fredag, februari 27, 2015

10 x dagens

Dagens vårdare av sjuka barn: Gustav.
Dagens läge i vattkoppsgruppen: Prickigt, men på bättringsvägen.
Dagens festliga: Att jag ska få fira födelsedag (ej min egen) ikväll och åka till stan och kanske rent av HA LÄPPSTIFT, omg, omg, stoppa pressarna.
Dagens hopp: Att min pappa slutar upp med att ligga däckad i mansförkylning så att de kan komma hit som planerat i helgen.
Dagens tanke på löpbandet: "Så här röd i ansiktet skulle aldrig Charlotte Kalla ha blivit av att springa tre kilometer."
Dagens oväntade vänskap: Min dinosauriebilderboksredaktör som verkar ha blivit bundis med en paleontolog på Naturhistoriska helt plötsligt.
Dagens jomen eller hur, det kommer ju säkert att gå: Det där med att jag tänker att man nog kan få rätt mycket jobb gjort med skidstafetten på i bakgrunden.
Dagens bok skickad till tryck: "Ivar träffar en diplodocus", som släpps i sommar.
Dagens tanke framför spegeln vid de fria vikterna på gymmet: "Kulturtant lyfter hantlar".
Dagens crush: Riggins, y'all. Riggins.

torsdag, februari 26, 2015

Första omskrivningen

Igår var jag på manusmöte på förlaget och pratade i en och en halv timme om mitt ungdomsboksmanus med en förläggare och en redaktör. De är de första två som läst hela berättelsen förutom jag själv, och fast jag gjort det här nu en och annan gång var jag ändå helt skakig innan. Det hade faktiskt blivit asdålig stämning på mitt hemmakontor resten av våren om de sagt att de hatade hela manuset, och velat att jag skulle skriva om allt. Asdålig, säger jag.

Men det gick bra.

De hade i och för sig en hel del synpunkter, och jag gick därifrån med sex sidor anteckningar med tankar och förslag på saker som behövde fördjupas, tonas ner, tonas upp, skruvas till, förtydligas, skrivas om eller strykas. "Den där personen behöver bli lite mer levande". "Den där konflikten kan du faktiskt ta bort." "Vore det inte rimligt att huvudpersonen reagerade lite mer så här?" Men inget av det kändes speciellt jobbigt. Det kändes bara skönt. Så ovärderligt att ha dessa proffs att bolla med, herregud, är helt övertygad om att boken kommer bli hundra gånger (nåja, femtio då? Tjugo? Tio? Tre?) gånger bättre efter jag skrivit igenom den några vändor till nu, och försökt fixa till alla grejer vi pratade om. ÄLSKAR FÖRLAG!

Har en månad på mig.

Får jag välja ett läge som det allra roligaste i skriva-bok-processen så ligger det här väldigt högt upp, faktiskt.

tisdag, februari 24, 2015

Plus och minus med hus

Blev så i gasen när Erika skrev om sitt velande kring hur hon vill bo i framtiden, lägenhet/hus, lägenhet/hus, lägenhet/hus, och bad sina läsare lista plus och minus med sin boendesituation att jag skrev en halv uppsats i hennes kommentarsfält. Och sedan fortsatte jag ändå att tänka på det. Så nu får ni den utökade versionen av den där uppsatsen här, KUL FÖR ER! Ett drygt år in på vårt liv som husägare ser min (observera ordet "min" här, alla måste inte nödvändigtvis tycka samma) för/emot-lista ut så här:

