måndag, september 30, 2013

Kvällen i siffror.

10 dagar tills vi får husnycklarna.
9 färdigpackade flyttlådor.
8 tomma anteckningsböcker.
7 saxar.
6 halvfulla burkar impregneringsspray.
5 små lådor med blandade skruvar.
4 kartonger med gamla brev
3 olika halvfulla burkar med ljusblå färg.
2 vändor till soprummet.
1 googledokument där vi listar innehållet i de packade flyttlådorna.
0 uns av energi över.

Jag ser ljuset! Jonathan! Jag ser ljuset!

Ni vet när det superkänsliga barnet som inte tål ett enda uns sorgligheter eller otäckheter på film kommer hem och talar om att han "verkligen, verkligen" vill försöka se en stund på Bröderna Lejonhjärta, och man sätter sig bredvid honom framför filmen och håller honom i handen och försöker verka tuff och oberörd och inte alls börja lipa en endaste gång så att han ser, ni vet då?

Alltså, det kan ju hända att man är rätt värdelös som stöd i det läget.

Och knappt klarar sig igenom signaturmelodin innan klumpen i halsen gör sig påmind.

kan det bli.

Rent hypotetiskt, alltså.

Nytt avsnitt av podcasten

I fredags sände "Allt vi säger är sant" live från bokmässan, och här är resultatet! Nya avsnittet handlar om skolan i ungdomslitteratur i allmänhet, och skolan och lärararna i boken "Fjärde riket" av Maria Nygren i synnerhet. Eller: Varför är alla påhittade lärare sådana miffon? Gäst är Linda Odén, bokbloggare och högstadielärare!

Här kan ni lyssna.

söndag, september 29, 2013

Post bokmässan

Jag känner lite så här nu: Slå upp ordet "astrött" i en ordbok. Hitta en bild på mig. Men det var en fantastiskt rolig bokmässa i år, det var det! Jag fick hälsa på massor av snälla personer som antingen läser min blogg och ville säga hej, eller ville köpa min bok och säga hej, eller både och. Till och med skriva autografer fick jag!

(Note to self: Öva in en ny. Som är snygg.)

Känner mig helt rörd och glad och tacksam nu.

Och trött, sa jag trött?

Och sugen på att se på Bron och inte tänka på böcker alls på säkert en timme.

Pöss!

onsdag, september 25, 2013

Nu så!

Okej, väskan packad, naglarna målade, skorna ingådda (tror jag). Hörru, bokmässan? Beware.

tisdag, september 24, 2013

Okej, vegokokboken, let's do this

Och det är alltså inte bilden i bloggen som ska vara med i boken, emedan den är knäppt med mobilkamera av en prao.
Du käre värld, den här veckan alltså. Den är ju lite av ett skämt i all sin härlighet. Kalendern är förvisso bara fylld med roliga stressmoment (bokmässor och sånt), men likväl, ett stressmoment är ändå alltid ett stressmoment, oavsett hur roligt.

Men idag har vi i alla fall börjat fota mat till vegokokboken! Himla spännande, det. Sex rätter hann vi laga, styla och fotografera (samt, till viss del, äta upp) innan dagen visst var slut. Jag tror det kommer att bli bra. Kände mig i och för sig mest som en praoelev som vimsade omkring i fotostudion utan att riktigt veta vad och hur jag borde hjälpa till med saker, men hey! Praoelever har ju också sin charm, visst? VISST?

Imorgon fotar vi igen.

Mitt mål är att känslomässigt avancera från prao till åtminstone betald praktikant under natten.

Det kan gå, jag är inte rädd.

måndag, september 23, 2013

Min bokmässa - hela listan

Det är måndag, det är bokmässevecka, och det finns säkert en hel massa läsare här inne som ska till mässan i Göteborg om några dagar, right? Tänkte väl. Det här är vad jag tänkte pyssla med under mässan. Känner ni minsta lilla behov av att säga hej till mig av någon anledning (Och det gör ni ju? Jag är jättesnäll! Och älskar att säga hej!) så lusläser ni detta aslånga inlägg, och sedan slår ni er fram mellan typ Jonas Gardell och Camilla Läckberg och den där stackaren som går omkring i Mumintrolletdräkt och haffar mig. Okej? Okej! Eller så kommer ni och lyssnar på någon programpunkt jag är med i. Det går också bra.

TORSDAG 26/9
16.00 - 16.45 Jag och Johanna Lindbäck finns på plats i Gilla böckers monter om man händelsevis vill komma förbi och säga hej, ge oss en high five, köpa vår bok, och få nån signering eller så.
Plats: B04:59

FREDAG 27/9
9.00- 9.45 Jag och Johanna Lindbäck finns återigen på plats i Gilla böckers monter, i givakt, alltid redo, med signeringspennan i högsta hugg om ni vill komma förbi och köpa bok eller prata.
Plats: B04:59

10.00 - 10.45 Storseminarium på temat "Crossover - när vandrar ungdomsboken över till vuxenhyllan?" Det är jag, Jenny Jägerfeld, David Wiberg och Magnus Nordin som håller låda, och vi ska  prata om böcker som tilltalar både unga och vuxna, och varför crossoverlitteraturen är så poppis just nu. Kom dit och lyssna! Jag tror det blir bra. Jag hade lätt gått dit själv om det inte var så att jag redan satt på scen. Samtalsledare är Yukiko Duke på Vi Läser!
Plats: V-hallen

11.30- 11.50 Skriva tillsammans för unga. Jag och Johanna Lindbäck pratar på Kulturrådets monterscen om att skriva bok ihop.
Plats: C03:02

14.00 - 14.45 Allt vi säger är sant sänder live!  Min och Per Bengtssons podcast "Allt vi säger är sant", som handlar om ungdomslitteratur, sänder live från Digitala torget. Avsnittet som vi ska spela handlar om skola i ungdomslitteraturen, och vi har läst "Fjärde riket" av Maria Nygren. Hur porträtteras skolan och lärare i ungdomslitteraturen, och varför? Gäst på scen blir Linda Odén, högstadielärare och bokbloggare. Kom hemskt gärna och lyssna!
Plats: Digitala Torget, Podcastscenen, F-hallen

16.30 - 16.50 Dubbelt så roligt, dubbelt så bra? Miniseminarium om att skriva bok ihop. Med mig! och Johanna Lindbäck! 20 härliga minuter om vår gemensamma bok "Vi måste sluta ses på det här sättet" och om hur den kom till.
Plats: F5

LÖRDAG 28/9
10.00 - 10.30 Bokbloggarträff! Fast det är bara för inbjudna ungdomsbokbloggare, så om du inte är en sådan och redan anmält dig så kan du läsa vidare nu. Men jag ska i alla fall dit. Och bli intervjuad. Och vara snäll.

