söndag, december 30, 2012

Statusuppdatering

Vi är hemma igen, efter en vecka i Småland. Det är skönt. Det spelar tydligen ingen roll hur bra man än har det där man är, och hur föredömligt alla man hälsar på beter sig - det är i alla fall skönt att komma hem till sitt eget bo. Skrota omkring i pyjamas och leta plats åt nya julklappsgrejer och sådär.

Men en chockerande grej som jag tänkt lite på under dagen är det här med att det är nyårsafton imorgon.

IMORGON!?!

Ameh, kunde ingen ha förvarnat lite?

Kommer säkert inte ens hinna måla naglarna ju.

onsdag, december 26, 2012

Rastlös i fleece

En lite underlig sinnesstämning som alltid infinner sig när jag befinner mig i mitt föräldrahem är att jag 1. Verkligen inte vill aktivera mig/träffa någon utan bara dra omkring i ful fleecetröja här hemma och göra absolut inget och 2. Blir helt sjukt rastlös av att inte aktivera mig/träffa någon och bara dra omkring i ful fleecetröja här hemma och göra absolut inget.

Svårlöst problem, känner jag.

Idag blev det nästan ohållbart, så till slut rotade jag fram mammas crosstrainer och några gamla hantlar och tränade en stund. Det var en ganska bra lösning. Tummen upp till exempel för att det knappt räknades som aktivitet, eftersom jag slapp träffa någon, och/eller gå utanför dörren, men ändå fick bort rastlösheten. Tummen ner för att jag behövde ta av mig fleecen.

Imorgon ska jag chocka mig själv med inte mindre än två (2) st utflykter utanför hemmets väggar som involverar socialt umgänge med andra människor och kräver någorlunda anständig klädsel. Plus "gå på stan".

Herregud!

Kan ju gå precis hur som helst.

tisdag, december 25, 2012

Och så kom juldagen

EXTRA, EXTRA, read all about it, TOMTEN VAR HÄR! Igår, alltså. Han delade ut julklappar till de tre barnen som hoppade och skuttade och rev och slet och tjöt och levde loppan bland sina (till antalet hyfsat begränsade) paket. Sen gick tomten, och när barnen hade somnat på kvällen delade vi vuxna ut julklappar till varandra. Genidrag, skulle jag vilja säga, den där uppdelningen.

Alla var glada.

Nu funderar jag på om det skulle vara möjligt att deala till sig en timmes lästid eller om jularna då det lästes högvis med böcker faktiskt är förbi för evigt. Jag tror kanske att de är det? I fåtöljen där jag brukade sitta och läsa ligger det i alla fall ett par kilo leksaksbilar nu. Och jag vet inte, men fattar ni hur hårda leksaksbilar är att sitta på?

Känns ju lite som ett tecken.

måndag, december 24, 2012

Jul jul!

Må knäcken räcka åt er alla. God jul!

lördag, december 22, 2012

Tejp vs rim, 1-0

Sak jag oroar mig för lite idag: hur det ska gå för mig att rimma på paket imorgon. Jag går och när en misstanke om att jag blir trögare och trögare för varje år som går nämligen. Känner mig SÅ PASS trög nu, till exempel. Plus också att rimdelen av hjärnan är full av snor?

Bådar sannerligen inte gott.

Men jag har slagit in julkolan och tejpat den med mönstrad tejp. Tejpdelen av hjärnan alltså: fortfarande intakt. Och det är ju, som vi alla vet, sjukt mycket viktigare att vara bra på att tejpa än att vara bra på att rimma.

Man får vara glad för det lilla.

fredag, december 21, 2012

Nu är det jul

PRIS SKE LOV, vi tog oss hem till Småland, och nu sjunker jag ner bland fluffkuddarna i mitt gamla tonårsrum och bara sover och sover och sover, jag svär.

Det var mest det.

onsdag, december 19, 2012

Tre män och en liten influensa

Alltså! Hälsotillståndet i det här hemmet just nu, va. Under all kritik.

Igår däckade Gustav i hög feber, och nu har han skrikandats sig igenom hela det senaste dygnet och knappt kunnat resa sig från sängen. (Jamen, skrikandas, ni vet. När man suckar väldigt högt för att livet är så jobbigt, så att man nästan skriker? Så, fast i varje andetag.)

Och idag vid lunch var det Rufus tur. "Jag är sjuk i huvudet" sa han och KABOOOM! så hade han hög feber och låg och stirrade ut i luften på sin säng och skakade. Sedan slutade han stirra och fick krupphosta istället, så vi var tvungna att sitta en stund på balkongen invirade i hans duntäcke och chilla.

Och Svante? Snorar så hälften kunde ha varit nog och agerar klängig plåsterlapp resten av tiden.

ÄR JAG DEN ENDA SOM HAR LITE IMMUNFÖRSVAR HÄR, ELLER?!?

I jämförelse är jag ju frisk som en nötkärna. Har bara ont i kroppen och hostar och sådär. Himla smidigt det, för vem skulle annars ha tagit hand om vraken jag lever med?

*går och baddar en panna*

tisdag, december 18, 2012

Julklappar? Check!

Om jag idag har gått på stan i sex timmar och köpt alla julklappar jag skulle köpa, trots att jag tror att jag har feber och kommer vara dödens sjuk inom cirka fem minuter?

OH YES ATT JAG HAR!

Ni kan skicka medaljen/medicinerna på posten, det går bra.

måndag, december 17, 2012

Problem vi minns

Hört från sovrummet:

- MEN SVANTE! JAG HAR INTE TID ATT GÖRA HIGH FIVE MED DIG HELA HELA TIDEN! JAG FÖRSÖKER FAKTISKT PUSSLA.

söndag, december 16, 2012

Dagens outfit etc.

Ibland ser vi ut så här hemma hos oss. Eller, ja. Vissa av oss.

Och alldeles nyss säckade Svante ihop med hög feber, så ja, nej, men... jag bara fortsätter väl på den inslagna banan och är hemma och tar hand om/underhåller barn på dagarna, då? Istället för att jobba och få alla de där sakerna gjorda som jag behövde få gjorda?

*djupandas lite i en papperspåse och känner lugnet*

Han kom och bad om att få gå och lägga sig. Det händer verkligen inte i vanliga fall. Drog med mig från soffan och gick in till sin spjälsäng och pekade med hela handen på kudden, och skakade mycket bestämt på huvudet när jag frågade om han ville läsa bok först. Lilla korven.

Barnet på bilden däremot: fortfarande friskt och festligt.

Hoppas det håller i sig för evigt.

lördag, december 15, 2012

Tio bra ungdomsromaner

Just, ja! Jag fick i uppdrag av Adlibris att göra en lista på tio ungdomsboktips inför julen. Kanske kan någon av er ha nytta av den listan så här inför jul? Här hittar ni den. Skitbra böcker, samtliga.

Påhittig och härlig my ass

Igår var jag en så himla påhittig och härlig förälder. Pysslade och ritade och lekte och hade mig. Plus! Åkte in till stan och gick på bio med båda barnen. Bara sådär. Och alla var glada och vi sprang i slow motion mot varandra i solnedgången och sa snälla saker till varann och hade det förträffligt.

Alltså har jag ägnat den här dagen åt att kompensera för allt det där och varit exakt tvärtom.

MAN VILL JU INTE ATT HÄRLIGHETEN SKA GÅ ÖVERSTYR, LIKSOM.

Hur kan det vara så, att tålamodet ena dagen räcker flera varv runt jorden och tillbaka, och nästa dag bara: ett gnäll och POFF!  *hjärnan självantänder*?

Himla opraktiskt ändå. Det blir ju jättetråkig stämning.

Skynda fynda

Psst! Nu har ni några timmar till på er att buda i den här Musikhjälps-auktionen, där man kan ro hem ett freaking BERG av signerade barn- och ungdomsböcker som blandade författare (till exempel jag) har skänkt. Pengarna går till att barnen i slummen ska få rent vatten.

Jag bara säger.

torsdag, december 13, 2012

Lucia 2012

Förlåt instagrammare för dubbelpostning, men älskar dessa 55 minuters luciafirande som jag hade för mig själv på kontoret i morse så mycket att jag inte kan låta bli. På barnens förskola firar de lucia själva under dagen, personalen går luciatåg för barnen, och barnen jublar. Och sen får föräldrarna komma dit och mingla senare på eftermiddagen och dricka glögg, men då är det ju liksom inte EN ENDA LUCIASÅNG, och jag älskar luciasånger, jag ÄLSKAR DEM, så fick ta igen med tv-tittande istället. Rufus sover i sin tomtedräkt som han haft på sig hela dagen, trots avsaknaden av luciatåg att medverka i. Inklusive luva. Jag tror han kommer att vakna varm, men jag är inte säker.

Drömtydning på hög nivå

Om man två nätter i rad drömmer om att man plötsligt en dag sätter sig upp i sängen och bara MEN HERREGUD!!! ÄR DET JULAFTON REDAN??? JAG HAR JU INTE KÖPT EN ENDA JULKLAPP!!! och sedan vaknar kallsvettig... Är det då ett tecken på att man kanske borde ge sig ut på stan och påbörja det där klappletandet snart?

Jag tänker: ja.

onsdag, december 12, 2012

Nästan som jullov

Sådär, ja! Då var årets sista "åka till en skola och prata böcker"-besök gjort. Nu har jag jullov. Eller nej, det har jag egentligen verkligen inte, jag ska jobba heltid en vecka till, men just nu känns "faktiskt sitta på sitt kontor och skriva böcker och sånt där" lite som jullov. 

Under 2012 har jag besökt 72 skolklasser runt om i landet. Det är nästan 2000 elever det. Många, ändå? 

Umeå var en perfekt final på det hela. Så himla fina, intresserade, smarta ungdomar! Gick omkring med ett fånflin i ansiktet i flera timmar efter sista lektionen igår. Det var liksom en tjej som sa "Måste lektionen verkligen vara slut? Kan du inte stanna för evigt?" till mig. FATTA?!? Flyttade typ till Umeå på studs. Älskar dagens ungdom.

Nu ska jag skriva bok i en vecka innan jag tar jullov på riktigt. 

Ska bli mig ett sant nöje, pga bokuslingen är så jefla rolig att skriva.

(Famous last words).

Mvh
peppad person

måndag, december 10, 2012

Rapport från ett hotellrum

Hej från Umeå!

Här är fint. Jag ligger under dubbla täcken på hotellrummet och ska sova åtta timmar i kvarten nu pga trött som en liten räv. Pratet på bibblan var mysigt! Till exempel kom Försök att inte se så snygg ut-Alexandra och Vilken Chula-Hanna dit och lyssnade. Då blev jag glad. Och så fick jag present av en tjej, Zandra, som ritat och målat assnygga rådjur till mig! Då blev jag också väldigt glad. Sen gick jag och tittade på café Schmäck som var stängt och tänkte: där är det, caféet som alla nämner hela tiden. Det såg trevligt ut, men det var rätt kyligt att stå utanför och glo som en fåne, så jag slutade med det rätt snabbt.

Imorgon ska jag till Dragonskolan.

Hej på er!

söndag, december 09, 2012

Sorterar in den här händelsen under "absurda grejer vi minns"

Inatt, 03.17, vaknade jag av jag hörde små tassande steg över parketten från Rufus rum. Han ställde sig bredvid min sida av sängen och ryckte mig lite försiktigt i armen.

- Mamma? Nu ska du få höra vad jag kan: KATTEN MUSEN TIO TUSEN!

