fredag, april 29, 2016

Veckans vegovideo #8 - Tofu



I veckan var jag och Sara i Linköping och föreläste för ett gäng glada personer som var sugna på att börja laga mer vegetariskt hemma, och sen lagade vi mat ihop efter föreläsningen. Det var himla roligt! Har inte fnissat så mycket på jobb på länge. Inte minst var det kul när flera (av varandra oberoende personer) kom fram efteråt och bara: "Det här med tofu, alltså... Kan vi prata lite till om det? Liksom... är du helt sääääker på att man kan äta det? Och göra något gott av det?"

Verkar som om tofu fortfarande har lite att jobba med innan det slår brett i stugorna.

I alla fall: Veckans vegovideo och recept (på sesampanerad tofu, som är mitt favoritsätt att tillaga tofu på för tillfället) ligger uppe på meravego.se

Prova i helgen?

tisdag, april 26, 2016

Läs för era barn! *står med knuten näve*

Oh lord, den här personen, ändå rätt lättad nu, faktiskt. Ikväll har jag föreläst om högläsning för barn PÅ MITT EGNA BARNS föräldramöte på förskolan. Alltså, vem gör sånt? Ingen, va? Har ångrat mig så mycket sen den där dagen i höstas någon gång, när förskolan uppmanade oss föräldrar "att bygga broar mellan hemmet och förskolan, och tänka efter om ni kan något som ni kan bidra med, som kan vara till nytta för oss andra, och tvärtom", och jag bara, på uppstuds: "Amen, jag! Jag älskar ju er,  jag vill gärna ge tillbaka. Jag kan rätt mycket om läs- och skrivutveckling och barnböcker. Kan ni ha nytta av det?" Så himla obekvämt att föreläsa för de andra föräldrarna? Vem tror jag att jag är ens? Uh.

Men hur som helst - att barn lär sig läsa är skitviktigt. Och högläsning är en sådan himla konkret (och rätt enkel) grej i den processen som man kan bidra med som förälder. Så jag pratar mer än gärna om det. Och jag tycker det är bättre att prata om det redan på förskolenivå, än att vänta sig någon slags quick fix när man står där med en femtonåring som inte läser sen, för då är det för sent mycket svårare.

Jag märker att jag har svängt, sedan jag började jobba med det här. I början tänkte jag mycket på att "väcka läslust" och "locka barnet till läsning", och liksom... gå på det härliga spåret. "Det finns så mycket fantastiska berättelser! Klart att vi ska upptäcka dem tillsammans! (Plus: läsning är bra för dig!)" Jag var försiktigt emot allt som andades tvång, plikt och hot och mutor, och ville bara att läsning skulle förknippas med roliga grejer.

Nu tänker jag på läsning mer som jag tänker på tandborstning. En vana som måste grundläggas tidigt, och sen underhållas, dag ut och dag in. Inte för att det alltid är kul, eller för att det passar in i ens pressade tidsschema, eller för att barnet hellre vill läsa än att spela minecraft, utan för att det är nödvändigt. Man måste kunna läsa, annars kan man inte delta i samhället. Man hamnar utanför, och det vill man inte. Det vill vi inte. Och det är rätt många femtonåringar (var femte!) i Sverige idag som inte kan ta sig igenom en vanlig tidningstext, så man får fasen kämpa på.

HÖGLÄS FÖR ERA BARN! FRÅN FÖDSELN, TILLS DE BER OM NÅD NÅGONSTANS I TJUGOFEMÅRSÅLDERN!

(Åh herregud, arma medföräldrar på förskolan, förlåt för allt. Eller varsågod, eller hur man nu ska se det.)