10.45- 11.30 Johanna och jag hänger (fortfarande alive and kicking, hoppas jag) i Gilla böckers monter igen. Och säger hej! Till alla som vill! Eller signerar böcker! Eller svarar på frågor!
Plats: B04:59 

12.00 - 12.30 Sorg, saknad och sammanhang. Jag, Sassa Buregren, Anna Lindberg och Gunilla Brink pratar om böckers förmåga att hjälpa barn och ungdomar i svåra livssituationer. 
Plats: Litteraturscenen, A01:60

Det var allt! Förutom allmänt kringirrande bland alla böcker då, där kan ni förstås också haffa mig. Leta i så fall efter någon som ser lite lagom förvirrad ut och har page, glasögon och sannolikt klänning. (HAHAHA! Skrattar så mycket åt mig själv nu, detta unika utseende på bokmässan, åh gud, LYCKA TILL ATT HITTA MIG!)

 Hoppas vi ses!

torsdag, september 19, 2013

Borde jag känna mig sentimental?

Jaha, så idag ska jag visa vår hyresrätt för en hel bunt människor som står i kö för ett kontrakt, och imorgon ska vi till banken och styra upp alla lån och grejer, och det står tomma flyttkartonger i hallen och väntar på att bli packade, och jag har checkat av min första punkt på den evighetslånga Att Göra-listan på kylskåpet.

Det verkar ta mig tusan som om vi faktiskt snart ska flytta.

Borde jag känna mig sentimental?

Detta är på förhand det jag tror att jag kommer att sakna mest med att inte längre bo i Stockholm: Att  komma på "äh, jag skickar iväg ett sms till XX och frågar om hen vill komma och hänga i vår soffa och dricka kaffe eller så" och att sen, en timme senare, se hur XX släntrar in genom dörren.

Resten: själva staden, alla grejer man kan göra här, de sedan länge planerade träffarna med folk vi känner här - det tror jag inte att jag kommer sakna alls, för det kommer jag att ha kvar. Vi flyttar ju bara en pendeltågsresa bort, herregud. Jag kommer ju springa här varenda vecka ungefär som vanligt ändå.

Och ärligt - hur ofta kan XX komma på besök helt spontant bara för att jag råkar ha gjort kaffe? Hur ofta skickar jag ens iväg det där sms:et?

Det är ju inte tusen gånger om året vi pratar om direkt.

Kanske snarare två.

Så... nä. Inte så sentimental.

Ännu i alla fall.

Men det kanske kommer som en smäll på käften när jag välfriserad sitter där i min finstickade vintertröja framför kakelugnen och sippar på min glögg i december (precis som alla som bor i hus på en liten mindre ort ju gör), medan ni flåsande springer omkring med slaskiga skor och trängs i julhandeln på Drottninggatan?

Vi får se.

onsdag, september 18, 2013

Om det här med en "herrig brouge"

Jag fick så klart googla.

En människa som inte vet vad folk har på fötterna på hösten om de inte har sneakers vet heller inte vad "brouge" betyder, förstår ni. Men nu har wikipedia lärt mig! Vi kan alla andas ut.

"Brogues är skor med perforerad tåhätta i form av ett W. På amerikansk engelska kallas detta för 'wingtips'. Perforeringen är ofta utformad som ett bockhuvud eller spegelvända svanhuvuden. Historiskt sett ansågs brogues vara landsortsskor och mindre formella än Oxfordskor, men modet har utvecklats och många Oxfordskor har nu brogues eller så kallade halvbrogues, med perforering i tån men utan den traditionella W-tåhättan."

Läste visserligen först "många Oxfords-kor har nu brouges eller så kallade halvbrouges" och bara "WHAT!?! Det är till att ha fancy kor där borta i England, alltså", men aja. Nu är jag med.

Och jag har köpt skor! "En nätt men herrig brouge" visade sig nämligen vara exakt det jag hade visualiserat i mitt huvud innan jag ens visste vad de kallades.

Nu ska jag bara gå in dem innan bokmässan också.

Jag önskar mig själv lycka till med det projektet, och tackar för alla skotips.

Puss på er!

tisdag, september 17, 2013

Strax innan jag blev döv på båda öronen hörde jag dig loud and clear, ja.

- Svante, nu är det slutbadat. Nu måste du komma upp ur badkaret!
- NEJ.
- Jo.
- NEJ!
- Jo, men faktiskt.
- MAMMA, HÖ DU MIG NU? JA SÄGE NEJ!

Vi måste prata om skor

Hörni, alltså, vi måste diskutera en viktig sak nu, nämligen: Vad har man på sig på fötterna den här årstiden som är nu? Innan snö, men efter sandal. Som passar till strumpbyxor och kjol? Ni inte får svara 1. Sneakers eller 2. Stövlar, för det är inte det jag är ute efter här, jag är ute efter en sko. Inte ens stövlett får ni säga! Jag vill bara ha en helt vanlig sko.

Var hittar jag en sådan som är snygg?

Nytt avsnitt av podcasten!

Höstens första avsnitt  av"Allt vi säger är sant" är här! Det handlar om fika, mat och kladdkakor i ungdomslitteraturen. Hur ofta är det rimligt att karaktärerna fikar? Vad säger maten om människan? Och vad finns det för minnesvärda kladdkakor i bokvärlden?

