lördag, augusti 29, 2015

Saker man i alla fall kan göra

Jag finner det mycket, mycket svårt att tänka på något annat än drunknade barn och människor som kvävts till döds i lastbilar.

Men det här är i alla fall fint: Två privatpersoner här i Gnesta stod och småpratade med några kompisar igår, om de nästan två hundra nyanlända flyktingarna som anlänt helt utan ägodelar till Stjärnhov en bit härifrån. "Vi kan köra dit med lite grejer imorgon, vi har ändå inget planerat", sa de. "Har ni något ni vill skänka med kan ni väl komma hit och lämna det?" Sedan skrev de samma sak på Facebook, för att nå några vänner till. Och klick, klick, klick så var inlägget delat in absurdum, och idag har de här två personernas trädgård blivit helt fylld av saker som folk skänkt bort. Kläder, skor, spjälsängar, tandborstar, bindor, leksaker, filtar, schampo, jackor, pussel, telefoner. Jag har sett folk gå förbi med kassar hela dagen. Sist jag hörde något för någon timme sedan hade de kört tredje vändan med stort släp till flyktingförläggningen.

Det är så lätt att bara fastna framför nyhetssändningarna och stirra rakt framför sig för att allt känns så jädra hopplöst, tycker jag. Men det finns också fortfarande folk som vill hjälpa till. Det känns pyttelite bättre när det blir så tydligt ändå.

(I många kommuner ordnas insamlingar via kyrkor, eller till exempel lokala Röda Korset. Eller via privatpersoner! Jag tycker Facebook har varit en väldigt bra plats att få uppdaterad information på i det här fallet. Men annars verkar det bra att kolla med kommunen, eller församlingar kring där man bor. Det är också extremt lätt att klicka här, och skänka en hundralapp eller två till unhcr. Det tar en minut.)

torsdag, augusti 27, 2015

Hej från hobbypsykologen

Sak som kan reta upp mig: Att det är norm att vara extrovert i så himla många sammanhang. (Ja, "öppna kontorslandskap", ja "mingel", ja "nätverka och knyt kontakter och marknadsför dig själv", ja "se till att göra ett minnesvärt första intryck" JAG TITTAR BLAND ANNAT PÅ ER!!!) Vem har bestämt att man ska behöva göra extroverta grejer för att lyckas? Nån extrovert sate, säkert. En sån där lycklig person som känner livet i sig som mest när hen minglar runt och småpratar med okända människor, uhhhhh. Själv känner jag verkligen inte livet i mig av att mingla. Det händer att jag minglar ändå, och det händer att det till och med är rätt kul, men efteråt? Herregud, vilken urvriden trasa jag är. Hade jag kunnat hade jag gått från varje mingel, rakt ut i skogen, och satt mig på en ödslig sten och hållit käft i ett dygn för att återhämta mig.

Jag vet inte om jag har någon poäng med det här inlägget.

Har jag sagt att jag trivs rätt bra med att jobba hemifrån, själv? Andra saker jag trivs rätt bra med är: Låsa in mig på toaletten när jag väl är på mingel, och liksom… andas. Inte hela tiden. Men några gånger då och då.

Jag kommer ihåg när jag råkade läsa den här texten för något år sedan och fattade massor om mig själv som jag nog inte hade fattat innan. Det här att det kan kännas okej att stå i en aula och prata inför 200 personer, till exempel, men FRUKTANSVÄRT jobbigt att småprata med vänliga lärare i lärarrummet efteråt?

Intressant, ju.

I mitt uppretade tillstånd känns det här som något introverta tvingas kämpa emot/ta sig runt sedan födseln, (vilket väl i och för sig säkert till viss del är bra, det finns ju poänger med den yttre världen), medan en extrovert person kan segla smidigt rakt in i vuxen ålder och bara… nätverka gärnet på sina öppna kontorslandskap utan att ens någonsin ha reflekterat över att det FINNS FOLK SOM FÅR KÄMPA MED DET DÄR!!!

I rättvisans namn borde alla mingel/sociala sammankomster vägas upp med motsvarande timmar i total ensamhet, säg… på en ödslig sten i skogen, utan musik, utan prat, utan nåt, man måste bara sitta där och hålla käft, prick lika länge som det där minglet eller den sociala sammankomsten, även om man är extrovert och får panik av tanken.

