tisdag, juli 28, 2015

3 x falu rödfärg

Vårt torp har skrikit efter ny färg nu i flera år, och nu jädrar, äntligen. Vi bestämde oss i januari, och talade om för mamma och pappa att vi tänkte måla och bad dem ta hand om barnen på valfri plats under tiden. De valde att ta hand om dem här, så att de också kunde hjälpa oss med själva målandet. WOOP! WOOP!

Man blir jetesmutsig när man borstar på den gamla falu rödfärgen. Jete.

Nu har vi hållit på i två dygn och kommit kanske... nästan halvvägs? Lite uppehåll vore bra, bara. Det spelar inte så stor roll om det regnar lite när man målar det röda, men det vita kräver torrt väder, och torrt väder... har vi inte direkt haft hittills. Aldrig förr har väderapparna i telefonerna uppdaterats så ofta som i detta torp just nu. KÄMPA VÄDRET! KÄMPA FAMILJEN! Det kommer bli asfint.

lördag, juli 25, 2015

TVÅ HUNDRA!!!!!

Men gud ändå, vad är det här för väder? Höststorm i juli, knäcks mina tomatplantor på balkongen nu så stämmer jag nån, vem som helst, det säger jag er. Men aja.

Innan stormen hade vi loppis utmed vägen. Det finns väldigt många pissdåliga grejer med att bo utmed vägen där alla kör/går, och två stycken bra. De två är 1. Man kan sätta upp ett bokskåp som blir väldigt välanvänt, och 2. Man kan sätta upp ett bord vid sin grind och ha loppis helt plötsligt om man vill.

Barnen ville.

De sparar till en minecraftlego-byggsats, och krängde sina gamla leksaker och tjänade nästan 400 kronor på två dagar. Så sjukt nöjda. En kund köpte grejer för 200 kronor, och när hon räckte över pengarna skrek Rufus rakt ut i extas och sprang ett ärevarv i trädgården med hundralapparna i näven över huvudet.

Tänk om alla gjorde så när man betalade något. I kassan på Ica, hos tandläkaren, på bilbesiktningen. Humörhöjare, no?

torsdag, juli 23, 2015

Jenny Hellström made me do it

Jag har gått omkring och närt en tanke vid min barm ett tag nu, och den har varit typ: Jag vill kunna sy, helst en kjol. Jag antar att det var därför jag klickade hem Sy! Från hood till skjortklänning av Jenny Hellström Ruas (ja, den Jenny Hellström) häromdagen.

Jag har ett ganska ansträngt förhållande till att sy. Jag orkar liksom aldrig tänka färdigt när jag sitter vid symaskinen. Jag mest chansar, hoppas på det bästa, syr, misslyckas, blir kränkt, och sen försöker jag inte igen på ett år eller tre. Det har sannolikt att göra med att jag sällan pallar att mäta särskilt noga, klipper lite på måfå, tycker att nåla är för mesar, och att sicksacka är överkurs. Det, och så lite att jag inte kan min symaskin över huvud taget, och har lagt manualen på ett så kallat "bra" ställe någon gång för typ ett år sedan.

I hate them "bra" ställen.

Men så kom i alla fall boken. Och kläderna i den var fina. Och i inledningen fanns en lista med tips på hur man skulle undvika att hamna i "åh-gud-jag-hatar-allt-och-jag-är-så-jävla-svettig-nu-DÖDAR-jag-den-här-symaskinen- MED-EN-TRUBBIG-GAFFEL!!!"-läge varje gång man syr något. En del av de tipsen var till exempel: "Ta en drink", "småät" och "gå och lägg dig". Så vackra ord, tycker ni inte? Man vill bara slå in dem i presentpapper och ha dem under kudden och bli bästis med Jenny Hellström på direkten när man läser dem, visst?

Exakt.

Igår sydde jag således en kjol. Eller ja, först var jag på den urgulliga lilla sybutiken som finns här och köpte dragkedja och knapp och sytråd och vliseline (!!!) och mönsterpapper (!!!) och sprättare. Men sen sydde jag en kjol! Och jag mätte och nålade och sicksackade och tänkte (nästan) klart innan jag satte igång, och jag hittade manualen till symaskinen och DET HÖRDES STRÅKAR I BAKGRUNDEN, och nu är kjolen klar och den blev som jag ville ha den, och jag vill tacka livet. Eller Jenny Hellström. Eller båda.