Boken vi läst heter "Utan titel" och är skriven av Anna Charlotta Gunnarsson. Gäst i avsnittet är författaren och fikaexperten Johanna Lindbäck.

In och lyssna med er!

måndag, september 16, 2013

Hur man vet att det är höstens första (och jag menar verkligen FÖRSTA) dag:

Ens barn jublar "YES! Vi får ha regnkläder på oss!" i hallen på morgonen.

Man bara: "Ja. Och jag vill att ni håller fast vid minnet av den euforiska känslan ni erfar just nu, så att ni kan ta fram den och återuppleva den i mars sedan, när jag står här och viftar med them freaking galonisar för tretusende dagen i rad. Kan ni göra det för mig? Bra, fint, tack, vi säger så. Stövlar också?"

"JAAAAA!!! TÖVLAR!!! JA HA GULA TÖVLAR!!! JAAAAA!!!"

Ok.

Snacksrutor vi minns

Ni vet när man ska flytta till ett nytt ställe, och automatiskt tänker sig att flytten kommer att medföra en personlighetsförändring i stil med "När vi har flyttat och bor i ett hus? Då ska vi alltid ha det städat" eller "I vårt nya hem? Då ska vi vika all tvätt direkt när den är tvättad" etc?

Jag har stora planer på att förändra den här familjens beteende när det kommer till att äta snacks. (Och med "den här familjen" syftar jag naturligtvis främst på de tre personerna jag lever med. Jag behöver inte ändra något beteende, direkt. Är, som jag ser det, näst intill felfri i min snackshantering.)

Idag inmundigas 90% av alla snacks den här familjen äter nämligen i min säng. Och ja, vi talar här om till exempel chips och dipp i kombination med (bland annat) en tvååring. Det är inte optimalt. På något vis. Mängden snacks jag får i mig bara av att (försöka) sova i samma säng som snacksätarna suttit och chipssmulat i är beyond rimlighetens gränser.

Så nu tänker jag: snacksruta. Litet, begränsat (instängslat?) utrymme långt från min säng (kanske i källaren?) där snacksarna kan samlas och äta sina sabla nötter och chips utan att besudla mina sängkläder. Låter inte det som en förvånansvärt pigg idé?

Jag tycker: genivarning.

Släppdatum!

Idag är det släppdatum för "Vi måste sluta ses på det här sättet" och det betyder att den definitivt går att köpa nu, både hos nätbokhandlar och hos många andra bokhandlar. Gör det, tycker jag! Helt ödmjukt. Den passar folk från 15 år och uppåt. Ett tips är att springa till Akademibokhandeln eller Bokia, för köper man boken där just nu får man en snygg tygkasse med bokens titel på framsidan på köpet. Så långt lagret räcker! Och vill ni köpa direkt av mig med autograf och hälsning i, så går det så klart också utmärkt. Då klickar ni här.

Och ooo! Vill också tipsa om förlagets Instagramtävling kring boken, för priset är så sabla bra att jag är sugen på att delta själv. En String-pockethylla! Med böcker! Så här: Instagramma en bild från din läsning av boken (kan vara på omslaget, på ett favoritcitat, på hur du ser ut när du läser, eller så), och tagga bilden med #slutases. Klart! Du har till och med den 13 oktober på dig att lägga upp din/dina bilder på instagram, sedan korar juryn en lycklig vinnare. Läs mer här.

söndag, september 15, 2013

Hundraåringen som klev in i bastun och gick upp i rök

Idag var vi i simhallen med kidsen. Det var roligt. Håller absolut fast vid att simhallen är min favoritutflykt med barn, tycker det klår cirka allt annat. Om vi är med alla, då. Skulle inte våga gå dit ensam med båda barnen, emedan jag är livrädd för drunkningsolyckor, men så länge vi är två vuxna och kan punktmarkera varsitt barn = härliga tider.

Plus att bastun efteråt liksom öppnar för minnesvärda samtal på något vis?

Dagens favorit kretsade kring mina hälar (som OBS! ändå var förvånansvärt nyfilade och fina):

"Mamma? När jag blir ungefär hundra år, som du? Då kommer jag kanske också ha såna där trasiga fötter."

Helt längtansfullt.

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 6



Han hade självklart tänkt på det, en massa gånger. Någon dag skulle han och Kajsa träffa nya. Det var ju det att separera betydde. Man flyttade isär, man gick vidare. Men varje gång han snuddat vid det hade det känts så abstrakt. Han hade inte fattat hur han skulle göra. Orka börja. Hur skulle det hända? Han hade aldrig kunnat föreställa sig att han skulle gå ut på krogen och så var det en tjej som såg till att det hände. Bjöd in sig själv på te. Te!
Shit, hon kunde ju inte vara kvar? Inte fortfarande? Om man blir väckt nästan mitt i natten av en person som säger att han måste kuta till sin dotter och att man ska smälla igen dörren efter sig, inte stannar man väl kvar halva dagen då?
”Vad är klockan?” Han vred på sig för att försöka hitta en på väggen eller micron eller någonstans, men det fanns ingen. Både micron och köksklockan var kvar i hans kök.
Kajsa såg på sin mobil som låg på köksbordet.
”11.39. Hurså, ska du göra nåt?”
”Nej.”
”Nehej?” Hon såg på honom och han visste precis vart det var på väg då. Den där tonen och minen. Inget artigt gäst-ande och varsågod-ande längre.
”Alltså, gå om du vill”, sa hon mycket riktigt. ”Du får. Du behöver inte sitta här. Det är ju inte din helg och det var jättesnällt att du kunde komma och stanna så länge. We are very, very grateful.”
”Amen, sluta. Jag ’sitter inte här’. Jag undrade bara vad klockan var i största allmänhet, inget annat.”
Hon himlade med ögonen. Han tvingade sig att inte fnysa åt det eller reagera. Försökte styra bort dem från det här spåret med ett till ”det var jättegott” om maten. Precis som en gäst skulle ha sagt. Fast en värdinna skulle inte ha ignorerat det uttalandet. Och en värdinna skulle inte sen ha slagit händerna för ansiktet och viskat ”fan”. Eller: ”Allt det här, jag fattar inte hur vi ska ... Och jag är så himla, himla trött. Och jag kan inte ens tänka på hur ...”
”Jag vet.” Han sträckte ut handen och rörde vid hennes. ”Det är okej.”
”Nej, det är det inte.” Hon skakade på huvudet och en snyftning trängde fram. ”Det är fan inte okej. Det skulle inte bli så här.”
Nej. Inte för att han visste om hon menade de två i största allmänhet, eller ett gnällbråk första gången de sågs som officiellt isärflyttade och separerade, eller det faktum att hennes före detta kille redan legat med en annan tjej, men svaret på alla sakerna var ett rungande nej. Det skulle absolut inte bli så här. Det skulle inte kännas så här, något av det. Det skulle kännas bra. Livet, världen, tillvaron. Allt skulle vara bra.
Borde ha varit.