Har två boktips att komma med på ämnet: "Läslust i hemmet", av Carina Fast, som jag tycker är en bra och lättillgänglig bok om läs- och skrivutveckling som funkar för gemene förälder, och "En myras liv" av Linn Gottfridsson och Emma Adbåge, som är en (av ytterst få) högläsningssuccéer i kapitelboksform i detta hem med två barn på 5 & 7 år.

söndag, april 24, 2016

Att få något gjort

Idag skriver Maria om sitt stora behov av att "få något gjort" och jag nickar nästan huvudet ur led för att jag känner igen mig så mycket. Jag vet i och för sig inte om det har med barnen att göra. Kanske har jag det bara i mig sedan alltid. Men jag har tänkt på att jag alltid nämner det som en av de största fördelarna med att bo i hus och ha trädgård (eller om det är "ha större barn" som är skillnaden, ingen vet). "Man måste liksom inte göra utflykter eller 'gå till en park' som vi jämt kände oss tvungna att göra när vi bodde i lägenhet. Man kan bara vara ute i trädgården på helgen, till exempel, och så kan barnen leka med vad de vill, och så kan man själv ändå känna att man får något gjort."

Jag tror kanske jag tycker att helgen varit lite, lite bortslösad om jag inte fått något gjort?

Här är till exempel vad jag räknar som "något": Städa huset/klippa ner syrénen/rensa källaren/baka bröd/skruva upp den där hyllan/tvätta tvätten/plantera om tomaterna/åka till tippen/fixa all återvinning/måla om vardagsrummet/klippa gräset.

Något som är lite jobbigt och lite tråkigt, så att man kan få bli asnöjd med sig själv efteråt och kanske typ... sätta sig ner och dricka kaffe och vara... eh, asnöjd. Kan jag inte känna mig asnöjd om jag inte gjort allt det där andra först? Fan vet.

Den här helgen har vi varit hos kompisar i Västervik och förlustat oss och haft kul, och det har varit skitmysigt.

Det första jag gjorde när vi kom hem var att städa sovrummet/vika tvätten/slänga in en ny tvättmaskin/byta lakan/skaka mattan/skura golvet/sortera en bokhylla.

Jag tycker det är intressant, det där drivet.

Jag tror kanske jag har det från min pappa.

Eller om det är från Luther.

fredag, april 22, 2016

Att längta hem

För en person som i grunden helst aldrig vill lämna sitt hem och sin borg (okej, överdrift, men...) har de senaste veckorna i mitt liv varit rätt slitiga, skulle jag vilja säga. Spanien, Göteborg, Märsta, Tidaholm, idag vidare direkt till Västervik, Linköping, sedan (om jag pallar) hem till mamma och pappa för att fira Valborg, och däremellan: sju, åtta pendeltågsvändor till Stockholm för olika jobbgrejer, sen Lund, Frankfurt. Jag packar inte upp väskan mellan varven. Jag bara fyller på. Och jag vet att jag borde få en käftsmäll som gnäller när en del av resorna till exempel är resor till Spanien, och innehåller cava och sol, men jag är så trött nu. Ge mig ingen käftsmäll.

Jag längtar efter: Att få städa. Att få sitta i min blommiga soffa och ha fula tajts på mig och skriva på en bok. Att gå ut och gå skitlångt. Att plantera saker i jord. Byta lakan. Hänga tvätt på min tvättlina mellan äppelträden. Sortera bort alla vinterkläder. Och också detta: Att dyka ner i en sjö och ha huvudet under vattnet.

onsdag, april 20, 2016

Vart är vi på väg?

Har kanske vunnit något slags pris i kollektivtrafik idag. Här är hela listan:

Pendeltåg = 2 timmar och 40 minuter
X 2000 = 2 timmar, 5 minuter
SJ Regionaltåg = 30 minuter
Buss = 30 minuter

Äh, inte ens speciellt mycket ju, märker jag, det kändes kanske mest så på grund av många byten. Har i alla fall varit en sväng i Märsta och pratat med högstadieklasser, och sedan åkt vidare till Tidaholm för att prata med högstadieklasser, och nu befinner jag mig på ett hotell som har de fluffigaste täckena i mänsklighetens historia och tänker: sova.