Så fräckt ändå?

Tycker väldigt mycket om boken.

(Och kjolen. Kanske mest kjolen? Men också boken.)

söndag, juli 19, 2015

Säg en film! Säg fjorton!

Excite! Mannen jag lever med och jag bestämde oss just för att införa en filmkväll i veckan, och bestämma film varannan gång. Vi måste gå efter alfabetet när vi väljer, men annars finns det inga regler. Nya eller gamla filmer, redan sedda eller osedda, allt funkar (så länge filmen finns att få tag på).

Mina bokstäver är B, D, F, H, J, L, N, P, R, T, V,  X, Z, Ä.

Har kommit på: "Begin again" och "Lunchbox" hittills, för de har jag tänkt se länge. Men mer, då, mer? Är så himla ringrostig på film, va. Men ni kanske vet? Jag blir asglad för tips!

Rapport från en söndag

Jahopp.

"Sitt inne och glo på ipad/dator hela dagen (ALLA MINUTER!!!) om du vill"-dagen gick ungefär som förväntat. Det lilla barnet tröttnade efter två timmar och började leka. Det stora barnet tröttnade inte över huvud taget. Han har suttit klistrad vid minecraft/minecraftklipp på youtube från halv nio i morse tills halv nio ikväll, med ytterst korta avbrott för intag av föda och toalettbesök, och när han gick och la sig deklarerade han att när han blir vuxen och "får bestämma allt" (HA! You wish, gullet) ska han ha såna här dagar jämt. Om han gifter sig och får barn någon gång och barnen till exempel vill ha en macka med jordnötssmör och sylt "så får tjejen eller killen jag har gift mig med fixa det".

Ok.

Meanwhile har jag grävt upp en jädra massa blommor ur en rabatt enligt mitt nya motto som jag väl strax kommer brodera på en bonad och hänga över sängen: "Livet är för kort för att slösa rabatt på fula blommor." Istället för det menlösa lila spretet jag grävde upp tänker jag peta dit: höstanemon, malva, nån gul vallmoliknande grej kanske, prästkragar, stjärnflocka, pioner och rosor. Kanske lavendel? Det kommer att göra mig: jefligt fattig på pengar, men jefligt rik på blomsterrelaterad extas. Om blommorna överlever, det vill säga. Och inte äts upp av sniglar.

Hej svejs.

lördag, juli 18, 2015

6 x skärmfri vecka

Okej, så "skärmfri vecka" är inte nödvändigtvis samma sak som "spelfri vecka", om någon undrade. Har varvat monopol, yatzy, uno, monopol, yatzy, uno, monopol, yatzy, uno, monopol, yatz... ja. Har också: Plockat blåbär i hällregn. Åkt på loppisar. Ätit kantareller. Läst fyra böcker för egen del, och fyra ziljarder böcker för barnen. Äntligen (ÄNTLIGEN!) lyckats få mina avkommor att gilla The Ark och Orup. De skrålar nu lydigt med i både Calleth you, cometh I och Regn hos mig. Möblerat om i torpköket. Fuktskadat min telefon i annat hällregn. Käkat glass i sol. Blivit myggbiten. Sett en hjort. Hört hundra fladdermöss i väggen. Sådana grejer.

Vid ett tillfälle lekte barnen "roliga klipp på youtube". Det var ganska underhållande. Har även fnissat mycket åt att det flög förbi en duva och kuttrade vid ett tillfälle, och vi tittade helt trött på den och bara: "Ah, duva. Det är omvärlden kommunicerar med oss nu. Det var säkert en länk till någon skitviktig artikel vi borde läsa."

OCH IMORGON ÄR DET SKÄRMDAG! Tänker väl varva instagram, bloggar, twitter, instagram, bloggar, twitter, instagram, blogg... ja.

Det har varit rätt skönt, faktiskt.

lördag, juli 11, 2015

Skärmexperimentet

Det är ett jäkla dealande om speltid i vårt hem för tillfället. Så nu testar vi detta, efter långa, tårfyllda diskussioner: Hela familjen helt skärmfria en vecka från och med imorgon. Och efter den veckan får man sitta inne med sin dator/ipad en hel dag (ALLA MINUTER!!!!) om man vill.