Och sen gick han och la sig och somnade om igen.

Helt vanligt.

Träningstiden som inte finns

Alltså, när tränar ni? När hinner ni det? Jag undrar på riktigt, alltså.

I mitt liv finns det en liten chans att jag hinner träna på helgerna. Men i veckorna? Det går ju inte? Vi är nämligen rätt sällan hemma båda två på vardagkvällarna i detta hem. Och är man hemma själv med barnen kan man ju inte gärna lämna dem i sticket och gå ner på gymmet. Samma lika på morgonen. Den som inte ska lämna på dagis går tidigt till jobbet, och den som ska lämna... well. Den går verkligen inte och tränar. Och om vi väl råkar vara hemma samtidigt en helt vanlig vardagkväll? Jamen, då är ju det så skönt och trevligt att det ska rätt så himla mycket till att sabba det för att gå och träna.

Återstår alltså att träna på arbetstid. Och eh... det var väl cirka fem minuter sedan jag gnällde över att den inte räckte till den heller?

JAG FATTAR INTE HUR NI GÖR?!?

Går ni upp klockan fem och tränar på morgonen? Tränar ni på lunchen? Tränar ni hemma framför teven? ELLER HAR ERT DYGN FLER TIMMAR ÄN MITT?

Jag inser ju givetvis att det handlar om prioritering, men ååå, jag hatar prioritering, jag tycker mycket mer om "magisk lösning serverad på silverfat". Säg att ni har en sådan, någon?

fredag, december 07, 2012

Om det här med högstadieelever

När jag själv gick i högstadiet (åttan) minns jag att jag tänkte, oh lord, hur jävliga kan vi bli? Uttråkade, trötta, högljudda, missförstådda, störiga, nonchalanta, svårflirtade, självcentrerade, nollställda. Och detta sabla spel mellan alla i klassen. Man hade ju inte tid med något annat?

Alla jag känner var sitt allra värsta jag i åttan. Alla. Till och med jag, som annars satt längst fram i klassrummet med rak rygg och överpresterade mig igenom hela skolgången hade mina moments i åttan. Det ligger väl i sakernas natur, antar jag. Åttan är liksom då man slår i botten. Sedan blir man/allt helt okej igen. (Eller ja, allt är väl relativt. Men många/mycket blir i alla fall lite mer okej än de/det var i åttan.)

HUR SOM HELST.

Jag har tänkt att högstadielärare, det måste absolut vara det värsta, värsta, värsta tänkbara yrket. Alltså verkligen. Värsta tänkbara. Hur är det ens möjligt att det finns folk som frivilligt vågar utsätta sig för att stå inför en hel högstadieklass? Varje dag? År ut och år in? OCH VARFÖR FÅR DE INTE MEDALJ? Så har jag tänkt.

Och när jag fick min första förfrågan om att åka till en högstadieklass och prata böcker? Då blev jag så rädd att jag nästan kissade på mig. För att inte tala om hur rädd jag var när jag väl var på plats, i klassrummet, inför den där allra första åttan. Varför tackade jag ens ja? Hur tog jag mig igenom timmen? OCH VARFÖR FICK JAG INTE MEDALJ?

(Förlåt för det skolbesöket, btw. Det var nog inte så bra.)

Men alltså, nu, jag vet inte.

De börjar verkligen växa på mig, de där åttorna.

De är ju så roliga bakom allt det där läskiga? Och liksom... smarta?

Den här veckan har jag träffat sammanlagt nio åttondeklasser. De har visserligen varit ganska uttråkade, trötta, högljudda, missförstådda, störiga, nonchalanta, svårflirtade, självcentrerade och nollställda de också. Men de har ännu mer varit kluriga och roliga och intensiva och smarta och ärliga. Och nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter, men förutom det: känner mig helt upplyft.

Så himla många fina personer det finns i fjortonårsåldern, trots allt.

Det var mest det jag ville säga.

I Umeå på måndag

Nästa vecka ska jag till Umeå och prata böcker. Är sjukt peppad på detta pga har aldrig varit i Umeå, men gärna velat åka dit, plus att en av grejerna jag ska göra är på Stadsbiblioteket och öppet för allmänheten så VEM SOM HELST FÅR KOMMA! Det är alltid roligt.

18.30 på måndag på stadsbiblioteket är det. En timmes prat om skrivande och böcker och sånt kul. Det står att målgruppen är "ungdomar" men jag lovar och svär att jag/bibblan inte tänker kasta ut er om ni kommer dit och det visar sig att ni är vuxna. Plus: Man får fika!

Kom, vetja!

Här sitter jag och kvider

Dagens länktips: Webbshopen Present & Correct. Börjar nästan gråta när jag kollar runt för att det finns så SJUKT MYCKET FINA PAPPERSGREJER, vill ha allt, kommer gå i konkurs nu, det var allt, tack och hej.

torsdag, december 06, 2012

Ge bort en bok i jul!

Helt ödmjukt och apropå inget vill jag påminna om att man kan köpa böcker (och tjusiga tygkassar) av mig. Som jag har skrivit! Och signerat! Och sen kan man ge bort dem i julklapp om man vill. Vore inte det trevligt?

Bilderboksretroböckerna skulle till exempel kunna passa någon som är född på 50-, 60- eller 70-talet.
Det är så logiskt alla fattar utom du skulle förslagsvis kunna ges bort till en typ trettonåring.
Allt jag säger är sant kanske skulle passa en femtonåring.
Och Het skulle lätt kunna passa en sjuttonåring.
Och Eddie och julen! Den borde ni ge till ett småglin.

Om man vill köpa kollar man pris och tillvägagångssätt här, och sedan mejlar man mig och beställer.

FRIDENS!

onsdag, december 05, 2012

Like a boss

Vi klarade oss! WE MADE IT HEM OCKSÅ! Har gått och nynnat på Destinys Childs Survivor hela kvällen och känt mig oövervinnerlig. Rufus låg visserligen i en snödriva vid ett tillfälle under hemvägen och vrålade att han HATADE SNÖ!!! men förutom det så tycker jag vi klarat oss igenom apokalypsen rätt bra.

Ni?

Barnen på frostmofjället

Dagens bedrift hittills: Att samtliga i familjen överlevde den långa, långa färden från hemmet till förskolan i snökaoset.

Jag vill tacka termobyxorna, tålamodet och min privata cheerleader för det. Utan dem hade det här inte gått att genomföra.

"Det här kommer att bli tufft, mamma. Men vi kan klara det! Jag kommer inte frysa ihjäl. Jag är stark. Jag kan dra Svante i pulkan. VI KAN KLARA DET! KOM IGEN!"

Nu ska vi bara ta oss hem i eftermiddag också.

Med tanke på hur mycket det snöar och blåser, samt vilket humör min privata cheerleader brukar ha framåt fyra, och pulkan bara rymmer ett barn, så vill jag passa på att tacka för den här tiden.

Slutet är nära.

Plötsligt händer det

John Greens ungdomsroman "The fault in our stars", (som jag ÄLSKAR), är utsedd till årets bästa bok enligt Time Magazine. Inte årets bästa ungdomsbok, alltså. Utan årets bästa bok. Den fakking sopade banan med alla vuxenromaner!

Så här skriver tidningen i sin motivering: ”If you’re wondering why sales of young-adult books are up, even with all the challenges the publishing industry is facing, it’s because of novels like this one."

BLIR SÅ SABLA LYCKLIG!

John Green, du är min idol.

Och Time Magazine också, från och med nu.

tisdag, december 04, 2012

Öppet brev till min äldsta son

Kära Rufus!

Här är en liten lista på nya adjektiv som du kanske kan ha nytta av: 

Snäll. 
Fantastisk. 
Smart. 
Tålmodig. 
Rolig. 
Snygg. 
Älskvärd.
Pålitlig.
Fin.
Bra.  

Jag sätter in några av dem i ett sammanhang, så blir det kanske enklare att förstå hur du kan använda dem:

"Å, mamma! Du är så snäll och fin och bra och rolig. Och snygg! Varje morgon vaknar jag och känner mig tacksam över att just jag har dig till förälder. Jag menar, du som är så smart och tålmodig och pålitlig och allt. Det är fantastiskt."

Det är bara som ett tips, alltså.

Ifall du händelsevis någonsin skulle tröttna på "DUMMA BAJSMAMMA!!!", menar jag?

Puss och kram!

Den eviga kampen om skrivtiden

Idag när jag kom till frilanskontoret spärrade min kontorskompis teatraliskt upp ögonen och bara: "Men hej! Du menar inte att du faktiskt ska sitta vid din dator och skriva bok idag?" Och jag bara: "Jo, jag menar det! PRIS SKE LOV!"

Exakt så lite skrivtid har jag nämligen haft på sistone, att det kan klassas som något helt unikt de dagar då jag faktiskt lyckas öppna word.

Spontan reaktion på det: AMEN HUR ÄR DET ENS MÖJLIGT?!?

Trodde i min enfald att det här med "jobba heltid som författare" ändå skulle lösa den eviga kampen om skrivtid på ett rätt effektivt sätt, men, men, nej, nej. Så var det tydligen inte.

Infoga bitter smiley.

Vad jag gör istället: Åker tåg. Besöker skolor. Svarar på mejl. Fixar med fakturor. Förbereder skrivkurser. Håller skrivkurser. Spelar in podcasts. Klipper podcasts. Pillar med bloggar. Fixar med annat administrativt. Packar ner beställda böcker i paket. Skickar dessa paket. Etc, etc, etc. Och missförstå mig inte, jag gillar verkligen att göra samtliga saker på denna lista, jag tycker det är helt och hållet fantastiskt att jag får chansen att göra dem, men ändå: FRUSTRATIONEN JUST NU!!! Hur jefla svårt ska det vara att få till en balans? Skriva bok och hinna med det andra? KAN NÅGON BARA TALA OM HUR MAN GÖÖÖÖR?

(Alternativt bara ge mig massor av pengar, så jag har råd att vika dagar åt att skriva. Det går också bra.)

Och ja, jag känner mig odräglig nu för att jag tillbringar hela dagarna med att göra saker jag verkligen gillar och ändå uppenbarligen inte är nöjd, men hej!

It's my blog and I gnäll if I want to.

Visst?

måndag, december 03, 2012

Mvh Pigg och rolig person

Att få gå och lägga sig och somna.

Ibland tänker jag att det inte finns något annat jag gillar så mycket i hela livet.

söndag, december 02, 2012

Veckans vego: Morotssoppa med kokosmjölk

Veckans vego, jag vet inte, namnet får det ju att låta som om det skulle finnas ett recept i veckan här? HA! Ni är några som uppmärksammat mig på att det inte gör det. På långa vägar. Men alltså, ni måste förstå, det krävs dagsljus för att jag ska lyckas knäppa en bild på mat som ser okej ut. Och dagsljus... well. Vinterhalvåret jobbar ju inte så mycket med sådant. Men i alla fall. Här är en soppa. Den är god. Prova!

Du behöver (till fyra personer):
8 stora morötter
0,7 liter vatten
1 grönsaksbuljongtärning
0,5 tsk sambal oelek (eller lite finhackad röd chili)
1-2 vitlöksklyftor
400 gram kokosmjölk
Shitloads av koriander (Om du gillar det. Och det gör du ju? Annars föreslår jag att du hoppar över just koriandern.)

