söndag, juni 18, 2017

När näverkorgarna är tomma

Varje gång jag städar tänker jag: "Nu ska vi hålla det så här, nu skärper vi oss, nu blir jag en människa som sorterar allt med en gång och går med sakerna hela vägen fram till sitt rätta ställe, nu slutar jag trycka undan saker i närmsta låda/bokhylla, nu händer det, nu vänder det, nu kommer det vara fint här hemma jämt."

Vesst, serru.

Vesst.

Så här funkar jag ganska mycket: "Det här ska till kontoret." *ställer in en hög med grejer på golvet i kontoret* "Det här ska in i skafferiet." *trycker in saker på måfå i skafferiet* "Det här ska ner i källaren." *ställer en driva med grejer precis ovanför källartrappen* "Det här ska upp." *lägger ett berg av grejer i trappan*

Det där sista steget - att verkligen sortera in strumporna/papprena/böckerna/verktygen där de ska vara direkt och inte bara bära dem till rätt surroundings... herregud, så för-e-bann-at tråkigt.

Har två små näverkorgar i köksfönstret där jag lägger alla små, små prylar jag hittar när jag plockar och som jag inte orkar gå med till rätt ställen just exakt då - legogubbshuvuden som ska upp, skruvar som ska ner, mynt som ska in i nån plånbok, gem som ska till nåt skrivbord, nåt jag inte vet vad det är men som ser ganska viktigt ut... sånt. En gång i halvåret tömmer jag ut näverkorgarna på köksbordet och skriksuckar, och säger åt barnen att ta det de vill behålla och sen slänger jag nästan alltihop i soporna.

Det är en mycket härlig känsla när näverkorgarna är tomma.

Ett rent blad! Oändliga möjligheter!

Nu ska vi hålla det så här, nu vänder det, nu händer det, nu kommer det vara fint här hemma jämt.

torsdag, juni 15, 2017

Dela lika

Här är en sak jag har tänkt på när det gäller att dela lika på ansvar för familj och barn och sånt: Det gäller ta mig fan att man är på tårna båda två exakt hela tiden för att det ska hålla. Det räcker typ att man är borta en kvart för att man ska ha hamnat ohjälpligt efter, och balansen ska ha rubbats?

Gustav har till exempel varit borta i fem små ynka dagar nu.

På de fem dagarna har jag tagit emot all information om: skolavslutningen, midsommarfirandet som stundar, helgens fotbollsturnering för ena barnet, smittorna som härjar på förskolan för andra barnet, kalas tre veckor framåt i tiden för ena barnet, kalas två veckor framåt i tiden för andra barnet, tandläkartiden för ena barnet nästa vecka, playdate för båda barnen nästa vecka, önskemål om nya skor från ena barnet, önskemål om nya frisyrer från båda barnen, tiderna för mulleträffarna nästa höst, tiderna för fotbollsavslutningen nästa vecka, lite detaljer rörande tonårskillen som ska vattna våra växter i sommar, och säkert tio grejer till som jag redan tappat.

Nu är det jag som vet de här grejerna.

Nu är de mitt ansvar.

Vad gör man - har en formell överlämning när Gustav kommer hem igen, eller?

Kanske? Eller? Nä?

Det känns ju hyfsat nära till hands att bara... surt projektleda mycket mer de närmsta veckorna istället, innan vi: kanske är i fas igen, tills någon av oss: tittar bort en halv sekund, och allt: rubbas en gång till.

Ett par jag känner har delat upp barnen (de har två). De har allt administrativt ansvar för ett barn var (läxor, kalas, föräldramöten, tandläkartider, what have you), och sen byter de barn efter ett år. De säger: Mycket mindre tjafs, mycket tydligare vem som har ansvaret, mycket lättare att släppa de områden man inte ansvarar för just nu, mycket mer rättvist.

Kanske? Eller? Nä?

You tell me.

Lätt är det i alla fall inte.

tisdag, juni 13, 2017

"Hörde du? Jag tyckte det kom ett litet pip!"


Ur "Djur som ingen sett utom vi" med text av Ulf Stark och bilder av Linda Bondestam.
"Kvällssolen brinner.
Snart har den brunnit ut.
Då gör Hoppeligen
grå och nöjd
ett sista hopp till slut.
Den hoppar opp
i himlens höjd,
skrattar och försvinner."
Johanna messade mig på lunchen idag och skrev: "Ulf Stark har dött" och jag började fulgråta rakt ner i pastan. Jag kände honom inte väl alls, men jag tyckte så mycket om det jag kände, och hans böcker har betytt så mycket för mig, och så många andra.

Jag skulle ha velat hunnit säga ordentligt: Tack för Dårfinkar & Dönickar, tack för En stjärna vid namn Ajax, tack för repliken vi återkommer till igen och igen i min familj, "du är fan amamma den bästa morfar jag nånsin haft" från Kan du vissla, Johanna?, tack för alla svordomar, allt det skitroliga, allt det allvarliga och tonen som bara var din, tack för tusen grejer till.

Eller ta bort att jag hade velat säga det där med repliken i Kan du vissla Johanna, förresten, för det sa jag faktiskt. Visste ni att "amamma" bara var ett misstag? Det stod anamma i manuset. Men skådespelaren som spelade Berra sa fel när de skulle spela in filmen.

"Visst blev det bra?"
"Ja, verkligen."
"Ibland har man tur."

När jag skulle intervjua Ulf Stark på scén under bokmässan i höstas var jag nervös innan. Vi hade aldrig setts, han hade varit en förebild, så klok och skarp, jag hade sett honom på tv, jag ville inte göra bort mig. Nervositeten försvann när vi växlat två mejl. Så varm och finurlig.

Om dikten här ovanför sa han: "Så hoppas jag att det ska kännas när det är dags. Den kan man ha som begravningsdikt."

Vi har skämtat i flera avsnitt av Bladen brinner, om hur vi återkommer till Ulf Stark hela tiden, jag och Johanna. Hur många gånger kan man prata om Ulf Stark innan man pratar med honom? I avsnitt 12 pratade Johanna med honom, och jag tycker samtalet blev så himla fint. Här kan man lyssna på det, och här kan man höra ännu mer som extramaterial om man inte får nog av bara den delen av intervjun som kom med i podden.

