, februari 15, 2013

So long, småland

Jamen, sådär ja! Då var veckan i Oskarshamn helt plötsligt över. Snabbt det gick. Kul det var. Den här gången var det lite blandade arbetsuppgifter. Dels vanliga författarprat (en lektion/klass, där jag håller låda och pratar om skrivande/mina böcker), dels skrivverkstad (tre timmar/klass, där jag babblar lite mindre om mig själv och eleverna får göra en massa skrivövningar istället.)

Verkligen väldigt kul, det där med skrivverkstäder, alltså! Speciellt när övningarna funkar och tjugofem pennor bara rasp, rasp, rasp mot pappret. Då blir jag glad och nöjd.

Och trött, har det visserligen visat sig.

Men det får det väl vara värt.

torsdag, februari 14, 2013

Min allahjärtansdejt


Idag har jag varit och fikat i tre fina timmar med den här begåvade och (skulle det visa sig) astrevliga människan: Emma Adbåge. Ni vet illustratören, som till exempel gör de fina, fina bilderböckerna om Leni? Hon bor här! I Oskarshamn! Och ville träffas! LYLLO MIG!

Känner mig lite kär nu.

Skitbra valentinesdejt.

(Tre av bilderna ovan har jag skärmdumpat från Emmas hemsida, och de är alla illustrationer/skisser till böckerna om Leni, som är både skrivna och illustrerade av Emma En av bilderna har jag fotat själv. Ni kan själva få gissa vilken.)

måndag, februari 11, 2013

Plötsligt händer det

Följande oerhörda grej har nyss utspelat sig på ett hotellrum i Oskarshamn: Jag har - efter en dags skolbesök i fyra olika åttor - tagit mig samman och lyckats, inte gå och lägga mig och döden dö av tröttma som jag brukar, utan... wait for it... skriva ett nytt kapitel på den nya boken!

Vet icke om ni förstår vilken bedrift jag tycker att det här är, men om jag brainstormar lite fritt åt er så kanske ni får en tydligare bild?

FÖRST STÄLLA UPP I IRON MAN OCH SEN SPRINGA GÖTEBORGSVARVET.
FÖRST SKRIVA HÖGSKOLEPROVET OCH SEN SKRIVA HÖGSKOLEPROVET IGEN.
FÖRST TVÄTTA FJORTON MASKINER TVÄTT, OCH SEN VIKA DEN.
FÖRST VARA GRAVID I NIO MÅNADER, OCH SEN FÖDA ETT BARN.
FÖRS... ni fattar?

Är himla nöjd nu.

Podcast, podcast, här vare podcast!

Sådär, ja! Nu är vi redo.

Första avsnittet av min och Per Bengtssons podcast om ungdomslitteratur ligger uppe för allmän beskådan här as we speak. Det handlar om vampyrer. Klicka och lyssna, klicka och lyssna, klicka och lyssna!

Ungefär så här har vi tänkt med den här podcasten: Inför varje avsnitt läser jag och Per samma bok. Sedan pratar vi om den, och om temat i den i ungefär en halvtimme. Och så har vi en gäst också! I det här första avsnittet har vi läst "Själlös" av Gail Carriger, och gästen är författaren Moa Eriksson Sandberg, som är aktuell med en vampyrnovell på Mix förlag.

Himla festligt, allt det här! Tycker åtminstone vi. Håller en tumme för att åtminstone några av er också tycker samma.

torsdag, februari 07, 2013

Bilderbokstexter och sånt

Igår var jag ledsen pga näthat, idag är jag glad pga roliga bokbesked - det svänger lite sådär, livet. Jag har skrivit en bilderbokstext som jag och min bilderboksförläggare har vänt och vridit på en massa gånger, för att försöka komma på vem som skulle kunna illustrera den. Och nu har vi kommit på det! Och hen sa ja! Och jag är glad!

Ibland undrar folk hur det där går till, om man kan skriva bara en text, fast man tänker sig att texten ska bli till en bilderbok. Eller om man måste rita bilderna också? Eller - om man inte kan rita själv - om man måste fixa en illustratör själv innan man skickar in sitt manus till ett förlag?

Då svarar jag så här: Man kan skriva bara en text och skicka in.
Man måste inte rita bilderna själv, och man måste inte redan ha fixat en annan illustratör.
Det gör förlaget. (I samråd med dig, då.)
Jag tror ta mig tusan nästan hellre de tar bara en text faktiskt, än att du hookat upp med en kompis som illustrerat din berättelse. För vad händer om förlaget bara gillar din text? Eller bara din kompis bilder? Jag tycker spontant det känns som en potentiellt knivig sits.

Förresten kan man skicka bara bilder också, om det är det man är bra på.

Adjö med er.