fredag, december 30, 2016

10 x instagram 2016

Åh, Instagram, mitt hjärtas fröjd och glädje, how I love thee. Det här är tio av mina bilder som gillats jättemycket under året. Vill typ pussa alla som följer mig och då och då trycker gilla eller kommenterar på instagram, för MAKEN TILL SNÄLLA PERSONER finns väl inte på jorden? Ni tycker om:


1. Min julklappströja. Min bästis messade häromdagen och frågade om mamma fått hybris än, med tanke på gensvaret på den här bilden. Jag svarade att mamma slutat sitt day job och nu tänkte sticka på heltid. Min julklappströja vinner överlägset antal flest gill under 2016, och det fattar man ju. Älskar också min julklappströja!!!


2. När jag skryter om att jag lyft sten.


3. När naturen är en mallgroda, eller: Regnbåge i soluppgång.


4. Brorsor som gillar varann


5. Att jag gjort alla de här böckerna


6. Att jag har omogen humor


7. Att Svante var lucia


8. Att vi... eh... har ett vardagsrum


9. Att jag målade ovan nämnda vardagsrum grönt


10. Att naturen är en mallgroda, pt 2

Vi ses på instagram 2017 också, va? Jag lär ju vara där i alla fall.

Rakt ur huvudet

Herreguuuuud, vad det tar tiiiiiiid att få färdigt sitt himla lilla bokskåp, då? Har nu (förutom snickrat det, då): Oljat det, låtit torka, grundmålat det, låtit torka, strukit en gång med färg, låtit torka, strukit en gång till med färg, låtit torka, skrivit BOKSKÅPET v 2.0 på, låtit torka. Längtar inte jättemycket efter att vi ska måla hela vårt boningshus enligt samma procedur, för detta lilla minihus/skåp är typ en kvadrat stort och det tog ändå typ tre dagar att måla klart. Det skulle väl ta hela livet att måla ett helt hus. Antar jag.

Jallafall, nu är jag nöjd.

Nu tänker vi på något annat en stund.

Här har jag och Johanna sammanfattat våra läsår, och listat väldigt många barn- och ungdomsböcker som var svinbra 2016.

Imorgon är det nyår.

Skål för det?

Skål för det.

torsdag, december 29, 2016

Träslöjdslektioner vi minns

Hej bloggy,

det blev jul, den var god.

Jag tillbringade stora delar av helgen med pappa ute i hans snick. Vi snickrade ett nytt bokskåp som jag strax ska hänga upp utmed vägen hemma. Det gamla (som var ett skåp avsett för inomhusbruk) regnade av förståeliga skäl sönder efter ett och ett halvt år. Det nya har femårsgaranti, säger Mäster Snick. Det har taknock i aluminium.

Det bästa med att tillbringa julen i pappas snick var:

- att jag fick spika med spikpistol (förutom när jag tänkte på att spikpistol hade kunnat användas som ett sjukt obehagligt vapen i en skräckfilm var spikpistolen en BLISS, älskar spikpistolen nu.)
- att jag fick såga med kap- och gersåg. (Ger? Gir? Ger? Fick googla nu hur det stavades. Vad är ens ger? Otroligt konstigt namn. Men bra såg.)
- att allt man behövde bara fanns i nåt litet gömme, helt magiskt.
- att man fick plats och kunde breda ut sig på stora arbetsbord i rätt höjd
- att det var svinkul

Har inte fått så här mycket träslöjdslektioner sen högstadiet. Intensivkurs, 8 timmar, BYGG ETT BOKSKÅP. Nu ska jag ner i källarn och måla't.

Hörs!

torsdag, december 22, 2016

Kämpa sista

– Jag tänker inte gå.
*tänker inte gå*
– ALLA andra är lediga. Det är BARA jag på HELA fritids.
*ljuger som en blådåre*
– Ni kan inte tvinga mig.
*lägger sig på hallgolvet*
– För om ni gör det är det här den VÄRSTA dagen i HELA MITT LIV!!!

Ok.

Så vi jobbar väl en dag till då innan vi tar jullov?!?

Ska hinna klart med en ziljard texter idag, plus tvätta all tvätt, städa allt städ och packa allt pack ikväll.

Sen.

onsdag, december 21, 2016

Krakow, baby!