Så här gör du:

1. Riv morötterna och fräs dem lätt i en kastrull.
2. Häll över vatten och släng i buljongtärningen. Låt koka tills morötterna är mjuka.
3. Mixa! Med stavmixer eller så.
4. Blanda i resten av ingredienserna, förutom koriandern. Eller jo förresten, häll i lite hackad koriander i också.
5. Låt koka i ungefär tio minuter till.
6. Klipp färsk koriander och lägg på soppan.
7. Ät med bröd.


Glimtar av en söndag

Jag kan inte tala för alla platser i världen, men i Hägersten har det i alla fall varit något så jävulskt fint idag. Snöigt och kallt och soligt. Och på Konstfack var det julmarknad! Där var det inte kallt på grund av sex miljarder folk som trängdes, men fint var det likväl. Ja. Det var väl mest det.

lördag, december 01, 2012

Nöjd.

Detta att jag nyss var så desperat efter en paus i dagens eviga bära-runt-på-argsint-ettochetthalvtåring-som-antingen-muckar-gräl-med-snartfyraåringen-så-fort-man-sätter-ner-honom-på-golvet-eller-bara-vrålar att jag bönade och bad om att få stänga in mig och städa badrummet väldigt, väldigt grundligt?

Himla bra ur badrumsperspektiv.

Nu står allt sorterat i prydliga rader i de dammfria badrumsskåpen, golvet är skurat till och med UNDER BADKARET och två kassar gamla krämer och sminkburkar och hårsnoddar och trasiga smycken är slängda all världens väg.

Plus också att den argsinta ettåringen sover, och jag får äta glass i soffan.

Okej. "Vi får se."

Rufus tycker att vi har lite för få husdjur här hemma. Han tycker absolut att vi ska köpa åtminstone ett.

- Kanske fiskar? Eller en leopard.

Helt rimligt.

torsdag, november 29, 2012

Rapport från Twilight zone

Hej bloggen, jag har inte haft tid med dig på sistone, för jag har varit i Växjö och HÄNGT PÅ MIN GAMLA HÖGSTADIESKOLA! Herregud, så märkligt egentligen. Det var sjutton år sedan (!!!) jag slutade nian på Fagrabäck, men ändå sitter hela skolan kvar i kroppen. Som när skoldagen var slut igår och jag märkte hur mina ben liksom av sig själva gick snett över skolgården, runt byggnaden, sneddade över gräset och tog den lilla stigen upp mot vägen, ner mot stan. Eller känslan när jag stod i kön in till matsalen bland hungriga sjuor och åttor och nior, fick liksom påminna mig om en gång i kvarten att jag är vuxen nu, jag är inte femton igen, jag har inte färdats bakåt i tiden, det är bara inbillning, det har gått SJUTTON ÅR!!! Stora delar av mig har, som ni märker, mycket svårt att fatta det här.

Hur som helst så har jag haft hand om en grupp elever som har haft skrivtema den här veckan, och sett dem skriva noveller och göra olika skrivövningar. Det har varit roligt.

Nu är jag hemma igen. Det är också roligt.

Ni kan väl hålla tummarna för att mina barn vaknar snart och inte kan sova så att de "måste" flytta över till vår säng för resten av natten så att jag får sova sked med dem? Eller ja, sova sked och sova sked, förresten. Ha Svantes fötter upptryckta i ansiktet, runttrampandes på min näsa.

Menar jag, så klart.

måndag, november 26, 2012

Men ååå, knäpp kängorna och sluta fåna dig!

Tittar ni på Homeland, eller? Det gör ni väl? Va?

Ni borde i alla fall.

Sjukt spännande och bra serie.

På alla punkter utom möjligen en, that is: Tonårsdottern. Please. Varför har hon kängorna sådär fult? Varför biter hon sig i läppen hela himla tiden? Varför har hon samma trumpna min i ansiktet dygnet runt? Varför sover hon aldrig? VARFÖR FINNS HON ENS?!?

Hoppar snart in i teverutan och gör tusen nålar på henne om hon inte skärper sig.

Inte nu

Idag känns som en mycket festlig och högtidlig dag, för jag har skrivit min autograf på ett bokkontrakt för min och Johanna Lindbäcks gemensamma bok. "Inte nu" som den heter än så länge (titeln är inte spikad riktigt säkert) ska ges ut på det lilla, fina förlaget Gilla Böcker så småningom. Så småningom = nästa höst. Känns himla kul! Vi har visserligen inte skrivit mer än halva än så länge, men den halvan har å andra sidan varit en fest att skriva jämfört med att skriva bok själv, så jag utgår från att andra halvan blir minst lika rolig.

Å! Jag tror ni kommer att gilla Hanna och Jens, som boken handlar om, det tror jag verkligen. Hanna, till exempel. Hon går sista året på gymnasiet och ägnar cirka all sin tid åt att tänka på Paris, dit hon ska flytta med sin kompis Märta efter studenten. Ni vet, drömmen om att "plugga franska", insupa atmosfären, hitta sig själv, dricka vin på hustak och titta på Eiffeltornet. Och Jens, den arme kraken. Som aldrig kom iväg till Paris, eller iväg någonstans, utan fastnade här och är kvar fortfarande, fast det är många år sedan han gick ut gymnasiet. Nyseparerad, ledsen och oklippt. Gu-ud, honom kommer ni verkligen gilla.

Nytt med den här boken är att den riktar sig till en lite äldre målgrupp än jag (och Johanna) har skrivit för tidigare. Kanske 20-åringar? Och sådana som kommer att bli tjugo någon gång inom en rimlig framtid. Och sådana som en gång varit tjugo också, för den delen.

Visst längtar ni lite tills den blir klar, visst gör ni, visst, visst? Jag gör det i alla fall. Vill liksom veta hur det ska gå, fast jag redan vet? Det tror jag är ett ganska bra tecken ändå.

söndag, november 25, 2012

Titta! En snabelhund!

Himla ostrategiskt av Rufus att strax efter han lyckats övertala mig att åka till dinosauriemuseet igår yttra orden "jag mår lite illa, mamma. Jag kommer nog att kräkas snart." För som den kräksjukerädda människa jag nu en gång är drabbades jag givetvis av panik och isolerade oss redan innan han sagt sista meningen klart. So long utflykt! Hello inbillningsillamående!

Han blev mycket, mycket sur.

Speciellt eftersom hela illamåendeprylen visade sig vara falskt alarm/lördagsgodisrelaterat, och han aldrig blev det minsta sjuk.

Men, men! Vi åkte till museet idag istället. Det är verkligen ett himla bra ställe, Naturhistoriska. Man lär sig så många viktiga grejer. Till exempel: Att det finns elefantsälar. Elefantsäl = speciell sorts säl, där hanen blir ungefär lika stor som en elefant. Hur sjukt? Väldigt sjukt. Jag stod och stirrade på den i cirka en kvart och försökte smälta. (Fast nu när jag googlar märker jag att de också kallas för sjöelefanter, och då känner jag kanske att jag ändå visste att de fanns. Men så sjukt stora? Kan ändå inte smälta.) Tvåa på konstighetslistan kom hur som helst snabelhunden.

Tänker nu mycket på hur det skulle vara om man mötte en elefantsäl/snabelhund när man var ute och gick en helt vanlig dag.

Fatta förvånad man hade blivit.

lördag, november 24, 2012

Vi klär väl på oss då

Det här med att Gustav är borta idag och jag är hemma själv med barnen och det äldsta av dem nyss yttrade det helt logiska "jag känner i alla mina muskler att vi nog faktiskt måste åka till dinosauriemuseet nu" och jag känner, jamen... typ tvärtom? Känner i alla mina muskler att "ligga i soffan och se på vinterstudion" räcker alldeles utmärkt.

Men, men, ja, ja.

Naturhistoriska är i alla fall inomhus. Och något måste vi väl kanske göra?

fredag, november 23, 2012

Klipp, kvinna, klipp!

Idag har jag gjort en så himla festlig grej, nämligen: spelat in en podcast om ungdomslitteratur med min kompis Per. Så SJUKT kul, va? Jag säger att det var roligt nu nu, för jag kommer att ta tillbaka det och börja svära om cirka fem minuter, emedan vi var väldigt noga med från början att "ha ett upplägg och hålla oss till det upplägget och inte börja babbla på och hamna med ett råmaterial på tre timmar som vi sedan ska försöka klippa ner till tjugo minuter" och misslyckades så gravt med denna ambition att jag känner mig självmordsbenägen när jag tänker på att det är jag som kommer att åka på att klippa skiten.

Lång mening.

Men iaf.

Just nu: ROLIGT!

I första avsnittet pratar vi om vampyrer. Det kommer ta en evighet innan avsnittet ser dagens ljus, pga måste 1. Lära mig klippa ljud och 2. Klippa ljud och 3. Fixa resten innan vi kan lägga upp det och ni kan lyssna på det, men ja,ja.

Ni kan se det här som en teaser.

Och jag kan se det här som en piska.

Blir nog bra det här till slut.

Poeten jag närt vid min barm

- Har du sovit gott, Rufus?
- Nej. Jag har bara varit vaken och lyssnat på nattens tystnad.

Eh.

tisdag, november 20, 2012

På en kobbe i skärgården

Ni vet hur jag sa att jag skulle flytta till Båstad i förra veckan? Glöm det. Nu ska jag flytta till Svartsö i Stockholms skärgård så att mina barn får gå på Svartsö skola. (Och jag får bo i Stockholms skärgård.)

Idag tog jag nämligen bussen till Boda (Värmdö) och sedan båten vidare till Svartsö, och gjorde författarbesök på skolan där. Den är pytteliten, den gamla skolan. Totalt 24 elever, från förskoleklass till nian, åldersblandade grupper. Sju eller åtta eleverna bodde på Svartsö, resten bodde på andra öar runt omkring och åkte båttaxi. När skolan var slut bara: "Klä på er nu!", och så tog barnen på sig flytväst och gick längs med grusvägen till bryggan där de blev upplockade av båten.

Alltså!

Jag kan se rätt så himla många nackdelar med att bo sådär. Rätt så himla många. Men också: DU KÄRE VÄRLD, VAD FINT! Stämningen på skolan - så sjukt bra, jag blev nästan tårögd. Stora högstadieelever sida vid sida med små sexåringar, alla helt avslappnade och snälla. Och det lilla matrummet, där alla barn och vuxna satt samtidigt och åt jättegod hemlagad vegolasagne (gissningsvis för att jag hade hintat om att jag var vegetarian)? Å!

Åkte därifrån med hjärtan i ögonen och ville bosätta mig på närmsta kobbe.

Så himla bra dag.

måndag, november 19, 2012

Mat i kondom, någon?

Ni vet hur vi (nåja, jag) utsåg 2012 till De Färska Vårrullarnas år? Och hur jag svor på att jag skulle laga det nästan jämt? Vad jag inte tänkte på då var hur himla märklig maträtt det egentligen är. Igår stod jag och rullade en ziljard vårrullar vid köksbänken och allt jag kunde tänka på under tiden var det som min kompis Sara sa en gång: Det ser ut lite som om man stoppat mat i en kondom och tänker äta den.

Så sant som det är sagt.

Det gör det ju faktiskt.

(Varsågod för bildgoogling.)

Men gott är det, icke desto mindre.

Kolla in: Skribentkollektivet

Fick tips om en så himla bra och cool grej som jag önskar att jag hade hittat när jag var sjutton: Skribentkollektivet. Ett gäng unga skribenter (17-20 år) som slagit sig ihop och bildat ett kollektiv, och startat en sajt där de publicerar sina texter. Bara för att få ur sig ord. Och publicera dem någonstans. Texterna handlar om allt möjligt, och är i helt olika stilar.