Så skulle mänskligheten typ vara i balans sen.

Visst, då, rätt smart?

Så här kan det till exempel stå på inbjudningarna:

"Välkommen på mingel under bokmässan! Vi börjar i montern klockan 17, och minglar fram till 18. Sedan kommer vi dela ut ostrich pillows, och hålla käft i varsin isoleringscell fram till 19. Hoppas vi ses!"

onsdag, augusti 26, 2015

Att vänta på en bok

Jag var på Rabén & Sjögren igår och firade releasen av den här lågstadieantologin som är fylld av korta berättelser för barn i lågstadieåldern. (Nu även med lärarhandledning! Som strax kommer att finnas att laddas ner gratis från Rabéns hemsida för alla som vill jobba med texterna i skolan.) Skämtade mycket om att jag skulle låta bli att ta tåget hem efter galejet, och helt sonika tälta utanför förlaget tills min bok för unga vuxna kommer från tryck, så jag kan få lägga vantarna på den direkt.

"Skämtade."

Alltså, jag gör det snart? Vet inte vad det är med denna bok, eller vad det är med mig, men aldrig någonsin förr har väl någon yrkesverksam författare varit ocoolare än jag är inför detta boksläpp. "Djupa Ro" blir min tjugonde bok (om man räknar alla böcker jag medverkat i, även antologier). I inget tidigare fall har jag varit mer nervös eller uppspelt inför att folk ska läsa.

Dör väl snart om den inte kommer från tryck.

(Också: TJUGO BÖCKER?!? Fick kontrollräkna sju gånger. TJUGO?!? Varför har jag inte jubileumsfest? Dygnet runt, hela året? Jag borde.)

måndag, augusti 24, 2015

Om det här med att köpa kläder

Har sett tips om dokumentären "The true cost" (som handlar om om klädindustrins påverkan på människor och planeten) på så många håll de senaste veckorna att jag till slut klickade play på netflix, och HERREGUD, så intressant (och fruktansvärt deprimerande). Spontan känsla strax efteråt: Ska aldrig mer köpa kläder något. Sitter här i mitt orimligt billiga linne från H&M och mina orimligt billiga brallor från Zara och är så äcklad av konsumtion att jag vill... don't know. Gråta har jag redan testat.

Ni bara :Och det kommer du på nu? Var fan har du levt de senaste åren, under en sten? Jag bara: Tyvärr inte, men jag funderar allvarligt på att kanske flytta till en.

Hade uppenbarligen mycket svårt att värja mig mot denna film.
Trots att den sa mycket jag redan visste/anade var den så... tydlig?
Alla borde se.
Finns på Netflix.

Pax att vara Kevin Bacon



Kära dagbok!

Jag var på möhippa/svensexa i helgen, och det var hemskt kul, jag fick lära mig måla graffiti. Eller ja "lära mig". Vi fick testa. Vi stod två timmar vid en graffitivägg, men oändligt antal sprayburkar med färg, och en supercool graffitibrud som lärde oss hur man skulle tänka. Svänger mig nu med nya ord som "outlines" och "caps" och känner mig A S C O O L. Sjukt rolig grej.

Men i alla fall.

Sen pratade vi halva middagen om saker vi ville lära oss, hemliga drömmar vi hade, som skulle kunna förvandlas till bra möhippeaktiviteter. Någon ville till exempel testa att dreja keramik. Någon annan ville prova att svetsa saker. Här är min grej: Jag vill leka att jag är med med i en dansfilm. Alltså i en dansfilm som redan finns, som jag sett hundra gånger, exempelvis Dirty Dancing eller Footloose. Tänk! Tänk vad festligt om det skulle komma en rolig koreograf till ens kompisgäng och liksom lära hela gruppen stegen till någon av de här danserna så man äntligen, äntligen fick låtsas att man var med i dem på allvar, åh, alltså, ÅH, kan ej sluta götta mig åt denna tanke. Det finns exempelvis väldigt många bra moves att hämta från första delen av klippet ovan. PAX ATT VARA KEVIN BACON!!! (Johanna? Jag tänker att du ska vara han den långa killen med vit skjorta och svart fluga, och Karin? Du är han som tar över efter Johanna sen. Och sen kommer Maja in med kullerbyttan efter Karin, och... aaaa, det finns roller för alla här, fy helv vad kul, visst?)

