tisdag, juni 30, 2015

Detta har hänt

Vi har sommarlov nu, alla utom barnafadern i familjen, och jag och barnen har tagit oss till Småland, checkat in hos mamma och pappa, och glömt bort att bloggen finns. Det är som det brukar.

Förutom det har följande hänt:

1. Jag har lyckats grilla egengjorda vegoburgare på grillen utan trilla-isär-problem. (Och utan fiberhusk!) Ni som fattar fattar.

2. Jag har jämfört allt vi odlar hemma med allt pappa och mamma odlar här och fått mindervärdeskomplex. Det är ett sjujävla prunk som pågår här. Tomatplantorna är kraftiga som små träd? Jag fattar inte.

3. Min bok har skickats till tryck, och jag har tänkt många gråtmilt tacksamma kärlekstankar om min redaktör. Älskar min redaktör så himla innerligt.

4. Jag har blivit lite, lite kär i min systers avkommor. En av dem åt till exempel lunch igår iklädd endast slalomhjälm. Sedan gick han fram och gav mig en örfil när jag eventuellt hånade honom lite, lite. Rätt åt mig.

5. Inget mer.

6. Jo! Jag har fått sovmorgon. Och jordgubbarna har mognat.

Allt är okej.

torsdag, juni 25, 2015

Och den delade dropboxmappen

(Foto: Ulrika Pousette)
Vi skriver alla texterna till "Ännu mera vego" nu, jag och Sara. Vår arbetsfördelning är ungefär så här: Sara skriver ner receptet, vad som är i rätten vi kommit på, och instruktionerna för hur man ska genomföra tillagningen. Sedan lägger hon receptet i vår delade dropboxmapp. Jag öppnar det, skriver ingress och fluffar till språket så tonen blir som vi vill ha den. Och så markerar jag de stycken där jag tycker Sara tippar över och blir för nördig som dietist och skriver "stryk?" i kanten och lägger tillbaka receptet i mappen. Och så vandrar varje recept så där mellan oss några varv. Ibland gör vi omvänt också. Då skriver jag först, och sedan går Sara igenom och kollar om jag har ljugit när det gäller näringslära och markerar stycken där jag fluffat för mycket, och lägger till sådant som jag missat. Imorgon ska vi vara så färdiga att vi kan skriva ut hela högen med recept i varsin bunt, har vi tänkt. Och sen ska vi ägna varje matlagningstillfälle under resten av sommaren åt att provlaga alla rätter fram och tillbaka och kors och tvärs och gång på gång och se så alla mått stämmer och instruktionerna är tydliga.

TJOFADERITTAN, LAMBO!

Min familj borde lovprisa marken jag går på lite oftare än de gör, tycker jag. Eller åtminstone sluta envisas med att påpeka att den vällagade mat jag så omsorgsfullt ställer på bordet varje dag ser ut som bajs. För det är ju verkligen inte ens sant.

onsdag, juni 24, 2015

Kära dagbok

Åhej åhå, vad svårt det var att veva igång vardagen efter midsommarhelgen då, vi bara somnar hela tiden. Får dra upp oss själva och barn ur sängarna på morgonen, och samtliga familjemedlemmar slocknar som klubbade sälar när det vankas barnbok i sängläge runt åtta på kvällen. Det står disk och tvätt och grejer överallt i huset, för ingen orkar. Eller hinner innan vi somnar, jag vet inte vilket det är.

Skitsamma.

Snart har vi semester.

Och jag har hittat ett nytt ställe att rida på! Det är bra. I höst ska jag ta lektioner på islandshästar en kvart hemifrån, och igår var jag där och fick provrida. Det var så här: IIIH! VAD KUL ATT TÖLTA! OCH VILKA RUFSIGA GULLIGA HÄSTAR MED TJOCKA PANNLUGGAR! OCH VILKA SKITFINA ÄNGAR! IIIH! Är visserligen verkligen inte svårflirtad, det räcker typ med att säga "häst" och "ridlektion" i samma mening så börjar jag spontant klappa i händerna som ett överexalterat barn, men ändå. Det blir bra, det här.

söndag, juni 21, 2015

3 x midsommar



Saker jag gillar: Att vi kan vara i torpet med våra två närmsta kompisfamiljer en långhelg utan att bli irriterade på varandra, fast det egentligen är rätt trångt att få plats alla elva. Att den som vill ha kaffe sätter på kaffe. Att våra barn stiger upp på morgonen och inte känner något behov av att väcka oss, för de kan lika gärna serveras kalaspuffar av någon annan vuxen i sällskapet. Att emellanåt få vara den vuxna som serverar kalaspuffar. Att alla vuxna i sällskapet lagar lika mycket mat, och diskar lika mycket disk, utan att någon behöver be om det. Att vi inte känner oss som värdar, fast det är vårt hus, och att alla hittar i kökslådorna nu för tiden. Att den ena kompisfamiljen verkligen verkar gilla den andra, fast de egentligen inte känner varandra speciellt bra. Att se barnen ihop. Ja, jädrar, alla dessa barn som vi umgåtts med sedan de var små spädisar.