Kanske finns det någon som är sugen på att gå in och läsa? Eller bidra med en text? Alla som vill får bli gästskribenter!

lördag, november 17, 2012

Att göra i helgen: Inget

De senaste två helgerna har vi mest varit hemma. Alla. Alltså bara. Och inte haft högre ambitioner än: "Idag kanske vi kan gå till en park allihop om vi känner för det innan det blir mörkt. Eller så skiter vi i det. Får se." Varken Gustav eller jag har jobbat en enda sekund. Eller städat. Eller bockat av grejer på någon himla Att Göra-lista. Eller flängt iväg på på någon happening på var sitt håll. Knappt ens gjort någon utflykt. Vi har bara varit hemma, allihop, hela tiden. Och typ skrotat runt och byggt linbana till Rufus mjukdjur, läst alla böcker i Svantes bokhylla multipla gånger, druckit kaffe och pillat oss i naveln.

Så. Jävla. Skönt.

Det skrämmer mig lite att jag tycker att det är så himla exotiskt, i och för sig. Är vi aldrig bara hemma, allihop, och gör inget?

Det borde vi obviously vara.

Men jag postar många bilder på instagram

Att sitta och stirra på den tomma blogginläggsskärmen i tjugo minuter utan att komma på en enda grej att fylla den med, VAD ÄR GREJEN MED DET? Det har aldrig hänt mig så ofta som det händer mig nu.

torsdag, november 15, 2012

Dags att sova

Rutinerna vår äldste son har kring sin läggning just nu, alltså. Kan vi prata lite om dem? Jag skämtar bara lite när jag säger att proceduren är cirka 422 moment lång, och att om man gör ett enda av momenten lite, lite fel... oh, well. Vi kan säga så här: Man gör helst inte fel.

Det börjar när Svante har somnat. Då ska man gå in på Rufus rum och leka med dinosaurierna. Sen ska napparna gömmas "på lagom svåra ställen" i hans rum. Under tiden ska han tjuvkolla när man gömmer. Sedan ska han leta. Om han hittar dem direkt (vilket han ju gör, eftersom han tjuvkollat), så blir han sur. Då gömmer han om dem, och sen får man leta upp dem själv istället. Sen ska det göras välling. Jag ska blanda, han ska ligga i soffan. När vällingen står i mikron ska han räkna högt från soffan till "sjuttiotio" innan pipen kommer. Hinner han inte det så får man värma lite till. Sen ska man ställa vällingen på exakt rätt ställe i hans säng, mellan hans kuddar. Den får inte välta, men OBS! att den måste stå i sängen, fast den står sjukt ostadigt. Sen ska han välja två böcker. En lång och en kort. Sen ska han springa och kissa och borsta tänderna. Sen ska han krypa ner i sängen och provsmaka alla napparna. Sen ska han säga "VÄLLING!" och då ska han få vällingen. Och sen ska man fråga "Vilken bok ska vi börja med?", och så ska han peka. Sen läser man. Och när böckerna är slut ska man "prata lite", det vill säga fråga vad han gjort på förskolan, och berätta vad man gjort på jobbet. Sen ska man ligga kvar och sova en stund. Sen somnar han. Och då får man gå ut. Om man inte redan sover som en sten, vill säga, och det gör man ju.

Alltså, det är rätt mysigt alltihop det här (om man inte råkar göra fel, dårå, för då blir det väldigt dålig stämning) och jag antar att det inte kommer att vara för evigt etc, etc, etc. Men det känns ju också lite... hur ska jag säga, inrutat? Tjatigt?

Idag försökte jag hoppa över momentet med att gömma napparna. Det gick dåligt. Rufus satte bara händerna i sidan och skakade myndigt på huvudet åt mig.

"Försök inte, mamma. Göm!"

Så då gömde jag.

Naturligtvis gömde jag.

Det är någonting med samvetet, antar jag? Så länge Svante är vaken kräver han uppmärksamhet, och jag vet inte huuuuur många gånger Rufus föreslår något han vill att vi ska göra och får ett "inte nu" eller ett "kanske sen" eller ett "det går inte riktigt ännu" tillbaka. När Svante väl har somnat kan jag inte säga nej. Då får Rufus diktera villkoren bäst han vill.

Och det är helt okej.

Det är det.

Men det slutar väl snart med att han står i pyjamas och pekar med hela handen och skriker HOPPA! och jag bara HUR HÖGT? HUR HÖGT? HUR HÖGT?

Bye bye Båstad

Kände mig på riktigt helt sorgsen idag när jag lämnade Skåne och åkte hem mot lägenhet och storstad igen. Okej att lägenheten och storstaden är befolkad med en massa människor jag längtar efter väldigt mycket när jag är borta, men alltså. HAV! Herregud, vilken grej ändå.

Det var himla bra i Båstad. Pålästa och roliga elever, förberedda frågor, engagerade lärare, snälla bibliotekarier, the whole shebang. Kanske ett av mina... topp tre bästa skolbesök genom tiderna?


Tror faktiskt det.

onsdag, november 14, 2012

Rapport från ett tornrum

Jag bor på ett pensionat i natt (se bild på huset nedan), och eftersom november inte verkar vara Båstads bästa turistmånad så är jag enda gästen.

"Så du kan få välja rum. Var vill du bo?"

Jag tog tornrummet.

Nu känner jag mig som Anne på Grönkulla.

Oklart egentligen varför, Anne bodde väl inte i något tornrum? Jag antar att det är känslan. Hon skulle ha velat bo i ett tornrum, tro mig. Väldigt poetiskt. Väldigt Anne.

Idag har jag berättat för alla elever jag träffat att jag brukar sätta upp små regler för mig själv när jag ska skriva bok. Typ: Skriv fem sidor, sedan får du se på nya avsnittet av Homeland. Eller kanske snarare: Yo! Slöfock! Skriver du inte fem sidor omedelbart så får du inte så på nya avsnittet av Homeland!!!

Så... elever! Härmed vill jag meddela att "göra tre skolbesök" är ungefär likvärdigt med "skriva fem sidor".

Nu ska jag se på Homeland.

Öppet brev till min familj

Hej man och barn, en kort grej bara. Vi kanske måste flytta till Båstad pga SÅ SJUKT FINT HÄR! Om jag kollar hemnet, så börjar ni packa? Okej, bra, fint, puss!

tisdag, november 13, 2012

En Bjärbo till Bjäre

Alrighty then, nu ska jag ut och åka igen. Den här gången ska jag till Båstad (Förslöv). Jag verkar ha lite bättre tur med bio den här gången, för i Båstad har jag hittat en biograf som visar film imorgon. Visserligen ingen av de filmerna jag ville se, men ändå. Det tar sig!

Himla synd att suget jag känner inför att se sista Twilightfilmen = 0.

Men, men. Ja, ja.

Det ska i alla fall bli kul att åka till Båstad.

Har aldrig varit där, men mitt efternamn är taget efter Bjärehalvön (där morfars släkt kom ifrån), så det ska nog gå fint det här.

Eddie och julen


Sådär, ja! Nu finns min bilderbok "Eddie och julen" ute i handeln. LÖP OCH KÖP! Eller köp direkt av mig, med en hälsning i. (Vill du göra det så klickar du här, så får du veta mer om hur du beställer.)

Här kan du också läsa mer om boken.

måndag, november 12, 2012

Du käre värld, vad jag älskar november!

Om ganska många saker i min vardag har jag på sistone kommit på mig själv med att tänka: "Men gud ändå, ska det verkligen vara nödvändigt? Den här gången också? Går det inte att lösa på något annat sätt?"

Här är en liten lista på saker i urval jag undrar över:

- måste jag (verkligen?) gå upp när barnen vaknar? Och vara vaken?
- måste jag (verkligen?) göra något åt min morgonfrisyr?
- måste jag (verkligen?) ordna frukost? Och äta den?
- måste barnen (verkligen?) få grejer hela tiden, såsom rena blöjor, rena kläder etc?
- måste jag (verkligen?) tänka ut en middag? Och laga den?
samt
- måste jag (verkligen?) plocka undan från bordet och diska tallrikar och bestick mellan måltiderna?
Sisyfos hade ett mer omväxlande arbete, damn it.

Diskutera det här i smågrupper nu en stund, så kanske vi kan komma på en vettigare lösning ihop.

Det kan ju inte på något vis vara rimligt att det här.


Bara snäppet bättre än vildvittrorna. Snäppet.

Nu har jag sett tv-serien också, Torka aldrig tårar, alltså. Och gud ändå, vad fina de var, Rasmus och Benjamin? Jag blev kär i båda. Fast grät gjorde jag ändå inte så mycket som ni sa att jag skulle göra. (Eller, jo, så klart jag grät. Men liksom, inte så där överdådigt mycket?)

Aja, det var en bra serie i alla fall.

Men den vita älgen var trickfilmad, det såg jag minsann.

Mig lurar ni inte.

lördag, november 10, 2012

Alla är vi bra på något

Följande oerhörda har hänt: Svante har hittat ett område där han är överlägsen sin storebror. Han bara *munpruttar på badkarskanten* LIKE A BOSS!

Utflykter med små barn i Stockholm

Hello people som bor/brukar vara i Stockholm med små barn, har ni några bra utflyktstips att dela med er av? Ni vet - när det är helg, barnen har blivit rastlösa, och ni är trötta på att hänga i ert hem. Vad gör ni då?

Mina bästa hittepå är: 
- Klappa djur och leka i Aspuddsparken. GRATIS! (Dock att vi är där så ofta att det knappt räknas som utflykt.)
- Gå till biblioteket. GRATIS!
- Gå till simhallen. KUL! Vi går till Västertorps simhall. Där finns cirka ingenting att hänga i julgranen egentligen (jo, en rutschkana), men eftersom mina barn är små och nöjer sig med att plaska/hoppa från kanten, så tycker de livet i Västertorpshallens simhall är en fest ändå.
- Gå på Naturhistoriska Riksmuseet. MYCKET DINOSAURIER! OCH DJUR!
- Gå på Junibacken. ALLAS ABSOLUTA FAVORIT! (Utom plånbokens.)
- Rum för Barn på Kulturhuset. GRATIS! (Men ibland får man stå i kö jättelänge.)
- Skansen. KUL! MEN KANSKE INTE I NOVEMBER!
- Kolla ifall bokhandeln Bokslukaren har någon festlig happening på gång, till exempel högläsning. ASMYSIGT!

Ni får hemskt gärna tipsa?

torsdag, november 08, 2012

Älska Älmhult!

Förutom att handla pappersgrejer på Ikea i Älmhult så har jag gjort författarbesök också. Sju åttondeklasser på tre olika skolor har jag träffat, och nu ska jag tala om en sak för er: HERREGUD!!! vilken skillnad det är på att göra författarbesök i klasser som förberett sig innan!

Ibland händer det nämligen att jag kommer till en skola där alla (inkl. lärarna) ser ut som frågetecken när de får syn på mig. "Vem är du? Ska du vara här idag? Författarbesök, säger du? NU? Nej, det vet jag ingenting om. Vilken sal ska vi då vara i, hade du tänkt?" På sådana ställen är det sällan eller aldrig någon som läst någon av mina böcker, förberett några frågor, eller ens reflekterat över att det ska komma någon och hålla lektion som de inte träffat innan. Och visst, fine, jodå, det går att ha lektion på sådana skolor också. Det blir nästan alltid helt okej bra ändå.

Men.