Gjorde just detta härliga: hejade på distans när Johanna bokade resa och boende för två i Krakow i mars. Det satt långt inne att byta Lissabon (som vi varit i twice) mot något annat skrivresmål, men nu känner jag mig SÅ SJUKT PEPPAD PÅ KRAKOW!!! Vi ska vara där i en vecka och skriva 70% av tiden och prata skriv resten av tiden, och det kommer bli: Bra. Speciellt eftersom jag efter att ha sett Skam aldrig vill göra något annat än att skriva serier om unga människor, så nu (eller ja, efter jul) tänker jag göra det. Och med "serie" menar jag nog mest serie i bokform, men hey! Jag är inte den som är den. Det går fint att göra teveserie av den sen också.

Läste i alla fall de 94 sidor jag hittills skrivit om hon som heter Liv idag och känner försiktig optimism. Jag har varit rädd för dokumentet i ett halvår, men i vår, där, i Krakow. Då jädrar.

lisabjarbo.se

Nu har jag tänkt i kanske åtta timmar (!!!) på om jag (som författare) borde ha en sajt med info om mina böcker och svar på vanliga frågor till elever som gör skolarbeten och länkar till stället där man bokar ett författarbesök med mig och så vidare och så vidare och så vidare. Efter en omfattande gallup bland säkert fjorton olika kollegor kom jag fram till: Nä. Inte värt. Inte nödvändigt heller, för den delen. Jag har redan mitt hörn av nätet, och det är här.

Och det var de åtta timmarna, det.

Men jag har i alla fall fixat till det här lelle stället på internetz lite, så att det ska bli lättare att hitta för hen som eventuellt klickar sig hit för att hen är ute efter annan information än den om hur jag vill bli Noora i Skam, bråkar med mina barn och/eller är trött. Med tydligare länkar till böckerna, författarbesöken, svaren på de vanliga frågorna och sånt.

Och så kan man helt plötsligt hitta hit via lisabjarbo.se också.

(Fast man kan också skita i det och hitta hit precis på samma sätt som man brukar - så om ni brukar hänga här behöver ni inte uppdatera adresser eller bokmärken eller RSS eller nåt.)

Ooooookej.

Jag fattar att detta är 0% intressant för ungefär 94% av alla som orkat så här långt, men har det någonsin stoppat mig förr? Nej, det har ju inte det.

Sortera under: Digitala tankar och vedermödor från en barnboksförfattare.

måndag, december 19, 2016

Dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan

Jag har varit på en skola idag och gjort årets sista föreläsning, och tror väl att jag tänkte på kräksjuka och smittorisk... hundra gånger på vägen dit i lokaltrafiken och hundra gånger under tiden i skolan och hundra gånger på vägen hem i lokaltrafiken? Jag tvättar mina händer så väldigt ofta nu. Och då tycker jag ändå att min noja har blivit bättre?

Ja, ja, köpte ett läppstift sen, och det kändes som ett fir.

Snart är det jul.

"JAG ÄR SÅ SPÄND!!!" skrek Svante rakt ut i morse när han kom på det. "DET ÄR BARA FEM DAR!!!"

Vi ska till mamma och pappa och jag hoppas på minst en kväll när jag får sitta uppe med mina syskon och sjunga med till olika pojkbandslåtar vi spotifyar fram, för 1. Det är det bästa som finns och 2. Jag har övat så himla flitigt i smyg när jag kört bil på sistone.

söndag, december 18, 2016

Et tu, min Noora

Minns ni de kortärmade stickade tröjorna jag går omkring och tänker på hela tiden? "Hela tiden." Förra veckan surade jag i alla fall skitmycket för att C.J i Vita Huset hade flera stycken i ett avsnitt. Men då kunde jag åtminstone tänka "jaja, CJ köpte sina kläder i början av 2000-talet, hon kunde hitta de där tröjorna, det är inte så konstigt." Men nu har ju Noora i Skam också flera stycken? WTF? Noora köper ju sina kläder nu? HUR GÖR HON?!?

torsdag, december 15, 2016

Bladen brinner #7 – I en idealvärld

Vad är julmagi, egentligen? Jag ställde frågan till Siri Spont när jag intervjuade henne om adventsboken "En förtrollad jul" och det här är vad hon bland annat sa: "Känslan av att människor fortfarande kan hjälpa varandra". Det kom nästan tårar.

I höstens sista avsnitt av Bladen brinner pratar vi om idealvärldar, hamstrar, bokhandeln innan jul, osympatiska karaktärer i böcker, förortsbarn, julskyltning och känslomässig läsning. Lyssna direkt här, eller på iTunes, Acast, Soundcloud eller via sajten.

onsdag, december 14, 2016

Vardagarna nu

Åh herregud, vintervardag, vad du t-r-ö-t-t-a-r ut mig. Att jag ens försöker "hitta på något" efter jag hämtat barnen? Det är ju absolut fullt tillräckligt att bara få med dem hem, få i dem mat, få dem i säng utan att någon av oss dräper någon annan i processens gång. Idag klämde vi in "gå till simhallen" också. Vem tror jag att jag är ens?!? Kommer nu behöva ligga och kippa efter andan i ett hörn fram till april för att återhämta mig.