Om du bor i Tidaholm och läser här och inte har något för dig imorgon kväll tycker jag du ska komma till bibblan och säga hej och gå på skrivworkshop. Kanske inte jättestor sannolikhet att någon av er prickar in alla de tre kriterierna, men VEM VET. 18.30! Gratis! För alla över 12 år! Även såna som är 87!

Godnatt.

"Flykten" av Francesca Sanna




Jag översatte texten till den här bilderboken i vintras, så jag är måhända jävig, men ni måste läsa den med era barn, ni måste faktiskt. "Flykten" handlar om två syskon, som flyr med sin mamma efter att kriget har kommit och gjort kaos med deras vardag och tagit deras pappa. De åker långt och länge, genom skogar, över hav, och rädslan finns närvarande hela tiden. Men det finns faktiskt också hopp i den här berättelsen. (De kommer fram! Till ett ställe där det inte är krig! Där de kan få börja om på nytt!) Jag tycker den är en perfekt ingång till ett samtal om världsläget med barn från 3 år och uppåt.

tisdag, april 19, 2016

Bakom kulisserna

Tanke som slog mig innan idag: Jag är en livs levande serieruta i en humoristisk serie om småbarnsvardag just nu. Hejhejvardag-Louise kan typ få mig och ha mig som installation i något litet hörn och använda mig som stoff, jag bjuder.

Så här vare: Barnen satt i soffan. Vid varsin skärm. Trötta och gnälliga och tjatiga som f-n, mitt i hellhour efter förskolan innan middagen. De ba: "Macka med syyyyyylt! Macka med sylt! MACKA MED SYYYYYYLT!!!" Min röst ba: "Nej, vi äter inte nu precis innan middagen." Och det här är var jag befann mig när min mun yttrade detta: Halvvägs in i skafferiet, gömd bakom skafferidörren, med armen långt ner i en överbliven chipspåse från i fredags och ba *skottar in chipsflisor i munnen som om det inte fanns någon morgondag*. Fick svälja skitsnabbt för att inte den överfulla munnen skulle avslöja mig när jag yttrade min pedagogiska poäng.

Inte mitt livs värdigaste ögonblick, kanske.

Men icke desto mindre?

Kommer göra det igen.

måndag, april 18, 2016

Veckans vegovideo #7 - Paneer


Till alla som någon gång tänkt tanken att det vore gott att kunna göra en egen palak paneer. Puss & kram! Recept på meravego.se

söndag, april 17, 2016

Nio till tolv

Ja jädrar du, denna helg, vill gifta mig med den och skaffa små gölliga helgbebisar. Vi hade tänkt åka till torpet, men bland annat eftersom "åka till XX" just nu är ett uttryck som får mig att vilja lägga mig i fosterställning under köksbordet och andas i en papperspåse, så bestämde vi oss för att låta bli. Igår rörde jag mig som längst till Hemköp för att köpa lördagsgodis. Det var skönt. Vi åt frukost från nio till tolv.

Eller ja, barnen åt väl frukost från nio till nionollsju som vanligt.

Men vi vuxna satt till tolv.

Man kanske kan säga att vi har kommit att missbruka det här med helgfrukostar lite sedan vi reclaimade dem? (Läs: Sen barnen blev så stora att de fattade att de kunde få spela minecraft i en halv evighet på helgmorgnarna om de bara höll snattran i soffan och lät oss läsa tidningen och prata i fred i köket.) Vi kan inte få nog. Vi ba: *läser en liten notis i tidningen* *piper av förtjusning* *pratar om den i två timmar* *while äting rostbröd med nutella*

Det går åt åtta koppar kaffe.

Ibland kommer barnen ut och tar nåt bett på nån överbliven macka och slickar i sig lite sylt, och sen backar de sakta ut ur rummet och kutar tillbaka till soffan och fortsätter stirra på sina skärmar.

Hela familjen är frrrruktansvärt nöjda med detta upplägg.

Och jag kan verkligen rekommendera bröd med först naturell färskost och sen nutella.

Fast bilden är gammal, för helgens frukost var inte lika snygg.