Skillnaden är ändå enorm när man kommer till ett ställe som till exempel Älmhult, där lärarna är engagerade, eleverna har läst åtminstone en av mina böcker inför besöket, diskuterat dem i grupper, förberett en lång lista med frågor och liksom... längtat efter att jag ska komma dit och prata. Enorm, I tell you.

Så himla mycket bättre för alla inblandade? Skolan (som betalt för att jag ska komma dit, och sannolikt vill få ut så mycket för pengarna som möjligt). Eleverna (som får ut mycket mer av mötet). Och för mig (som gillar att försvara varför jag skrivit ett alldeles för öppet slut på min första bok.)

Älskar nu Älmhult lite.

Det var bara det.

Fina pappersvaror till Ikeapris? Ja tack.

Fellow anteckningsbokslovers!

Jag har varit i Älmhult. Nu är jag på väg hem igen. Bredvid mig på tåget står en papperskasse från Ikea fylld med pappersvaror, för vet ni? Ikea Älmhult har öppnat en ny pappersavdelning som inte finns någon annanstans (ännu) och JAG HAR VARIT DÄR, på plats, i himlen!

Jag blev så till mig i trasorna över detta att jag var tvungen att gästblogga hos Pejperkut. Här kan ni läsa. Och se bilder.

Och sen kan ni börja planera en tripp till Älmhult.

Varsågoda för tips.

tisdag, november 06, 2012

Färdig bok

KÄRA BLOGGEN! ÄR MYCKET UPPSPELT! HAR FÅTT MIN FÖRSTA BILDERBOK FRÅN TRYCKERIET! SKRIVER ALLT I VERSALER! MED UTROPSTECKEN!

Ska fota mer och visa er en annan dag när jag har en bra kamera, men wiii! Rolig dag det här blev nu. Jag älskar när bokuslingarna äntligen kommer från tryckeriet! Det är typ som att få barn fast utan allt som gör ont, och inte alls samma på något annat vis heller, men ni fattar, det är roligt, man blir glad, wiii!

Alla som har ett småglin hemma måste köpa! Ni kan tänka att den är ungefär som en "Julen - Så funkar den" för barn mellan 1 - 3 år ungefär. Släpps om en vecka, och finns då att få tag på lite överallt hoppas jag, men definitivt i alla fall på adlibris och bokus. Och vill ni ha en hälsning i den kan ni köpa den direkt från mig också. (Men återkommer om det, har bara fått ett enda exemplar ännu, så kan ändå inte skicka än.)

Annars då?

Näe, inget.

Mest: wiii!

måndag, november 05, 2012

När jag ändå är i Älmhult

Imorgon åker jag till Älmhult, och stannar i två dygn för att göra författarbesök. Googlade i ett anfall av obotlig optimism "bio älmhult" nyss, för att jag så förtvivlat gärna ville att det skulle ligga ett stort biopalats strax bredvid värdshuset där jag ska bo, så jag kunde gå och se Palme-filmen och Bitchkram på kvällarna när jag jobbat färdigt.

Gjorde det inte.

Vad som däremot ligger strax bredvid värdshuset där jag ska bo: Ikea.

Ja, ja.

Man kan inte få allt, etc.

Får väl ta med mig nån himla bok eller så?

Eller köpa möbler.

Vi får se lite.

Lisas läsdagbok: Torka aldrig tårar utan handskar

Det här har jag läst: Torka aldrig tårar utan handskar, av Jonas Gardell

Och det är: Boken alla pratar om just nu. Eller nej, förlåt, alla pratar om tv-serien med samma namn. (Den som prick alla i hela världen sett, utom jag.) Känns ju rätt överflödigt att ens andas om vad berättelsen handlar om? Men okej. Det är första delen i en trilogi om Sverige på 80-talet, om aids, och om kärleken mellan Rasmus och Benjamin.

Det här gillar jag med den: Mest av allt: Paul! Är så himla förtjust i hans fjolliga utrop "Men Gud ändå!" som han strösslar omkring sig mest hela tiden! Jag gillar Rasmus och Benjamin också, så klart, men mest gillar jag Paul. Och näst mest gillar jag att boken lär mig grejer om en tid som jag knappt var med om själv ens, om hur situationen för homosexuella såg ut på tidigt 80-tal, om aids, om den hysteriska rädslan för "bögpesten". Känns, precis som Gardell själv säger, som en viktig historia att berätta. Och så är det ju en rätt så bombastisk kärleksberättelse så här långt också. Och det är jag naturligtvis svag för.

Det här gillar jag inte med den: Att den så tydligt är en liten del av en helhet. Jag vill inte läsa den här trilogin upphackad! Jag vill läsa hela på en gång. Så här tycker jag den känns kort och ofärdig och för enkel, jag blir irriterad för att den inte är mer. Och är den inte lite väl övertydlig? Eller? Jo, det tycker jag att den är. (Fast gör det egentligen något? Den kanske kan få vara övertydlig och skriven med stora gester?)

Tycker också att det är otroligt underligt att den här boken inte får mig att gråta. Inte en enda tår. Hallå?!? Var det något jag (aka lipsillen) trodde jag skulle göra när jag läste den här boken så var det väl att gråta mig snorig. Hela internet har ju varit full av bölande människor som läst boken/sett serien på sistone? Stålsatte mig ju och laddade med pappersnäsdukar vid sängen! Men, nä. Jag grät inte. Jag begriper det verkligen inte. Jag utgår således från att det är mig det är fel på här (och lite fel också på alla bölande internetmänniskor som spoilat upplevelsen för mig), och att jag kommer att ta igen det uteblivna lipandet med råge när jag läser del två och tre.

För det tänker jag naturligtvis göra.

Och se tv-serien, jajaja.

Sluta tjata.

Mmm... kontoret

Är det okej att lägga sig ner på det turkosa brädgolvet och kyssa kontorsmarken för att man är så lycklig över att vara tillbaka i sin fina, fina hörna, vid sitt fina, fina skrivbord, i sin fina, fina fortfarande rätt stökiga frilanslokal?

Nähä.

Nänä.

Men man kan väl få tänka tanken, i alla fall?

söndag, november 04, 2012

Gimme love, gimme love, wooo-ooo

Fråga jag ställer mig: Vad är grejen med Eric Saades Manboy och världens alla barn? Eller okej, Sveriges alla barn? Eller okej, åtminstone mina barn?

HERREGUUUUUD, vad de gillar den. Många gånger. Efter varandra.

Tips till alla (unga) med författardrömmar

Jag fick ett så fint brev häromdagen, från en lärare som hade en elev med författardrömmar i sin klass. Hon önskade sig ett blogginlägg med "tips till unga som vill bli författare", som hon kunde visa för sin elev. Det blev den här Topp 5-listan. (Kan säkert funka på vuxna med författardrömmar också? Det är ju samma lika, på ett ungefär.) Slit den med hälsan!


1. Läs mycket
Jag vet att det här är en sådan där sak som du säkert hört hundra gånger från olika vuxna (svensklärare), men det är för att olika vuxna (svensklärare) har fattat precis. För varje grej du läser övar du dig på en massa viktiga saker - ord, språk, stil. Så läs så mycket du någonsin kan! Böcker, bloggar, twitter, tidningar, brev, vad som helst, läs, läs, läs! Strunta i om det du läser anses vara "bra" eller "litterärt". Bara läs, och lär dig vad du gillar. Och försök sedan härma den stilen när du skriver själv sedan.

2. Skriv mycket
Ingen är automatiskt proffs på att skriva från början, det blir man av att öva. Och ju mer man övar, desto bättre blir man. Alltså är det smart att skriva mycket, hela tiden. Och då menar jag inte att man ska sätta sig ner och "skriva en roman" direkt, man kan skriva vad som helst. Små lappar på köksbordet, brev, blogginlägg, dikter, fanfiction, noveller, dagbok - vad som helst. Det viktiga är att man skriver ofta, så man får in vanan. Strunta i om det blir bra eller inte. Bara skriv.

3. Avsätt tid för att skriva
Det tar tid att skriva grejer. Många, många timmar. Den tiden måste du se till att fixa fram. Kanske kan du tänka dig skrivandet som vilken annan seriös hobby som helst? Till exempel om du börjar träna fotboll - då vet du att du kommer att ha träning två gånger i veckan (tisdag och torsdag) och match på helgen. Då låter du ingenting annat komma emellan. Tänk likadant med skrivandet. "Varje tisdag och torsdag och lördag ska jag skriva i två timmar." Då är det inte lika lätt att skrivandet hamnar längst ner på Att Göra-listan och glöms bort.

4. Försök inte smita
Newsflash: Det är verkligen inte alltid roligt och inspirationsfyllt och fantastiskt att skriva. Rätt ofta är det svårt och tråkigt och fyllt av prestationsångest också. Men skit i det! Skriv ändå. Det gör ingenting om du tycker att allt du skriver blir dåligt just nu, eller om du kör fast lite då och då. Det gör alla. Jag skämtar inte: ALLA. Ingen skriver perfekt från början. Det viktiga är att du inte ger upp när det går trögt, utan fortsätter ändå, och får ur dig orden. Ta en paus och dunka huvudet i väggen gå en promenad om du måste, men fortsätt sedan. Man (åtminstone jag) måste vara disciplinerad och sträng mot sig själv om det ska bli en färdig text till slut. Det är trist, men sant.

5. Öva ditt tålamod
Oooo, det här är mitt hat-tips. Direkt när jag kommer på en idé vill jag börja skriva, och sen vill jag att boken ska vara klar efter fem minuter, finnas i bokhandeln efter två dagar och bli film en vecka senare. Sjukt dålig egenskap om man vill vara författare, för prick allt i processen tar en FREAKING EVIGHET. Alltså, vi pratar om flera år nu. Jätte-jätte-jätte-lång tid. Och när du väl skrivit färdigt din bok och ska försöka få den antagen av ett bokförlag kan det ta jätte-jätte-jätte-lång tid innan du ens får svar. Och jätte-jätte-jätte-lång tid innan något bokförlag nappar och svarar något annat än "tack, men nej tack." Så det är bra att ha oändligt tålamod. Eller öva sig på att få det. Eller åtminstone lära sig leva med att man inte har det.

EXTRA! EXTRA! Read all about it, BONUSTIPS!
Skrivarkurseleverna jag hade hand om i förra veckan tyckte att "planera din historia" var det bästa tipset jag gav dem. Och det är verkligen ett sjukt bra tips. (Tycker jag. En del författare planerar inte ett dugg, och lyckas otroligt nog skriva böcker ändå. Men jag tycker planeringen är asviktig. Speciellt är det skönt att ha den när jag kör fast.) Innan du ens börjar skriva, alltså - tänk igenom din historia. Vem handlar den om? Vad handlar den om? Hur börjar den? Hur slutar den? Vilken typ av historia är det - är den rolig, läskig, sorglig, spännande eller alltihop? Man kan planera på hundra olika sätt (med post-it lappar, med tankekartor, genom att skriva noggranna synopsis, genom kladdiga anteckningar). Välj ett sätt som passar dig, men strunta inte i planeringen. Den kan verkligen hjälpa dig.

lördag, november 03, 2012

Glimtar av en vecka

Nånting säger mig att mina föräldrar just nu sitter i varsitt hörn av sitt hus och håller tyst och känner lugnet. Nu har nämligen alla deras avkommor och barnbarn skingrats, och vi är hemma i Stockholm igen. Sex veckor från NU! ger jag Småland för återhämtning. Sedan kommer vi och firar jul. Beware.

onsdag, oktober 31, 2012

Om det här med skrivkurser

Alltså, det här med att hålla lång härlig skrivkurs för intresserade ungdomar, som själva valt att hänga med mig och skriva hela höstlovet, JAG DÖR, DET ÄR SÅ KUL!!! Kan jag snälla få göra det jämt?

