lördag, mars 11, 2017

Plötsligt en lördag

Igår när jag gick och la mig hade jag ingen aning om att jag ville göra en ny bokhyllevägg i barnens sovrum. Tanken hade fasen aldrig slagit mig. Men sen satt jag där med mitt kaffe i morse och kollade väl på telefonen och såg väl nån bild nånstans och visade väl för Gustav och bara: "Det här är ju fint, att ha bilderböckerna såhär, så barnen verkligen SER dem" och han bara "ja" och så tänkte jag väl i en sekund till innan jag sa: "Får jag göra så i barnens sovrum?" och han sa "visst".

10 minuter senare var jag på brädgården och köpte trä och sen sågade jag och slipade och skruvade och mätte och skruvade igen i åtta timmar, och nu är jag klar.

Det var den lördagen.

Bilden är från "under tiden". Ska fota "efter" imorgon när jag... *dör av tråk* städat undan alla verktyg.

1 kommentar:

  1. Skulle behöva några hundra procent av din handlingsförmåga. En liknande dialog hemma hos oss skulle istället kunna se ut som följer:

    "Åh, det här är ju jättefint, får jag göra det?"

    "Ja, visst!"

    "Ja, så bra! Fast undrar hur det görs bäst? Vad skulle hyresvärden/grannarna/min döda morbror säga? Vore det kanske bättre att göra x,y,z... istället? Eller kanske a,b,c eller hela jäkla alfabetet? Tänk om jag pajar nåt när jag gör det här? Eller ångrar mig om fjorton år? Borde jag inte googla mig till döds först jag vet vad jag gör?"

    Osv. i all oändlighet. Det säger sig självt att det inte blir mycket gjort på det viset.

    SvaraRadera