söndag, oktober 30, 2016

Älgar och barn och sånt

Vintertid, mörkt klockan fyra, ääääääeh, FY FAN. Jag tycker inte om det. Jag tycker verkligen inte om det. Men jag har sett två älgar idag, och det var kul. De stod i ett asastort älghägn. Vi smög som tysta (oh well) gaseller och spanade. "Älgen ser alltid dig, men det är inte alltid du ser älgen." Stod det på skylten. Men sen ba stod de där på en kulle och glodde.

Annat som hänt:
– Gustavs föräldrar har varit här.
– Vi har betalt en räkning på 17000 kronor för indragen fiber och masserat tinningarna på grund av SJUTTON TUSEN.
– Pelargonerna har fått flytta ner i källaren.
– Jag har picklat gröna tomater.
– Det har fötts en ny person i vår bästisfamilj och hon heter Fransiska Iris. Fransiska Iris! Tänk att det föds nya personer som man får lära känna. Och att de kanske är helt skrynkliga med en stor, rufsig kalufs på huvudet, gnyyyyyy!
– Det blir tacos till middag.
– Inget mer.

torsdag, oktober 27, 2016

Kärnverksamheten

Idag har jag skrivit på en bok. Från 08.02 till 16.05 har jag skrivit sida upp och sida ner i ett worddokument på något som kanske kommer bli en bok så småningom. Och med tanke på att jag går omkring och inbillar mig att jag är författare på heltid så är det oerhört anmärkningsvärt hur länge sedan det var jag testade på denna härliga lilla del av kärnverksamheten: Att faktiskt skriva något. Jag har inte gjort det sedan i juni?

I helgen när vi hade kompisar här frågade en av dem "okej, vilken är nästa bok som släpps nu då?" Och jag stannade liksom upp mitt i en rörelse och bara: "Eh... ingen?" Jag har ingen bok på gång. Inte ens någon som är halvfärdig.

Jag har:

- en podd som slukar helt orimligt mycket arbetstid
- tusen skolbesök
- ett rätt stort uppdrag åt ett museum
- tre påbörjade dokument i datorn som jag känner mig mer eller mindre rädd för

Men ingen bok i sikte.

Jahopp.

Jag har inte heller:

- panik.

Än.

Men har man sagt upp sig från sin fasta tjänst för att satsa på att skriva, och sedan skrivit tre, fyra böcker om året i några år fram tills nu, när man plötsligt bara... inte gör det längre, sååååå.

*andas i påse*

Jag vill aldrig, aldrig klaga på min jobbsituation. Jag har valt den själv, och jag jobbar med det absolut roligaste jag kan fantisera ihop, jag kan faktiskt leva på min barndomsdröm. Och när en högstadieelev frågade mig förra veckan om det finns något annat jobb i världen jag hellre vill ha så kunde jag på riktigt inte komma på ett enda. Jag är så sjukt priviligerad. Men det finns också sidor med det här som inte är så fluffiga.

Vad händer om jag inte orkar? Vad händer om böckerna bara... inte blir skrivna?

Jag skrev sex kapitel på en bok idag och sen la jag mig och sov som en sten i två timmar.

Det är något med det här året.

måndag, oktober 24, 2016

Osorterade saker jag tänker på

- Jag har haft fem lektioner för åttondeklasser på högstadiet idag. Ingenting i världen gör mig tröttare än att ha fem lektioner för åttondeklasser på högstadiet på en dag, även om just dessa klasser var: roliga, bra förberedda, top notch. Blir ändå trött på gränsen till död av det.

- Böcker har Augustnominerats. Jag var inte där på grund av trött på gränsen till död.

- Men jag tänker på kategorin med böcker för 9-12 åringar. (Noll nominerade i den åldersklassen i år och många andra år.) Hur jag tror att deras status blir lidande av att (nästan) inga vuxna läser dem, (nästan) inga vuxna någonsin talar om dem, ingen skriver om dem. De behöver inte högläsas, så vad vet ens vuxna människor om utgivningen av böcker för 9-12 åringar? Pyttelite.

- Själv läser jag Bad feminist av Roxane Gay. Igår strök jag under grejer i den på grund av "vill komma ihåg". Detta beteende har jag inte använt mig av sedan cirka 1999.

- Förlåt Johanna, som nu kommer att få låna en bok med understrykningar i.

- JAG TITTAR PÅ TRANSPARENT! DET ÄR EN TV-SERIE! DEN ÄR HELT SJUKT BRA!