Ni är några som frågat här inne på sistone om jag (och Johanna Lindbäck) ska hålla fler kurser för unga, och hur man kan göra för att få oss till sin skola/sitt bibliotek/sin stad. Mitt bästa tips är att gå till bibblan och tjata (nej, fråga snällt!). Eller till sin lärare. Så kan de kanske fixa fram pengar, ordna kurstillfälle och kontakta oss och fråga om vi kan komma. Det gör vi hemskt gärna!

Just den här skrivkursveckan i Ronneby, som jag håller nu, är det Ronneby bibliotek som står för. Alla som går på högstadiet i Ronneby fick chansen att anmäla sig, och vi håller på i fyra dagar. ASROLIGT! Idag ska vi prata dialog och slå med tärningar och skriva novell. Och älta Twilight, gissar jag.

Ska bli mig ett sant nöje.

måndag, oktober 29, 2012

Om jag har den bästa mamman? Tror kanske det.

Jag sitter nu på buss 240 mot Ronneby. I repeat: jag sitter nu på bussen.

Fick låna reflexväst och vantar och cykel och busskort (av mamma), fick eskort till busshållplatsen (av mamma), samt instruktioner om vart på vägen jag skulle stå och hur jag skulle röra mig för att bussen skulle se mig i mörkret (av mamma). Sedan ringde vi lite till varann och stämde av från var sin sida vägen medan vi väntade också. (Hon skulle med bussen åt andra hållet.) "Rör lite mer på dig. Du syns inte riktigt." Tycker ni hon curlar mig? Kanske lite.

MEN DET FUNKADE! BUSSEN STANNADE!

Nu ska jag bara hitta biblioteket när jag väl kommer fram till Ronneby. Och så småningom också lokalisera de tio högstadietjejerna som jag ska hålla skrivkurs för hela veckan.

Själv. Utan mamma.

(Dock att hon tipsade om att jag skulle fråga busschauffören åt vilket håll bibblan låg när jag kom fram.)

Wish me luck.

söndag, oktober 28, 2012

Att ta eget ansvar, etc.

- Men mamma! Jag är ju JÄTTEKISSNÖDIG! Varför har du inte sagt nåt?

lördag, oktober 27, 2012

Nu har jag kommit på det

Fyra (4) timmar till/dygn.
Och en (1) extra helgdag i veckan.

Det parti som går till val på den frågan får åtminstone min röst.

fredag, oktober 26, 2012

Lisas läsdagbok: Onda krafter i Sollentuna

Detta har jag läst: Onda krafter i Sollentuna, av Coco Moodysson.

Och det är: Serietecknaren Coco Moodyssons första roman. Den handlar  om Alexander, som är nyinflyttad i Sollentuna, och väldigt ensam. I brist på annat sällskap börjar han motvilligt hänga med klasskompisen Viola och hennes cp-skadade brorsa. Men egentligen är det Maxine han vill åt. Hon som luktar godis och bor i fosterhem.

Det här gillar jag med boken: Allra mest gillar jag den här meningen: "Jag önskar att jag var ett vanligt, okomplicerat sportbarn", vilken genimening! Man fattar ju exakt. Sedan gillar jag verkligen stilen, tonen och humorn också. Och den cp-killen i rullstol! Han är en bra karaktär.

Det här gillar jag inte: Att jag, redan två dagar efter jag har läst ut den, har svårt att minnas den.

Har ni hört den här då? HÖSTLOV!

På söndag packar jag med mig barnen och en massa böcker och åker hem till mamma och pappa i en vecka på höstlov. Eller ja, barnen ska ha höstlov och hänga med sin mormor och morfar. Själv ska jag verkligen inte ha något lov. Jag ska hålla i en skrivkurs för högstadieungdomar på bibblan i Ronneby och åka buss 240 fram och tillbaka hela veckan. Men ändå. Ändå!

Ser mycket fram emot denna happening.

Det var ett tag sedan jag frekventerade buss 240!

Sedan sist (1999) har följande bra bussåkargrej uppfunnits: podcasts. Förr i tiden fick jag stirra rakt fram och lyssna på musik när jag åkte tvåförtian. Nu kan jag stirra rakt fram och lyssna på musik ELLER podcast när jag åker tvåförtian.

Det tar sig.

Nytt för nu är också att jag åker bussen åt andra hållet. Kommer kräva prick all min viljestyrka på mornarna att komma ihåg att stiga på bussen på fel sida vägen, och åka MOT RONNEBY och inte på vanliga sidan vägen och åka MOT VÄXJÖ.

Har också tänkt en del på reflex? Minns det där väntandet på bussen på vinterhalvåret som en mycket mörk hist...

MEN ÅÅÅÅ, LYSSNA DÅ! DET HÄR ÄR JU SUPERINTRESSANT, ALLTIHOP!

Skriv ut och spara nu.

Nu glömmer ni inte...

... att komma till Kulturhuset i Stockholm imorgon och gå gratis skrivarkurs mellan klockan 13.00 - 15.00, va? Eller åtminstone glömmer ni inte att skicka dit sugna ungdomar ni känner?

Det är på biblioteket TioTretton (i Kulturhuset, andra våningen) för ungdomar. Vi har fått veta att "ungdomarna" i det här fallet är mellan 10-13 år (och att det tydligen är ganska strängt med åldersgrejen). 

Hoppas vi ses!

torsdag, oktober 25, 2012

Det finns rätt många fördelar med att vara 30+ ändå

Idag tappade jag ur tre tamponger ur min väska, och såg på hur de försmädligt rullade fram över gatan och stannade vid fötterna på en av byggjobbarna som stod i grupp och tittade på mig.

"Du tappade något", sa han och flinade lite.

"Jag gjorde visst det", sa jag och dog inte av skäms.

Notera det viktiga här: DOG INTE AV SKÄMS.

Rodnade inte ens, fast jag rodnar mest hela tiden.

Det har sannerligen sina fördelar att bli äldre.

Hade jag varit fjorton fortfarande hade jag väl ringt Starlet direkt och bara "Hallå, lyssna, jag har tidernas scoop åt er, ni kan skriva in det under rubriken DÅ GJORDE JAG BORT MIG, för fatta! Jag TAPPADE NYSS TAMPONGER FRAMFÖR EN KILLE!!! Guuuuud så himla pinsaaaaamt, jag dööööör!!!"

Eller nej, det hade jag givetvis inte pga hade aldrig vågat ringa Starlet.

Men ni fattar.

onsdag, oktober 24, 2012

Logiken i det här

"Mamma, jag vill att du ska läsa en bok för mig, för du är bäst på fotboll."

Vampyrer, säger ni. AMEN MÅSTE JAG?

Hej från ett tåg! Från och med förra veckan och fram till jul har jag tusen och ett författarbesök att göra runt om i landet. Eller nä, inte tusen och ett. Men flera i veckan. Jag och SJ kommer att bli LIKE THIS *korsar fingrarna*.

Hoppas jag.

I måndags träffade jag fyra åttondeklasser i Alingsås och fick med mig en lista på namn jag skulle använda i nästa bok (som gärna fick utspela sig i Alingsås med omnejd), samt rådet "skriv en bok som säljer lika mycket som Harry Potter".

Mycket bra idé.

Idag ska jag träffa 160 elever från Hallstahammar. De kanske kan hjälpa mig att brainstorma lite kring vad den där bästsäljaren ska handla om?

Hoppas.

tisdag, oktober 23, 2012

Idag vill jag...

... sluta skriva böcker.
... sluta blogga.
... sluta twittra, fejsbooka och instagramma.
... sluta läsa tidningar.
... sluta träffa folk.

samt

... lägga mig under en sten och sova i två år tills någon har städat min lägenhet och lärt mina barn att äta utan att generera kladd precis ÖVERALLT.

Jag tänker naturligtvis inte göra något av det.

Bara gnälla lite.

Vem ger mig choklad?

söndag, oktober 21, 2012

Kvällens filmtips: Searching for sugar man

Hörni, hörni, spring och se: Searching for sugar man.

Var just på bio och såg den, älskar nu världen. SÅ JÄVLA BRA! Hade ingen som helst aning om innan vad den handlade om. Alltså ingen. Nu när jag ser bioaffischen tycker jag eventuellt att jag borde ha snappat upp på förhand att den handlade om musik på något vis (hela himla affischen skriker ju gitarr), men nä. Inte ens det visste jag.

Det jag visste var: Det är en dokumentär. Den är skitbra.

Och det var ett så himla vinnande koncept, den är så sjukt listigt dramaturgiskt upplagd, jag satt som ett levande ÅÅÅ! genom hela berättelsen, jag tror ta mig tusan att hela den där ovissheten till och med höjde filmupplevelsen.

Så, googla inte. Läs inte på. Fråga inte. Bara gå och se. Okej?

Jag tror inte ni kommer ångra er.

UPPDAT: Nu efteråt, när jag gör det ni inte ska göra inför: googlar - hur har jag ens kunnat undgå att läsa om denna film? Känns verkligen som en bedrift. Mvh clueless.

Pris ske lov...

... halleluja etc. BRALLORNA PASSADE! Och ungen är skitsnabb, så nästan ingen ser att hantverket är undermåligt. Till exempel sydde jag på mudd vid magen, typ 20 centimeter hög, som jag tänkte att man skulle vika ner, dubbel. Men, eh. Jag glömde visst komma ihåg att jag borde sett till att den asfula sömmen på mudden hamnade på andra sidan då (fast jag tänkte på det cirka 100 gånger under kvällen), för nu syns den när man viker mudden. Alltså får barnet i fråga ha hela mudden uppe, som på ett par gravidbyxor ungefär. Ganska fult. Men, men! Det passar hans mage, och det är ju sen gammalt att gravidbyxor med mudd över hela magen är det skönaste som finns, så jag tänker: skit i det, JAG SYDDE ETT PAR BRALLOR!!!

Är mycket stolt och så vidare.

lördag, oktober 20, 2012

Sugen på att sy. SUGEN PÅ ATT SY?!?

Jag vet inte hur det är med er, men mig händer det med oerhört ojämna mellanrum att jag glömmer bort hur aggressiv jag blir av att skapa grejer på symaskin, och får för mig att jag måste sy något. Sist blev det (efter mycket om och men) ett lapptäcke. Ikväll fick jag plötsligt feeling och kastade mig ner för att sy ett par tajts till Svante.

Och alltså, jag vet inte. 

Varför gör jag det ens?

Jag har inga mönster, inget tålamod, och inga direkta färdigheter på området. Och inte orkar jag nåla, tänka eller hålla på att vara noggrann heller. Vet inte ens om jag tycker att det är speciellt kul? (Eller jo, lite. Fast den känslan går över väldigt snabbt när det börjar jävlas.)

Det ska bli o-er-hört intressant att se om det tajtsliknande plagget som hänger här bredvid passar på ungen i fråga imorgon. Och om han lyckas röra sig tillräckligt mycket i brallorna så att man inte ser hur fult sydda de är.

fredag, oktober 19, 2012

Ska du vira in oss i sladden?

Om jag nyss var på en fotografering ihop med Johanna där vi fick stå rygg mot rygg och bli invirade i nätverkssladd?