Måste kanske gifta mig nu.

Och eh... anordna min egen möhippa, tydligen.

Aja.

torsdag, augusti 20, 2015

Det här om att börja förskoleklass

- Men oj, vad har du gjort på knäet? Har du ramlat?
- Ja, på rasten. Det kom blod.
- Oj! Blev du ledsen då?
- Nä. Jag sa bara aj, aj, aj tyst så ingen hörde, så här: aj, aj, aj.
- Varför då? Det måste ju ha gjort jätteont? Jag hade nog börjat gråta, tror jag.
- Ja, fast på skolan säger några stora barn att man är jättedum i huvudet och en larvig tönt om man gråter.

Det tog en dag i skolan, alltså? EN DAG?!? Jädra stora barn, I will hunt you down and… nä, förlåt, det var inte ens kul, jag vet, jag vet. I verkliga livet kläckte jag istället ur mig följande mogna reaktion:

- VA?!? I så fall är det dom stora barnen som är jättedumma i huvudet och larviga töntar.

Vet inte om jag är så jättestolt över det, direkt. Men ändå? Kommer bli vansinnig den dagen mitt barn (min pojk?) inte vågar gråta längre. VANSINNIG, SÄGER JAG! Höll en lång monolog sen om allas rätt till gråt, och hur jobbigt det kan kännas att vara ledsen om man inte får visa det, och att han alltid, alltid, alltid får känna precis vad han vill, att man aldrig, aldrig, aldrig är en larvig tönt för att man visar vad man känner, man är bara smart och ganska modig. Han slutade lyssna efter två sekunder ungefär, men aja.

Förutom det känns det bra. Så coolt att han är så stor? Idag stod Svante och jag och väntade på att det skulle ringa in med Rufus på skolgården, och tänkte att vi skulle följa med honom, se så han hittade sin krok för ryggsäcken, kolla var han satt i klassrummet. Såna grejer. Men när det ringde höjde han bara näven i luften. HEJRÅ, MAMMA! HEJRÅ SVANTE! SES SEN! och sen stack han in i den lilla klungan av sexåringar helt utan behov av att någon skulle följa med någonstans.

Jahopp?

Fräckt.

tisdag, augusti 18, 2015

Kvinnan som vandrar med lurar

Jag har hittat på en sån bra vana åt mig själv den senaste veckan, och den är så här: Ladda ner ett sommarprat jag vill höra, eller en pod jag vill höra, och sen ta med telefonen och ett par hörlurar och gå längs åkrar och skog utan folk tills halva programmet gått, vända, gå tillbaka. Gud, att ingen någonsin kommit på det här förut?!?

Skoja.

Fattar att folk gjort det här sedan stenåldern, men för mig är det nytt, jag är inte så snabb. Allra bäst är det när jag lyssnar på någon (annan) introvert person som pratar om grejer/känslor jag själv tänker på mycket. Då är det som att gå längs åkrar och skog med en bästa kompis och liksom bara: Men gud, så har jag också tänkt, åh, du fattar ju exakt, I love you, är det okej om jag gråter lite? Nyss var jag till exempel i totalt samförstånd med Nina Hemmingsson (hennes sommarprat finns här). Häromdagen var jag i totalt samförstånd med Annika Norlin (hennes sommarprat finns här).

Ni kan se båda som tips.

söndag, augusti 16, 2015

Pärlor för svi... nä. För gulliga små barn, menar jag.

Tre dagar på höstterminen klarade vi, sedan kräktes ena barnet ner halva sovrummet mitt i natten, och nu är det som det är. Alla mår som gamla frallor, och väntar i skräck på vem som ska falla dit härnäst. Under tiden lever vi life: Lägger väldigt många minecraft-pärlplattor. Tvättar lakan. Skurar golv och toaletter. Sånt.

Jag är extra nöjd över pärlplattepassusen i stycket ovan. Ni vet hur man jämt säger att föräldrar ska välja sina strider med barnen? Mhm, vi har valt pärla. Trots att inget av barnen någonsin har visat något som helst intresse för att lägga pärlplattor har vi inte gett upp. Vi har köpt pärlor. Gustav har föregått med gott pärlexempel. Vi har spärrat upp näsborrarna och väst i mungipan: "Jamen, du kommer gilla det här! Vi vet det. Man följer liksom instruktioner. Måste vara noggrann och koncentrerad. Man konstruerar något man bestämt själv över. Som lego ungefär, fast med pärlor. Det är preciiis sånt du brukar tycka om! Släpp dina sabla youtubeklipp och kom hit och prova!"