- Min man (okej, sambo) har gått in i en surdegsbrödbakarpsykos. Det sista jag såg honom göra i morse (måndag 07.20) innan jag körde till högstadiet var: baka bröd. Det första han gjorde när han kom hem (måndag 18.30) var: baka bröd.

- Bröd är verkligen, verkligen gott, people. Jag är mycket lycklig.

- Min ridskola lägger ner till jul.

- Hästemoji.

- Ledsen emoji.

- Trött emoji.

- Zzz.

torsdag, oktober 20, 2016

Bladen brinner #3 – Nåt slags knöl


Kan en heterosexuell tonårstjej ha en extremt nära och fysisk vänskapsrelation med en heterosexuell tonårskille utan minsta mankemang? Utan att någon blir kär? Utan att någon blir svartsjuk? På riktigt? Bland annat det undrar vi i tredje avsnittet av "Bladen brinner", som finns ute nu. Plus att vi träffat serieproffset Mats Jonsson! Och en av våra favoritförfattare Maja Hjertzell!

Eller ja, jag träffade Mats Jonsson, Johanna träffade Maja Hjertzell. Och jag kan inte tala för Johanna, men jag hade i alla fall micket, micket kul under min intervju. Fatta att Mats langade fram skisser! SKISSER! Åh gud, vad jag älskar skisser. Så pedagogiskt också, för jag har ju fattat det förut, men jag fattar det ännu mer nu, vilken tid det ligger bakom en seriebok? Kanske 1500 bilder (rutor). Så impad av tålamodet.

Om man lyssnar får man förresten även höra mig härma en vildvittra. Once in a lifetime, etc.

Podden finns på iTunes, Acast, Soundcloud, vår sajt och här:


tisdag, oktober 18, 2016

Vira in i duntäcke, håll hårt, släpp aldrig taget

Mitt ena barn är så mörkrädd just nu att han i panik ber om att få gå och lägga sig klockan sex när det börjar skymma, och sen ligger han vaken och klamrar sig fast vid en och viskar fram rädslorna på rad: de där clownerna alla pratar om på skolan, mördare, döda människor som lever igen, att någon ska ta sig in i huset och stå över honom och skrämma honom, att vi ska dö, att pappa kanske kraschat med tåget.

Jag vet inte vad man gör.

Tänder alla lampor, sover i samma säng, klamrar mig fast tillbaka, pratar om annat, läser larviga rim om kiss och bajs. Och när det inte räcker: ger honom alla strategier jag har för att stoppa videofilmerna vi gärna spelar i huvudet, både han och jag.

"Det bästa knepet jag har är att försöka byta ut den läskiga filmen. Om du tänker att din hjärna är youtube? Då trycker du på STOPP när du börjar se något otäckt framför dig, och väljer ett annat klipp i högerkanten, ett roligt klipp, och börjar titta på det istället. Då tränger det nya klippet bort den otäcka filmen ur huvudet till slut, för man kan inte spela två klipp samtidigt. Om du vill kan vi fantisera ihop en sån bra, rolig film ihop? Kanske om när du är på Busfabriken. Om alla rutschkanor som finns där, hur du springer för att hinna med allt, all slush du dricker, alla bollarna. Ser du det i huvudet? Hur du klättrar upp för vulkanrutchkanan?"

Jag är trött.

Jag jobbar för mycket, hela kvällarna, och jag sover för lite, för mitt i natten händer det att jag måste ligga och rabbla: rutschkanor, springer, slush, bollar, det är ingen fara, jag ligger här bredvid, jag vaktar.

Det kommer inga clowner hit.

Jag släpper aldrig taget.

lördag, oktober 15, 2016

En tjurskalle slipar på

Hej från en person med nyslipade golv i kök och hall.

AH!

Tillfredsställelsen.

Tretton timmar. Skämtar inte ens - tretton timmar har jag pysslat med dessa golv idag. Slipat. Slipat igen. Slipat igen och igen och igen. Slipat kanter. Slipat hörn. Slipat all of the above en extra gång. Och en gång till. Dammsugit. Hårdvaxoljat. Gått och lagt mig. Om golven inte är fina imorgon när jag går ner och tittar på dem i dagsljus kommer jag lägga mig ner i fosterställning och SKRIKA UT EN SERIE AVGRUNDSVRÅL, men så blir det inte. Hoppas jag. 

HÖR DU DET, GOLVET?!? 

Lyd.

Gustav säger att det är för att jag är 1. Otålig och 2. Tjurskallig och 3. Estetisk lagd som gör att jag kan tänka mig att slipa golv i 13 timmar en lördag. Fast egentligen sa han inte "estetiskt lagd", han sa "perfektionist", men jag blev så sur av det, så nu bytte ut det mot något jag kunde leva med lättare. Det är min blogg. Jag gör vad jag vill. 