OH YES.

Vissa ögonblick är ju lite mer minnesvärda än andra.

(Alltså. Det är till en artikel i Språktidningen så småningom, om att skriva bok ihop. Inga konstigheter. Och bilderna blir säkert mycket fina, vi hade roligt. Bara så... jag vet inte? ANNORLUNDA. Är kanske ordet jag söker.)

onsdag, oktober 17, 2012

Lisas läsdagbok: Alltings början

Detta har jag läst: Alltings början, av Karolina Ramqvist.

Och det är en: Jamen, kan man säga generationsroman, eller? Jag märker att jag knappt vet själv vad det betyder, fick wikipedia det för att vara säker på att jag inte gör bort mig, men tror jag menar det? Utom att här handlar det inte om en ung man (som wikipedia säger att det brukar göra i generationsromaner), utan om en ung kvinna. Saga, som delvis är baserad på Karolina Ramqvist själv, växer upp i Stockholm på 90-talet. Med en radikalfeministisk mamma i bakgrunden, i klubblivet, bland kändisar, som tonåring, som ung kvinna bland massor av män. Det här är hennes historia.

Det här gillar jag med boken: Feministmamman! Referenserna till alla de kvinnliga klassikerna som Saga läser och tar intryck av! Stockholmsskildringen! Alla miljoner 90-talsreferenser! Hela "ung vuxen vacklar efter identitet"-grejen! Sagas besatthet kring Victor Schantz, mannen hon älskar som inte bryr sig ett skit om henne, som "ringer efter henne som man ringer efter pizza" på nätterna! Å, jag älskar att hon är så kluven kring det där. Att hon tycker att hon borde stå över allt sånt där, men ändå dras till honom som en magnet, och skäms som en hund för det.

Eh, ja.

I själva verket tror jag att jag gillar allt med den här boken. I alla fall på idéplanet.

Det här gillar jag inte med boken: Att den - trots tusen och en saker som jag gillar på idéplanet, se ovan - ändå faktiskt för mig är en läsupplevelse som inte direkt känns. Jag fattar det inte? Det retar mig till döds, för jag vill/borde/trodde verkligen att jag skulle älska den här boken. Men alltså... nej. Jag blir varken upprörd eller glad eller ledsen eller lycklig eller något alls när jag läser, och jag får aldrig något grepp om Saga.

Jag gillar att läsa den, men jag älskar den faktiskt inte.

Det förvånar mig oerhört.

tisdag, oktober 16, 2012

Ooooookej.

Ja, du kära lilla värld. Ska vi prata lite om fotbollsmatchen, eller?

Jag gav upp och gick och la mig i badkaret när Tyskland ledde med 3-0, och kom ut igen när det var två minuter kvar av matchen. Man kan säga att jag satt med munnen formad till ett högst förvånat O! under de två minutrarna. Och att jag sedan skrattade rakt ut mycket högt och mycket länge.

4-4.

Alrighty then!

Sjukaste jag sett, förlåt, missat att se, kanske i hela livet.

Ingen ny bok? IDAG HELLER?

"Hej, mamma, vad roligt att du är hemma igen! Gick det bra för dig på ön?"

Detta när min äldsta son försöker vuxenkonversera med mig, det är det festligaste jag vet just nu. Varje dag när jag kommer in på dagisgården, till exempel.

"Hur har det gått för dig på jobbet idag, mamma?"
"Jo, tack. Det har varit roligt."
"Har du skrivit någon ny bok som du har med dig i väskan?"

Han har förvisso en rätt skev uppfattning om bokbranschen och författaryrket, den lilla människan, men GOSH! vad jag ändå smälter till en liten pöl av gull varje gång han frågar.

måndag, oktober 15, 2012

Kullerstenskulisser vi minns

Hej, jag är i Visby, det känns lyxigt. Visserligen regnar det på tvären, men jag sitter ändå i en fluffig hotellsäng och är varm, så det gör inte så mycket. Nyss var jag och tittade på havet. Det var grått. Sen tittade jag lite på Almedalen. Den var blöt. Fast Visby är ju ändå Visby, så summan av intrycken är ju ändå: GUUUUUVAFINT!

(Dock att jag märker att jag har svårt för att ta de här gamla kullerstensställena riktigt på allvar? Gamla Stan och Visby och Lund och såna? Jag älskar dem, men de är ju så overkliga? Tänker hela tiden att det ska bli som på Musses och Långbens campingsemester, att någon plötsligt trycker på en knapp och så vecklas den fina kullerstenskulissen ihop och så visar det sig att det ligger vanligt modernt stadslandskap där bakom och så hoppar typ Musse fram och skriker OBOY! GICK DU PÅ DEN LÄTTE? Är således lite på min vakt hela tiden. Så ni vet.)

Imorgon ska jag hur som helst vara med på Bokens Dag För Unga, och prata skrivande inför några hundra ungdomar.

Det ska bli roligt.

Hej då!

söndag, oktober 14, 2012

Glimtar av en helg

Okej, så vi kryssade till Finland, jag och Karin. Det var mycket, mycket roligt. Vi gjorde nästan allt ni hade sagt åt oss att göra: Struntade i buffén på båten, och åt på en av restaurangerna istället. Hängde i vår hytt och pratade. Handlade på Marimekko. Kollade lite kring gamla saluhallen. Gick Esplanaden upp, och vek av mot Rödbergen. Sprang på Peppe, av en slump. Fick säga hej till hennes man och hennes barn! DE FINNS IRL, DE OCKSÅ! Vem kunde ana? Gick lydigt och åt lunch på det mexikanska stället Cholo som Peppe sa åt oss att göra. Var sjukt nöjda med det. Spanade in Ivana Helsinki-butiken. Tittade förälskat på de fina spårvagnarna. Fikade enorma bullar på Café Esplanad. Gick tillbaka till båten och upprepade proceduren från kvällen innan. Somnade sött. Kom hem.

Tycker från och med nu att Helsingfors är en himla fin och bra stad.

Och att min bästa kompis är ETT HIMLA KAP att resa med.

You should try it, bjud 'na på en resa, vetja, hon är rolig.

fredag, oktober 12, 2012

Saker vi diskuterar

Igår diskuterade vi länge och högljutt kring frukostbordet om man fick äta chokladbollar till frukost eller inte. Jag tyckte nej. Rufus och Svante tyckte ja.

Rufus och Svante vann.

Imorse diskuterade vi länge och högljutt i hallen om jag skulle gå till jobbet/dagis med papiljotter i håret så att förskolepersonalen kunde få skratta åt mig. Jag tyckte nej. Rufus (och Svante) tyckte ja.

Jag vann.

Man får ju välja sina strider.

You always smile, but in your eyes...

Detta att Karin helt plötsligt pratar om att eventuellt missa Finlandsfärjan, så att jag ska få stå själv i karaeokehörnan (som vi eventuellt fantiserat ihop finns) och waila Mariah Careys "Can't liiiiive, when livvving is without youuuu" lite för full ikväll?

Tanken skrämmer mig ganska mycket.

Skrivverkstad på höstlovet?

TIPS! En rolig grej som jag och Johanna Lindbäck ska hålla i lördagen den 27oktober är en Skrivverkstad på biblioteket Tio Tretton i Stockholm. Det är två timmar (mellan 13-15), det är för ungdomar, och det är gratis.

KOM DIT! ELLER SKICKA DIT EN UNGDOM DU TYCKER VERKAR FESTLIG!

Hela dagen är förresten fylld med bokaktiviteter på Rum för barn, Lava och Tio Tretton, för barn/ungdomar från 4 år och uppåt. Högläsning. Skrivarstugor. Tecknarverkstad.  Här kan du se hela programmet. Allt är gratis.

Lyx.

onsdag, oktober 10, 2012

Hörni, Helsingfors?

I helgen ska jag och min bästis kryssa med Finlandsfärjan till Helsingfors. Because we're worth... äh. Vi ska hur som helst vara där dagtid under lördagen. Vad borde vi göra under den tiden, tycker ni? (Ping @PeppePeppePeppe)

Vi gillar: Shopping. Fika. Strosa. Vin. Samt mat.

Vi gillar inte: Trökiga museum.

Ingen av oss har varit i Helsingfors innan.

SHOOT!

Sak som provocerar mig på morgonen, del 673

Allt detta snack i sociala medier om att "nu kickar vi igång den här dagen!" eller "nu gör vi den här onsdagen!" eller "nu kör vi!"

GUUUUUD.

Nu slutar vi med det där tramset och dricker kaffe, håller tyst och tjurar, people. Okej?

tisdag, oktober 09, 2012

Lilla lokalen! Så pass fin du ändå är.

Stambytet i frilanslokalen jag sitter i är klart nu, har jag sagt det? Det är mycket, mycket skönt. Alla är mycket, mycket peppade. Igår kunde vi till exempel äta våra lunchlådor ihop vid det gemensamma köksbordet i köksdelen för första gången sedan i somras. Samtliga kring bordet var nästan tårögda över storheten i det.

"Å, vårt köksbord!"
"Och titta! Vårt gemensamma goda salt!"
"Och kranvattnet som aldrig blir kallt! Som jag längtat."
"Och vår ganska fula vaxduk! Den har jag saknat."

Sen stod vi i ungefär fem minuter i klunga och beundrade ett av köksskåpen som vi hade städat i. Där finns numera en hylla med te, en hylla med kaffe, och en hylla med kryddor, istället för som innan: tre hyllor med blandat jävulskap.

"Det är så vackert. Jag kan inte förstå det. Det är. så. vackert."

Eh, ja.

Så himla glad att jag hittat den där lokalen (inkl folket i den)! Egentligen fattar jag inte varför, för på många sätt är den rätt kass. Internet strular till exempel nästan hela tiden, det finns ingen mobiltäckning, ingen fungerande skrivare, och ibland kommer det en dust av soplukt från soprummet som ligger strax bredvid. Men ändå. Ändå! Är inte så lite kär i den.

Jobba hemma vs Jobba på lokal, 0-100.

Minst, alltså.

Saker ni måste se

Den här eftermiddagen?

Vi pratar inte mer om den, okej? Okej.

Vi kan prata om Homeland istället. Kollar ni, eller? SÅ INUTAHELVITTE SPÄNNANDE! Igår såg jag S02E02 och dog nästan lite. Satt på riktigt och typ hoppade i sängen av spänningen, och fick trycka paus och gå ut i köket och samla mig. Micket, micket bra. Men ni måste se från början, håll inte på och fåna er och försök hoppa in direkt i säsong två, för det går inte.

Andra serier jag tycker att ni absolut måste se: The Killing. Girls. Samt första säsongen av Damages. Ja, och så Lost och Greys Anatomy, då, men det är ju sen gammalt.

måndag, oktober 08, 2012

Den jag har blivit

Grej jag nyss på fullaste allvar tänkte: "Men gud, vilken rolig dag det här är! Nu åker jag och firar genom att köpa en fleecetröja och några vantar till barnen."


Himla festlig person man är.

Glöm allt jag sa, här ska skrytas!

"Det här är bra. Flera av novellerna dessutom riktigt bra. Känsligt, lyhört och uppriktigt beskrivs hela spektret från förälskat fjärilsfladder i magen till bultande, galen kåthet så bra och så äkta att jag känner mig som en fjortonårig oskuld igen."
Alright, minns ni hur vi pratade om att vi inte tyckte om författare som skröt ohämmat om bra recensioner och tjatade sig blå om sina böcker i sociala medier häromdagen?

Glöm det.