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps imorgon. Den riktar sig till läsare som är över 15 år, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är det sista av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag publicerar här på bloggen. Och blir du sugen på att läsa mer? Då springer du och köper boken, för nu finns den!

fredag, september 13, 2013

Du är den finaste jag mött


Hur många gånger jag har sett den här 12 år gamla intervjun? Tja, jag är väl uppe i tjugo nu i alla fall. Så himla fin han är, Zlatan! Och så himla cool hon är, Grynet!

torsdag, september 12, 2013

Klick!

Jo, jag vet, jag har tipsat förut, men vad tusan, en människa behöver en fnissattack lite nu och då.

Hur jag känner mig efter förskolelämning på väg till kontoret efter en morgon med blåbärskladd och sammanbrott: klick!

Eller den här, som illustrerar mig imorgon kväll någon gång när det är dags för fredagsmys med freaking grillchips (vem har ens lärt min unge att välja chips? Hen borde ha spö!) framför "Fiska med Anders" för trettiofemte fredagen på rad: Klick!

Mitt roligaste jobb nånsin?

Om någon liten vecka ska vi börja fota mat till vegokokboken som jag jobbar med nu. Och med "vi" menar jag egentligen "fotografen" (som förresten heter Ulrika Pousette) , jag ska inte fota ett dugg. Men jag ska vara med och styla rätterna! Det vill säga: se till så maten ser snygg ut på bild, och pilla in rasande snygg rekvisita runt om den. Och alltså... vet ni exakt hur roligt jag tycker det är? Jag kan tala om det för er annars: overkligt kul.

Jag får alltså - helt legitimt -  frossa loss i tallrikar, glas, skålar, tyger, sugrrör, brickor, servetter och pynt på arbetstid? Åh, herregud, be still my beating heart, jag vet ärligt talat inte riktigt hur jag ska hantera det här, och då har jag ändå precis bara börjat.

Har ni tips på något skitsnyggt/lekfullt/lagom färgglatt som ni tycker jag ska ploppa in på något hörn i någon bild? Jag är idel öra.

Kär? I den där? Menar jag ens allvar?

Hittills idag (och nu är klockan 09.43) har den drygt tvååriga personen i min familj drivit mig till vansinnets brant cirka tjugosju gånger medelst vrål och skrik och sammanbrott. Värst var när jag dristade mig till att lägga blåbär i hans frukostyoggi, och använde fel sked. Fel sked! 

Naturligtvis en kränkning värd att vråla lungorna ur sig över.

Fattar ju alla.

Det är ta mig tusan lite av ett under att jag ändå fem minuter senare kommer på mig själv med att stå och titta helt förälskat på honom och bara: gnyyyy, vad jag avgudar dig, skitunge, vill du ha min högra arm kanske, för du får den, du får allt, bara jag får vara med dig nästan jämt, jag älskar dig.

Ett himla praktiskt under, får man säga.

Hade väl aldrig rest mig från det där blåbärskladdet annars.

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 5



Hur gammal var man när man skaffade barn, egentligen? Trettio, typ? Kunde han vara trettio? Hon hade ingen aning. Hon hade inte tänkt så mycket på hur gammal han var igår, mest konstaterat att han nog var några år äldre, eftersom han bodde i egen lägenhet och allt. Men trettio? Någons pappa? Det kändes faktiskt rätt ... weird. Vad gjorde hon egentligen här?
Hon reste sig från sängen och gick ut i köket. Det var överhuvudtaget rätt skumt att vara här när han inte var hemma, faktiskt. Som om hon gjorde något olagligt på något sätt. Snokade. Hon öppnade kylskåpet och tittade nyfiket in mot hyllorna. Ganska välfyllt ändå! Mjölk och fil. Ost. Några tomater i en påse. Matlagningsgrädde. Ett paket bacon. Några burkar med pesto, marmelad, oliver. Ketchup i hyllorna i dörren. Soja. Sötsur sås. Hon sträckte in handen och snurrade på en medicinflaska för att kunna läsa på etiketten. Flytande alvedon för barn. Hon stängde kylskåpsdörren med en smäll och gick ut i hallen istället. Rotade runt bland jackorna och hittade sin egen, stack ner handen i fickan och drog upp sin telefon. Hon kände ett akut behov av att prata med Märta om allt det här. Nu.