Hej på er.

fredag, april 15, 2016

Ständigt beredd

Min terapeut tycker att jag borde jobba lite med att försöka låta bli att säkra upp för jobbiga saker som eventuellt skulle kunna hända (men inte alls nödvändigtvis kommer göra det). Hon tycker att det verkar ta en hel del kraft att hela tiden vara beredd. Här är några grejer jag borde försöka sluta med, säger hon:

- Ställa en hink bredvid sängen på kvällen just in cases jag skulle bli kräksjuk och inte hinna till toaletten under natten. Detta gör jag ibland när jag (fått för mig att jag) mår pyttelite illa, till exempel kanske för att någons barn har kräkts någonstans i landet och jag har sett det på Facebook eller på Instagram och känt efter jättenoga.

- Ställa min väckarklocka på kvällen även om jag inte behöver gå upp själv just in cases Gustav har glömt att ställa sin och det blir morgon och han försover sig och missar tåget och kommer försent till sin föreläsning som jag har sett i vår gemensamma kalender att han ska hålla i klockan 9.00. Detta gör jag jämt.

- Säga ja till alla jobbförfrågningar jag får fast jag egentligen inte orkar just in cases jag någon gång i framtiden kommer ha en dålig ekonomisk period i mitt företag och behöva pengarna. Detta kommer jag kanske aldrig att sluta med.

- Sitta beredd med en plastpåse i handen hela resan när jag åker tåg med mina barn just in cases någon av dem skulle råka bli åksjuk och behöva kräkas. Detta gör jag faktiskt inte längre! Men jag har platspåsen i väskan och sitter på helspänn.

- Hålla koll på nästa tågtid och telefonen hela tiden så fort jag i Stockholm och jobbar just in cases de ringer från skolan eller förskolan och säger att barnen blivit sjuka och någon måste hämta dem.

Etc, etc, etc.

Jag hävdar att jag gör alla dessa grejer som en enkel åtgärd för att kunna känna mig lugn och kunna koncentrera mig på det jag egentligen behöver göra. Typ "Jaja, nu står i alla fall hinken där, då kan jag somna lugnt" eller "Jaja, nu ligger i alla fall telefonen inom synhåll, då kanske jag kan jobba nu då." Att det är bättre att ha gjort något åt oron än att bara... vara i den. Hon hävdar att jag inte ska tänka på alla jobbiga situationerna som eventuellt kommer uppstå i framtiden alls. Att de tröttar ut mig.

Och det har hon ju rätt i.

Så nu har jag slutat med allt ovanstående!

SKOJA.

Men jag har i alla fall tvingat mig själv att jobba med musik i öronen i en hel timme nu med telefonen utom räckhåll, i väskan (!!!) som ett litet experiment och fan tro't, men barnen verkar (än så länge) ha överlevt? (Ja, jag kollade nu.)

Jag lyssnar på Marit Bergmans nya. Jag tycker så himla mycket om den. Min favoritlåt är den om elefanterna. Den och "Dra åt helvete".

onsdag, april 13, 2016

Om jag vore snubbe

Som vanligt när jag gör skolbesök på högstadiet tänker jag tanken: Om jag var man? Hur skulle det vara att stiga in i den här okända åttan då? Vad skulle vara annorlunda?

En gång när jag kom till en skola fick jag höra att en manlig kollega hade varit där på författarbesök året innan. ”Det var SÅ roligt, han fick verkligen med sig alla eleverna. Han gjorde armhävningar framme vid katedern.” ARMHÄVNINGAR. Under ett författarbesök?!? I åttan?!? Kul! Minnesvärt!

Jag har extremt svårt att se det hända mig.

Och då tänker jag inte bara på min armhävningsteknik.

Det här är vad jag tror att hyfsat många femtonåringar tänker när jag stiger in i ett klassrum: Jahopp, en kvinna. I ospännande ålder. Hon ser ut ungefär som vår gamla vanliga svensklärare? Ja. Jo. Ja, en sån. Som pratar om böcker. Och tycker det är viktigt att läsa. Alright, look alive, det är bara 60 minuter. 