Tjurskallebarnet ba: Nä.

Tills Gustav satte sig och började pärla en Creeper från Minecraft, that is. Och sen ett Minecraftsvärd. Och sen en Minecraftpilbåge med pil.

Idag klev barnet upp i ottan och föreslog att vi skulle pärla nästan hela dagen, och sen gjorde han det. "Jag trodde inte jag tyckte om att hålla på med pärlor, men det gjorde jag ju! Får jag göra en till? Snälla? Jag tror jag ska testa en gast nu."

Gustav - tjurskallebarn, 1 - 0.

(Man kan googla figuren man vill göra enligt principen "creeper minecraft pearl beads" så hittar man mönster att följa.)

torsdag, augusti 13, 2015

Ett fritidsbarn

Mitt stora barn är så stort, så stort, vi skolar in honom på fritids nu, och nästa vecka börjar han förskoleklass. I ett klassrum. På inskolningssamtalet sa han till sin lärare att han förmodligen kommer bli väldigt bra på matte, för han kan räkna till nio hundra. ELLER TUSEN TILL OCH MED. Sen skrev han "Bertil" på en lapp helt apropå inget och berättade för henne att så heter hans farfar. "Och när man gör pannkakor har man ägg, mjöl och mjölk."

Alla bara: Ja?

Men jag älskar hur hans hjärna hoppar. Det sabla lilla skrythuvudet.

"Nej, man kan väl inte direkt säga att jag är allergisk mot något, men jag är vegetarian."

Nyss var han bebis? Ja, jädrar i mig.

söndag, augusti 09, 2015

5 x ridläger






Sen vi lärde känna varandra i Paris för femton år sen har min kompis Linda och jag pratat om att gå på ridläger ihop. De senaste tre dagarna har vi gjort det. Det var ett islandshästridläger (på Vänga gård en kvart härifrån), och min häst hette Saela och hon var = urgullig. En av gångerna jag hämtade henne i hagen fick jag syn på min egen skugga på grusvägen och ville typ peka på mig själv och hoppa lite på stället och bara: KOLLA, KOLLA, HÄR GÅR JAG HELT SJÄLV MED EN GRIMMA VÄRLDSVANT PÅ AXELN OCH SKA HÄMTA IN MIN HÄST FRÅN HAGEN, SOM I EN HÄSTBOK!!! Älskar det där. Hämta hästen. Ta in den i stallet. Plocka fram rätt hink med ryktborstar. Rykta. Sticka näsan i manen och lukta. Kratsa hovar. Lägga handen på den mjuka, mjuka mulen och säga hej, kompis, nu ska du få lära mig tölta. Åh, ändå! Kommer aldrig bli något annat än en elvaårig hästboksromantiker när det kommer till pysslet med hästen.

Jag är inte ens säker på att det ingick någon ridning i mina hästdrömmar som liten. Det var mest "så fort jag öppnade stalldörren gnäggade Silver mjukt emot mig" och sånt jag var intresserad av. Det, och att få ha ryktborstar i olika färger. Och täcken i olika färger. Och ooooh! Grimskaft i olika färger. Och att få rykta och pyssla och leda och klappa och alltid ha tillgång till hästlukt, för det var den bästa lukten. I en av böckerna jag läste brukade tjejen alltid hoppa upp och sätta sig på ryggen på hästen i boxen, och rykta från hästryggen. Det tyckte jag var väldigt imponerande. Det tänkte jag mig också att jag skulle göra när jag fick en egen häst.

Jag har inte ryktat från hästryggen på lägret nu. Men jag har ryktat från stallgolvet! Och jag har töltat och ridit på ovalbana och blivit bedömd som vore det tävling, och ryggat runt hörn och gjort framdelsvändningar och ridit långritt i skogen. Samt skaffat bonnabränna och fått umgås med en bästis i tre dygn.

