onsdag, augusti 31, 2016

Onsdag, 14.20

Och antiklimaxet (så heter det inte va?) som sedan infaller när man bestämt sig för att tacka ja till den där härliga kontorsplatsen man velat ihjäl sig kring, OCH DET KANSKE ÄNDÅ INTE BLIR NÅGOT?!? (Vi är för få.)

Ja, ja, ja.

Idag ska jag intervjua Cornelia Funke. Imorgon ska vi spela in det första avsnittet av Bladen brinner. Snart är det bokmässa. Mitt huvud är ett gytter.

Men vi fixade kräftskiva i en av nästan-kollektivets trädgårdar igår i alla fall, de har ett lusthus, så utomordentligt gulligt. Nytt lifegoal: Ha lusthus. Jag gjorde två pajer på grund av äter inte kräftor. En hade potatis + kantareller + sherrycrèmefraiche i sig. En annan hade salta kex + getostkräm + rostade frön i sig. Båda var på gränsen till +++++ skulle jag ödmjukt vilja påstå, och till det fick man kronärtskocka och rödbetssallad. Klockan halv tio bar vi hem barnen och de tomma pajformarna och somnade.

Nu ska jag testa ljudutrustning. Min mejl har kukat ur.

Hejdå.

måndag, augusti 29, 2016

Kontorets vara eller icke vara

Jag har blivit erbjuden ett plats på ett frilanskontor här i Gnesta. I en jättefin lokal, två kilometer från mitt hus, med trevliga människor. Och jag kan inte bestämma mig för om jag ska ta platsen eller inte. Vill jag jobba från ett kontor, eller vill jag jobba hemifrån? HUR FAN SKA JAG VETA?

(Ja, jag är medveten om att det är en lyx att kunna välja. Och att det finns större problem i världen än mina arbetsförhållanden.)

Å ena sidan har vi detta: Jag är en människa som älskar mitt hem hett och innerligt och har ett stort behov av att vara (hemma) själv. Det passar mig alltså väldigt bra att jobba hemifrån. Dels för att det verkar vara det enda sättet för en människa med familj att regelbundet få befinna sig i sitt hem helt själv, och dels för att jag faktiskt jobbar (åtminstone skriver bok) som bäst från soffan. Och att man får ha mjuka kläder på sig! (Läs: pyjamas.) Mm... mjuka kläder. Varje gång jag kommer hem helt slut som artist från en föreläsningsdag på någon skola i någon del av landet känns det som att vira in sig i ett duntäcke att bara tänka tanken: Imorgon får jag jobba hemma. Själv.

Å andra sidan har vi detta: Jag är också en människa som (åtminstone just nu) har en tendens att bli nedstämd och känna mig isolerad, och det här är typ den enda grejen som jag har kommit på som (ibland) hjälper mot känslan av att leva instängd i en bubbla: Att duscha, klä på mig kläder, gå ut, och interagera med folk jag gillar. (Alternativt: Skita i att duscha, klä på mig ridkläder, gå ut, och interagera med hästar jag gillar.)

Och tiotusenkronorsfrågan då: Blir jag en gladare människa av att (stora delar av tiden) jobba hemma (med mjuka kläder), och få chansen att vara själv stora delar av dagen? Eller blir jag en gladare människa av att skaffa ett kontor, och dagligen tvingas duscha, klä på mig, och interagera med folk jag (förhoppningsvis) gillar?

Ingen vet.

Ska sluta tänka på det här snart och bara fatta ett beslut, förslagsvis det enda rimliga: "Jamen, prova? Det är ju bara tre månaders uppsägningstid, vad fan, sluta älta!!!", SKA BAAARA VÄNDA OCH VRIDA PÅ DET NÅGRA GÅNGER TILL och kanske skriva ett skitlångt blogginlägg om det först, hej hej.

torsdag, augusti 25, 2016

Om det här med research

Det här kan jag ju prata lite om, det var länge sen: skriv! Det går långsamt med den där boken jag skriver på för tillfället, för jag ägnar mig på heltid åt att känna stress inför podd, (ja, och jobba med podd). Men jag gör research inför skriv! Och jag tänker! Det är två väldigt nödvändiga grejer ändå.

Min research består hittills av att prata med människor om panikångest. Jag vet inte riktigt vad som hände med "jag ska skriva en glad, fluffig bok om pirrig kärlek", men nåt hände, så nu handlar den om panikångest. Också. Tror jag? Man får se.