”Hallå?” Märta sluddrade sömnigt i luren.
Hoppsan. Hon hade glömt att klockan var typ mitt i natten fortfarande.
”Hanna? Är det du?”
”Ja, hej, förlåt. Du sov.”
”Ja, jag ... vad är klockan?”
”Vet inte. Inget.”
”Men vad ... vad gör du? Varför ringer du nu?”
”Jag ...”
Hon kände sig plötsligt lite osäker. Hur skulle det här låta, egentligen? Jo, du vet den där kaffekillen? Jag står halvnaken i hans lägenhet och snokar i hans kylskåp. Bara så där. Vad gör du själv? Hon tog ett djupt andetag.
”Jag ... jag är hos den där killen från toalettkön. Espresso House-killen. I hans lägenhet.”
”Killen från toalettk... Du är hos honom? I hans lägenhet?” Märta lät som ett eko. ”Varför då? Eller jag menar, vadå, du följde med honom hem? Igår?”
”Mm.”
”Du följde med honom hem? På riktigt? Vadå, har ni ...?”
 ”Mm.”
”MEN HANNA!!!”
Märta nästan skrek i luren.
”Jag vet”, flinade Hanna. ”Och en annan grej som vi kan prata lite om också är det här med att han har barn.”
”Barn?”
”Ja, ett barn. Du vet, en sån där liten människa. Typ två år.” 
”MEN HANNA!!!”

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

onsdag, september 11, 2013

Skrivverkstad i Sundbyberg och Solna

Hallå, alla Stockholmsungdomar!

lördag klockan 13.00  (den 14 september) håller jag en två timmar lång (gratis!) skrivverkstad på biblioteket i Sundbyberg.

Och nästa lördag klockan 13.00 (den 21 september) gör jag samma sak på stadsbiblioteket i Solna.

NI MÅSTE KOMMA! Eller nej, det måste ni givetvis inte, men det vore kul! Jag är snäll och rolig och man får bara göra bra skrivgrejer, inget läskigt, ingen högläsning av det man skrivit eller så.

Det är öppet för alla mellan 12-20 år, och det enda ni behöver göra är att föranmäla er här. Hoppas vi ses!

tisdag, september 10, 2013

Dagens pryl: Cirkelstansen

Låt oss hädanefter minnas den här dagen som Dagen. Dagen då jag köpte en cirkelstans och provade att göra en pappersgirlang för första gången. Alltså!!! Ska aldrig göra något annat nu, bara stansa, stansa, stansa hela dagarna. Hur många pappersgirlanger kan en människa behöva, tror ni? Rätt många va? KANSKE TUSEN?

Jag tänker kanske att vårt nya hem så småningom kommer bli känt som "det där med alla pappersgirlangerna" bland resten av befolkningen i Gnesta. Det gör mig absolut inget.

(Gör så här: Stansa ut cirklar från färgade papper. Bunta ihop cirklarna i buntar med sex stycken cirklar i varje. Sy tvärs över buntarna med symaskin. Vik ut papprena. Klart! Tog mig högst 25 minuter att göra en som var en dryg meter lång. Prova! Skitlätt.)

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 4




”Har du barn?”
Hennes förvånade röst fyllde hela den lilla hallen.
Har du barn? Att döma av tonfallet hade hon lika gärna kunnat säga cancer, aids, spetälska, vad som helst, något horribelt bara. Har du BARN?
”Ja.”
Jens följde Hannas blick till dockvagnen. ”Men hon ... Ja, ett. En tjej. Men hon är ju inte här nu, för ... Du, jag sätter på lite tevatten, va?” Han släppte taget om henne och vände, gick ett par steg in mot köket. Ångrade sig. Stannade. ”Hon heter Rut. Hon är två och ett halvt. Och just nu är hon ju hos sin mamma. Givetvis. Så att ...”
”Jaha. Ja, givetvis.” Det hördes hur hon försökte göra rösten normal igen. ”Vilket gulligt namn. Rut.”
”Mm. Hon är gullig. För det mesta.”
Hanna nickade där hon stod kvar i hallen. Håret var lite rufsigt. Var det han som hade gjort det? Deras jackor och mössor låg i en pöl på golvet runtom henne. Just på det sätt som han skulle ha blivit vansinnig på annars.
Fattar du att vi just kysstes?! hade han lust att säga åt henne. Eller ropa eller skrika. Du och jag! Hångel! Vet du hur ...
Shit.
Hur länge sen det var som jag ....
Hjärtat dunkade på honom och hans mun smakade av henne och alldeles, alldeles nyss hade han ...
”Men kom in”, sa han och gjorde en liten vinkning. ”Jag ska ...” Sätta på tevatten, bädda till sängen, öppna en öl, slänga sig på henne igen? Eller något helt annat. Vad skulle han? Vad gjorde man nu, vad borde han göra? Om man är en kille som precis har flyttat ut sin sambo och sitt barn, och sen går ut på krogen och ...
Nej, fel approach. Helt fel.
Om man är en kille som går ut på krogen och träffar en söt tjej och börjar prata med henne och sen följer hon, kors i taket och ta i trä och femtusen andra besvärjelser för sånt händer aldrig, inte förrän nu, men hon följer med en hem och ...
”Ganska luftigt”, sa Hanna bakom honom.
Hans vardagsrum. Efter Kajsas flytt bestod möblemanget av en soffa och ett soffbord, en elljusstake i fönstret och en golvlampa bredvid soffan. Mot ena väggen stod tre bokhögar prydligt upp- radade, men bokhyllan var hos Kajsa. Det var även fåtöljen, alla blommor och tygstycket från Mexiko som hennes mamma köpt och som de haft på väggen bakom soffan. Kajsa hade tagit med sig det mesta av det där krimskramset som han inte direkt tänkt på förut men som han nu fattade gjorde att ett rum såg ut som ett hem och inte bara en uppställningsplats. Och det såg för jävligt ut utan allt det. Det hjälpte inte att hans mamma, måste det vara, hade städat och gjort det bästa av situationen med att stapla böcker prydligt och så. Det såg ändå kalt, sterilt och fult ut.

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

måndag, september 09, 2013

Ett fel har uppstått! Var god försök igen senare.

22 punkter har vi på "Att göra"-listan inför flytten hittills. Det är "säg upp el" och "teckna hemförsäkring" och "beställ pellets till pelletspannan" och "måla väggarna i lägenheten" och "fixa internet" och GUD VET ALLT, jag blir helt matt bara av att titta på listan som hänger helt hotfullt på kylskåpet.