Jag klagar inte.

torsdag, augusti 06, 2015

Åtta filmer senare

Hela listan över filmer jag sett på min very own swoon-filmfestival i soffan de senaste dagarna: Sånger från Manhattan (Kiera Knigthley har skitsnygga kläder och spelar in en skiva i New York med Mark Ruffalo som är så jädra gullig när han får feeling och liksom hoppar i takt till musiken på ett tak någonstans på Manhattan!!!) –> Laggies (Kiera Knightley i livskris blir polare med en fjortonårig tjej som är rolig och tjejens pappa är helt överarbetad och håret står åt alla håll och det är charmigt, man gillar honom.) –> About time (Engelsk kille har SÅ JÄDRA FIN RELATION MED SIN PAPPA OCH SYSTER OCH BLIR KÄR I EN SÅ HIMLA FIN TJEJ. Ja, och han kan resa i tiden, men never mind, det är pappan och systern och tjejen som är det bästa.) –> What if (Harry Pot... förlåt, Daniel Radcliff, träffar en väldigt bra tjej som tyvärr redan har kille och de kan bara vara vänner, fast det är supertricky, för de är så sjukt bra ihop, OCH hon är animatör och ritar himla fint, och ibland flyger det en tecknad liten figur över filmen, så där indiefint som man ju gillar.) –> Morning glory (Rachel McAdams är nyhetsproducent på teve och håller på att jobba ihjäl sig för att hennes crappy morgonshow inte ska läggas ner och tvingar dit det gamla avlagda nyhetsankaret Harrison Ford som är ett svin för att vända tittarsiffrorna och han är helt jävla omöjlig att jobba med, tror man.) This is 40 (Gift par fyller fyrtio, krisar om allt, snor till sig egentid för att spela candy crush på toa och vill dra ner på gluten och det är så sjukt roliga dialoger, för det är samma manusförfattare och samma humor som Bridesmaides.) –> New York, I love you (Många små kärlekshistorier som alla utspelar sig i New York, i samma stil som i Paris, je t'aime om man sett den.) Oh, och så såg jag Heartbreaker (Vanessa Paradis och gullig lockig fransman som till exempel GÖR DIRTY DANCINGDANSEN för att få henne på fall!!!) häromdagen också.

Jag gillade allihop. Jag vet inte om det säger någon om kvalitén på filmerna egentligen, men skit i det nu. Av dessa var jag på allra bäst hjärtan-i-ögonen-swoonhumör efter Sånger från Manhattan, Heartbreaker och About time (med What if tätt därefter). Men jag skrattade absolut mest till This is 40.

Slut på filmfestival! Nu ska jag testa detta "umgås med riktigt folk" i några dagar istället. Jag hoppas verkligen att alla jag träffar kommer vara lika snabba och fyndiga i sina repliker som folk är i romantiska komedier, för nu har jag vant mig. Så himla härligt, ju? Man blir på skitgott humör.

onsdag, augusti 05, 2015

Filmfestivaler vi minns

Little did I know att "ensamma jobbveckan hemma" skulle förvandlas till någon slags liten filmfestival på egen hand, men det är vad jag gör på kvällarna när jag tycker att jag jobbat färdigt: ser på film. Har hunnit fem hittills, och jag plöjer urskillningslöst på det lättsmälta temat mysigt/fnissigt/romantiskt/sånt som Gustav aldrig vill se. Ja, och sen sitter jag där i soffan och fnissar och swooonar och lipar i min ensamhet hela kvällarna och det är fantastiskt. FANTASTISKT.

Först såg jag "Sånger från Manhattan" (eller "Begin again" på originalspråk) av samma regissör som gjorde musikfilmen "Once" för några år sedan. Den här är med Kiera Knightley (som har så sjukt snygga kläder hela filmen att den är värd att se bara därför) och Mark Ruffalo och innehåller massor av musik, massor av New York, och massor av andra bra grejer, så som cool rockjournalistfru och att Kiera Knightley får stå på ett tak och sjunga singer-songwriter låtar över Manhattan. Den är meget fin. Så efter det gick jag rakt av på tips från imdb "people who liked Begin Again also liked..." 

Works like a charm.

Märkligt att jag glömt bort att se på film de senaste åren?