Vad bra du blev, midsommar 2015.

tisdag, juni 16, 2015

3 x saker jag tänker mycket på




1. Tapeten "Jordgubben" från Boråstapeter som jag obviously måste ha någonstans på grund av ÄLSKAR DEN!!!

2. Att jag plötsligt fick feeling och bakade donuts i söndags och sedan gav bort typ allihop till Gustav så han kunde ta med dem till kontoret på grund av ÄR VÄL SJUK I HUVUDET?!?

3. Den här manushögen, på grund av SKICKAR SNART TILL TRYCK!!!

måndag, juni 15, 2015

Charmig! Glad! Ja jädrar i mig!

Men åh, halledaaa, vad trött jag är på allt. (Allt = att behöva laga mat varenda dag, att behöva tömma diskmaskinen varenda dag, att behöva tvätta kläder varenda dag - OBS! Notera "behöva" när det gäller kläderna, tvättberget som väntar på att tvättas i källaren håller på att anta gigantiska proportioner - samt att behöva plocka undan efter måltider varenda dag. Är också rätt trött på att behöva ta på mig kläder varenda dag. Alla paltor jag gillar är ju jämt i tvätten! Undrar varför.)

KÄMPA!

Är så nöjd med att vi ska ändra om i vår uppdelning av le livspuzzle i höst, jag och Gustav. (Jag har jobbat 80 procent det senaste året, och han har jobbat 100.) Många verkar liksom bli så himla härliga personer av att gå ner i arbetstid och få vara mer med barnen i vardagen, och så där. De tar vara på sin lediga tid och typ... gör utflykter med sina avkommor, säkert. HA! Jag blir verkligen inte härlig. Jag blir bitter och rätt otrevlig. Det har i och för sig rätt lite med själva barnen att göra, men det jävla (förlåt) matlagandet? (Och tömmandet av diskmaskinen.) Guuuud, vad jag ser fram emot att inte laga alla vardagsmiddagar i detta hem i höst. Varje dag när det är min tur att jobba till 17.30 och komma in i köket till serverad middag och ha sluppit undan hell hour kommer kännas som en schlager.

Då ska jag vara charmig och glad jämt.

(Förutsatt att maten verkligen är serverad då, givetvis. Annars ska jag ju naturligtvis vara en hungerbitch.)

CHARMIG! GLAD! JA JÄDRAR I MIG!

Kul ska det bli.

Podden är död! Länge leve podden.

Idag går ungdomsbokspodden "Allt vi säger är sant" i graven, och det allra sista avsnittet (som handlar om avslut) är precis publicerat här. Där pratar vi om slut på böcker, spoilers och avslutningsmeningar vi minns. Och om varför vi lägger ner.

Fasen, vad roligt det har varit! Och vad mycket bra böcker vi läst!

Avsnitten kommer att ligga kvar i minst ett år till och här kommer en puss över hela internet till alla som hejat, lyssnat, medverkat och engagerat sig. Vi gillar er.

lördag, juni 13, 2015

Livat en lördag

Jag tycker det är intressant att jag har blivit en sådan som tar "en kvällsrunda i trädgården" och vattnar och knipsar av överblommade blommor och dödar sniglar och tittar till grödor så fort barnen somnat. Nog för att jag anade att jag skulle tycka det var rätt trevligt med trädgård när vi flyttade, men jag tänkte nog mest att det var för att man skulle kunna sitta i den och äta middag någon gång emellanåt. Little did I know. Uppenbarligen hade jag ett latent trädgårdsintresse som bara låg och väntade på att få poppa upp i dagsljuset och gå bananer, för nu vaknar jag upp på lördagarna och tänker saker i stil med: "Det roligaste som skulle kunna hända idag är om jag får åka till Blomsterlandet och köpa en perenn och plantera den i min nygrävda rabatt."

Mig har ni lärt upp bra, mamma och pappa! Snart är jag exakt som er.

I övrigt har följande hänt: Två av mina bästa kompisar kom hit igår och vi åt middag på en uteservering. Det var min första äta-ute-i-Gnesta-på-kvällen-gång. Chevré chaud och rödbetor och för mycket vin och fjorton myggbett senare bäddade jag ner bästisarna på var sin madrass. I morse väckte Svante dem genom att rikta sin vattenpistol mot dem och vråla UPP MED HÄNDERNA ANNARS SKJUTER JAG in i deras hörselgångar. Trevligt.

Vi har även: varit på stranden och invigt beach 2015. Kom att tänka på motreaktionerna mot reklamen för nåt himla viktminskningspiller som täckte Londons tunnelbanesystem nyss. Budskapet i reklamen var typ: ÄR DIN KROPP STRANDREDO? Och så nån bild på en skitsmal modell med en pillerburk bredvid sig. Motreaktionen var bland annat en post it lapp som någon satt dit på skylten, med texten: JAG HAR EN KROPP. DEN ÄR PÅ STRANDEN. ALLTSÅ ÄR DEN REDO.