I förrgår fikade jag i alla fall med en ung person som jag fått tag på som kunde tänka sig att berätta: hur hen upplever en panikångestattack, vad som hände när hen fick en attack i skolan, vad hen tänkte, kände, gjorde, sa till sin omgivning första gången det inträffade. Så sjukt värdefullt för mig, och vansinnigt snällt av personen i fråga.

Har även en dejt med en psykolog inbokad i ärendet.

SÅN LYX! Att få välja ett ämne man är intresserad av, prata med folk om det, och lära sig grejer, PÅ ARBETSTID, älskar mitt jobb.

Livet från den ljusa sidan

Jag vet inte om man ska börja frukta för sitt liv när ens avkomma med hopp i blicken utbrister: "Mamma, om du och pappa dör? Ärver vi era grejer då? Till exempel BÅDA era datorer? Fatta! Två datorer."

Vi får se om han låter oss leva.

Annars då?

Jag är på den här nivån: Var tvungen att blinka bort tårar (!!!) när det trillade in ett krav från biblioteket, "lånetiden har gått ut för nedanstående lån, vänliga hälsningar" i inboxen nyss för att jag inte kunde ta att någon skällde på mig.

SÅ ATT.

Kämpa, Lisa.

söndag, augusti 21, 2016

Har även en liten behållare för alla målarpenslar. Och en för tumstockar.

Så, jag har sorterat skruv idag. Också en himla söndagssyssla. Men vi har städat i källaren, och jag tog mig an pannrummet/verktygsrummet, och där var allt så här: EN STOR HÖG MED BÖS (och under allt ihop ett lager med spilld pellets). Nu är både bös och pellets borta. Alla verktyg fått en plats och spikarna ligger i lådor för spikar, och skruvarna ligger i lådor för skruvar, och borren ligger i storleksordning och det finns ett bord där man kan stå och hamra på grejer och allt känns härligt.

Jag hittade till exempel 100% av allt jag letade efter i vredesmod igår när jag satte upp hyllor i skafferiet! (Var är vattenpasset? HAR VI INGEN SKRUV? Men huuuuur kan alla tumstockar vara försvunna? Etc.) Det var i och för sig ett dygn för sent, men ändå glädjande.

Här är ett faktum: Vi är rätt dåliga på att hålla den där sabla källaren i schack. Det beror på att det enda man vill när saker ska ner dit är att lägga dem överst i trappan och sen sparka ner dem för trappstegen och snabbt stänga dörren till källaren och glömma att den finns pga orka gå ner och sortera grejerna och lägga dem på sin plats med en gång. Gissa vad? Källaren blir mycket snabbt EN STOR HÖG MED BÖS om man gör så.

Testa inte hemma.

Eller gör det för all del, men jag tänker inte komma dit och städa åt er sen, jag har sorterat skruvar från all over the place så det räcker för ett år framöver.

fredag, augusti 19, 2016

*viftar med flagga*

Hej och välkommen till sportbloggen.

Speciellt ändå att följa ett OS via freaking radiosporten på grund av ORKA HÅLLA PÅ ATT TECKNA SKITDYRA JÄDRA SPORTTEVEKANALER HELA TIDEN, vad f-n hände med att vanlig hederlig teve naturligtvis hade alla OS-sändningar?!? Det är märkligt att det inte rasas mer över det här, tycker jag. När det nu rasas över precis allt annat, menar jag.

Ja, ja, 2016 är mitt radioår, jag har till och med börjat vakna till (klock)radio, det är mysigt. Häromdagen lyssnade jag på två timmar golf. Det var eventuellt det långsammaste jag lyssnat på i hela mitt liv. "Hål femton, alltså." - paus - "Han går ut mot bollen." - paus - "Nu sätter han sig på huk." - paus - "Han tittar på bollen." - paus - "Han tänker." - paus - "Han vrider på huvudet mot sin caddie." - paus - "Och så reser han på sig igen." Etc, etc, etc, och då hade det gått typ en kvart. Ändå märkligt nog sjukt spännande?!?

Fotbollssnacket nu däremot, snabbare än ljuset, får kämpa som ett litet djur här för att hinna hänga med. Det enklaste för alla radiosportslyssnare hade ju helt klart varit om båda lagen kunnat tänka sig att spela i slow motion, meeeeen, verkar inte aktuellt? Vänjer mig väl kanske snart.