Det här är vad jag gillar med att bo i hus:
- Jag har fri tillgång till snittblommor från egen trädgård. Ja, det ska stå först. För ja, det är en oerhört fjuttig grej, men jädrar i havet vad jag älskar att plocka buketter med blommor i trädgården och sätta dem på mitt lelle köksbord.
- Jag har fri tillgång till trädgård över huvud taget. Mmm... trädgård. Det passar mig jättebra att ha en trädgård. Till och med när man måste klippa gräset i den eller beskära sina fruktträd eller plocka undan slemmiga sniglar så tycker jag om den. Fan vet om jag inte till och med tycker om att utföra själva trädgårdssysslorna, rent av.
- Jag kan hänga tvätt utomhus.
- Det går att odla grejer i sitt trädgårdsland.
- Att ha två våningar. Det har verkligen sina fördelar med två våningar! Jag kan till exempel ha sovmorgon utan öronproppar nu för tiden, för resten av familjen hörs knappt när de rantar omkring på nedervåningen.
- Att ha en källare. Vi hade en (1!) klädkammare på 4 kvm innan, där allt vi inte ville ha framme skulle få plats. Inget vindsförråd. Inget källarförråd. En klädkammare på 4 kvm. Nu har vi en hel källare. PLUS två (2!) klädkammare. Det är så oerhört mycket bättre.
- Att vi bara kan öppna ytterdörren och gå ut. Och sen gå in. Och sen gå ut. Och sen gå in. I olika omgångar, vid olika tillfällen. Någon kanske vill gå ut och gunga, medan någon annan är kvar inne och spelar tevespel, till exempel. OCH DET GÅR! Det gick aldrig när vi bodde i lägenhet i stan och behövde åka hiss och inte hade någon gård och var tvungna att ta oss iväg till en park eller ett grönområde så fort vi ville vara ute.
- Vi äger det. Det är vårt.
- Jag gillar att vi börjar bli "de som bor i det ljusgröna huset med det där bokskåpet vid staketet."

Det här är vad alla sa att jag skulle hata med att bo i hus, som jag inte har något emot:
- Att det är mycket mer jobb, för det är det ju. Vi bodde i hyreslägenhet innan, det var inget jobb alls. Nu måste vi bära asmånga pelletssäckar ner i källaren med jämna mellanrum, och åka till tippen, och klippa gräset, och skotta snö, och rensa stuprör, och sota pannan och gud vet allt. För att inte tala om allt stort underhåll som väntar så småningom. Men det gör mig verkligen ingenting. Jag gillar det. Eller ja, jag gillar känslan av att göra det. Och ännu mer känslan av att ha gjort det. Jag blir en lyckligare människa av att vara tvungen att skotta snö ibland än vad jag blir av att aldrig behöva göra det. Och jag älskar ju hushelvetet! Jag vill pyssla om det.

Sak som jag kanske borde oroa mig mer för, men som jag uppenbarligen skiter i:
- Att det är mer nervositet inblandat i boendesituationen än det var när vi bodde i hyresrätt. Dels är vi rätt okunniga om mycket när det gäller hus, och står som handfallna fån utan en aning om vad eller hur vi ska göra när det händer något. Dels kan ungefär allt kosta massor med pengar. Det kanske borde störa mig mer än det gör. Men jag tänker inte på't. Jag antar att det är för att jag känner mig rätt trygg i att det löser sig på ett eller annat sätt när problemen väl dyker upp. Eller för att jag är naiv och dum i huvudet. Ingen vet riktigt.

Det här är minusen med att bo i hus som jag skrapat ihop hittills:
- Mer närkontakt med möss.
- Mer närkontakt med råttor.

Sammanlagd känsla just nu: Vill aldrig mer bo i lägenhet.

Men det finns ingenting som säger: Att jag inte kan komma att ändra mig.

För det har jag nämligen gjort: Förr.

måndag, februari 23, 2015

Friday Night Lights

Är tolv avsnitt in i teveserien som flera av er tipsade om nu, och åhhhhhhhh, jag älskar den, jag älskar den! Är redan skitkär i lurken med långt hår. Tack för tips.

Att skriva bilderbokstexter



"Hur funkar det när man skriver bilderböcker, ritar du själv?"

Tror kanske jag svarar på ovanstående fråga en gång i veckan, och det här är vad jag tänker varje gång: Ho, ho, ho, I wish, men gud nej, nej, jag ritar verkligen inte själv. Mina bilderböcker om den lilla ungen Eddie (Eddie och julen, Eddie och lillebror och snart, snart Eddie och napparna) illustreras av Jesus Verona. Mina bilderböcker om Ivar och hans dinosaurier (Ivar träffar en stegosaurus och Ivar träffar en tyrannosaurus och snart Ivar träffar en diplodocus) illustreras av Emma Göthner. Och det är en himla tur för böckerna, det.