Matt och sinnessjukt frustrerad när det strular så fort jag försöker börja beta av. Hade till exempel tänkt "adressändra" lite smidigt nyss. Tyvärr för mig kunde andressändringstjänsten "inte matcha det förnamn jag angett med personnumret jag angett", så det gick ju som det gick.

"Inte matcha", pfft!

VAD VILL NI ENS ATT JAG SKA GÖRA ÅT DET, FOLKBOKFÖRINGEN? Byta förnamn? Byta personnummer? Va? VA?

*sliter mitt hår som en vansinnig kvinna*

Nu ska jag tillbringa lunchen med att försöka fixa nytt bank-id till min Mac också.

Det kan eventuellt komma att bli min död, det.

Alt jeg siger er sandt

Kolla här då! "Allt jag säger är sant" har kommit ut i Danmark. Är så himla glad och stolt över detta, emedan jag hyser MYCKET VARMA KÄNSLOR för det danska språket (i synnerhet efter jag sett Borgen på tv).

Hoppas Danmark gillar Alicia! Och att Alicia gillar Danmark. Och oooo, hoppas att det här innebär att jag absolut måste åka till Danmark jättejättesnart också och liksom... jag vet inte. Se till så boken mår bra? Eller bara strosa runt i största allmänhet och visa boken mitt moraliska stöd? Har varit sjukt sugen på att åka till Köpenhamn på sistone.

Och vet ni, vet ni, vet ni? Fick just höra från en säker källa att Alicia säger "Hold da kaeft!" vid ett flertal tillfällen i den danska utgåvan.

PRECIS SOM I BORGEN! FATTAR NI?

Gud, hon kommer bli statsminister när som helst, det där flickebarnet.

Det kommer att klä henne.

söndag, september 08, 2013

You had to be there

Alltså, jag var så himla rolig nyss när jag låg i badet och sms-trakasserade min syster, jag höll ta mig tusan nästan på att drunkna för att jag fnissade så mycket åt mina egna skämt. (Och hennes! OBS! Även hennes!) Hade ju varit kul om jag hade kunnat dela med mig, känner jag? Men nu när jag loggade in här rann mojon av mig. Så himla trist när det händer.

Ni får kolla på nån sketch på youtube eller så istället.

Jag måste sova.

lördag, september 07, 2013

Sommar i september

Det är en spontanbadens dag idag, har ni märkt det? Först drattade Rufus i sjön när vi var vid Trekanten och kollade ankor. "Akta nu så du inte halkar i. Du går alldeles för nära kanten", sa jag, och fem sekunder senare låg han där och sprattlade i vattnet. Han blev blöt upp till midjan, men var rätt cool med det. "Skönt med ett dopp. Jag var ändå rätt varm."

Ja, och sen blev ju Svante naturligtvis avundsjuk och ville dratta i sjön han med. Så då fick vi gå och spontanbada lite vid badplatsen som låg några hundra meter bort också.

Sen gick vi hem.

Och badade badkar.

Förra veckan påstod någon att hösten var här.

Jag tycker någon hade fel.

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 3


Det hade varit en väldigt bra kväll, det här. På så många sätt. Först för att Märta och hon hade haft så kul med alla Parisplaner och allt. Sen för det där ganska äckliga vinet, som lagt sig som en fnissig matta i magen. Och så nu, den här Kaffekillen. Hanna sneglade lite på honom. Han var ovanligt rolig för att se så vanlig ut, faktiskt. Lite som när han sålde kaffe, fast ännu bättre. Han såg kanske inte så mycket ut för världen i sina vanliga jeans, sin vanliga halsduk, sitt vanliga hår som skulle behöva klippas lite, och sin vanliga vinterjacka som såg varm och praktisk ut. Ändå kom Hanna på sig själv med att le så mycket att det nästan började göra ont i kinderna vid det här laget.
”Jag ska visa dig en sak”, sa hon. ”Som du kanske kan ha nytta av i fortsättningen. Det är lite komplicerat, men om jag tar det väldigt långsamt så kanske du klarar av att hänga med?”
Han nickade.
”Är du med?”
Ny nick.
Som i slow motion sträckte hon fram handen mot honom tills hon stod i perfekt hälsningsposition med handflatan i luften.
”Hanna”, sa hon.
Han var ganska gullig när han log, faktiskt. Och lättlärd! Hans kalla hand greppade tag om hennes handflata i ett alldeles lagom hårt handslag.
”Jens.”
”Trevligt att träffas.” 
”Verkligen.”

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

fredag, september 06, 2013

Men ETT chips kan jag väl få smaka, kanske?

Händer det dig också ibland att du häller upp lite chips i två olika skålar och ställer dem framför människorna som hänger i din soffa, och i ett anfall av obetänksamhet dristar dig till att provsmaka ett chips från en av skålarna innan du drar dig tillbaka från soffhörnet? Och om ja, brukar det också få som följd att den kränkta människan vars chips du just glufsat i dig kommer rännande efter dig och bänder upp din mun med våld och stoppar sin näve långt ner i halsen på dig för att liksom fiska upp chipset igen och lägga tillbaka det i skålen, samtidigt som hen vrålar något i stil med "DE VAAA MITT CHIP! DU INNNNNTE TA MITT CHIP! MITT CHIP LIGGA DÄÄÄÄÄ!"?

Jaså, inte?

Nej, jag tyckte just att det var lite överdrivet.

torsdag, september 05, 2013

Letar du frilansplats?

Dagens tips: Världens trevligaste frilanskontor (det vill säga vårt) har lediga platser från och med nu! Jag bara säger. Jag ska flytta härifrån, men resten som sitter här är übersnälla och roliga, så letar du frilansplats i Stockholm, och kan tänka dig att sitta i Hornstull? Slå till. Klicka här för mer info.
VI SNACKAR TURKOST BRÄDGOLV, PEOPLE!

onsdag, september 04, 2013

Golven, dag 3


Klara! Nu är den kattmatsfärgade plastmattan i glasverandan ett minne blott, brädgolven i hall och kök är vitmålade, och jag är en MYCKET NÖJD MÄNNISKA som är hemma i Stockholm igen. Så himla kul att måla golv! Så himla kul att hänga med sin mamma i några dagar! Kan varmt rekommendera båda aktiviteterna.