Det han menade var i alla fall att jag gillar när mitt öga fastnar på fina saker, och att jag emellanåt blir otålig som en småunge när jag kommit på något som skulle kunna saker i mitt blickfång lite finare, så då kanske jag ringer färgaffären och bara: Paxa slipmaskinen åt mig! Jag kommer och hämtar den om tio minuter! Och tjurskalligheten är det som får mig att slutföra skiten sen när jag väl börjat. Mitt i natten. Med blödande sår på knäna.

Så är det nog.

Och det låter kanske inte som så himla genomsympatiska och roliga egenskaper att gå omkring och dras med, MEN JAG HAR NYSLIPADE GOLV, sa jag det?

AH!

Tillfredsställelsen.

tisdag, oktober 11, 2016

Tjugo år senare

Det är så gulligt hur jag jämt tror att jag ska jobba på vägen hem från olika föreläsningar. HAHA! Idag har jag varit i Malmö, och steg på tåget på Malmö C klockan 19.11. Somnade väl klockan 19.13 eller så? Har sedan sovit som om någon sövt ner mig fram till nu, när tåget stannade i Södertälje, och kommer väl strax somna om på pendeln.

Pigg person.

Kanske har jag dreglat.

Men dagen har varit bra.

Jag har varit på Malmö Latinskola och pratat skrivande i den tjusigaste aula jag någonsin sett, och sedan haft skrivverkstad i biblioteket med tjugo gymnasieelever. Det var så fint att titta ut över de som satt där när de berättade vad de hette och hur mycket de brukade skriva och känna att här, i den här gruppen, hade jag kunnat (velat) sitta som sjuttonåring också, och säga exakt samma.

"Jag skriver rätt mycket, dagbok och så, dikter."

Only att de här var ungefär tio gånger smartare och hade kommit hundra gånger längre i sitt skrivande än jag hade när jag var så gammal, för de frågade saker som "hur hittar man sin röst?" Herregud. Det händer att jag får känslan av att vilja byta plats med dem. Putta upp sjuttonåringarna längst fram och sätta mig själv i publiken istället, och låta dem lära mig allt de vet.

Det enda som möjligen skiljer mig från dem är tjugo års nötande mot tangentbordet, tjugo års läsning med huvudet inställt på härm.

fredag, oktober 07, 2016

Follow the money

Kan vi prata lite om den nya ("nya") danska teveserien "Follow the money" som går på SVT på söndagar nu? Jag har i veckan sett ikapp alla de nio avsnitt som sänts. Det här är vad jag vill säga:

- De säger "god arbejdslyst"!!!

- They had me at "god arbejdslyst".

- Ända sedan "Borgen" älskar jag alla serier där de säger så till varann lite hit och dit. Det vill säga alla danska serier.

- Mmm... Borgen.

- Men okej, "Follow the money".

- Den svenska jädra tomten? Skjut honom någon snart, please. Så otroligt störande med sin sävliga, monotona stämma. "Ska jag göra något?" Nej, det ska du inte, du bara förstör, försvinn.

- Är det inte spännande att alla (förutom den svenska jädra tomten) i serien är till hälften osympatiska, och till hälften sympatiska? Men vet liksom inte alls om man ska heja på dem eller inte, de gör så DUMMA grejer hela tin och ändå kan man inte låta bli att gilla dem.

- Förutom också Alf, som inte gör några dumma grejer, honom gillar man jämt. Och med "man" menar jag "jag". Min lista över karaktärer jag känner mycket starkt för i serien: 1. Alf, 2. Nicky och 3. Den nervösa tönten Hans Christian eller vad han heter.

- Känner även starkt inför Claudias hår!!! Otroligt glansigt.

- Och så tycker jag det är sånt mys att karaktärerna kan vara frånskilda och ändå ha en fungerande relation och vara ganska snälla mot varandra och liksom försöka få sitt delade-vårdnad-om-barnen-liv att gå ihop, genom att kommunicera och typ... hjälpa varann. Har man någonsin sett det på teve? Inte så ofta.

- Alfs tröjor!!! Det här är den andra deckarserien jag ser på kort tid som får mig att vilja gå omkring i skjorta med liten krage och en stickad snygg tröja över 100% av tiden. Förra gången var det Marcellas garderob jag ville åt. Nu är det Alfs.