Man kan skriva bilderböcker även om man inte kan illustrera själv. I mitt fall (och många, många fler fall som jag känner till) har det från början varit så här: Jag har kommit på en idé, skrivit en text, och skickat in den till ett förlag. Förlaget har läst den och efter några vändor fram och tillbaka antagit den och sagt "ja, den här vill vi ge ut". Sedan har jag och min förläggare diskuterat gemensamt vem som skulle kunna tänkas illustrera. Jag har gett henne namn på illustratörer jag känner till som jag gillar, hon har gett mig namn på illustratörer hon känner till som hon gillar. Och så har vi tänkt, kommit överens om någon som skulle kunna passa, och så har förlaget frågat den personen om hen kan tänka sig att läsa manuset och provrita några bilder av huvudpersonen och miljöerna. När det gäller dinosaurieböckerna tyckte jag till exempel att det var viktigt att dinosaurierna skulle ha en personlighet, att det skulle finnas en lekfullhet i stilen, och att Ivars kroppsspråk var bra, så att han såg ut som ett mjukt barn, och inte bara en platt figur, som han hade gjort om jag hade ritat honom. Jag tycker Emma gör honom helt perfekt. Kolla hans små barfotafötter och tår på den här skissen till exempel, hur de spjärnar emot och kniper om dinosaurien! I love it.

Nu när jag gjort några böcker ihop med båda de här illustratörerna samarbetar vi lite tidigare in i processen, och det är bra. Tanken är ju att text och bild i en bilderbok ska samspela så mycket att de smälter ihop till en enhet (hellre än att vara text och bild som två komponenter bredvid varandra inom samma bokpärmar). Det som visas i bilden behöver inte nödvändigtvis upprepas i texten, och tvärtom. Och ton och stämning i text ska passa ihop med ton och stämning bild. Det är mycket lättare att få till det där om texten inte redan är klar när bildarbetet börjar. Och så handlar det ju om att lära känna varandra också, förstås. Nu kan jag säga till Emma att "när jag skrev texten så såg jag framför mig att Ivar skulle svinga sig genom luften så här", och hon kan säga "det vore kul att få rita vulkanutbrott i nästa bok!" och båda vet att det bara är förslag och idéer, vi kan skita i dem om vi vill.

Vi (och de flesta andra som gör bilderböcker) delar 50/50 på betalningen för boken. Hälften till den som står för text och idé, hälften till den som står för bilderna.

Fråga om ni vill veta mer?

(Bilden här ovanför är en av Emma Göthners skisser ur en kommande bok om Ivar, Ivar träffar en triceratops.)

söndag, februari 22, 2015

Pricken och hans brorsa

Men Svante, har du en finne på kinden eller vad är det där? Det ser ut som en finne nästan. Och titta! Där har du en i nacken också. Och en på läpp... ahaaaa. Dra upp tröjan får jag titta på din mage. Kan du göra det är du snä...

Alright.

*tar ett djupt andetag*
*rensar kalendern*

Vi välkomnar väl vattkopporna till hushållet, då.

fredag, februari 20, 2015

Nu vill jag hava falukorv på denna sköna dag

Vi har känsliga barn när det kommer till fiktion, något annat kan man inte säga. Tror jag kan räkna antalet barnfilmer vi lyckats ta oss igenom utan trauman utan att ens använda båda händernas fingrar. Varenda tecknad film börjar ju för i h-vete med att någon dör? (Lex: Lejonkungen). Död går fetbort i detta hem. Allt som är sorgligt går fetbort. Det får heller inte finnas: Allt för rörande saker och starka känslor och VERKLIGEN inga arga personer, speciellt inte vuxna som skriker på barn. (Vapen och våld däremot? Inga problem.) Således struntar vi oftast i film. Vi kollar på "Fixa rummet" och "Barndokumentären" och "Kändisbarnvakten" och "Melodifestivalen" och det känns som om jag sagt det här tre tusen gånger, tjatar jag?