Jag gillar det ju.

måndag, augusti 03, 2015

When the dog bites, when the bee stings

Ni vet känslan när ens torktumlare går sönder, och man beställer en ny, och betalar extra för att få den gamla bortlyft från källaren och den nya inlyft, för att man är mol allena i sitt hem hela veckan och inser att man kanske är ganska stark, men inte stark? Ja, och så väntar man tålmodigt på leveransen och håller sig hemma alla sekunder mellan 09-15 den angivna dagen? Fast man desperat vill gå och handla kaffe? Ja, och så dyker ingen upp? Förrän tre timmar för sent? Och då är det en äldre man som man misstänker har ryggproblem som kommer dragandes med en torktumlare i släptåg. Själv. Utan att ha en aning om att han förväntas bära ut den gamla torktumlaren från källaren och bära ner den nya. Ni vet känslan då?

Raindrops and roses and whiskers on kittens 
Bright copper kettles and warm woollen mittens
Brown paper packages tied up with strings
These are a few of my favorite things


Övar så himla mycket på detta "välja glädje" nu!!!

Men den äldre mannen var i alla fall himla trevlig, visade det sig. Vi utgjorde ett hyfsat team. Och jag tror hans rygg höll? Nerför hela källartrappan? Plus att jag ju fick ett träningspass på köpet, UTAN EXTRA KOSTNAD HÖLL JAG PÅ ATT SKRIVA, men whoopsie daisy, betalade jag inte 500 spänn? Jo, jag gjorde ju det.

Cream colored ponies and crisp apple strudels
Doorbells and sleigh bells and schnitzel with noodles
Wild geese that fly with the moon on their wings
These are a few of my favorite things.


Ska torktumla så jädra mycket nu.

söndag, augusti 02, 2015

Semestern är död! Länge leve semestern!

Så gick en målarvecka från vårt liv och kommer inte åter (på några år). Bra sätt att umgås, tycker jag. Man får förvisso jättemycket mjölksyra i armarna och färgstänk i håret av att stå och balansera på en stege och försöka måla utsprånget på taket långt där uppe, och det är kanske inte superkul med själva målandet dag fyra eller fem eller sex. Men. Att hasa omkring i fläckiga kläder hela dagarna och jobba ihop tills någon skriker LUNCH! eller GLASS! eller REGN! och ha ett skittydligt mål och en känsla av att GUD VAD SKÖNT ATT DETTA ÄNTLIGEN BLIR GJORT malandes innanför pannbenet hela tiden? Och antingen bara stå och hålla tyst över sin pensel med sin pappa eller mamma eller man bredvid sig, eller småprata lite med samma pappa eller mamma eller man bredvid sig om man är på det humöret? Jag kan rekommendera det som familjesyssla. Jag tycker målarveckan var den bästa semesterveckan, tror jag.

Men nu, över till...

HEMMA SJÄLV! HELA VECKAN!

*vältrar mig lyckligt i ett regn av glitterkonfetti*

Barn och man åkte vidare till Dalsland och Gustavs föräldrar i eftermiddags, men jag har varit ledig färdigt och måste jobba, så jag åkte hem istället. Och ja... efter fem veckors ledighet klistrad vid familjens sida känns det "ganska" skönt med det där hemma självandet. Och jobbet älskar jag ju, det är ju sen gammalt, så OOODELADI, OOODELADI! Är lite förkyld och febrig, men också mycket exalterad.

SKA FÅ JOBBA! I FRED! OCH ÄTA VAD JAG VILL TILL MIDDAG UTAN ATT NÅGON SÄGER 'DET HÄR ÄR INTE I MIN SMAK' EN ENDA GÅNG!

Oh, be still my beating heart.

Det här kommer bli bra.

lördag, augusti 01, 2015

5 x färdigmålat


Vi har verkligen inte haft tur med vädret den här målarveckan.


Det kan ingen säga.


Men så fort det varit uppehåll och pappa har gett sitt OK GO! för att måla efter att ha gått omkring och känt på alla brädor så de varit tillräckligt torra har vi kastat oss ut och målat.

Och sista dagen, lagom till lunch när mamma och pappa hade bestämt sig för att åka hem, blev vi tamigfan klara. Fast ingen av oss riktigt hade trott att det skulle gå. PRIS SKE LOV!


Nu står torpet här och mallar sig och är skitsnyggt i kvällssolen. (WTF?!? Nu passar det?!?) Det kan det gott få göra, tycker jag. ÄR SÅ SJUKT NÖJD NU! KONFETTI ÖVER ALLA!