JALLAFALL: HEJA SVERIGE!

Vilken valör det än blir på medaljen är ju dessa fotbollsladies så jädra mäktiga att man blir lipfärdig.

tisdag, augusti 16, 2016

Also:

FOTBOLLEN!!!!!!!

Älskar att tidningen Chef twittrade ut en bild på Pia Sundhage med texten C.H.E.F. under efter straffarna.

Punktinsatser och matkassar

Har ni gillat "Giving people" på Facebook? Om inte kan jag rekommendera att göra det. Jag gjorde det för ett år sen kanske, och sen dess har ärende efter ärende poppat upp i mitt flöde – barnfamiljer utspridda över landet som har ont om pengar, och behöver akut hjälp med att köpa en matkasse, nya skor till barnen, ryggsäckar inför skolstarten, eller kanske blöjor och mjölkersättning. Alla barnfamiljer kan söka hjälp, och alla människor kan hjälpa (efter egen förmåga). Jag tycker det är sjukt bra. Inte bara själva organisationen, utan också den rent själviska effekten i mig av att följa dem. Jag blir 1. Dagligen påmind om att det finns folk nära mig som inte har råd att köpa mat eller blöjor eller nya skor till sina barn, och det känns vettigt, och 2. Dagligen glad av att det finns så många som vill hjälpa till.

Idag poppade det för första gången (som jag sett) upp ett ärende i närheten av där jag bor, och då gjorde jag så här: mejlade giving people och sa "jag kan hjälpa till i ärende XXXX!" –> fick kontaktuppgifter till familjen –> skickade ett sms och frågade om det var något särskilt de ville ha i matkassen –> fick svar –> bestämde en tid –> handlade mat –> åkte dit –> fick en kram –> åkte hem. Klart! Så väldigt enkel och konkret punktinsats.

(Och för en sån som mig, som går omkring med en ständig känsla av att "vilja göra något" men sorgligt sällan kommer längre än till att exempelvis googla "hjälpa flyktingar gnesta", är enkla, konkreta punktinsatser DET BÄSTA SOM FINNS.)

Fattar att jag låter som en priviligerad jävla idiot som "behöver bli påmind" och "vill göra något, men..." etc, men jag är ju det också, VI ÄR MÅNGA SOM ÄR DET.

Så, tipz, gilla facebooksidan, hej på er.

söndag, augusti 14, 2016

Typ tillsammans

Söndag kväll innan vardag, imorgon börjar hur vill du ha det med lämning och hämtning i veckan, kan du lämna imorgon, så hämtar jag, och så tänkte jag vara i stan på torsdag, kanske hela kvällen, kan det funka, yes, yes, jao, ska du vara borta någon kväll? Rufus är väldigt exalterad. Han har bestämt: Vad han ska ha på sig (kanske skjorta). Hur han ska ha sitt hår (nyklippt med sprayfärg). Vad han ska prata om med sina kompisar på fritids (gaming). Svante verkar mer inne på att satsa på en karriär som ledig, och aldrig göra något annat än att ha sommarlov. Själv känner jag mig redo. Vardag  har sin charm.

Har höga förväntningar på höstens upplaga av vardag också, för vi har två kompisfamiljer som flyttat till Gnesta i sommar, som kommer ha barn på samma förskola som vi. Vi har gjort ett schema där vi turas om att hämta hela högen med fem barn några gånger i veckan, så att alla inte behöver kasta sig på tidiga tåget hem. PLUS! Vi har hyrt en kolonilott ihop där vi ska odla potatis och lök. OCH! Vi har en chattgrupp för spörsmål som: "Kan någon vattna våra tomater i helgen?" eller "Vill någon springa en runda?" eller "Ställer fram vin och ost i vardagsrummet nu, just saying, kom den som vill."

Har aldrig varit närmare känslan av att leva i kollektiv (fast i varsitt hus 100 meter från varandra). Det kanske skiter sig redan två veckor in på terminen, MEN KANSKE OCKSÅ INTE, kanske är vi genier, kanske är det så här man får ihop sitt livspussel.

fredag, augusti 12, 2016

Att köpa eller inte köpa

Igår var jag i Stockholm för första gången sen midsommar och gick förbi butik efter butik efter butik och mina ögon ba ah, den vill jag köpa, och den vill jag köpa, det där behöver jag, och barnen, måste typ ha, nya skor, oh, snygg kofta, den vill jag köpa, och den, och den, och det där, oh, en matta? Jag hatälskar det. Hat på grund av: jag behöver ju inget. Ändå är det som en betingad reflex nu för tiden, är i stan –> måste passa på att köpa grejer. Eh, nä? MÅSTE MY ASS. Sånt slös och slit och släng, bara gör't inte, världen gråter. Älsk på grund av: så löjligt kul med fina grejer, får som en liten kick i hjärnan av köp? Fy fan.