Ikväll tittade vi i alla fall på den första Astrid Lindgren-film som verkligen funkat. (Det är inte det att vi inte försökt, men Pippi är liksom för ensam. Lotta på Bråkmakargatan är för arg, plus att hon rymmer hemifrån, och det är för sorgligt. Rasmus på Luffen har ingen mamma och pappa. Nils Karlsson Pyssling funkar faktiskt, men det är på håret. Sjukt ensam kille. Sjukt läskig råtta. Ronja och Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio skulle jag inte drömma om att försöka ens, inte än.)

Men Barnen i Bullerbyn! Den gick.

Så här går jag omkring och sjunger falukorvsvisan igen och igen och igen.

Catchy little sucker, den där låten.

onsdag, februari 18, 2015

Om det här med att orka

Jag går omkring här och tänker på timmarna efter middagen, innan barnen somnar på kvällen. På alla de gånger jag suttit vid köksbordet och inte fattat hur jag ska orka resa mig upp efter vi ätit färdigt. Jag är så trött då. Så trött. Det är efter en dags jobb, efter hämtning på förskolan, efter en promenad med ofta ganska gnälliga avkommor, efter att ha försökt hålla deras humör uppe under tiden jag lagar middag, efter att ha försökt få dem att komma till bordet när maten är klar, och efter att ha försökt få i dem mat som de antagligen "inte älskar". När maten väl är uppäten och de har sprungit från bordet är jag liksom som... en punkterad ballong. Och tanken på att resa mig och plocka undan från bordet då, tömma diskmaskinen och fylla den igen, skrapa bort alla makaroner som hamnat på golvet, och aktivera mig och utnyttja kvalitetstiden och hitta på något kul med familjen när vi nu har vår chans innan det är läggdags... amen, JAG ORKAR INTE! JAG VILL INTE! JAG VILL BARA LÄGGA MIG NER MED HUVUDET MOT BORDSYTAN OCH SOVA!

(Eller bada badkar. Samtidigt som jag äter praliner.)

Och på ett teoretiskt plan fattar jag att det väl är så för fler. Det kanske inte nödvändigtvis bara är jag som inte pallar att dra igång något stort projekt eller spela ett spel eller baka med trolldeg eller vara på spexigt humör eller dansa på vardagsrumsgolvet en vardagkväll i februari. Ändå tänker jag varje gång det händer att det är något fel på mig. Att "alla andra" orkar allt. Och jag orkar nästan inget.

Jag skulle gärna vilja orka jättemycket mer.

Jag skulle gärna vilja att det blev vår.

När blir det vår?

Säg snart.

tisdag, februari 17, 2015

Säg en teveserie!

Jag vet att jag frågat det här förut, och att jag fick svinmånga bra tips då, men åh, snälla då, snälla, tipsa igen? Jag skulle så gärna vilja fastna för en ny teveserie.

De här har jag sett, och blivit helt besatt av:
Lost
Prison break
Greys Anatomy
The Fall
The Killing
Homeland
Borgen
Bron

De här har jag sett och gillat ganska mycket:
Scandals
24
Glee
The good wife
The honourable woman
Girls

De här har jag försökt, tyckt varit bra, men ändå inte fastnat för:
Breaking bad
Mad men
The wire
Newsroom
Orange is the new black
Suits

De här tycker jag ärligt talat inte så hemskt mycket om:
Desperate housewives
Sex and the city
Private Practice
Game of thrones
True blood

Nå? Någon som kan säga åt mig på skarpen vad jag bör satsa på?

Plötsligt en dag på jobbet


Idag har jag och mitt vardagsrum haft besök av två kommunalråd och en kommunikationschef från Gnesta kommun. De gör företagsbesök på lite alla möjliga företag i kommunen för att få en inblick i olika företagares vardag, och idag fick de fika hos mig för att höra mer om hur det är att vara författare i Gnesta.