Inbillar jag mig att det är mindre uppförsbacke att ta sig över för en man som stiger in i samma klassrum? Inbillar jag mig att det finns en anledning till att nästan alla lärare med en aura av ”hjälte” eller ”förebild” eller ”skön person” under min egna skoltid var män?

Herregud, alla dessa kvinnor. Som bara kämpar på.

Är väl medveten om att det finns andra problem med att vara man i skolvärlden (eller på fritids! Eller på förskolan!) som jag inte behöver tampas med som kvinna. Och jag vet i fan om jag skulle vilja göra armhävningar inför en högstadieklass.

Men jag kan ändå inte låta bli att tänka tanken.

Om jag vore snubbe? Och steg in i en helt okänd högstadieklass? Vad skulle vara annorlunda?

tisdag, april 12, 2016

When in Göteborg

Ni vet den där gruppen med medelålders kvinnor man ibland ser i ett hörn på en krog, flamsigt skrattandes över sina glas vin, en sjal lite härligt slängd runt halsen, rosiga kinder, glasögon som måste tas av och torkas för att det rinner flamstårar och mascara där under... Ni ser den framför er?

Den var jag i ikväll.

Älskade alla sekunder av detta härl.

I övrigt gör jag skolbesök på skolbesök på skolbesök (det är litteraturvecka i Göteborg igen, och 50 författare är här och besöker skolor och pratar böcker och läsning med barn och unga) sover på hotell, åker åt fel håll med spårvagnar, och pratar med kollegor i hotellfoajén.

Tycker mycket om den årliga tradition.

Blir i och för sig trött som ett litet as.

Men.

måndag, april 11, 2016

Veckans vegovideo #6 - Protein



Hur är det nu igen då, finns det något protein i vegetarisk mat? Eller finns det risk att man får proteinbrist av att inte äta kött? Vi har alla (hehe) svaren! Recept och allt på meravego.se

söndag, april 10, 2016

Och scillan breder ut sig över hela tomten

Hallå från en trött, på ett hotellrum i Göteborg. Jag har just tillbringat en hel tågresa med att stirra på min digitala kalender. Det blev (chockerande nog) inte färre saker inbokade i den av att jag stirrade på den. Men min puls gick upp! Alltid något.

Andra grejer jag gjort idag: HITTAT BLÅSIPPOR OCH VITSIPPOR I TRÄDGÅRDEN!!!

Jag känner att jag sakta men säkert håller på att utvecklas till något slags växtfreak. Förra helgen satt jag i mitt grönmålade vardagsrum och talade om för mina bästa kompisar att "Det är något med den gröna färgen, och växtlighet. Det lever, liksom. Och andas. Som om grönt var samma sak som... energi. Luften blir lättare att dra ner i lungorna, och allt det gröna liksom... jag vet inte. Jag tänker bättre bland grönt. Och blir lugnare. Och det är något med att plantera ett pyttelitet frö och få det att växa till något som exempelvis går att äta och leva på själv också som är fruktansvärt tillfredsställande."

De bara: "Ooooooookej."

Host, host, harkel, hippie.

Sedan backade de sakta ut ur rummet med händerna i luften och sprang sitt snabbaste mot pendeltåget och räddade sig tillbaka till Stockholm.

Nä.

Det gjorde de verkligen inte.

De blev sugna på att plantera fler krukväxter.

(Obvi.)

I alla fall, när jag kollar i min digitala kalender och får hög puls? Då är det exempelvis vitsippor jag ser som den tydligaste motvikten. Vitsippor, eller att få gå omkring och typ... nypa blad från pelargonerna, vattna, vrida från solen, ge näring, hålla på. PLOCKA BLOMMOR! Fixa i fina buketter. Nypa tjuvskott från tomatplantor. Fixa stöd för sockerärterna.

Mm... sockerärter.