Eller nä, glöm inte det, jag tycker fortfarande samma.

Men ni kan väl vara så vänliga och bortse från det en liten stund i alla fall? Kan nämligen verkligen inte låta bli, för Å, DU KÄRE VÄRLD, läs den här recensionen av "Het"? Blir så himla glad och stolt och sprickfärdig i mallighet!

Kommer dansa och le hela veckan nu.

söndag, oktober 07, 2012

Glimtar av en helg

Detta har hänt: Vi åkte till torpet. Spanade efter björn och utter i skogen. Såg inte en enda, men hittade lite svamp. Och andra fina höstrelaterade grejer! Såsom löv. Sedan stängde vi stället för vintern, eller ja, kopplade loss vattenpumpen i alla fall, så den inte ska frysa sönder när det blir frost. Och sen åkte vi tillbaka. Det var det!

Nu ska vi se på tv i sängen.

fredag, oktober 05, 2012

Nattvandraren

Ibland tänker jag på att det fanns en tid då jag gick och la mig på min plats i sängen på kvällen och vaknade på samma ställe när det blev morgon utan att ha rört mig speciellt mycket däremellan.

Det var en fin tid.

Nu är det mer så här: Går och lägger mig. Somnar. Vaknar av att Svante gastar. Går in till Svante. Får honom att somna om. Går tillbaka. Somnar. Vaknar av att Rufus gastar. Går in till Rufus. Somnar. Vaknar av att Svante gastar. Går in till Svante. Orkar inte ens försöka få honom att somna om, så tar in honom till dubbelsängen. Somnar. Vaknar av att Rufus gastar. Går in till Rufus. Somnar. Vaknar av att det är morgon. Sätter mig upp och bara: Var är jag? Vems säng är det här?

Snart madrasserar jag ett helt rum och lägger oss alla fyra i en hög på kvällen.

Eller så slutar barnen vara krassliga/oroliga och börjar sova ordentligt igen.

Det är lite vilket som.

torsdag, oktober 04, 2012

Önskerubrik: Att marknadsföra sin bok i sociala medier

Oooo, Janina, vilket ämne du slänger till mig! Var ska vi börja?

Ibland får jag frågan hur mycket jag tror att jag "tjänar" på att ha en blogg, författarmässigt sett, alltså. Om mina böcker säljer mer tack vare bloggen? Det är jag helt säker på att de gör. Så klart? Varje dag klickar sig över 1500 läsare in hit. Många av er är läsande personer, som gillar böcker. Och ännu fler av er har barn i olika åldrar, som kanske också gillar böcker. Det är ju, rent krasst, ett helt fantastiskt skyltfönster, det här. Så här är jag, så här skriver jag, och här är mina böcker.

Jag tror det är en skitbra grej att ha en blogg om man är författare. Speciellt om man har den för att man verkligen gillar den, inte för att man tycker att "det vore bra". Och jag tror verkligen inte det skadar att finnas på Twitter och Instagram och Facebook heller. Men igen, det ska helst vara för att man gillar det. Inte för att man borde. (Blir det någonsin bra om man bara gör det för att man borde?)

Jag tycker däremot definitivt att det finns en gräns för hur mycket reklam man kan göra för sina böcker i sociala medier utan att uppfattas som odräglig. Det har hänt att jag slutat följa andra författares bloggar, twitter etc för att jag tycker att de tjatar sig blå på "fel" sätt om sina böcker, skryter om varenda positiv recension, tar varenda chans de kan hitta till att flika in ett litet reklaminslag om sig själva. Det retar mig. Och den där gränsen är väl gissningsvis ohyggligt flytande, säkert finns det många som slutat läsa min blogg för att de tycker att jag tjatar om mina böcker för mycket. Det finns väl som vanligt inget facit. Jag antar att man får känna sig fram?

Men generellt tycker jag så här: Har du skrivit en bok och gillar att synas i sociala medier? Good for you. Det finns ingen anledning att blygsamt dölja din bok för omvärlden, du har ju skrivit den, du är ju stolt, klart som tusan att du ska berätta!

Följdfrågor?

Önskerubrik: Kan vi dra ett streck över det här och börja om?

Men käre värld, jag har ju alldeles glömt bort att skriva inlägg till era önskerubriker!

*skärper mig*

samt

*skäms*

Honeycombextasen

En av de klyftigaste besluten jag tagit på sistone är att jag skulle klicka hem två förpackningar såna här fina pappersbollar från Mokkasin. Idag hämtade jag paketet på posten. Och alltså, bara själva paketet? Så himla fint! Inslaget i silkespapper, med fint band runt, litet handskrivet kort, etc, etc, etc, jag dog. Och pappersbollarna? Alltså, jag är i det närmaste i extas för att de är så fina. Och ja, jag veeet, det är bollar av papper, men herregud! Finare bollar av papper har väl ändå aldrig skådats.

Vård av halvsjukt barn

Hej, hej, vad gör ni? Jag vårdar Svante. Han är förkyld och hostig och har det lite si och så med luftrören. Inte för att han verkar bry sig speciellt mycket idag. Han går mest omkring i lägenheten och sparkar på en boll och gnolar. Utom nu, för nu sover han, och jag målar en vägg. Eller ja, nyss målade jag en vägg. Nu har jag paus mellan strykningarna.

Annars, då?

Jag har blivit vald till "hästansvarig" i tisdagsklubben som jag bildat med mina två polare. Tisdagsklubben går i korthet ut på att vi träffas varannan tisdag och dricker vin och äter mat. Det kan tyckas vara lite oklart varför vi behöver en "hästansvarig", men jag ifrågasatte inte. I love horse. Vi har också en "förhörsledare" och en "grafisk designer" i Tisdagsklubben.  

Och renoveringen i vår frilanslokal är färdig! Heliga ko, vad skönt. Igår städade vi bort det enorma lagret med tegeldamm som låg som en hinna över allt som fanns där inne. Sedan drack vi bubbel.

Hej på er! 

tisdag, oktober 02, 2012

Mål och mening

Igår släpptes statistiken över vilka författares böcker som lånats ut mest på biblioteken under 2011. Siffrorna ligger till grund för författarpenningen (alla författare/illustratörer får ersättning för varje gång deras böcker lånas ut, jag vet inte exakt hur mycket det är, men tror en knapp krona per utlån?) och jag läser alltid den här statistiken med lupp. Så himla intressant!

I topp ligger alltid (okej, de senaste åren, då) Martin Widmark (som bland annat skrivit alla böcker om LasseMajas detektivbyrå). Sedan Astrid Lindgren. Sedan Helena Willis (som bland annat illustrerat alla böckerna om LasseMajas detektivbyrå). Sedan Gunilla Bergström (Alfons). Och sedan en lång, lång rad andra barnboksförfattare, och så typ några stycken som skriver deckare för vuxna.

Läs själva här.

Så himla flott lista att vara med på, tycks det mig!

Utlånad på bibblan, mm... 

Ska farao ha det som livsmål från och med nu: Att ta mig in på topp 200.

KÄMPA, LISA!

Glimtar av en vecka

Note to self: Måste sluta fota röda löv. Har hela telefonen full av lönn.

måndag, oktober 01, 2012

Greys anatomy S09E01

Okej, hörni.

Minns ni när vi grät ut tillsammans efter säsongsavslutningen av Greys Anatomy, säsong 8? (OBS! Klicka inte om du inte vill läsa spoilerfyllda kommentarer!)

Nu har säsong nio börjat sändas i USA.

Jag bara säger.

Vi kanske kan samlas här igen när ni sett första avsnittet?

Är just nu nämligen THIS CLOSE att sluta titta på serien i ren protest och behöver ventilera.

(OBS! RISK FÖR SPOILERS I KOMMENTARERNA!)

Mm... hemma

En av de klart bästa sakerna med bokmässan är åka hem från den. Mm... hem. Är så himla kär i min lägenhet och min familj och min närförort! Vill typ gå omkring och klappa på väggar och möbler som en liten lunatic för att det är så skönt att vara här igen.

Det var bara det.

Hej!

söndag, september 30, 2012

Lisas läsdagbok: Till offer åt Molok

Det här har jag läst: Till offer åt Molok, av Åsa Larsson.

Och det är: Den femte och senaste deckaren om Rebecka Martinsson och hennes crew i Kirunatrakten. Den här gången blir en kvinna ihjälstucken i sin säng, men som vanligt struntar jag rätt fullständigt i själva mordgåtan. Inte för att det är något fel på den (den är spännande), men det är inte därför jag läser den här serien. Jag läser för att få umgås med karaktärerna.

Det här gillar jag med boken: HUNDPOLISEN KRISTER! (Men gud, så himla fin han är.) Anna-Maria Mella! (Men gud, så himla rolig hon är!) Den lilla killen Markus som är med i den här boken! (Men gud, vad jag ömmar för honom!) Samt alla de övriga (förutom möjligen Måns, som jag med fördel tycker kan fasas ut ur den här serien snart.)

Det här gillar jag inte med boken: Hon jobbar mycket med parallellhistorier, Åsa Larsson. Den här gången får man parallellt följa den unga skollärarinnan Elina på 10-talet någon gång. Och det är inget fel i den historian, direkt. Men den engagerar mig inte det minsta lika mycket som nutidsskildringen kring mordutredningen.

Det ska komma en sjätte bok om Rebecka Martinsson har jag hört, men sedan är det stopp. Har mycket starka åsikter om vad den ska innehålla (i fråga om vad som ska hända med karaktärerna, då). Vad som måste ske. Vad som absolut inte måste ske. Är typ halvvägs på väg att skriva ner mina önskemål (läs: krav) och skicka till Åsa Larsson, pga MYCKET VIKTIGT ATT DETTA BLIR RÄTT! Men får väl försöka sansa mig, antar jag. Vill ju inte framstå som galen.

(Men detta är vad du bör hålla centralt i huvudet vid författandet av nästa del, Åsa: HUNDPOLISEN KRISTER!!!)

lördag, september 29, 2012

Eh? Och just det.

Jag hade inte heller ont i huvudet en enda sekund sedan mässan väl kommit igång?

WEIRD.

Sjätte året gillt

Och tre dygn senare bara: HÄJ IGEN! Nu har jag mässat klart. Det här året hände tre unika saker på bokmässan för min del:

1. Seminariet som jag och Johanna Lindbäck höll i var typ fullsatt. HERRE MIN GET! Det var helt sjukt mycket folk där och lyssnade! Andra år när jag har haft seminarier har det inte ens kommit hälften så många. Det var kul.

2. Jag fastnade inte (så mycket) med apatisk blick på mässgolvet, utan gick och lyssnade på rätt många andra seminarier istället. Det var också kul. Mitt bästa var nog det med Jenny Valentine och Jenny Jägerfeldt. Eller det med Jonas Gardell.

3. Jag köpte faktiskt med mig några böcker hem. Det är sinnessjukt nog första gången det händer, har alla andra år lämnat mässan utan en enda bok i bagaget pga avtrubbad. Men i år! FLERA STYCKEN!

Kanske rent av håller på att lära mig hur man gör det här med mässa?

Vore ju verkligen på tiden.

onsdag, september 26, 2012

Well, hello bokmässan!

Nu är jag här. I Göteborg. Det är regnigt och grått. Och jag har (fortfarande) ont i huvudet. Vad annars är nytt?

Jo! Jag köpte nya skor på vägen till hotellet. Det tar sig, piffet.

Nu ska jag snart dricka vin.

Imorgon mässar jag tills jag stupar.

Hörs!