Det kommer bli tomt utan Ulf Stark här i världen, känner ni det? Vi har alla hans texter, alla hans över hundra böcker, men det känns också som om han hade ännu mer kvar att ge.

Idag fulgrät jag över pastan för en som fick gå för tidigt. Eller som fick "hoppa opp", då, hoppas jag.

måndag, juni 12, 2017

Stryker måla hall

Sån revansch! Stryker nu "Måla om övre hallen" också och stupar i säng med träningsvärk i alla armar. (Alla två.) Tror det var i januari jag skrev med stora bokstäver på väggen i hela trappen: VAD SÄGS OM DEN HÄR ROSA? med ambitionen att måla så fort Gustav sagt okej. Men, men, ja, ja. Vad är ett halvår hit eller dit.

söndag, juni 11, 2017

Skriver upp blogga, och stryker det bara för att få stryka nåt

Här är ett problem jag har: Att jag gillar att bli klar med saker och ting, och gå och lägga mig med en känsla av att jag fått något gjort. Inte för att jag går omkring och har en att-göra-lista varenda dag, men om jag hade haft det hade jag velat bocka av grejer på den, stryka med svart tusch, och sen, kanske: Sätta mig ner på en bänk och glo på det där som blivit klart och tänka åh, men halledaaaa, så skönt, vad bra det blev.

Tvätten.
Rabatterna.
Grusgången.
Måla om övre hallen.
Riva ner den fula spaljen och bygga upp en ny.
Flytta klätterrosen.
Köpa en klematis och plantera den.
Trycka ner nya sockerärter och bönor i jorden.
Koka rabarbersaft.
Städa.

... hade jag till exempel gärna velat stryka efter den här helgen. Men istället: Har påbörjat all of the above. Är inte helt klar med nåt. (Jo, flytta klätterrosen, nu när jag tänker på det. Och saften, så fort jag diskat kastrullen. Det räknas? Nu stryker jag.) Det är en ständig frustration jag går omkring med. Att det finns för många saker på listan, och att jag bara hinner dutta lite här och där, i för korta stunder, att jag nästan aldrig blir klar. Samt: Att resten av familjens listor uppenbarligen ser helt annorlunda ut, och frustrerande ofta motverkar mina. Gissar hejvilt här nu, men mina barn kan till exempel ha haft det här på sin lista den här helgen:

Smutsa ner kläder
Stöka ner så mycket som möjligt i så många rum som möjligt
Vänta tills mamma satt sig ner och börjat rensa ogräs i grusgången och då akut kräva lördagsgodis.
Vänta tills mamma börjat måla om i övre hallen, och då akut kräva mellanmål.
Vänta tills mamma börjat flytta klätterrosen, och då akut kräva gemensam studsmattelek.
Vänta tills mamma börjat riva den fula spaljén, och då akut kräva att bli levererad till barnkalas.
Tjata om att mamma ska avbryta all annan aktivitet och messa och fråga om X kan leka.
Tjata om att mamma ska avbryta all annan aktivitet och messa och fråga om Y kan leka.
Tjata om att mamma ska avbryta alla annan aktivitet och messa och fråga om fan och hans moster kan leka.
Fråga 472 gånger om mamma fått svar från X, Y eller fan och hans moster.
Absolut inte vilja dricka hemkokt rabarbersaft.

Till skillnad från mig hann de, som ni ser, klart med allt.

Tutti frutti.

Men så kämpade de jädrigt målmedvetet också, ända in i kaklet, och lät sig inte avbrytas av något.

fredag, juni 09, 2017

Plötsligt en fredag

En grej jag gjorde idag: Gick förbi den lokala frisören, stannade upp, tänkte i en sekund, gick in, satte mig i frisörstolen, sa "klipp bort allt, hit" och viftade lite med handen strax under hakan. 20 minuter och 280 kronor senare: NY FRILLA! Det här känns: Skönt. Och också: Rimligt. Orkar fasen inte hålla på att boka tid och åka till Stockholm och betala tusen spänn, det blir aldrig av, det tar ju halva dan. Annan sak jag gjorde idag: Gick till gymmet. Tredje sak jag gjorde idag: Hade ont i huvudet. Mellan alltihop och under tiden: Tänkte på min ungdomsbok och glodde på ett halvfärdigt worddokument. Kvar på listan: Plantera lök på kolonilotten.

Slut på dagsrapport.

torsdag, juni 08, 2017

Här kommer alla känslorna

Hur mycket vrede över en utebliven tallrik flingor och mjölk är det rimligt att rikta ut mot världen, skulle ni säga? 6-åringen i det här huset tycker: Ös på, ut me't, var inte blyg. Så fruktansvärt arg. Så fruktansvärt länge.

"Jag vill dööööööö! Mitt liv är värre än en feberdröm! Det kan lika väl ta sluuuuut!"
"För att du inte fick flingor?"
"MEN JAAAA! FATTAR DU INTE ENS DET?!?"

Och meanwhile det vrålet pågår, och jag försöker resonera med vrålarn, ligger storebrorsan och gråter i sängen bredvid, för att han inte står ut med dålig stämning och bråk.

"Snälla, Svante! Sluta skrik! Jag vill bara att ni ska bli sams! Du gör mig glad om du lugnar ner dig nu, kom och kryp upp till mig så alla kan bli sams! Gör mig glaaaaad!"

Ja, jädrar.

Allt är inte alltid så fluffigt.

Men det finns nypotatis i affärerna nu, och idag: åt jag av dem.

Så pass gott.

måndag, juni 05, 2017

Saft och sylt

Det är den tiden på året när vi googlar rabarbersaft/googlar syrénsaft/googlar picklade rädisor. Det är kul. Inte ens hälften av gångerna blir det av att vi verkligen gör någon av grejerna, men tanken är rätt härlig, och det räcker rätt långt.

Annars går det sådär med våra odlingar.

Vi har varit så trötta. Glömt bort att plantera gurkan, glömt bort att vattna tomaterna, inte orkat bry oss om att sockerärterna inte tittat upp ur jorden. Jag tog en timmes lunch i fredags och gallrade/tryckte ner frön/planterade om/talade ömt till djupbäddarna, men fan vet om det kommer att hjälpa.

Jag tror inte odlingsåret 2017 kommer gå till historien som särskilt makalöst.