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 2


När Jens sköt upp dörren fick han tränga sig förbi två tjejer som stod där utanför och väntade på att damtoan skulle bli ledig.
”Vänta, är det nån därinne?” En av tjejerna spanade förbi honom in mot herrarnas.
”Nej.”
”Är det både pissoar och en vanlig toa?”
”Eh, ja?”
Det var hon som Manny börjat jiddra med vid baren. Hon såg inte trött ut. Rosiga, glada kinder och pigga ögon. Hon hade brunt hår som var uppsatt i en hästsvans, och en kofta och ett vitt linne med röda knappar. Såg ut som en typisk Söder-tjej; söt och lite lagom arty.
”Kan du stå här och vakta medan jag bara slinker in?” bad hon.
”Vakta?” upprepade han.
”Jamen, om du står här så tror killarna att det är kö så då går dom inte in och då råkar ingen få en chock om han plötsligt möter en tjej när han precis har langat fram sin ...”
Hon gjorde en gest med handen och han fyllde automatiskt i det saknade ordet.
”Snorre.”
I samma sekund kom han på att hon nog inte menat att han skulle svara. Hon visste vad det hette. Hon var inte en tvååring som frågade vad allting var. Hon hade väl snarare försökt att inte säga det. Och snorre? Hallå, vad var det för ord? Om han i alla fall gått på penis, eller snopp. Mer neutralt och vuxet, värdigt en individ över fem år. I värsta fall kuk. Men snorre var ju liksom ...
”Exakt”, fnissade hon mycket riktigt. ”Så då står du här, okej?”

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

tisdag, september 03, 2013

Jobbläger ftw!

Annan intressant iakttagelse jag gjort under dessa tre dagar i torpet med mamma: 1. Jag älskar tydligen att ha jobbläger och få måla/greja/ytskiktsrenovera, och 2. Jag har inte umgåtts ensam med min mamma så här på... åtta år, eller så?

Det är så vansinnigt kul! Bästa semestern nånsin.

(Bortsett då från att jag inte haft semester, utan jobbat härifrån. Men aja.)

Nu har vi bestämt att det ska bli tradition, och involverat min syster också. Ett slags kvinnojobbläger per år, där vi målar/grejar/ytskiktsrenoverar. Var tredje år hos mig, var tredje år hos Maja, och var tredje år hos mamma. (OBS! Kan även inkludera trädgårdsarbete.)

Känns spontant som den bästa idén vi någonsin fått. Få tapetsera, dricka vin och prata relationer? Jamen, ni hör ju. Genisemester.

Golven, dag 2


Okej, så golvet i glasverandan blev inte rutigt. Det blev pusselmönstrat. Men jag gillar det ändå NÅT SÅ JÄVULSKT mycket mer än den whiskasfärgade plastmattan som fanns där nyss, så jag är ändå euforisk. Vi ska stryka det en gång till bara, så det inte är så flammigt. Sen är vi klara! Tror icke ni förstår tillfredsställelsen i denna varelse just nu, emedan jag har velat måla dessa golv i fem år eller så. DETTA TORP! Alltså, man kanske inte får säga så här om hus man äger själv, men DET ÄR JU SÅ SABLA FINT!!! Kommer väl gråta blod om vi kommer på att vi inte kan/vill ha kvar det nu när vi köpt hus. Lägenheten i stan struntar jag fullkomligt i att vi ska lämna, men det här stället? Näe. Det skulle vara sorgligt på riktigt.

This just in

Det bidde inget rutigt golv! Det bidde ett mönstrat. Vem kunde ana? Eftersom rutorna i plastmattan vi målar över låg utlagda på ett allt annat än schackrutigt sätt, och vi bestämt oss för att måla efter befintliga skarvar så ger golvet i glasverandan inte alls något "rutigt" intryck nu när vi målat det, som jag föreställt mig i mitt huvud. Snarare ett "mönstrat". Eller ett "här har vi byggt med klossar i grönt och vitt"-intryck.

Men förutom den intressanta utvecklingen så går allt bra. Vi målar på fri hand, utan tejp. Det funkar!

Och det blir oavsett väldigt mycket finare än kattmatsfärgad plastmatta.

Ska ta bild, måste bara göra lite andra grejer först, tjoflöjt!

måndag, september 02, 2013

Golven, dag 1


Alltså, måla golv? Cirka tusen gånger roligare och lättare än att måla tak, det säger jag er. Idag har vi gjort en strykning på samtliga tre golv (eller nej, två i glasverandan nu, faktiskt.) Imorgon ska vi börja måla gröna rutor på golvet i glasverandan, och stryka de andra två golven igen. Ska bli spännande det där med rutorna. Vi vet fortfarande inte riktigt exakt hur vi tänker gå tillväga, förutom: följa rutorna i plastmattan. Kanske måla på fri hand? Blir intressant att se hur många svordomar det genererar.

Aja. Kommer det ingen EFTER-bild, så vet ni varför.