Kan bli intressant, det här.

Hörs om en vecka!

fredag, juli 10, 2015

En lista

Snor av Maria, som snott av Ania, som snott av Sandra, men jag hittar inte rätt länk.

Beroende av:
Mat på regelbundna tider. Jag tappar all livslust, all initiativförmåga och gråter för ingenting när jag är hungrig. Det värsta jag vet är när man driver runt i grupp på stan och letar efter en restaurang och redan är skithungrig och ingen kan fatta något beslut. "Kanske här?" "Nääää, jag vet inte." "Ska vi kolla nästa?" "Ja, kanske?" "Mig kvittar det." ÅH FY FAN, JAG BLIR SÅ ARG, MEN BESTÄM NÅT BARA, GE MIG MAT, ANNARS LÄGGER JAG MIG I RÄNNSTENEN OCH GRÅTER OCH SEN GÖR JAG SLUUUUUUT!!!

Vad behöver du mest just nu?
Äh, jag vet inte? Har ny läslampa vid soffan, vin, bok och sovande barn. Mitt liv är komplett.

Vad tror folk om dig?
Gud, svårt. Min bästis säger att det finns folk som tycker att jag är cool. Första gången hon sa det till mig skrikskrattade jag rakt ut.

Stämmer det?

*skrikskrattar rakt ut*
Nä.

Vad får du ofta komplimanger för?

Att det är fint i mitt hem och att jag skriver roligt. (Av folk jag inte känner.) Att jag bakat eller lagat något som var gott eller snyggt eller både och. (Av folk jag känner.) Att jag fixat något i hemmet, till exempel en ny läslampa. (Av mannen jag lever med.) Att jag är stark. (Av barnen jag lever med.)

Brukar du ofta skratta för dig själv?
Jahadå! Jag kanske inte skrattar högt som i HAHAHA, men jag fnissar ofta till i min ensamhet när jag kommer att tänka på något festligt som någon sagt eller gjort. Häromnatten vaknade jag upp och kom att tänka på att min syster kallade en Britt för Breet av misstag i en konversation för någon vecka sedan. (Nä, ni tycker inte det är kul nu. Men TRO MIG, det var kul när det hände.) Jag fnissade rakt ut mitt i natten.

Vad står det i ditt senast inkomna sms?
"Men HALLÅ, jaaaa! Svinsnyggt ju! Varför har du inte gjort så förut? Också, du är imponerande snabb. Där har vi en del att lära." Det var från min syster efter att jag fiskat beröm för ovan nämnda nya läslampa.

Nästa mål i ditt liv:
Alltså, jag har semester, jag orkar inte tänka på livsmål. Men jag vill gärna måla om i vardagsrummet.

Hur svarar du i telefon?
"Ja, det är Lisa?"

Vem ringde dig senast?
Gustav. Han sa: "Yo, vad ville du?" och jag sa "Det var inget, vi letade efter bollen till fussballspelet, men vi hittade den, så det är lugnt."

Antal timmar sömn i natt?
Nästan nio.

Hur känner du dig just nu?
Amen, nöjd! Har jag nämnt att jag fixat en läslampa vid soffan? Jag bara ah, vi behöver en läslampa här -> kanske den som ligger i källaren ->  fast den har ju fel färg -> men jag har sprayfärg -> kutade ner till källaren -> sprejade -> monterade -> klar. Ibland är jag faktiskt imponerande snabb.

Vanligaste färgen på dina kläder?
Kanske blå? Eller röd.

Favoritdryck på morgonen?
Kaffe.

När brukar du oftast gå och lägga dig?
Mellan elva och tolv.

Är du blyg?
Ja! I verkliga livet är jag blyg, introvert och mycket ängslig i nya sociala sammanhang. På internet är det lättare.  

Sysslar du med någon idrott?
Jag rider en gång i veckan, men skulle aldrig få för mig att tävla.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Njaeeeee, nä, jag tror faktiskt inte det. Bli kär av att titta på varann? Bara? Helt tysta? Nä, jag vill ha prat också. Skitbra prat, medan man tittar på varandra.

Har du några smeknamn?