Men förmodligen går livet vidare ändå.

fredag, juni 02, 2017

Fram till midsommar

Åh, juni, hej på dig, jag har längtat. Nu är kickstarterkampanjen för Bladen brinner avslutad (tio miljarders TACK till alla som bidragit - helt otroligt mäktigt med sån uppslutning!) och podden har sänt sitt sista avsnitt för säsongen, skolbesöken är (nästan) slut, och ändå är det några veckor kvar tills vi tar sommarlov i det här hushållet. Det betyder: Skrivtid.

ÅH, HERREGUD, VAD HÄRLIGT!!!

I början av maj skrev jag upp alla månadens dagar i min anteckningsbok, och strök alla arbetsdagar som försvann till annat än skriv. Det blev 5 dagar kvar när jag var klar. Det kändes snålt redan från början. Och ändå: Av de 5 planerade skrivdagarna har 4 sedan ätits upp av andra akuta grejer, eller jobb som tagit längre tid än jag trott. 1 dag har jag skrivit bok. En dag?

"Hur hittar du balansen mellan andra jobb och skrivjobb?"

Se där, en fråga jag fick idag.

"Det gör jag inte."

Se där, ett svar.

Men kanske i juni?

torsdag, juni 01, 2017

Bladen brinner #17 - "Det bränner till"

Jag skrev om timmarna när jag fick hänga i Sara Lundbergs ateljé i våras när jag kom hem från intervjun.

"Det här har jag insett är mitt viktigaste livselixir: Att sitta rätt upp och ner på nån himla stol och prata med någon i flera timmar om 1. Människors psyken och känslor, 2. Konstnärliga arbetsprocesser 3. Kvinnors (och mäns) roll i samhället och historien, och 4. Populärkultur och böcker som handlar om punkt 1-3. Jag vill alltid prata om detta, nästan bara om detta, gärna alla punkterna ihop, hela tiden, jag får aldrig nog. En av mina vanligaste dagdrömmar är att jag har candle light dinners med olika skarpa kvinnor som jag beundrar, och så sitter vi mitt emot varann och bara pratar och pratar och pratar, på exakt samma våglängd, med exakt samma humor, med exakt 2 glas vin i kroppen, med exakt lika rosiga kinder."
Nu finns podden där det ihopklippta resultatet av detta här går att lyssna på! Det är vårens sista avsnitt av Bladen brinner, och det innehåller (förutom Sara) också en intervju med Jenny Jägerfeld och en diskussion om Elin Nilssons novellsamling "Anrop från inre rymden". Plus boktips! Så klart.

Lyssna här, eller där poddar finns.

onsdag, maj 31, 2017

Hej Kollikok!

Oväntad utveckling i livet: Blev just (hjälp)ledare för en Mullegrupp. Hej Kollikok! Tog mig an den här uppgiften först av allt: Lära mig den sabla Mullesången. Alltså, så krånglig melodi? Har övat en halvtimme framför nåt himla youtubeklipp nu. Next up: Köpa funktionskläder. Jag har lovat Svante att vi ska tälja, hålla på med stormkök och göra kluriga grejer. Hoppas själv också på en stor mängd eldande. Mmm... eld. 

*googlar pinnbröd*

En gång i veckan ain't enough

Okej, hästar.

Förra veckan hade jag vårens sista ridlektion. Då red vi på ovalbana. Detta är något man gör ibland när man rider islandshästar har jag förstått, för väldigt stor del av ridandet på islandshästar går ut på att rida i olika gångarter, och det gör man väldigt bra på en ovalbana. Den som ser ut ungefär som en travbana, stor och jämn. När man kör ett gångartsprogram kan man till exempel först rida två varv i tölt, sen två varv i trav, sen ett varv i skritt och sen två varv i galopp. Hästen ska då helst: Ha bra takt, gå i form, se snygg ut och hålla rätt gångart i bra tempo under hela varven. Ryttaren ska helst: Ha bra sits och se till så hästen gör allt ovanstående.

Låter lätt! Är svårt.

I mitt huvud jämför jag det med hur det var att övningsköra bil i början. Så sjukt mycket att hålla reda på. Backspeglar och dragläge och uppsikt och växlar och bromsar och gasar och koppling och tio-i-två-grepp och hastigheter, det tog ju för farao evigheter innan det mesta av det kom naturligt, så man kunde fokusera på finliret.

Exakt så är det med ridning också.

Jag är fortfarande på nivån: Lägger jättemycket koncentration på att hålla ihop hästen i tölt, så den inte börjar trava, eller: Lägger jättemycket koncentration på att hålla igång galoppen hela varvet. Och preciiiiiiis när jag tänker: "Okej, nu har jag det, nästa steg, nu jädrar ska jag få hästen att gå i form också (alltså att den böjer in nacken och har sådär snygg form på halsen, och trampar på ordentligt med benen under kroppen, helt ihopjobbad och koncentrerad) så säger ridläraren: "Slut för idag! Skritta av på långa tyglar och klappa era hästar."

AAAAAAARRRRGGGH.

Tror ni min familj märker om jag köper en ganska liten häst och ställer den i carporten?

tisdag, maj 30, 2017

Två dagar kvar på kickstarterkampanjen

Sista rycket nu i kickstarterkampanjen för Bladen brinner. Två dagar kvar! På torsdag vid midnatt stänger insamlingen. Här klickar du för att komma till kickstartersidan:
http://bit.ly/kickstarterbladenbrinner , och vill du får du väldigt gärna hjälpa till att dela samma länk också.

När man stödjer oss får man (förutom tacksamhet och chansen att lyssna på podden även i fortsättningen) olika belöningar beroende på vilken nivå man väljer. Till exempel en tygpåse! Eller en fest (med författarpanel på scenen och quiz och roligheter)! Eller ett bokpaket (där du väljer ålder på läsaren och vi väljer tre asbra favoritböcker vi läst under poddens första år)!

Ett bibliotek vi älskar lite extra har till exempel gått in och stöttat med 400 kronor för alla anställda, och skickar dem allihop till Stockholm på festen, mot kravet att de lyssnar på podden i höst, som fortbildning. Va? Så sjukt roligt.

