måndag, maj 22, 2017

Livet ba: "Hon verkar palla en del idag ändå, ÖS PÅ!"

Den här dagen?
Ja, jädrar.

Vaknade med en släng av feber. (Kämpa Bjärbo!) Gick till förskolan och möttes av: STÄNGT. (Kämpa, familjekalendern!) Tog med avkomman på författarbesök. (Kämpa avkomman!) Fick punktering på bilen. (KÄMPA SAMTLIGA!) Rotade fram reservhjul och hade mig. (Kämpa ångestnivåerna!) Bultarna vägrade lossna. (Kämpa bultar!) Rullade ner för en backe och fick gratis hjälp av världens snällaste bilmekaniker som "typ var starkare än Pippi ju, mamma?" (Kämpa, Pippi!) Missade lunchen. (KÄMPA, HUMÖRET!) Kom för sent till dagens andra skola. (Kämpa sista rycket!)

Helt otroligt nog måste jag ha haft typ livets enda dag då jag tydligen kunde hantera motgångar och plötsliga ändringar i schemat och ingen mat (!!!!) för jag grät inte en enda gång, och blev inte otrevlig ens mot Gustav när jag ringde honom först en gång för att säga att "du, eh, förskolan var stängd?!?" och sen en gång till för att säga "du, eh, jag har fått punktering?". Istället var det som att min hjärna ba, helt lugnt: "Jaha, nu hände det här, då får vi lösa det, tur ändå att Svante har pannkakor i bilen."

FATTAR INGET?!?

Men det var ju bra.

Svante får +++++ som plötslig praoelev. Han satt längst fram och ritade och sa inte ett pip på lektionerna förrän jag frågade om han vågade hjälpa till och dela ut papper till de stora barnen. "Kan jag väl" sa han då. Och sen gick han omkring bland femmorna (!!!) och sa "varsågod" och "här får du" och "ett till dig" och var J E T E S Ö T.

"Fast i andra klassen vågade jag inte riktigt, för den var lite läskig. Alla vuxna var tvungna att säga schhh typ tio miljoner gånger i den klassen."

Nu somnar jag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Heja dig och Svante!!!

Lisa sa...

Alltså, BRA KÄMPAT BJÄRBOS!