Det händer att Linda kallar mig för Liesl. Det händer att Karin kallar mig för Bästis. Det händer att Maja kallar mig för Stormesen. Och det händer att Rufus skriker "Mamiiii!" och springer mot mig när jag kommer för att hämta honom på eftermiddagarna. Det händer inte att Gustav kallar mig för Regeringen eller Chefen, och det är tur för honom, för jag hade blivit vansinnig.

Har du kyssts i regnet?
Ja. Jag vill gärna tänka att det var som i en Jakob Hellman-sång.

onsdag, juli 08, 2015

Årets sambo bölar ut

Okej, glöm allt jag sa om harmoni i familjen, Gustav har tandvärk. Ingen här är harmonisk alls. Igår var det på en nästan hanterbar nivå (han kunde till exempel släpa sig upp och faktiskt vara uppe). Idag har han varit instängd i sovrummet hela dagen, och kommer bara ut för att skriksuckandes jaga reda på nya droger (alvedon/ipren) med några timmars mellanrum. Vi räknar timmarna, nä, minuterna till hans akuta tandläkartid imorgon.

"Pappa är faktiskt en riktig superstackare", säger det ena barnet.
"Om pappa svimmaj i tanden kanske vi inte haj någon pappa mej föjjän på löjdag", säger det andra barnet.

Själv hanterar jag tandvärken precis som jag brukar göra med alla åkommor Gustav drar på sig - genom att bli helt okontrollerat arg, och efter ett tag också tycka synd om... wait for it... mig.

ALLTSÅ, VAD ÄR DET OM?!? Så fruktansvärt osympatiskt.

Det har till exempel hänt någon gång när han varit kräksjuk för fjärde gången samma vinter och legat isolerad i tre dygn att jag tänkt tankar i stil med "Varför är jag aldrig sjuk? Varför får jag aldrig ligga isolerad? Jag vill också ligga i tre dygn och spy och se på teveserier och sova och ropa efter iskall saft och säga 'det är nog ingen bra idé att jag hjälper till med matlagningen' när det är dags för middag, fan vad orättvist!"

Riktigt dit har jag inte kommit nu, jag är inte avundsjuk alls. Men jag är fortfarande vansinnig. Inte nödvändigtvis på Gustav (alltså, det är på riktigt väldigt synd om honom) utan på sakernas tillstånd, men vem märker skillnaden? Ingen. Särskilt inte Gustav själv, är jag rädd.

Har visserligen sammanbitet servat med alvedon/ipren och ringt runt till tandläkare och tagit med mig barnen till simhallen för att hålla oss ur vägen, men jag har också: snäst, höjt rösten, klampat i trappan, dramaqueenat, suckat och diskat superhögt i vredesmod. Priset för årets bästa sambo? Ja, nä, kämpa på ni andra, jag lämnar walk over. Har inte en chans i helvetet. Så kränkt över att min semester har förvandlats till skriksuckarnas högborg.

Beter mig ungefär som om jag vore tre.

Men imorgon!

Om fjorton timmar!

KÄMPA FAMILJEN, etc.

måndag, juli 06, 2015

Nätet i bakgrunden

Jag träffade en kompis från förr idag, och vi fikade i fyra timmar. Jag har inte sett honom på många år, så vi fick börja i den här änden: "Hur många barn har du nu igen?", men under hela första delen av mitt liv, och fram till gymnasiet, var han en av de allra närmsta. Nu är vi trettiofem, och hundra saker har hänt. Och ändå är det på rätt många sätt samma?

Jag tycker det är en av de intressantaste sakerna som finns. Vad stället man växer upp på gör med en, vad personerna man växer upp med betyder, och hur mycket det/de stannar kvar hos en sen, fast man kanske inte ens vill, eller fast man kanske inte ens fattar det i sitt vardagliga liv. (Yeah, yeah, uppenbarligen tycker jag det är intressant. Har just skrivit en hel bok om det.) Och sen ses man när man är trettiofem och vet egentligen ingenting om den andres vardag men ändå bara: Ah, men hej, vi cyklade hem åt samma håll i alla år, jag känner ju dig. Och så kan man hoppa över alla hundra år av trevande småprat och säga riktiga grejer direkt istället.

Man hinner för farao prata om skitmycket viktigt på fyra timmar då!