Det här ville de veta mer om: Hur jag började skriva, vad jag skriver, hur kontakten med förlaget ser ut, hur man tjänar pengar som författare, vad jag gör utöver att skriva, hur det funkar med biblioteksersättning, varför vi satt upp ett bokskåp vid vägen, vad jag möter för svårigheter i jobbet, om det är ensamt, vad jag tycker om att jobba hemifrån, och hur Gnesta kan bli bättre för såna som jag.

Så det babblade jag om. Mellan tuggorna.

Så bra grej!

Känner mig helt sedd nu.

Hemma hos

Jag lovade ju att säga till, så... TILL! TILL! Nu finns senaste numret av Mama i butik (Ann Söderlund står på framsidan och smajlar om ni letar), och där kan man bland annat få glo lite på vårt hem. Det här är min favoritbild från plåtningen.

Foto: Jonas Gustavsson, Styling: Charlotte Frey Svidén, och bilden tillhör Mama.

måndag, februari 16, 2015

Attention, Gnesta!

Bor du i (närheten av) Gnesta och är nyfiken på skrivrelaterade grejer? Nu på lördag, 21/2, håller jag en gratis skrivverkstad på biblioteket här. Den är öppen för alla (min förhoppning är att det kommer både vuxna och unga), och man behöver inga förkunskaper.

Jag kommer prata lite om hur jag brukar tänka när jag skriver, dela med mig av knep, och så blir det enkla skrivövningar som ingen behöver vara nervös inför. Ta med en brorsa, en dotter, en pappa, en kusin eller en kompis och kom, tycker jag! Mellan klockan 10.00 och 11.30 håller det på.

Slut på meddelande.

söndag, februari 15, 2015

Mellomania

Jag vet inte om ni märkt det, men Melodifestivalen är igång igen. Vi har märkt det. Hela eller delar av detta hushåll har sett första deltävlingen tre gånger vid det här laget, och andra en (and counting). Det är kul, tycker jag. SVT hade väl i och för sig kunnat sända vad f-n som helst, och jag hade ändå tyckt det hade varit kul om det gjort barnen lika engagerade som melodifestivalen gör, det är hilarious att se dem i soffan när sändningen drar igång, men... ja. Nu råkar jag ändå gilla Melodifestivalen, engagerade barn eller ej.

Vi spotifyade melodifestivalsfavoriter när vi städade i morse. Man fick välja var fjärde låt.

Bland annat resulterade det i att jag fick reda på att jag fortfarande kan hela texten till Dover Calais, trots att jag inte hört den på mer än tio år. Jahopp? Också ett sätt att använda upp sitt begränsade hjärnbarksutrymme.

Testa mig på Europas geografi eller Sveriges landskap eller liggande stolen eller kungarna och deras årtal, och jag står som ett stirrande fån och stammar nervöst för att jag inte minns, blandar ihop, har glömt. Men texten till Dover Calais? Sätter den utan att tveka.

fredag, februari 13, 2015

Sugen på torpidyll i sommar?



Vill du hyra vårt torp utanför Vingåker (2 timmar med bil från Stockholm) en vecka eller två i sommar? Då tycker jag du ska kolla blocketannonsen här! Det är jättefint, jättemysigt, och jättenära naturen (inklusive allehanda djurupplevelser). Hatar man landet och vägrar utedass kan man lugnt scrolla vidare, men annars? SKYNDA FYNDA! Det finns pioner och smultron och hallon och brädgolv och kakelugnar och grusvägar och sol, och man blir en jätteglad människa av att vara där. True story.

onsdag, februari 11, 2015

Boktips till en 2-åring

Jag fick en kommentar av Linda, som efterlyste boktips till sin 2-åring. Egentligen vill jag svara: Allt finns på Bokunge! För det gör det. Det är en jättebra barnboksblogg som om böcker för barn upp till åtta år, och man kan klicka på den åldern man letar böcker till i vänsterspalten, så sorteras inläggen efter målgrupp. Men jag kan naturligtvis inte låta bli att tipsa själv heller, så... Här är nio böcker som varit favoriter hemma hos oss när barnen varit 2 år:

Katt kan i parken, av Sanna Töringe och Kristina Digman.
Jamen Benny, av Barbro Lindgren och Olof Landström.
Dino 1-2-3, av Sarah Sheppard.
Lalo trummar, av Eva Susso och Benjamin Chaud.
Koko och Bosse, av Lisen Adbåge.
Ludde och alla djuren, av Ulf Löfgren.
Så gör prinsessor, av Per Gustavsson.
Vad har du bakom ryggen? av Lena Sjöberg.
Björnens sång, av Benjamin Chaud.