Älskar våra engagerade lyssnare.

måndag, maj 29, 2017

Att efterlysa en illustratör på sociala medier - så blev det

I början av våren var jag på möte hos förlaget och pratade om manuset jag hade skrivit, en kapitelbok för läsare som är kanske 6,7,8 år. "Vem ska illustrera, då, tycker du?" sa förläggaren. "Åh, jag veeeet inte", svarade jag. Och så sneglade vi båda två simultant mot bokhyllan med kapitelböcker. Vilka brukar illustrera sådana här böcker? Vem ska vi fråga?

Att efterlysa en illustratör i sociala medier var ett förslag jag slängde ur mig för att försöka frångå det där sneglandet, och tvinga oss att tänka på ett annat sätt än vanligt. Plus (och det här var en väldigt starkt bidragande orsak): Det verkade ju väldigt kul? Som ett experiment?

Här är efterlysningen som gick ut. Jag delade det där blogginlägget på Facebook och Instagram och Twitter den 3 mars, och tänkte att "det vore fint om folk tipsade vidare". Och det... gjorde folk. Många, många hundra gånger. Den 4 mars och 5 mars och 6 mars och resten av mars ägnade jag många, många timmar på att svara på mejl och kommentarer och facebookmeddelanden och instagrammeddelanden som rörde efterlysningen. Sen började arbetsproverna trilla in.

Totalt anmälde 436 personer sitt intresse för att teckna boken under den knappa månad som efterlysningen låg ute. Bland alla som mejlat valde jag och förläggaren till slut ut 6 stycken som (mot arvode) fick göra en provskiss av Viggo och hans familj. Vi träffade några av dem och hade möte. Och sen valde vi den som vi tror passar just den här boken allra bäst.

Sån ynnest!

Jag har dokumenterat delar av processen och visat (ett urval, som velat bli uppvisade) illustratörer på bloggen under tiden. Här kan man till exempel se prov på några av alla som skickade in: 5 x illustratörer (del 1), 5 x illustratörer (del 2), 5 x illustratörer (del 3) och 5 x illustratörer (del 4).  Här kan man se några av provskisserna från: Jennie Blomqvist, Veronica Ljunglöf, Emelie Gårdeler och Marcus Gunnar Pettersson.

Och här kan man se inlägget om vem vi till sist valde: Johanna Magoria.

(Plats för liten lycklig suck.)

Allt det här har varit: Väldigt, väldigt roligt. Och tagit väldigt, väldigt många timmar i anspråk.

Värt?

OH YES!!!

Vi har fått upp ögonen för en hel hög med illustratörer vi inte hade koll på sedan innan genom att göra så här, och hittat Johanna mitt i den högen. Och jag är så sjukt glad för att vi gjort det! Har så väldigt bra magkänsla nu – det ska bli skitkul att göra böcker ihop med henne.

söndag, maj 28, 2017

Supersommarhelgen

Har: Varit i Västervik, badat från klippor, grillat grejer, bland annat min egen hud. Hört barn ömsöm fnittra ömsom gnälla ömsom babbla. Umgåtts med min ursprungsfamilj och denna ursprungsfamiljs bästisar, ätit färskpotatis. Ätit jordgubbar! Ätit annat. Tittat med hjärtögon på min brorson, för han är så jädra rolig. Köpt saker på loppis! Fått leka tetris för att få in mig själv och två barn i bilen på väg hem bland alla fåtöljer och grejs, kört och kört och kört, kommit hem. Vattnat halvdöda plantor. Plockat in lite syrén. Bråkat. Blivit sams. Bråkat lite mer. Varit otroligt ledig. Blivit otroligt trött, på gränsen till apatisk. Packat upp.

Slut på supersommarhelg.

fredag, maj 26, 2017

Illustratören vi valde: Johanna Magoria

Trollet i Bockarna Bruse i Johannas version.
Innan vi gjorde den här illustratörsefterlysningen visste jag inte vem Johanna Magoria var. (Fast nu så här i efterhand har vi luskat ut att vi nog faktiskt sågs första gången när jag var kanske 18, och Johanna hängde en del i Ingelstad AV ALLA J-A STÄLLEN för att hon var ihop med en kille som i min familj går under namnet Glassbils-Rikard.)  Men i alla fall. Hon mejlade, och jag klickade på länkarna hon skickade med, och... ja. Det är ju rätt svårt att inte bli impad? Här kan ni glo på hennes sajt.



Och om man följer Johanna på Instagram (@johannamagoria) kan man få se en sån här skiss...

"Fredrika och räven"
... bli till ett sånt här porträtt, med inspiration från ett gammalt släktfoto. Den (och massa annat fint) kan man köpa i Johannas webbshop. Såvida man inte råkar bo eller vara i Köpenhamn, förstås? För då kan man gå raka vägen in i den lilla butiken som Johanna och hennes designpolare har och köpa grejer där också. GunGun heter butiken. (Hemlig plan: Ha alla framtida bokmöten i eller runt denna butik.)



Ibland tycker jag man märker bara av att skicka tre, fyra, fem mejl mellan varann att "jo, men ja, men jo, vi har ju väldigt, väldigt lätt att kommunicera, kan vi möjligen bli bästisar?" Så tycker jag det har känts med Johanna hela vägen genom den här illustratörsefterlysningen. Och förra veckan när vi hade setts på förlaget? Jag gick därifrån helt studsig.


Det här är Johannas version av Viggo. Ungefär så här kommer han se ut i böckerna sen. Jag tycker att jag i denna skiss ser exakt den känslighet och mjukhet och eftertänksamhet och fnissighet som jag utan att veta det själv tydligen letade efter.



Och jag är så himla, himla glad över att vi ska göra böcker ihop nu. Jag tror att det här kommer bli: extremt kul och väldigt bra.

Den första boken om Viggo släpps om ett drygt år! Nu ska Johanna börja teckna. EXCITE!!!

torsdag, maj 25, 2017

Provskissare: Marcus Gunnar Pettersson

Bild från "Bosses rymdäventyr" som är skriven av Petrus Dahlin och tecknad av Marcus Gunnar Pettersson.
Marcus Gunnar Pettersson är redan etablerad som barnboksillustratör, och en gång har han sagt till mig att han har massor med inspirationskällor, men bland annat Sven Nordqvist (Pettson och Findus, you know) och Quentin Blake (som till exempel tecknat många av Roald Dahls böcker). Sen han sa det tycker jag att jag ser det ganska tydligt när jag tittar på hans bilder. Här hittar ni hans sajt så ni kan glo!