Här är det som jag tappar livslusten mest av: Matlagandet. Det finns liksom ingen väg ut. Om jag taggar ner på ambitionerna och till exempel serverar yoghurt till mat tycker jag allt blir så tråkigt att jag vill gråta. Dessutom är det här vad som händer med mig om jag inte äter så kallad Riktig Mat på regelbundna tider: jag vill gråta. Igen! Men om jag lagar Riktig Mat så tar det tid och energi, och sen kommer ända bara barnen till bordet och gnäller och petar och kanske säger "det är inte goooott, varför får vi aldrig pizzaaaaa", och guess what? Då vill jag också gråta. För att inte tala om hur sorgligt livet känns när man måste plocka undan skiten efter middagen.

Ooodeladi, ooodeladi.

Bråkar vid läggning gör vi också.

OCH NI DÅ?

Viggo

Jag har gjort en så märklig grej de senaste veckorna, nämligen SKRIVIT EN BOK, från början till slut, och skickat in den till förlaget, utan att fastna. Det har ju hänt förut att jag lyckats med detta oerhörda, men det har inte hänt på väldigt länge. Och det har aldrig hänt så här... effektivt.

Från idé –> strukturerad kapitalplan –> datorn –> skriv –> klar med första genomskrivningen –> läsa igenom  –> mejla in till förlaget –> nu, utan att ens titta upp. Som om jag dök rakt ner i alltihop, höll andan, simmade på, och vägrade gå upp till ytan för att ens hämta luft på vägen, i ren panik över att det där andetaget/pausen/eftertanken skulle kunna bli ännu en halvfärdig bok att lägga till samlingen.

Det är en kapitelbok att högläsa för såna som är mellan 6-8 år, så det är ju inga enorma mängder text vi snackar om. MEN ÄNDÅ?!? Det är en skrivprocess som inte liknar någon av de jag varit inne i tidigare. Och kanske är metoden värdelös - för jag har ingen känsla för om texten blev bra ens. Men det är sån lättnad att det blev, att det finns något nu som jag kan jobba med, en stomme, ett utkast, jag tror knappt ni förstår? Det är så mycket enklare att rätta till och ändra och skriva om och redigera än att hålla på och... hitta på allt i den första skrivvändan. Första skrivvändan är en pain in the arse, skulle jag vilja säga.

Om det här blir, så blir det om en kille som heter Viggo, och om att vara rädd för mörker, spöken, mördare, clowner och att någon ska komma och ta ens lillebror när man sover. Och att ha alla känslor utanpå kroppen, samtidigt som man kämpar på för att vara stor och cool, som de äldre killarna på skolan.

För det är ett ämne som... eh.

Ligger rätt nära till hands.

tisdag, december 13, 2016

Jag skulle vilja skriva om mödrarna

Alla dessa dagar som kom och gick, var de december? Varje morgon när barnen öppnar en ny lucka i adventskalendern frågar jag dem vad det är för datum och sen skriker jag av chocken. TRETTONDE?!? REDAN?!?

Jag har köpt en (1) julklapp.

Ja ja.

Jag har gjort mycket annat. Bland annat: Upptäckt pepparmynts-te och sett snart två säsonger av Skam. Älskar båda. T ex Nooras frisyr! Är this close att gå till frisören och ba: Klipp mig som Noora. Har även haft skjorta och läppstift två dagar i rad pga samma stilförebild (LIVSFÖREBILD), och ja, det tar ju sin tid och sin tankekraft att tänka på sina fiktiva teveseriekompisar och hur de har det och mår, julklapparna får väl vänta, herregud.

Andra grejer som hänt: Svante har varit lucia med krona och tre sorters sprayfärg i håret. Vi har tagit in en julgran. Gustav har blivit politiker. Jag har äntligen läst "Århundradets kärlekssaga" av Märta Tikkanen och är helt tagen.