Och nä, det är inte alls säkert att man har så mycket gemensamt längre. Man kanske inte ens skulle gillat varann om man träffats för första gången nu. Men jag tycker så himla mycket om att bli påmind om att jag inte hittat på de där människorna. Att de fortfarande finns. Det lilla gäng som åkte till Lefkas, körde omkull på mopeder med, drack folköl, tältade, åkte skolbuss, badade på Sikabacken och tjafsade om vem som hade pluggat minst till proven, de finns fortfarande. Ibland kan jag prata med någon av dem i fyra timmar.

Inuti huvudet på mig är de som ett litet tryggt nät någonstans i bakgrunden.

Herregud, vad jag hoppas att mina barn hittar ett bra sånt nät när de blir äldre.

söndag, juli 05, 2015

Vad jag tänker när jag tänker på semester, del 2

Vi har semester ihop nu, alla i familjen. Det är så här, två dagar in på spektaklet: OVÄNTAT HÄRLIGT OCH HARMONISKT?!? (Jag har, i vanlig ordning, varit nervös. Jag tycker inte semester nödvändigtvis behöver betyda den mest harmoniska familjetiden på året. Snarare tvärtom.) Den här veckan gör vi ingenting. Eller alltså, jo, vi gör grejer, men vi har ingen plan. Vi har inte bokat några biljetter, inte hyrt något hus, inte åkt någonstans, eller bokat in något umgänge med någon. Vi är hemma. Vi sover rätt mycket. Idag har jag läst lite i en bok, rensat en halv grusgång och två rabatter, sprungit varv på varv runt fotbollsplanen med Svante som håller på att lära sig cykla, sovit middag på en filt i skuggan och sett på när Gustav bryggt öl i trädgården. Under tiden har barnen lallat omkring och ömsom sprungit i vattenspridaren, ömsom badat i plastpoolen, ömsom haft något slags gymnastikdisco i vardagsrummet, ömsom cyklat och ömsom spelat minecraft. Vid ett tillfälle lekte vi kurragömma. Men mest sköter de sig liksom själva? Och är ganska sams? Mind: blown.

Gustav säger att han kan sköta all nödvändig matlagning under våra gemensamma semesterveckor om jag vill.

Det är den finaste kärleksgåva jag någonsin fått, tror jag.

Sommaren 2015, du kanske kan bli något ändå?

Och också: Barnen är så stora. Vad mycket lättare allt blir.

5 x odling


Man kan säga att naturen liksom gillar att det blivit varmt helt plötsligt. Det är ett sabla prunkande going on här just nu.


Potatisen är värst, ety den breder ut sig utan att ta hänsyn till någon annan. Idag åt vi färskpotatis som vi byggt själva och kände oss som gudar vid middagen. Vi åt också spenat, och några salladsblad som sniglarna så generöst lämnat kvar åt oss. (Ja, och vegobullar och gräddfil och smör och sånt tjafs, men de hade vi inte byggt från grunden, så skit i dem nu.)


Och det här är Felix Fågelskrämmare! Den byggde Svante och jag igår, och bannemig om hen faktiskt inte gör sitt jobb rätt bra? I morse plockade vi i alla fall en liter jordgubbar (som ingen annan hade ätit på först) och åt till frukost.


Och kronärtskockan! Åh, kronärtskockan, mitt hjärtas fröjd och glädje. Så coolt att den inte kolat vippen än? Vi har fem plantor.


Vi har även: rödbeta, squash, tomater, gurkor, chili, tusen sorters lök, sockerärter, bondbönor, brytbönor, kryddor, hallon och vinbär vid liv och under uppbyggnad. Morot, dill och koriander, däremot? Döda. Och broccolin kan man säga ligger i koma, med oviss utgång. Det ser inte så ljust ut.

Vårt stora problem är mördarsniglar. Vi hoppades att vi skulle slippa dem genom att odla högre upp, men aaaa, nä. De kan klättra. Vi plockar (läs: dödar) sniglar varje kväll, har koppartejp runt alla lådor, och har testat snigelpellets, vägsalt, ölfällor, what have you. Ändå lever de och frodas, och käkar upp våra grödor för oss. Jag älskar inte mördarsniglar. Det gör jag inte.

Men de gillar i alla fall inte potatis.

Det gör jag.