Bild från "Ylvania - Ljusbäraren", som är skriven av Ylva Hällen och tecknad av Marcus Gunnar Pettersson.
Kolla, så snygg lösning med näckrosorna! Mm... näckrosblad. Så fina. Det vita näckroshavet här blev den vita ytan som texten låg på i boken sen. Här har Marcus Gunnar en tictailshop där ni kan köpa bilder!

Och om ni inte redan följer Marcus Gunnar på instagram (@marcusgunnar ) så måste ni börja göra det nu. Mitt bästa är när han publicerar filmer på hur en bild växer fram. Har till exempel glott med öppen mun på den här ovanför minst nio gånger, och sett hur han tecknar ett gunnebostängsel. Alltså! Så mycket detaljer, och noggrannhet, orkar inte ens TÄNKA på antalet timmar en av hans bilder tar att göra.
Det här är Marcus Gunnars version av Viggo.
Och av Viggo och familjen. Trängseln i soffhörnet! (Varför sitter man så? Uppträngda i en hög i ett hörn med tre meter soffa kvar åt ingen på andra sidan?) Barfotafötterna! Tummarna kring ipaden!

Det är en rätt stor sorg, faktiskt, att en bok vanligtvis inte har mer än en illustratör. Lyllos alla i världen som får jobba ihop med den här genipersonen!

onsdag, maj 24, 2017

Jenter

Okej, så det här har jag pratat om med en författarkompis ikväll (igen, pratar om detta ofta märker jag): Hur skriver man om stora kroppar i en bok utan att det blir knas? Går det? Till exempel tänker jag att det ju vore härligt om det fanns fler berättelser där personer kunde vara tjocka utan att det var den centrala handlingen i boken, att den tjocka kroppen bara passerade rätt obemärkt förbi, som en kropp bara. Men om den tjocka kroppen ska passera obemärkt förbi - varför skriver man ens ut att den är tjock då? (Detta kan man lösa om boken har bilder, tänker jag, för då ser man ju kropparna. Men om det bara är text? Hur talar man om för läsaren att en person är tjock, och ändå låter hens kropp vara okommenterad? Tricky.) Also: Hur skriver man om utseendehets (som jag tänker är ett stort problem, relevant att ta upp, inte minst om man skriver om tonåringar) utan att själv späda på samma hets?

Sen pratade vi lite om Skam och konstaterade det här som tusen personer redan konstaterat, men: Hur kan en serie som är så jädra genomtänkt i sina karaktärsskildringar, och normbrytande på så många plan, låta den tjocka tjejen bara vara... en tjock tjej som äter i typ varenda scen, har knäppa mössor och typ ingen personlighet?

Zzz...

Fick lära mig det här (LYSSNA NU JOHANNA!): Det finns en föregångare till Skam för yngre barn. Jenter heter den, och det är samma manusförfattare, och samma upplägg med en huvudkaraktär per säsong. Huvudpersonerna går i sexan och sjuan. Och där, i andra säsongen? Där är huvudkaraktären... inte tjock, men i alla fall inte alls pinnsmal och hon har en personlighet och hon har en storyline som inte går ut på att hon har en kropp som är större än kompisarnas. (Den är att hon vill hångla med skitmånga killar.) Helt löjligt att man ska behöva bli så lycklig över nåt så simpelt. Finns på SVT Play här!

Provskissare: Emelie Gårdeler

Den här bilden kan man köpa som miniprint på www.imiform.se
Gnugga ögonen, they're in for at treat. När Emelie Gårdelers mejl damp ner i illustratörsefterlysningen gnydde jag lite rakt ut. Så här var känslan på ett ungefär: Jag vill dyka ner i allt hon gör och bara vara där. Så vansinnessnygga grejer.

Kolla runt lite både i hennes shop (och köp gnuggtatueringar, anteckningsböcker, kuddfodral, brickor, glasunderlägg, posters!) och på hennes hemsida så får ni se själva. På instagram hittar ni Emelie som @mli_gardeler

Det här mönstret kan man få på kuddar eller anteckningsböcker. 

Det här mönstret. Ja, jädrar. Klart som fasen att hon hamnade i provskissningshögen!


Här ser ni Emelies version av Viggo, lillebrorsan och pappan. Nu blev inte den vi valde till slut, men åh! Jag kommer att återkomma till Emelies bilder igen och igen, för jag tycker så väldigt mycket om dem.

Tack för att jag fick visa, Emelie! Och för all tid du lagt på Viggo.

tisdag, maj 23, 2017

Danmark, någon?

Nä, men om man kanske skulle börja tänka på den där sommaren då?

(Orkar inte, orkar inte, orkar inte.)

Vi ska bila genom Danmark har vi tänkt. Barnens mål med den resan: Legoland. Mitt mål med den resan: Bada i hav. Gustavs mål med resan: Vet inte exakt, men han har nämnt "tält".

Så här långt har vi kommit i planen: Vi ska köra först till Köpenhamn, och sen vidare genom halva landet till Legoland, och sen vidare genom typ resten av landet till Fredrikshamn, och sen ska vi åka färjan till Sverige. Detta ska ta typ en vecka.

Om någon som läser här vill ge en trött människa (som inte orkar googla själv nej) tips eller råd eller bara namedroppa en stad eller säga nåt allmänt på temat: Danmark - SHOOT!

Så blir trött människa mycket glad.

Provskissare: Veronica Ljunglöf

Det var den här lilla killen med handen i vädret som fick oss att lägga Veronica Ljunglöf i provskissningshögen när vi gick igenom alla bilderna i illustratörsefterlysningen. Eller hur älskvärd? Och det här är en illustratör jag tycker att ni ska följa, till exempel på Instagram, för det verkar vara hennes främsta hängställe. Där heter hon @litevera !

Åh, herregud, vad jag älskar att se folk skissa och hålla på, och se bilder växa fram.




Det här är Veronicas version av Viggo (och Viggos lillebrorsa och pappa). Alltså, förstår ni vilken lyx det har varit att få se sin karaktär i olika skepnader så här? Det lilla örat!!! Och den finurliga blicken!!!