Vill ni fylla på med fler tips för en ganska liten person får ni hemskt gärna använda kommentarsfältet.

måndag, februari 09, 2015

10 x dagens

Dagens utropstecken: Köpte ett gymkort!
Dagens svettiga: Använde ovanstående gymkort.
Dagens sia-om-framtiden: Jag ser ett stort moln av träningsvärk torna upp sig vid horisonten.
Dagens reflektion: Man jobbar på liiiite olika sätt när man skriver roman och när man skriver kokbok. Idag har jag först handlat ingredienser, och sedan stått i förkläde i köket och provlagat olika rätter. Imorgon ska jag göra samma. Det gjorde jag inte en enda gång förra veckan när jag skrev ungdomsbok.
Dagens middag: Ett halvlyckat experiment med sötpotatis.
Dagens t-shirt: En med två cyklar på.
Dagens dilemma: Det finns så många frisyrer, och jag har alldeles för lite hår.
Dagens plagiat: Att skriva en sådan här lista.
Dagens skrik: Mitt, när det plötsligt dånade ner en respektabel mängd snö från taket en meter ifrån mig när jag gick ut för att hämta posten.
Dagens kväll: Den framför multipla avsnitt av Greys Anatomy.

söndag, februari 08, 2015

Jag kanske hade kunnat vara the queen of f-ing universe

Så detta är vad en vecka i ljusterapi (okej: vårljus i Lissabon) tydligen gör med människan (okej: mig): Väcker hen ur någon slags vinterkoma. På planet hem igår gjorde jag långa mentala listor över allt jag ska göra nu, allt jag ska ta tag i, ändra, fixa, börja med, sluta med. Idag städade jag hela källaren och körde fyra vändor till återvinningen med allt skräp jag hittade. Det stod i och för sig inte på listan, men jag tyckte det var bäst att passa på nu när jag ändå känner mig helt... pigg?

Blir nästan rädd när jag tänker på det.

Tänk om man hade bott på ett ställe som var lite ljusare. Hur mycket mer hade man orkat, velat, gjort?

Det är förstås inte säkert att det hade med ljuset att göra. Det kan ju lika väl ha varit en vecka iväg från vardagen, en vecka med bara skrivande eller en vecka i helt vansinnigt snygg omgivning som gjorde skillnaden också. (Eller ännu mer sannolikt: kombinationen av allt.) Men ändå. När jag tänker på hur vi satte oss på balkongen den där första dagen och vände näsan mot solen och bara satt så och höll tyst helt tårögda ...

Jag såg ett Grey's Anatomyavsnitt nyss där en man kom in halvdöd till akuten efter att ha irrat runt i öknen utan vatten alldeles för länge. Meredith gav honom dropp, och sedan återvände han sakta till livet.

På den nivån kändes det ungefär. Möjligen liiiite mindre dramatiskt och liiiite mindre stråkar i bakgrunden, men...

Dagsljus, jag älskar dig.

lördag, februari 07, 2015

5 x fredag på skrivlägret






Idag vid lunch skickade jag in manuset på boken till förlaget så att de får sätta tänderna i den, och efter det har jag bara dragit omkring här och varit 1. Lättad, 2. Nöjd och 3. Kär i Lissabon. Staden är helt vansinnigt sliten och nergången på sina håll (de flesta, faktiskt), men ja. Så jädra fin.

Imorgon åker vi hem.