Alla tulpanlökarna jag tryckte ner i jorden i höstas håller på att komma upp i trädgården nu.

Mm... trädgård.

Sån himla tur för mig att jag har en sån, nu när den digitala kalendern jävlas som den gör.

lördag, april 09, 2016

Att sätta upp en bokhylla (igen)



Jag fick snällt montera ner vår väggfasta bokhylla när jag skulle måla om vardagsrummet, och det var ju 1. Jobbigt och 2. Rätt välbehövligt. Vi hade köpt för klena konsoler sist. Idag har jag gjort om och gjort rätt (hoppas jag vid gud) och bytt alla skruvar, bytt alla konsoler och monterat upp skiten igen. Det tog fem timmar. Ovan ser ni snabbreprisen.

torsdag, april 07, 2016

Fem och sju

Hemma igen! Fasen vad vi haft det bra. Har hundra gånger under resan konstaterat att det är väldigt kul att göra grejer ihop med barnen nu när de är så stora. Innan har det liksom mer känts som... "skönt, tur, det gick ju, ingen skrek (så jättehögt)".

Jag tänker ibland på när vi var i New York med en 3-åring och en 1-åring, till exempel. Det var verkligen skitroligt. Men det var också verkligen skitjobbigt? Det fanns så många grejer varje dag då som var (potentiellt) asjobbiga i mitt huvud. Mattider som kunde försenas. Sovstunder som kunde bli uppfuckade. Grejer (nappar!) som kunde tappas bort. Tunnelbanor som kunde vara för packade med folk. Sol som kunde vara för varm. Solhattar som kunde glömmas hemma. Etc, etc, etc.

Lelle huvud. Det snurrade ta mig fasen nästan ur led för att få allt att flyta på så smärtfritt som möjligt. Och inte vet jag om det egentligen beror på att barnen är större nu, eller om det beror på att jag har taggat ner, men det är i alla fall väldigt mycket härligare att röra sig utanför hemmet med kids i släptåg nu för tiden.

Vi var till exempel på restaurang i tisdags? Jag tycker det var en upplevelse. Jag vet att andra människor springer på restaurang titt som tätt med sina ungar, men vi gör inte det, så det kändes som en happening. Svante och jag hade läppstift. Båda barnen satt (stundvis) rätt still och kände sig högtidliga. Rufus smakade på allt vi gav honom. "Den här och den här såsen var lite för stark för min smak, men jag tyckte verkligen om den här. Den vill jag ha mer av. Och brödet var jättegott!"

DAFAQ?!?

Jag har fortfarande inte stängt munnen av chocken.

Radar fortfarande upp potentiellt skitjobbiga grejer i huvudet varje dag (Någon kommer börja kräkas! Han kommer bli åksjuk om vi åker bil dit! Tänk om de börjar frysa när de har shorts?) och försöker förebygga dem, men det är ändå på en heeeeelt annan nivå nu.

Kanske är det för att man kan prata med dem?

Gud, vad jag älskar att man kan prata med dem.

Man kan till exempel säga: "Fasen! Nu glömde vi drickan ändå ju." Och de kan svara: "Du svärde!!! Och vi vill ändå hellre ha glass än dricka, så det gör inget. Där finns en kiosk!"

I love it.

tisdag, april 05, 2016

Detta händer

Vi är i Spanien och hälsar på Gustavs föräldrar. Man kan ha shorts. Barnen är fnittriga. Innan vi åkte i söndags deklarerade Rufus att han absolut aldrig i livet skulle 1. Bada i poolen eller 2. Vara på stranden när han var i Spanien för "det var tråkigt". Det gick ju som det gick med det. Han verkar inte direkt lida.

Allt är bra.

måndag, april 04, 2016

Veckans vegovideo #5 - Pannkakor



Pannkakor, pannkakor, ständigt dessa pannkakor. Finns det något sätt att göra barnens favoritmat lite... matigare? Veckans vegovideo handlar om oändliga möjligheter att mixa ner grejer i pannkakssmet. Recept på meravego.se!