söndag, juni 18, 2017

När näverkorgarna är tomma

Varje gång jag städar tänker jag: "Nu ska vi hålla det så här, nu skärper vi oss, nu blir jag en människa som sorterar allt med en gång och går med sakerna hela vägen fram till sitt rätta ställe, nu slutar jag trycka undan saker i närmsta låda/bokhylla, nu händer det, nu vänder det, nu kommer det vara fint här hemma jämt."

Vesst, serru.

Vesst.

Så här funkar jag ganska mycket: "Det här ska till kontoret." *ställer in en hög med grejer på golvet i kontoret* "Det här ska in i skafferiet." *trycker in saker på måfå i skafferiet* "Det här ska ner i källaren." *ställer en driva med grejer precis ovanför källartrappen* "Det här ska upp." *lägger ett berg av grejer i trappan*

Det där sista steget - att verkligen sortera in strumporna/papprena/böckerna/verktygen där de ska vara direkt och inte bara bära dem till rätt surroundings... herregud, så för-e-bann-at tråkigt.

Har två små näverkorgar i köksfönstret där jag lägger alla små, små prylar jag hittar när jag plockar och som jag inte orkar gå med till rätt ställen just exakt då - legogubbshuvuden som ska upp, skruvar som ska ner, mynt som ska in i nån plånbok, gem som ska till nåt skrivbord, nåt jag inte vet vad det är men som ser ganska viktigt ut... sånt. En gång i halvåret tömmer jag ut näverkorgarna på köksbordet och skriksuckar, och säger åt barnen att ta det de vill behålla och sen slänger jag nästan alltihop i soporna.

Det är en mycket härlig känsla när näverkorgarna är tomma.

Ett rent blad! Oändliga möjligheter!

Nu ska vi hålla det så här, nu vänder det, nu händer det, nu kommer det vara fint här hemma jämt.

5 kommentarer:

Lisa sa...

Fram till för omkring två veckor sedan dagdrömde jag om att bli ordentlig. Att hela familjen skulle bli det. Sedan var det dags att städa och styla inför fotografering och försäljning av lägenhet. Att försöka LEVA i det dockskåp vi skapade, samtidigt som vi desperat försökte upprätthålla den perfekta ordningen fram till visningen, var ett helvete. Never again! Nu vilar jag i min skräpiga personlighet. Jag orkar inte jaga mig själv och aldrig lägga ifrån mig ett tomt kuvert på fel ställe. NÄE.

(Ge mig tre veckor så börjar jag säkerligen dagdrömma igen.)

Emma sa...

Jag är en sådan som sorterar och tänker rätt så ofta: tiden som jag spenderar på att lägga legohuvuden och skruvar tillbaka på sina rätta platser - vad kunde jag inte göra med den istället? Plantera en trädgård, skriva en bok, lära mig en sport (rida)?! Tror nog att det är precis vad jag hade gjort om jag bara kunde frigöra mig från det där plocket! "Jag kände en som sorterade ihjäl sig" skulle min morfar ha sagt...

mossfolk sa...

Haha, hööög igenkänningsfaktor på det här inlägget :D

Elin sa...

Haha, exakt så! Dammsugat golv: Åh, vad skönt att gå barfota här, såhär ska jag ha det jämt. Ren diskbänk: Så lätt att laga mat helt plötsligt, såhär får det förbli. Rena lakan: vad mysigt det blev att gå och lägga sig här, jag ska bli en sån som byter lakan stup i kvarten.

Anna Voltaire sa...

Maken städade igår......det var nog första gången på de sju år vi känt varandra och nu är han något av en städsadist! Men han har fortfarande inte plockat upp kläderna från den berömda stolen i sovrummet på ett år...och så skäller han på mig för att jag lämnat en kopp framme...jag vet ärligt inte om jag ska skratta eller gråta. men rent i köket har jag iallafall.