Det har varit en bra vecka.

torsdag, februari 05, 2015

5 x torsdag på skrivlägret






Fast okej, det är ljug. Jag har inte tagit de här bilderna idag, jag har knappt varit utanför dörren idag. Förutom två korta avbrott för lunch och middag i kvarteret (gick dit, åt, gick hem) har jag bara varit i lägenheten och på balkongen och läst/tänkt/strukit/skrivit om idag. Det kan ju tyckas vara slöseri med tid i Lissabon att sitta i en lägenhet och häcka, men det är bra för boken, och det är ju för den jag är här.

onsdag, februari 04, 2015

5 x onsdag på skrivlägret


Följande oerhörda har hänt: Jag har skrivit färdigt det sista kapitlet på boken. HERREGUD! Satt två timmar på en uteservering och bara glodde rakt fram efteråt och kände mig euforisk/melankolisk/trött/sentimental/överlycklig/ledsen/tumlad/tömd. Det gick! Ni får fasen akta er så jag inte börjar hålla något slags tacktal, är så gråtmild nu. Svåra jädra bok.

Nu ska jag ägna resten av den här skrivveckan åt att läsa manuset, ändra det jag hittar som känns dåligt, och peta in lite stycken som fattas här och där. Sedan skickar jag in den till förlaget och låter dem sätta tänderna i berättelsen. Det är ju skitmycket jobb kvar, en massa omskrivningsrundor och redigering, men fasen ändå, VAD SKÖNT DETTA KÄNNS, jag vill tacka livet.

tisdag, februari 03, 2015

5 x tisdag på skrivlägret



En bra sak med det här skrivlägret (förutom att vi typ går upp i små atomer varje gång vi svänger runt ett nytt gathörn, för att det är så sabla fint överallt) är att det hittills går hyfsat bra att skriva. För båda. Vi har liksom övat upp oss på att sitta i innanför samma fyra väggar och skriva ihop, utan att störa varandra. Vi säger inte så mycket. Vi sitter bara bredvid varandra i soffan och skriver, och ibland reser någon av oss sig upp och går ett varv. Det händer att man frågar något, "Är det rimligt att en tjugoårig kille använder det här ordet?", men vi har blivit rätt bra på att känna av när det är läge att fråga och när det är läge att hålla tyst. Och det är skitkul när det blir dags för lunchrast eller middag sedan att babbla om hur det gått, vad som varit svårt, vad vi kört fast på, hur vi tänker! Vi har inte läst varandras manus, men vi har berättat. Jag vet vad kapitlet Johanna skriver på nu handlar om, hon har koll på mitt.

Vi har sett ut en restaurang i ett nytt område som vi hittade idag på lunchen, som vi ska äta på ikväll.

Är himla glad för detta.

måndag, februari 02, 2015

5 x måndag på skrivlägret


Okej, det här är vårt schema: Gå upp typ klockan sju. Äta frukost i lägenheten. Skriva i typ tre timmar. Gå ut och äta lunch/ fotografera kakel och tvätt som hänger på husfasader och ooo:a och aaa:a över Lissabon i nån timme. Gå hem och skriva i tre timmar till. Gå ut och äta middag/fotografera kakel och tvätt som hänger på husfasader och ooo:a och aaa:a över Lissabon i nån timme. Babbla och dricka vin. Läsa. Sova. Repetera.

Ett sabla geniupplägg om jag får säga det själv, och det får jag ju tydligen.

söndag, februari 01, 2015

Spontan känsla just nu

Det kommer kanske inte bli så jättesvårt att stå ut med den här skrivveckan ändå. Lissabon är, så här några timmar in på vistelsen, den finaste stad jag någonsin sett. Plus sol! Plus uteserveringar! Plus ovanstående utsikt från vår balkong! Idag har vi rest, bekantat oss med vår lägenhet och våra hoods, handlat mat och druckit vin. Imorgon börjar skrivandet.

Kanske i och för sig måste ta små avbrott mellan varje mening för att kuta ut och fota snyggt kakel, men yeah, yeah, det är smällar man får ta, någon måste ju ta sitt ansvar. Detta kakel behöver instagrammas. Det är inget jag kan göra något åt.