TJUVLÄSNING! "Vi måste sluta ses på det här sättet", del 1




"Och mer då?”, sa Märta otåligt. ”Berätta mer!”
Hanna log och lutade sig tillbaka på stolen. Hon njöt. Det här var precis så perfekt som hon hade hoppats när hon stod hemma i hallen och drog på sig stövlarna för några timmar sen. Eller ännu bättre? Kanske ännu bättre. Märta strålade som ett sprakande tomtebloss mitt emot henne, mer och mer uppspelt för varje liten detalj Hanna la fram.
”Okej”, sa Hanna leende, och drog medvetet ut på härligheten lite extra genom att slänga in en ny näve nötter i munnen.
”Är du beredd, baby?”
Märta nickade entusiastiskt. Hon var redo.
”Lyssna nu då”, sa Hanna, ”Maraiskvarteren. Dom måste du komma ihåg. Kan du upprepa efter mig? MA-RÄ-KVAR-TE-REN.” 
Märta repeterade lydigt.
”MA-RÄ-KVAR-TE-REN”, sa hon. ”Vad är det?”
”Våra nya favoritkvarter.”
”Åh, är det?”
”Mais oui, baby.”
Märta gjorde sin vanliga överdrivna klappa-i-händerna-som-ett-alldeles-för-peppat-barn-gest, och fick Hanna att skratta till för säkert hundrade gången ikväll. Alltså, entusiasmen kring det här bordet nu! Den nådde nya rekordnivåer hela tiden. Hanna skulle mycket väl kunna lutat sig fram och pussat på sin bästa kompis i ren och skär glädjeyra om det inte hade varit för att hela bordsytan var belamrad med glas och flaskor och nötter och grejer.
”Varför gillar vi just dom kvarteren så mycket då?” frågade Märta lite mer sansat.
”För att dom är typ så här: Fina gator med slitna gråa hus och små katter som går omkring och mjauar romantiskt i skymningen.”
”Mmm ... katter som mjauar. Heter det inte jamar?”
”Mjauar, jamar, whatever. Fokus nu!”
”Oui, mademoiselle!”
Märta la båda händerna på bordet och satte sig ordentligt på stolen med ryggen rak som en pinne och blicken uppmärksamt riktad mot Hannas mun.
”Jag lyssnar.”

Hon behövde inte tjata. Hanna hade så mycket att berätta för henne att hon nästan inte visste vart hon skulle ta vägen. Alltså, Paris! Fatta! Märta och hon hade pratat i flera år om att flytta dit efter studenten, och nu hade hon precis varit där under jullovet, på plats, mitt i drömmen. Visserligen med sin familj och inte med Märta, men ändå. Ändå!
”Och så finns det skitcoola små butiker i varje hörn där man kan köpa snygga grejer. Och små bagerier! Och kaféer! Och överallt är det helt asbra stämning, för hela området är fullt av snälla judar och festliga bögar och det är ingen brottslighet alls knappt.”
”Är det inte?”
”Nej. Förstå hur perfekt! Och sen finns det jättemånga små, mysiga barer där vi kan sitta och läppja världsvant på ett glas vin fast det typ bara är mitt på eftermiddagen, för det är sånt man gööör i Paris, det är liksom ingen stor greeej.”
”Oh la la.” Märta suckade lyckligt. Hon höll upp sin cider lite i luften och tittade utstuderat drömmande ut genom fönstret.
”Så här?” frågade hon. ”Ser jag världsvan ut nu?”
Hanna rynkade ögonbrynen.
”Så där.”
 ”Vadå, så där?”
”Jamen, den där cidern förstör ju rätt mycket.”
Märta vände snabbt ansiktet mot henne igen. 
”Åh, Gud!” sa hon. ”Säg inte att jag måste lära mig dricka vin!”
”Jo”, sa Hanna nöjt. ”Och äta ost som luktar fis.”

----------------
Vi måste sluta ses på det här sättet är min och Johanna Lindbäcks gemensamma roman, som släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som jag kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! (20 kronor billigare än vanligt.) Ange rabattkoden "slutases" när du kommer till kassan, bara, så ordnar det sig. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

Dags för tjuvläsning!

Har jag nämnt någon gång på sistone att min och Johannas bok "Vi måste sluta ses på det här sättet" snart släpps? Eventuellt, va? "Några" gånger. Men den gör ju det! Om två veckor. Och jag är väldigt uppspelt! Okej?

Från och med om en liten stund tänkte jag portionera ut några tjuvläsningsavsnitt med jämna mellanrum här på bloggen, så ni kan få en glimt av härligheten om ni vill. Sex inlägg, tre från 18-åriga Hannas perspektiv, tre från 24-åriga Jens perspektiv, och lagom mycket spoilers.

Hoppas ni gillar!

Och också! EXTRA! EXTRA! Gillar ni så mycket så ni känner lust att förhandsboka boken så får ni specialpris just nu, på Bokus. Om ni anger rabattkoden "slutases" när ni kommer till kassan får ni boken 20 kronor billigare än vanligt. Klicka här och förhandsboka direkt! Erbjudandet gäller till och med den 12 september.

söndag, september 01, 2013

Okej, golven! We're on.

This just in: I eftermiddags packade jag bilen full med målarfärg och rollers och penslar och min mamma (som lämpligt nog stod redo i vår hall) och förflyttade oss till torpet. Vi ska vara här i tre dagar och måla golv. (Ja, och jag ska jobba också, med andra grejer alltså, typ text, men nu fokuserar vi på det roliga, okej? Det vill säga: golv.) Jag är så sjukt uppspelt över detta projekt! Köket, hallen och golvet i glasverandan ska vi måla. Brädgolven i köket och hallen ska bli vita, och den fula, fula kattmatsfärgade plastmattan i glasverandan ska bli grön/vit-rutig, hoppas vi. Det kommer bli fantastiskt.

Hittills har vi lyft ut alla möbler och staplat dem på varandra i återstående rum. Vi tog ut kyl och frys och spis och rubbet fast vi kanske hade tänkt småfuska lite först pga tungt att lyfta och svårt att liksom... stuva undan ett kylskåp hur som helst. Men eftersom vi tydligen är SKITSTARKA SUPERKVINNOR!!! så fixade det sig. Vi tog helt enkelt varsin kyl/frys på axeln och knölade in dem i biblioteket, bara. Yeah! Sen har vi målartvättat. Och just det! Konstruerat ett snillrikt system av brädor mellan trösklar så att vi ska kunna ta oss ut och in ur huset, samt mellan alla rum, utan att nudda golv. 

Nu dricker vi vin och pratar om känsloooor och relationeeeer och sånt härligt.

Älskar redan dessa tre dagar mer än själva livet.