- Slut på lista. Vad vill ni säga?

torsdag, oktober 06, 2016

Bladen brinner #2 - Inslag av magi

Har ni läst Cornelia Funke? Hon är den tyska författaren bakom enorma succéer som "Bläckhjärta" och "Tjuvarnas herre", och när hon var i Sverige för någon vecka sedan träffade jag henne för Bladen brinners räkning. Sjukt trevlig människa! Börjar fan i mig tro att alla som skriver barn- och ungdomsböcker är sinnessjukt trevliga. Återkommer (ehe, kanske inte) när jag stöter på någon som inte passar in i den spaningen.

Hur som, Cornelia Funke är med i andra avsnittet av Bladen brinner. Jag tycker speciellt om att hon säger "For me, books are like windows and doors" och att om man inte har tillgång till dessa fönster och dörrar "you sit in a box". Och så är Elin Lindell med! Med henne pratade jag om att skriva vardagsnära böcker, och om vad en "snäll barnbok" är för något. Vill man ens skriva sådana?

Man kan lyssna direkt här, genom att trycka play. Eller genom att leta upp podden där poddar finns, på iTunes, Acast, Soundcloud, what have you.


tisdag, oktober 04, 2016

Tankar från ett hotellrum, pt 2

Hotellet som jag bor på den här veckan ("Hotell ett", hö hö, hö hö hö) serverar middag till alla sina hotellgäster varje kväll (!) och ikväll var det chokladpudding och vispad grädde. Eller ja, alltså, det var också MAT innan, men låt oss fokusera på det viktiga här nu: CHOKLADPUDDING MED VISPAD GRÄDDE!!! Älskar chokladpudding med vispad grädde. Så lent. Så snällt. Så mycket godare än chokladpudding utan vispad grädde som är en efterrätt som - som vi alla vet -  bara når upp i 5 av 10 efterrättsskålar. Chokladpudding med vispad grädde får i alla fall 8 av 10 efterrättsskålar. Funderar lite på om det är okej att såhär två timmar efter man ätit glida ner i restaurangen i pyjamas och ta en andra omgång? Jag menar, man fick ta hur mycket man ville. Det var buffé. Jag har jobbat jättehårt. I'm entitled?

Så himla kul med folk som bara: "Bästa mat - buffé", förresten. 

Fnizz!

Somnar väl nu då.

måndag, oktober 03, 2016

Tankar från ett hotellrum

Det här är vad jag har nästan svårast med som förälder: det konstanta klänget på min kropp. Jag hade inte riktigt satt ord på det innan jag fick barn, men jag har mycket svårt att acceptera att inte få ha min kropp i fred, utan att det är någon som klättrar omkring på den. Det gäller även vuxna människor. Skillnaden är bara att vuxna människor tenderar att 1. Klänga lite mindre och 2. Lyssna lite bättre. Det går liksom att förklara för en vuxen människa att det är inte du, det är jag, och JAG VILL SITTA I SOFFAN OCH SE PÅ FILM UTAN ATT NÅGON NUDDAR MIG, kan du vänligen ta bort din arm? Med barn är det svårare. Jag säger inte till ett spädbarn som sover som allra bäst om han får ligga som en groda på magen på mig hela natten att det är inte du, det är jag, och JAG VILL SOVA UTAN ATT NÅGON NUDDAR MIG. Studier visar att jag har mycket svårt att säga ifrån till en ettåring som vill vara supernära, en tvååring som vill vara supernära, en treåring som vill vara supernära, och en fyra, fem, sex, sjuåring som vill vara supernära också.

Det är ju så mysigt.

Också.

Men när det slutar vara mysigt är det ett mycket starkt och panikartat skrik inuti av LÅT MIG VA, NUDDA MIG INTE, GE MIG TILLBAKA MIN KROPP. Och jag har fortfarande inte vant mig, så här sju år senare. Det var därför jag inte direkt gillade att amma, tror jag. Därför jag sätter mig i fåtöljen när resten av familjen sitter i soffan när vi ser på tv. Därför jag byter säng när det kommer barn och trängs. Därför jag efter en klättrig helg i torpet skriker rakt ut att SÄTT DIG PÅ DIN PLATS, JAG VILL ÄTA MIN MAT I FRED, KLIV INTE OMKRING PÅ MIG, SLÄPP!!!

Varför barnen ändå fortsätter klättra som apor på mig och varför jag ändå inte ens ett dygn senare ligger på ett hotellrum i Oskarshamn helt i fred och längtkollar på bilder av dem i mobilen, däremot?

Pyttelite svårare fråga.

Det är så mycket som är ett starkt och närmast panikartat skrik inuti kring detta med föräldraskap.