Aja.

Har i alla fall alltid två frikort i detta lilla battle inuti huvudet: Växter och böcker. Köpte: "Feminismens ABC" på grund av så oerhört jädra snygg, ska ha den liggande på soffbordet som ett litet smycke. Köpte also: Hårborste, för min gamla är försvunnen.

Köpte inte: Nån kläd som jag kan dra på mig idag och känna mig sådär härligt ny i.

Är nu stolt och besviken typ samtidigt.

LIVET.

tisdag, augusti 09, 2016

Tillbaka på jobbet

Det är tisdag (det är väl tisdag?) och jag har börjat jobba, det var någon dag sen, vi kan väl säga söndag. Med migränkänningar sitter jag i soffan, fortfarande i nattlinne klockan 16.53, och mejlar förlag efter förlag och frågar efter böcker jag vill läsa och prata om i Bladen brinner. När det trillar in pdf:er i inkorgen känns det som presenter. Jag har läst fem böcker på lika många timmar. Mina ögon flimrar. Och jag har lämnat en artikel och bokat besök i sjutton skolklasser och översatt en bilderbok, och jag har glömt ha glasögonen på mig, jag är inte van, jag får skylla mig själv, men huvudet gör ont. 

Om jag ska jämföra min stressnivå inför den här hösten med stressnivåer inför andra höstar så är den: hög. 

Det oroar mig lite. 

lördag, augusti 06, 2016

Lördag 20.23

Testar denna helt nya grej just nu: Bo hemma hos min bror (med familj) när jag är i Småland. I vanliga fall bor jag by default hemma hos mamma och pappa såklart, men den här gången har de huset fullt med annat besök, så jag bor hemma hos min bror, och det är ETT SÅNT JÄDRA MYZ, känner mig nästan kär. Nu till exempel, nu sitter han mitt emot mig och PLINKAR PÅ EN FREAKING GITARR, och han har gett mig vin och han grillar rotselleri och lagar kantarellgrejs och vi har inte sagt något till varann på säkert en halvtimme och vi lyssnar emellanåt på Elton John. Jag älskar min bror. Innan idag var vi och plockade svamp. Eller ja, letade svamp kanske. Vi hittade sammanlagt 13 stycken. Imorgon ska jag jobba. Det är ett gäng asdriftiga unga tjejer som anordnat en berättarfestival (word world - unga berättares festival) här i helgen, och jag ska dit imorgon och prata skriv i fem timmar. Också myz. Är väl kanske full eller nåt, men älskar livet. Hej på er.

tisdag, augusti 02, 2016

Ut på tur, aldrig sur

Hej från en friluftsmänniska (HEHEHE) som har TÄLTAT i skogen mitt ute i ingenstans (Närke) i natt. Det var spännande. Kanske var det 21 år sen jag tältade – i trädgården räknas inte –  sist? Och det var på Hultsfredsfestivalen, så det vet i fan om det räknas heller. Hur som helst så visade det sig att alla mina år i friluftsfrämjandet uppenbarligen fortfarande låg och skvalpade någonstans i bakhuvudet, för jag fick berätta både ditt och datt om stormkök och pinnbröd för resten av min familj och det fick mig att känna mig som ett proffs. Älskar den känslan! Funderar nu allvarligt på att köpa:

- täljkniv
- kåsa
- ny sovsäck

och göra det här till en vana. Rufus funderar i sin tur allvarligt på att bli fågelskådare. Det står mellan det eller spelutvecklare. Lille nörd, how I love him.

Aaaa.

Sen började det i alla fall regna och då HADE VI INGET GODIS, wtf? Men vi hade Bröderna Lejonhjärta, så då läste vi den i tältet och jag grät som en stucken gris en halv sida in, och det tyckte barnen var hilarious.

I natt ska jag sova i en mjuk säng med kudde.

Mmm... mjuk säng. Mmm.... kudde.

Hejhej.