Detta är typ jag när jag inte kan välja ALLA som illustratör?
Klicketi klick med er, in på litevera.se och glo. Och tack snälla Veronica för att jag fick visa dina bilder, och för att du ville provskissa!

måndag, maj 22, 2017

Livet ba: "Hon verkar palla en del idag ändå, ÖS PÅ!"

Den här dagen?
Ja, jädrar.

Vaknade med en släng av feber. (Kämpa Bjärbo!) Gick till förskolan och möttes av: STÄNGT. (Kämpa, familjekalendern!) Tog med avkomman på författarbesök. (Kämpa avkomman!) Fick punktering på bilen. (KÄMPA SAMTLIGA!) Rotade fram reservhjul och hade mig. (Kämpa ångestnivåerna!) Bultarna vägrade lossna. (Kämpa bultar!) Rullade ner för en backe och fick gratis hjälp av världens snällaste bilmekaniker som "typ var starkare än Pippi ju, mamma?" (Kämpa, Pippi!) Missade lunchen. (KÄMPA, HUMÖRET!) Kom för sent till dagens andra skola. (Kämpa sista rycket!)

Helt otroligt nog måste jag ha haft typ livets enda dag då jag tydligen kunde hantera motgångar och plötsliga ändringar i schemat och ingen mat (!!!!) för jag grät inte en enda gång, och blev inte otrevlig ens mot Gustav när jag ringde honom först en gång för att säga att "du, eh, förskolan var stängd?!?" och sen en gång till för att säga "du, eh, jag har fått punktering?". Istället var det som att min hjärna ba, helt lugnt: "Jaha, nu hände det här, då får vi lösa det, tur ändå att Svante har pannkakor i bilen."

FATTAR INGET?!?

Men det var ju bra.

Svante får +++++ som plötslig praoelev. Han satt längst fram och ritade och sa inte ett pip på lektionerna förrän jag frågade om han vågade hjälpa till och dela ut papper till de stora barnen. "Kan jag väl" sa han då. Och sen gick han omkring bland femmorna (!!!) och sa "varsågod" och "här får du" och "ett till dig" och var J E T E S Ö T.

"Fast i andra klassen vågade jag inte riktigt, för den var lite läskig. Alla vuxna var tvungna att säga schhh typ tio miljoner gånger i den klassen."

Nu somnar jag.

Provskissare: Jennie Blomkvist

"Moonfish" kan man köpa i webshopen hos Kollijox!

För mig är Jennie Blomkvist mer känd som @kollijox , så det tog en stund innan jag kopplade när hon mejlade och sa att hon gärna skulle vilja försöka teckna Viggo i illustratörsefterlysningen jag gjorde. Men sen, när jag väl fattat? Då såg jag ut ungefär som en hjärtögonemoji hela jag. Jag tycker Jennie gör så väldigt fina saker. Banditgirl, till exempel. Känner ni igen henne?


Jennie var en av de sex som fick provskissa Viggo. Jag tycker så mycket om hennes fräkniga version av honom, TITTA BARA! Den här är från Jennies instagramkonto @kollijox


HEJA KOLLIJOX! Så känner jag, starkt och innerligt. (Här hittar ni hennes blogg också om ni är nyfikna.) Så himla glad att jag fick chansen att se (och visa) den här versionen av Viggo, även om vi nu inte kommer att göra den här boken ihop.

söndag, maj 21, 2017

Kolonilotten







I år har vi en kolonilott (ihop med två kompisfamiljer). Igår morse när vi kom på att vi verkligen MÅSTE jordfräsa upp jorden och få ner potatisen på den kändes det rätt jobbigt. Igår kväll när vi väl var där i solen, grillade och tryckte ner potatis kändes det som den bästa idén vi någonsin kommit på. Skitmysigt ju! De andra fem vuxna ska odla: potatis, kål och lök på lotten. Jag ska odla blommor i ett hörn. Ingen av de andra fem vet om den här uppdelningen än, men det är så det kommer bli. Kom ihåg var ni hörde det först.

fredag, maj 19, 2017

5 x illustratörer (del 4)

På't igen! Jag frågade ju några av alla som skickade in bilder till illustratörsefterlysningen om jag fick visa upp dem på bloggen. Känns så sjukt snålt att sitta på alla dessa bilder själv! Här är de sista fem. (De första inläggen hittar ni här och här och här.) Sen ska ni faktiskt få smakprov från några av dem som fick provskissa själva Viggo också... men först:


Den här har Ida Holmedal gjort! Hon gör allt möjligt fint - mönster, prints, kalendrar, illustrationer för olika tidningar, och bilderboksprojekt. Den här bilden är från ett bilderboksprojekt som heter ”Resan”. Idas sajt hittar du här, på instagram heter hon @ida_holmedal, och här är hennes webbshop. Fastnade speciellt för den här på sajten, kolla!

Åh, den här! Det är en regnrocksgubbe known from Instagram, åtminstone för mig. Jag har följt Lisa Carlstedts vardag länge, som @krutrutlisa. Så pass härlig internetkompis! Hon har ett eget konto för allt hon målar och tecknar som heter @krutrutkonst. Det är privat, men fråga om du får följa, för det får du! Och det vill du!



Kolla palettbladen! Mm... palettblad. Den här har Josefin Norlin gjort. Hennes sajt hittar du här. Och här finns en webbshop där man OMG! kan köpa den här pelargonen?!? Jag tänker att vi kanske delar ett intresse för växter. Josefin hittar ni på instagram som @josefin_norlin och hon tecknar inte bara krukväxter så klart, det är bara jag som fastnar för dem, kolla det här också!

Den här har Maya Jönsson gjort. Åh, hon gör så mycket fint! Klicka er in på hemsidan och glo. Kolla den här till exempel? På instagram hittar ni Maya som @mayajoensson.


Och det här lilla gullot! Älskar den här frisyren! Den här står Emma Ganslandt bakom. Henne måste ni genast börja följa på Instagram, för hon är väldigt aktiv där, jag tycker det är kul. Klicketi klick: @emmaganslandt_illustrator Eller hur mycket fint? Här finns hon på Illustratörscentrum också.