Nu ska jag gå ut och stänga av vattenspridaren.

Adjö med er.

onsdag, juni 10, 2015

Tjuvtitt: Ivar träffar en Diplodocus







I den tredje (fristående) bilderboken om Ivar och hans dinosaurier träffar Ivar på en långhals. Doris har tappat bort sin flock i ett vulkanutbrott, och behöver hjälp av Ivar för att hitta dem igen. Tur för Doris att Ivar är värsta letningsproffset! "Ivar träffar en Diplodocus" passar läsare mellan 3-6 år på ett ungefär, och har bilder av Emma Göthner.

Här kan ni läsa mer! Och boken finns att köpa i bokhandel och på nätet, eller direkt av mig.

tisdag, juni 09, 2015

Nytt avsnitt av podcasten

Dikter, Thåström, låttexter och kärlek. I nya avsnittet av "Allt vi säger är sant" pratar vi om poesi med poeten Mårten Melin, och har läst "Och natten viskade Annabel Lee" av Bruno K Öijer.

Här kan man lyssna!

söndag, juni 07, 2015

6 x odling


Det går bra och det går dåligt med våra odlingar, tackar som frågar. (Okej, ingen har väl kanske direkt frågat. Men jag är inte den som är den.)


Bäst går det för allehanda lök.


Och för potatisen!


Sedan finns det en hel del grödor som kämpar på i den här storleken. Det här är rödbetor. Det har också tittat upp sockerärter, morot, bondbönor, spenat, sallad och dill, och till dem alla vill jag säga: GO, GRÖDOR, GO! Plus: akta er för de förbannade sniglarna, som trots koppartejp runt lådorna ändå tar sig in och käkar som om det inte fanns någon morgondag.


Den här lilla lådan hade vi som varmbänk innan, med två fönster över. Sen fick grödorna inte plats, och vi fick lyfta bort fönstren. Men ändå! Nu kan vi nog snart skörda potatis där. Och sallad.


Och rädisor! Mm... rädisor. Min snyggaste grönsak just nu.

Strax utanför bild, däremot: Små taniga stackars ätna broccoliplantor som snart kommer kola vippen. Squash som jag verkligen inte spår någon lysande framtid för. Luktärter som verkar tappat livsglädjen. Och gurka och tomat som står och trängs och är gängliga och veka INNANFÖR balkongen, emedan det blåser halv storm hela jädra tiden, och jag inte tror att de pallar för minsta vindpust. De ger jag inte heller mycket för. Men jag har å andra sidan inte gett upp helt heller.

Och det är fortfarande skitkul.

lördag, juni 06, 2015

Nio fotodagar senare

Hallå, internet, hur är lääääget?

Jag har kravlat mig upp ur det lilla jobbhål jag ramlade ner i under veckan och sitter och stirrar apatiskt framför mig med en kopp kaffe i handen och försöker bestämma mig för om vi ska gå utanför dörren idag eller inte. Jag tror kanske inte.

"Ännu mera vego" är färdigfotograferad nu. Jag är en urvriden liten trasa.

Det är så lite som går att förbereda när man ska fotografera mat. Det går inte att laga rätterna lite lugnt hemma när man har en halvtimme över, dänga ner dem i en matlåda och ta dem med till fotografen, för då ser maten trist ut på bild. Man måste skriva milslånga inköpslistor, handla alla ingredienser, tänka igenom och packa allt man behöver (ner till minsta lilla mjölkorn och kryddpåse och brödbit eller ört som ska ligga i bakgrunden), släpa allt till fotostudion, och ställa sig i fotografens kök och laga rätt efter rätt efter rätt enligt tidsschemat man gjort upp på fotodagen. Och exakt när man lagat en rätt färdig ska den läggas upp perfekt på tallriken man valt ut och kastas ut under kameran i miljön man byggt upp med snyggt pynt och fotograferas när den är helt nylagad och fin. Och när man gjort det? In i köket igen. Repetera. Helst utan att misslyckas med ett enda moment, eftersom det är rätt fult med vidbrända plättar och trasiga pajer och halvledsen sallad på bild. Allt man lagar måste se så snyggt ut som det någonsin går.

Det finns en hel del stressmoment i det.

Jag är verkligen inget proffs på att laga mat.

Ibland steker jag skitfula plättar. En gång slog det eldslågor från kastrullen när jag skulle fritera grejer. Jag är ganska slarvig, tycker det är tråkigt att skriva inköpslistor, och vill helst vara själv i ett tyst kök (utan fläktljud) för att inte bli irriterad när jag ska idka matlagning.

Ja, du käre värld.

Har jag sagt att "Ännu mera vego" är färdigfotograferad nu? Och att jag är en urvriden liten trasa?

Har också tänkt mycket på det här: Det är trevligt att sitta still. Och att äta mat som någon annan har lagat.