Det här till exempel, fick mig att böla ner i morgonkaffet:

"Jag skulle vilja skriva
om mödrarna
jag skulle vilja skriva
om Fredrika
jag skulle vilja skriva
om dem alla
som är döda
och som jag älskar och saknar
och som hette Margit
Julia
Emma Ester
och Aurora Concordia
de som var gifta med Runeberg
och Gösta och Alfred
och Uno och Adam Edvin och Gustav Adolf

Jag skulle vilja skriva
om allt de gav i arv
och förstod och visste och kände
allt de orkade
ha överseende med
allt de trodde på och hoppades
och älskade"

Det var väl det, kanske?

onsdag, december 07, 2016

Alla dessa dammiga crosstrainers, inte visste jag att de var livet

Killen jag köpte ett löpband av sålde det för att han hade insett att han var en obotlig soffpotatis. Detta vet jag eftersom han skrev det i Blocket-annonsen. Han hade köpt löpbandet för tre år sedan, ställt det i vardagsrummet, och sedan sprungit den sammanlagda sträckan av 2 mil på det under åren som gått sen dess. Jag tänker på alla hemmagym och crosstrainers och motionscyklar och löpband och hantlar som står och dammar i något hörn hemma runt om i det här landet. Alla pengar som läggs på nyårslöften och årskort och utrustning.

Hur många har till exempel en blå abslider undangömd någonstans i ert hem. Ärligt? Jag har en. Den är förmodligen dammig där den ligger, lord knows where.

Men vi har i alla fall haft en ganska trevlig premiärvecka, jag och mitt löpband. Än har det inte börjat samla damm. Det är förvisso jobbigare att springa på det än vad det är att springa på löpbandet på gymmet (och detta måste väl vara inbillning - ett löpband kan inte vara trögare än ett annat?) men annars har vi det bra. Tre gånger när jag kört fast i nån himla arbetsuppgift har jag skitit i allt, stängt datorn, gått ner och sprungit mina tre kilometer, duschat, fortsatt jobba. Det har inte nödvändigtvis betytt att jag kommit loss från det där jag kört fast i, men det har i alla fall resulterat i en känsla av jag åstadkommit något.

Om så bara ett knallrött fejs och hög puls.

5 bra böcker att ge i julklapp till någon över 13 år



Till tonårsläsarna (och såna som är vuxna också för den delen)! Det här är fem skitbra böcker. Vill du få mer info (tex författarnamn) om titlarna går du till Bladen brinners sajt här! Där finns också julklappstips för andra åldrar. Hej svejs från filmverkstaden.

måndag, december 05, 2016

En måndag i december

Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska skriva i det här blogginlägget, men jag tänker att om jag börjar och bara låter tangenterna gå så kanske det ger sig? Mina barn tycker att jag har bra "men ganska omogen" humor. Detta grundar de på att jag 1. omsorgsfullt skar ut ordet PRUTT i pepparkaksdeg nyss och gräddade bokstäverna och spritsade dem mitt finaste med kristyr, 2. läste "Sagan om pannkakan" på låtsasdanska för dem. Själv tycker jag att jag har rätt medioker humor, ett tämligen uselt humör, och problematisk frisyr. Och inget varmvatten har vi heller.

Jag plöjde "Berättelse om ett äktenskap" igår från pärm till pärm. Jag tyckte hemskt mycket om den. Jag slet mig svettig med en frilanstext i fyra timmar idag. Sen ratade jag den och började om. Jag köpte pasta gjord på röda linser, kokade den och smakade, och slängde sedan allt i komposten. Vad kan jag säga? Det var inte gott.

Kanske kommer jag måla hallen däruppe rosa under jullovet. Dörrarna med. Listerna? Man får se.

Min ridskola har stängt och min ridlärare har tagit sina hästar och flyttat.

Imorgon är det tisdag.

Då ska jag springa på mitt löpband.

Untz, untz.

fredag, december 02, 2016

5 bra julklappsböcker att ge bort till någon mellan 9-12 år



Fler boktips inför jul! Här är fem bra böcker för alla som firar med någon mellan 9-12 år. Mer info om titlarna och fler boktips hittar du på Bladen brinners sajt, här.

torsdag, december 01, 2016

Bladen brinner #6 - Som en hinderbana

Det här är något vi aldrig hade kunnat säga för några år sen: I nya avsnittet av Bladen brinner pratar vi om nya, bra slukarböcker med transpersoner i huvudrollen. Och så pratar vi om behovet av lättlästa böcker - som är större än någonsin. Delvis för att barn läser sämre idag, men också för att alla nyanlända barn som kommit hit från andra länder behöver lättlästa böcker på svenska för att komma in i språket. Och så diskuterar vi grejen med att utmana normer när man skriver! Vi träffar: Alex Gino! Mårten Melin! Sara Ohlsson!

Jag tycker själv att det är ett bra avsnitt, så lyssna?