Bladen brinner #16 – "Gå i viking"

Över 300 personer har stöttat Bladen brinners kickstarterkampanj nu, och det första målet (säkra höstsäsongen) är uppnått för länge sedan. Det är så sjukt kul! Poddar är ju nåt man lyssnar på gratis, det är ju det man är van vid. (Skithärligt ju, det enorma utbudet, fritt för alla!) Och även om man (nu pratar jag om mig som poddlyssnare) kanske fattar att det oftast ligger mycket jobb och kostnader bakom varje minuts ljud man lyssnar på så... är ändå känslan att det inte ska kosta något att lyssna. Är således: Positivt överraskad och väldigt glad över att så många som lyssnar kan tänka sig att betala för att vi ska finnas kvar! Guds tur, för vi kan inte jobba gratis och stå för kostnaderna själva, men vill verkligen, verkligen fortsätta göra programmet. Här hittar ni kampanjen!

Och så finns det ett nytt avsnitt ute också, där vi intervjuar författaren Elisabeth Östnäs (som skrivit "Sagan om Turid - en skitbra ungdomsfantasy/historisk trilogi om en vikingatjej) och Mats Kempe (som sitter i juryn för ALMA-priset.) Så fnissigt att juryn till exempel inte visste om Barbro Lindgren skulle bli glad eller arg när de ringde upp henne för att säga att hon fått priset? Och så diskuterar vi tjocka tjejkroppar i böcker - varför är de så jädra ovanliga? Podden kan man lyssna på överallt där poddar finns, eller här:


torsdag, maj 18, 2017

Fyra exempel på bra

Det här har varit en bra dag.
Det tycker jag verkligen.
Till exempel ett: Det har varit Snapplevarmt.
Snapplevarmt är när det är så varmt så man blir lite, lite yr på stan och måste köpa en Snapple (kiwi/jordgubb) och dricka med is och tänka "Detta brukade jag göra när vi var i New York" som om det var en lång, lång era i ens liv när det i själva verket bara var en månad.
Till exempel två: Svante har fyllt år.
Sex hela, långa år har han haft mig virad runt sitt lillfinger och igår när han tryckte sitt sandlådedammiga ansikte mot mitt och pussade mig på kinderna och viskade "jag älskar dig verkligen" fick jag hejda mig från att bita honom lite i näsan och nästan skrika tillbaka att "ÅH MEN JA-AA, JAG ÄLSKAR DIG TILLBAKA!!!".
Så rolig och kramig och högljudd och mjuk person att få ha i sitt liv.
Han önskade sig en får-tårta.
Det fick han.
Till exempel tre: Jag har fått glo på skisser.
Av de 436 som anmälde intresse för att teckna kapitelboken jag skrivit är det tre kvar nu, och idag har jag träffat två av dem. Druckit kaffe, pratat om texten, pratat om skisserna de skickat in... Be still my beating heart, så väldigt roligt har det varit.
Till exempel fyra: Nu får jag sova.
Gustav tycker att sömn är slöseri med tid, och hatar att gå och lägga sig.
Jag kan sitta mitt på dagen och komma på att jag ska få somna när det blir kväll och känna ett litet lyckorus vid blotta tanken. Att lägga huvudet på kudden, och veta att nu somnar jag, nu sover jag snart...
Sånt härl.

måndag, maj 15, 2017

Känslan just nu

Det kommer veckobrev från skolan och jag tänker jag inte hunnit läsa det förra.
Det kommer påminnelsemejl om lappar som ska in till fritids.
"Dags att planera sommaren!"
Åh gud, sommaren.
Vem bokar? Vem bestämmer? Jag vill inte.
Det kommer information från gympaläraren.
"Packa inne- och utekläder till gympan i fortsättningen, man vet aldrig."
Jag hittar förra veckans gympapåse ouppackad i hallen.
Det kommer post, och jag tittar på den och tänker: Jag öppnar den sen. Det står inte inkasso på.
Jag öppnar lådan där vi öser ner den där posten i väntan på bättre tider och lyfter på en tidning.
Mitt i högen med kuvert ett vitt.
Det står inkasso på.
Det är inte öppnat.
Det kommer information från en förälder i klassen.
"Senast torsdag i nästa vecka behöver jag 160 kronor swischade till mig för fotbollscupen och matchtröjorna."
Det var torsdag i nästa vecka för tre veckor sedan.
Svante vaknar och säger: Det är tre dagar till min födelsedag!
Han har räknat ner sedan i mars.
Vi har inte beställt hans presenter.
Leveranstid 4-6 dagar.
Det kommer information från friluftsfrämjandet.
"Vi vill påminna om att det är många som inte betalt sin terminsavgift ännu."
Det är måndag.
Det är något med måndagar jag brukar behöva komma ihåg?
"Shit, Rufus, matteläxan. Hinner du på fem minuter?"
Tomatplantorna dör i källaren, tror jag.
Jag ska kolla det.
Men det är nåt viktigt som är slut också, jag minns inte vad, det är något som har med frukost att göra. Sylt? Kaffe? Mjölk? Mackor?
Jag går igenom kylskåpet i huvudet.
Fastnar vid en burk oliver.
Det blir väl nåt till middag, antar jag, men jag vet inte vad?
Ingen har hunnit tänka.
JAG VILL SÅ GÄRNA HA DET STÄDAT!!!
Städat och färdigt och rent och klart.
Det är bara därför jag suckar.
För skorna i hallen
för gruset
för högarna i trappan
för disken i diskhon
för smulorna på bordet
för dammet.
Om jag bara tar tag i det?
Jag måste ta tag i det.

onsdag, maj 10, 2017

5 x illustratörer (del 3)

Kolla här då! Det här är tredje inlägget (av fyra) med 5 illustratörer som jag gärna vill visa er efter illustratörsefterlysningen jag gjorde till min bok. (De två första inläggen hittar du här och här.) Jag har frågat några av alla som skickade in om jag får visa, så kolla nu, okej? Okej.

Den här skissen skickade Ida Abrahamsson till mig efter att ha läst det pyttelilla utdraget av min text om Viggo. Jag pep rakt ut när mejlet damp ner, för det finns så mycket i den här bilden jag tycker om. Ida är framförallt keramiker och bor i Göteborg. Här kan ni titta på hennes sajt! Och så finns hon på insta också och där heter hon @idaerika_studio


Och den här är gjord av Lina Sandquist! Hon har illustrerat en del böcker redan, till exempel "Varför finns jag" med text av Karin Salmson. Ni hittar Lina på insta, här: @linasandquist eller på hennes sajt, här.


Johanna Rehn bor i Malmö, och har också gjort flera böcker, till exempel "Moa möter skolan". Hennes sajt hittar ni här, och hennes insta hittar ni på @johanna_rehn! Nyss var Johanna med i TV-programmet "Sverige", och det inslaget kan man se här.


Och den här har Jonas Brunner gjort. Han är brevbärare! Så här skrev han i sitt mejl: "Tyvärr har jag ännu ingen enastående portfolio att visa upp eftersom jag ganska nyligen tagit upp teckning som hobby." Jag ba: BRA UPPTAGEN HOBBY!!! Så sjukt fint. Jonas kan ni följa på instagram här: @howweroll78


Och så den här versionen av Viggo, den har Sara Eriksson gjort. Kanske känner ni till henne under namnet Dunderbullen? Här kan ni se hennes helt sjukt imponerande portfolio, med mönster och grafik och what not. Och här hittar ni hennes insta: @dunderbullenbilder !

måndag, maj 08, 2017

En måndag i maj

Nytt sen sist från gröna-vågaren: Vi har skaffat 30 000 bin. (Ihop med två kompisfamiljer). De bor i en av tre kupor vi tänkt ha, resten av husdjuren flyttar in lite senare och ska bo borta vid kolonilotten som vi hyr (och måste odla potatis på i det snaraste). Vi har även: Planterat en hel del i våra djupbäddar, konstaterat (igen) att vi vill ha ett växthus, och... nä, men inget mer. Städat huset.

Loppisköksbordet får bo kvar ett tag!

I lördags åkte vi på konstvernissage i en ladugård. Det roligaste med det var när Rufus blev asprovocerad framför ett konstverk och ryckte mig i armen och sa "Men huuuur kan det här vara konst, det föreställer ju ingenting?!?" skithögt så att alla i hela ladugården hörde, och jag fick försöka förklara vad konst var. Jag vet inte om jag lyckades direkt.

Det här har jag tänkt ut nu: Om jag jobbar mer än vanligt i typ oktober, november och januari när allt ändå är mörkt som i graven och man lika gärna kan sitta böjd över en dator och knappra typ dygnet runt? Då borde jag kunna jobba mindre i maj, alltså jättemycket mindre, typ... tre timmars arbetsdag, max. Sen kan jag sitta mot en husvägg och dricka kaffe eller gräva i jord eller plantera om pelargoner resten av tiden, och barnen kan skita i att gå på fritids och vara hemma och hoppa studsmatta istället.

Ska fasen testa det nästa år.

fredag, maj 05, 2017

Plötsligt en fredag

Jag gick till gymmet i morse och kom hem med ett köksbord. Är glatt överraskad över båda sakerna i förra meningen. Jag gillar nästan (detta är också överraskande) att träna på morgonen har jag märkt, men det är ju ändå pyttelite svårt att inte bara... skita i det när klockan står på 06.57 och man skulle kunna... sätta sig vid frukostbordet istället? Jallafall ligger gymmet 50 meter från huset, och på vägen dit passerar jag en loppis. Och jallafall stod det ett köksbord utanför den loppisen idag som jag inte bara kunde lämna där, helt vind för våg. Man kan säga att det blev som lite extra bicepsträning? Att bära hem det, menar jag? Och möbla med det?

Nu kommer det ta några timmar innan det kommer hem två i familjen som kommer att säga att ovan nämnda bord är opraktiskt för att det är liiiite liiiiite högre än vårt förra, så de inte riktigt når sin mat. Detta kommer de att ha rätt i. Sen kommer det ta några timmar till innan det kommer hem en annan i familjen och säger att ovan nämnda bord är opraktiskt för att bordsbenen är i vägen för stolarna. Detta kommer hen också att ha rätt i.

Så otroligt snäv inställning till köksbord, känner jag när jag tänker på det.

Vilja äta vid det? Och sitta vid det? Please.

Har i alla fall tre timmar kvar av loppislycka här.

Gammalt fint klaffbord, 150 kr, aaa, ooo, aaa, sweet music to my ears.

torsdag, maj 04, 2017

5 x illustratörer (del 2)

Lookie lookie, här är fem illustratörer till! Jag har frågat några av alla de som anmälde intresse och skickade in bilder till den där illustratörsefterlysningen jag gjorde om jag får visa deras bilder här på bloggen. Det här är del två (de första fem hittar du här)!


Först ut: Saga Bergebo! Här är hennes hemsida. Jag tycker så mycket om alla färger och färgkombinationer här. Tänk i en bilderbok? Så bra det hade kunnat bli. Titta till exempel på bilderna till "polishunden Roy" i hennes portfolio! Och på alla superfina prints som går att köpa i hennes webbshop! På instagram hittar ni Saga under @sagabergebo

Den här har Johanna Arpiainen gjort! Hon bor på Öland (detta är ju alltid ett plus!) och frilansar som illustratör och jobbar "nästan uteslutande digitalt". Här kan ni kolla hennes hemsida! Hon har redan tecknat några böcker, men jobbar också med tidningar. På instagram heter hon @johanna.arpiainen!


Näst på tur: Josefin Herolf. Här hittar ni hennes sajt. Det är ju nåt så djävulskt kul att glo runt i folks portfolios? Här fastnade jag nästan mest för allt som ligger under fliken "bilder", titta!


Och den här har Wilma Harju gjort. Det är något med denna böjda arm som jag liksom verkligen, verkligen gillar? Och så jädra många streck i gräset/marken/jorden! Wilma hittar ni framförallt på instagram som @wilmaharju . Ni klickade nu va? Alltså, jag ÄLSKAR hennes konto. Det är nästan provocerande att hon bara är 20 år, men det kompenseras upp av till exempel de små lerfigurerna för OMG!

Gurkkaktus med geléhallon! GÖLL! Den här har Veronica Ballart Lilja gjort. Henne hittar ni på Instagram som @veraballart_illustration och hon bor i Brooklyn (också alltid ett plus!). Här kan man kika på hennes ena portfolio och se saker hon gjort, och här kan man titta på en annan portfolio. TVÅ PORTFOLIOS? Lyxen.